När jag skrev att jag förstår, bara utifrån min egen situation, att Bildt inte har tillnärmelsevis tid att svara på alla frågor, så var det naturligtvis inte ett sätt att försöka jämföra oss. Bilden jag försökte debattera kring var det du tar upp – hur länge, och under vilka omständigheter, kan man låta bli att svara på en fråga?

Ett skäl är naturligtvis prioritering. Man tycker inte frågan är relevant, och den ställs av fel personer. Då hoppar man över den med ett artigt avböjande och går vidare till nästa. Och där har med all sannolikhet Bildt en stab som hjälper honom att filtrera.

Jag vill gärna tro — det kan hända att jag är naiv här, men jag vill tro — att om en fråga ställs av hela bloggosfären, så går den inte att låta bli att märka. Om den ställs av en enskild person och ingen annan plockar upp den, så är den förmodligen inte så viktig. Med andra ord, nätverkssamhället får effekt på den här punkten också – det finns massor av bollar på marken, men massan avgör vilka som plockas upp.

Det var därför jag inte kände någon större sympati med journalistkåren, heller, för att de inte alltid får svar på sina frågor. Jag fick uppfattningen mellan raderna att Torekull ansåg sig ha ett företräde till statsråden, att deras frågor genom något slags privilegium skulle besvaras först. Den tiden är förbi.

Did that make sense?

Bildts blog är kul och personlig men hans ställningstaganden i utrikespolitiken får konsekvenser för Sverige.

“Jag vet själv att jag inte har tid att svara på alla intervjufrågor, och om JAG inte har det, så lär det ju vara ett par magnituder värre för ett statsråd…”

Det är för all del sött att någon tycker synd om honom, men ett statråd har en stab som kan hjälpa honom att prioritera.

Observera (med anledning av “buuäh” kommentaren), jag jobbar inte som journalist, så det är inte från den aspekten jag skriver, utan snarare på tendenser (främst i USA) här ännu en “risk” att frågor lätt kan manipuleras undan, vilket är betydligt lättare i ett click-community med kort attention span. Och, nej, Linda Rosing är säkert jättetrevlig och snäll men jag vill faktiskt rösta på någon som de facto vet något om de ställningstaganden man gör och kan motivera dem på ett koherent sätt.
//Jonna

Jag vet själv att jag inte har tid att svara på alla intervjufrågor, och om JAG inte har det, så lär det ju vara ett par magnituder värre för ett statsråd…

Följer själv Bildts blogg och tycker bara att det är positivt av honom och kul för mig som läsare att få denna blandning av politikern Bildt och den privata människan Bildt.

//Anders

Nej, inte som jag förstår det, utan snarare pekas väl på risken att makthavare kan filtrera ut/bort obekväma frågor, och hänvisa till nonsens kommentarer med ett “Jag har kommenterat”.

Jag kan även förstå piken om Chavez, som gärna droppar ur sig kommentarer som att ‘Condi has to have the hots for me’ när USAs utrikesminister kontaktat homom flera gånger utan resultat i någon fråga som Chavez (inte greppar? Varav frånvaron av direkta svar?). Smart?!?! Eller infantilt (som säkert går hem bland en del).

Men det som gjorde mig mest förundrad är hur en sådan balanserad man som Bertil Torekull – en av mina absoluta favoritjournalister – plötsligt verkar tappa all sans och förnuft. Vilken sann journalist och publicist kan vara fiende till yttrandefrihet? Mycket märkligt. Konspirationstankar väcks. Kanske hans personliga relation till P-M Nilsson har något med saken att göra?

Att Bildts blog är en partsinlaga är ju självklart. Det inser ju även alla intelligenta människor som läser den. Men detta är ju ett orimligt argument till att hindra vår utrikesminister från att utnyttja yttrandefriheten till att kommunicera med de som är intresserade.

Traditionell journalistik är också partisk, i minst lika hög grad. “Objektiv” journalistik existerar inte. Alla skribenter färgar de frågor som behandlas med sina egna uppfattingar. Och varför inte? Det är ju bara nyttigt att se olika vinklar på samma fråga. Även Bildts vinkel.

Vad Torekull, Svensson och Nilsson verkar vilja göra är ju att beröva läsarna på mångfald. De vill inskränka yttrandefriheten så att de själva får behålla tolkningsföreträdet. Som läsere säger jag ett rungande nej tack till denna “omtanke”.

Jag vill kunna bilda mig en egen uppfattning utifrån alla parters tolkning av frågorna. Ju fler som kommer till tals desto bättre. Att vilja inskränka möjligheten att yttra sig – såsom Torekull, Svensson och Nilsson verkar vilja göra – har betydligt mer gemensamt med Chavez’ kommunikationsmetoder än vad Bildts blog nånsin kommer att ha.

Blogga på Bildt!