Men det finns något uppfyllande i att provocera fram reaktioner hos människor. Jag skulle nog behöva stå med en bunt flygblad i näven ändå, innan folk i min omgivning börjar tröttna på mitt tjat. :- )

Det man kan skapa med en folder är att provocera dem att ställa frågan varför de ska bry sig. Det är då man behöver ha aktivister på plats med ett bra svar på den frågan, och det är en mycket svårare och viktigare uppgift — att lära våra aktivister att förklara precis det du skriver här.

Av personlig erfarenhet vet jag att det kan vara svårt att få folk att inse att de höja på ögonbrynen när något som FRA-förslaget är på tapeten. Själv visste jag inte ens att jag hade rätt till privat kommunikation, eller att jag ens borde kräva den rätten, förrän jag läste det någonstans, om det nu var Rick eller någon annan som “fick berätta” det för mig.

Men jag att det här kan gälla en ganska stor del av befolkningen och det lär nog också behövas en hel del övertalning innan man är beredd att skriva under på att den perosnliga integriteten är värd att försvara.

Om det är en följd av undermedveten bortrationalisering (försvarsmekanism) eller ej, så möter jag i min omgivning ganska klena rekationer från folk när jag exempelvis berättar om FRA-förslaget. “Jag har inget att dölja”, eller “det finns bättre sätt att föra säker kommunikation på” eller “det är väl bra att de får fast fler bovar” eller “nu överdriver du, det där är bara USA” eller “vad vill du att jag ska göra?”. Och så vidare. Folk verkar varken ha tid eller ork att engagera sig i frågan, vilket inte behöver vara något konstigt.

Vart jag försöker komma är att jag är rädd att många som läser en folder som ovan bara kommer att rycka på axlarna och trösta sig med att de inte har något att dölja, och att man därför kanske borde göra en insats i att göra människor övertygade om att de faktiskt har anledning att bry sig, har anledning att bli upprörda. Har anledning att känna sig kränkta.

Detta har inte alltid varit självklart för mig iallafall. Efter att ha sett delar av det här klippet i filmen Zeitgeist:
http://youtube.com/watch?v=QMBZDwf9dok&feature=related

Så har jag med tiden börjat känna mig allt mer kränkt. Inskränkning på min personliga integritet, och rätten till denna, är bara en liten droppe i havet.

All avlyssning är selektiv, annars skulle avlyssnaren drunkna i information. Traditionellt har polisen fått lov att avlyssna särskilt utvalda individer, oavsett vilka meddelanden de har sänt eller tagit emot. FRA gör tvärtom: Man undersöker särskilt utvalda meddelanden, oavsett vem som är avsändare eller mottagare (antagligen gör FRA en hel del annat också). Även om FRA inte hinner fånga upp alla meddelanden där någon säger “bomb”, så lär man fånga upp några sådana meddelanden, och detta förutsätter att man rent tekniskt undersöker alla meddelanden man hinner med, oavsett innehåll, för att avgöra vilka som innehåller ordet “bomb” (exempelvis denna bloggkommentar).

Genom att avlyssningen inte (enbart) är inriktad på vissa identifierade individer, så drabbar den alla (eller väldigt många), och det är det som utgör kränkningen av privatlivet. Om jag har sagt “bomb”, så kommer FRA att veta det, och om jag inte har sagt “bomb”, så kommer FRA att veta det också. Det är en kränkning i båda fallen.

“Jag bröt upp och läste din dagbok, men jag hittade inget komprometterande om dig i den, så jag har inte kränkt ditt privatliv.” – Vem tror de att de lurar? Ungefär som att få ett brev med censurmyndighetens stämpel på kuvertet, utan att någon del alls av texten strukits över. Kränkningen består inte i att ertappas med något fuffens, utan redan i att bli granskad i ett sammanhang där man förväntar sig att få vara i fred.

Logiken hittas i att alla människor kan göra ont, därför måste alla bevakas.. Det är där man hamnar varje gång “säkerhet” ställs som någon sorts motsats till frihet.

En vän till mig envisas med att hävda att avlyssningen inte kommer fungera i någon större utsträckning tack vare den enorma mängden data som måste passera FRA’s “filter” varje sekund.

Och att världens femte snabbaste superdator inte räcker till för detta ändamål.

Vet inte hur det hela fungerar tekniskt, men datamängden är väl inget problem så länge man bara sniffar sökord och flaggar information utefter det? Eller?

…Det här är ju Sverige, här ser vi väl inte snett på vanliga hederliga människor?