Oscar Swartz’s last blog post: Perelli och FRA-lagen: Så hänger de ihop.

@Mr. X: Måste bara inflika lite till det Rick redan svarat. Med risk för att låta som en finkulturell snobb så väljer jag nästan vilken rulle som helst baserad på det numera klassiska Dogma-95 än ex. Arn. Det behöver m.a.o. inte kosta multum att göra bra film… Sedan är det en annan femma att typiska Hollywoodproduktioner kostar multum. Vad man verkar glömma är dock att dessa jätteproduktioner för det mesta handlar om att dra in maximalt med stålar och inte att bidra till någon kultur värd namnet. Tvärtom så är ju ett signum för dessa filmer ofta substanslöshet och massor med påkostad yta. Musikmotsvarigheten ser vi ju i upphaussade artister som Britney Spears. Därmed inte sagt att detta inte är kultur. Reklamfilm är också kultur och vissa hävdar att stoppa fiskar i en mixer också är det… Få skulle betala för det senare dock.

För övrigt så hanteras inte produktionskostnader enbart genom DVD-, bioförsäljning:

http://www.sfi.se/sfi/smpage.fwx?page=998

Sist jag kollade så var jag som medborgare arbetsgivare åt staten och i exemplet ovan så betalar jag för en massa dyngrullar som jag inte får en sekin tillbaka av. Det är ok dock. Det kanske behövs aktivt understöd för att vaska fram ett och annat guldkorn. Mer ok vore dock om de filmer som jag indirekt varit med och sponsrat kunde avnjutas (jag kanske missat något guldkorn?) exempelvis genom att staten lade grunden för snorbillig massdistribution av dessa genom nyttjandet av något fildelningsprotokoll typ bittorrent.

Thomas Tvivlaren’s last blog post: Intelligent Svärmeri

Särskilt underhållande tyckte jag att argumentet om gatumusikanter var, även om jag tycker att det finns en liten skillnad i att aktivt ladda hem en film och spendera två timmar med denna, än att gå förbi en gatuartist.

Jag skulle iallafall känna mig lite stygg om jag skulle stå och digga framför en gatuartist. Men jag skulle nog inte betala iallafall.

Hur kan det vara stöld att “ge bort” något? Om man nu gått på myten att upphovsrätt är en äganderätt, så är väl de som laddar upp eller gör det möjligt för andra att ladda ned närmast hälare i så fall?

Eller olagliga utdelare av kopior på annans egendom?

Hur får man det till stöld ens med missuppfattningen att upphovsrätt är äganderätt?

Den logiska slutsatsen av den här tesen är att gatumusikanter ska kunna tvinga alla som går förbi utan hörselskydd att betala för sig…

trevligt att du tycker att jag gör bra analyser av företagsekonomi och marknadsföring. Nu är det i och för sig inte så mycket sådant jag bryr mig om, eftersom jag i första hand är politiker och medborgarrättsaktivist.

1. Att producera en långfilm av “normal” kvalitet. d.v.s. inte ARN eller liknande, kostar mellan 15 och 20 MSEK. Fundera lite på det innan Du raljerar över nedladdning/fildelning och utveckling. Vem tycker du skall betala dessa pengar med in fantastiskt fina intäktsmodell (0 kronor)?

Jag har funderat på det i över tio år, och mitt svar är likadant nu som tidigare:

Kostnaden är inte så relevant, vare sig du hävdar att den är en, tio eller hundra miljoner. Om du säger att du måste få kontrollera vad alla medborgare kommunicerar privat mellan sig, för annars kan du inte producera film med samma affärsmodell som du alltid har gjort – då är mitt svar att då får du hitta en annan affärsmodell, eller låta bli att producera film. Piratpartiet är de enda som pratar om samhällskostnaden för upphovsrätten.

2. Upphovsrätt är enligt lagens och, vågar jag påstå, en majoritet av samhällets invånare precis samma sak som vilken äganderätt som helst. Om jag bygger en bil är det min bil, om jag skriver en låt är det min låt och om jag spelar in en film är det min film. Jag väljer därefter att visa/distribuera mitt objekt för de som betalar för det eller så väljer jag själv att släppa ut den gratis, men det skall ALLTID vara upphovsmannens val och absolut aldrig DITT val för då kallas det STÖLD.

Vad gäller din andra punkt så försöker du argumentera långt och ihärdigt för att fildelning är stöld och att upphovsrätt är äganderätt, både enligt lagens och massor av andra synvinklar. Jag förstår ärligt talat inte varför, för det är extremt enkelt att konstatera att det inte är så på en fast saklig grund.

I Sverige har ungefär ett dussin fildelare dömts. Samtliga har dömts för intrång i upphovsrätt, noll har dömts för stöld. Det är alltså inte stöld i lagens mening. Hade det varit stöld i lagens mening, så hade vi inte behövt någon upphovsrätt över huvud taget; då hade det räckt med sakrätten.

Upphovsrätten är en civilrättslig ensamrätt som i viss mån sträcker sig in i straffrätt. Detta är också oomtvistat. Civilrättsliga ensamrätter kallar vi dagligdags för monopol. Upphovsrätten är ett monopol som skapar en konstgjord ekonomisk brist av något som annars skulle funnits i obegränsad mängd (till skillnad från t.ex. din bil i exemplet).

Att fildela och inkräkta på upphovsrätten är ungefär som om Ica skulle sälja Alvedon. Det är fel person som gör en sak som staten har tilldelat en ensamrätt kring. Personen som inte hade monopolrättigheten skapade en digital kopia.

Om du väljer att skriva något eller att skapa ett verk, som i dag är digitaliserbart och därmed oändligt reproducerbart, så har du all rätt att hålla det för dig själv. Men den dag du väljer att publicera det i någon form, så har du ingen rätt att bryta andras brevhemlighet för att hindra att de kommunicerar det mellan sig. Det är det som står på spel. Vi måste aktivt välja mellan brevhemlighet och upphovsrätt. Och då väger brevhemligheten mångfalt tyngre.

Så nej, jag längtar inte efter ett anarkistiskt samhälle. Det vet jag inte riktigt var du fick ifrån. Tvärtom strävar jag efter ett där medborgarrättens fana hålls väldigt högt mot monopol, korruption och korporativism.

En sak jag aldrig kan förstå är varför upphovsrättsförespråkare inte argumenterar utifrån varför monopolet är samhällspositivt, i stället för att skrika “STÖLD!”, i tron att det skulle bli sant om man bara upprepar det tillräckligt många gånger?

Jag blir glad och inspirerad av Ditt inlägg.

Jag vill göra följande kommentarer till Dina, enligt egen utsago, magnifika analyser av företagsekonomi och marknadsföring. Noterar sedan att kommentatorsidan fullständigt spårar ur i tekniskt dravel, vilket bara förstärker min åsikt om hur extremt dåligtosedvanligt påläst du och din gelikar är.

1. Att producera en långfilm av “normal” kvalitet. d.v.s. inte ARN eller liknande, kostar mellan 15 och 20 MSEK. Fundera lite på det innan Du raljerar över nedladdning/fildelning och utveckling. Vem tycker du skall betala dessa pengar med in fantastiskt fina intäktsmodell (0 kronor)?

2. Upphovsrätt är enligt lagens och, vågar jag påstå, en majoritet av samhällets invånare precis samma sak som vilken äganderätt som helst. Om jag bygger en bil är det min bil, om jag skriver en låt är det min låt och om jag spelar in en film är det min film. Jag väljer därefter att visa/distribuera mitt objekt för de som betalar för det eller så väljer jag själv att släppa ut den gratis, men det skall ALLTID vara upphovsmannens val och absolut aldrig DITT val för då kallas det STÖLD. Svårare än så är det inte. Anar att Du längtar efter något sorts anarkistiskt samhälle, men detta kan jag bara skratta åt. Gulligt, men vare sig realistiskt eller önskvärt.

Illegal nedladdning? Och fildelning? Jag förstår inte riktigt skillnaden. Någon måste ju ladda ned för att en delning skall vara möjlig?

Javisst. Men lobbyn pratar bara om “nedladdning”. Det vittnar om att deras världsbild är enkelriktad distribution. De har inte förstått att grejen med Internet är dubbelriktad kommunikation. Som Stim, till exempel. Deras “lösning på fildelningsproblemet” (fildelning: upp- och nedladdning) visade sig vara en nedladdningssite. Eller som Miljöpartiet, som ville göra nedladdning lagligt men behålla uppladdning olagligt.

Det är fildelningen vi slåss för. Precis som du påpekar så är nedladdningen en del av fildelning. Men också uppladdning, och den biten pratar inte Lobbyn om.

Och var finns det orimliga i att vilja ha ekonomisk ersättning för att man gjort något som folk faktiskt uppskattar men ändå skiter i att betala för? Jag tror jag kan sympatisera lite med de som “drabbas” (om de nu drabbas?).

Det är inte orimligt alls att vilja ha pengar. Tvärtom är det ganska allmänmänskligt. Jag skriver den här bloggen, det vore jättetrevligt om jag fick några hundratusen för det.

Men det betyder inte att det är i samhällets intresse att tillgodose det önskemålet. I samma sekund som någon vill tjäna pengar på sin konst, så är de inte längre en artist, utan en småföretagare. Då gäller samma regler för dem som för alla andra småföretagare på hela planeten, nämligen att de behöver erbjuda något som någon annan är beredd att betala för. Inget annat spelar någon roll.

Idag har vi kommit till en punkt där varje digital kommunikation måste övervakas för att en ersättning med tidigare modell, vid “nyttjande”, ska kunna ske. Dagens upphovsrätt kan inte samexistera med brevhemlighet och meddelarskydd. Då är samhällskostnaden oacceptabel på en politisk nivå, och därför får andra affärsmodeller ta vid. Vilka de är lämnas bäst åt drivna entreprenörer; vi kan bara konstatera att sådana modeller finns.

Ska det vara så kommer vi väl inte ha film till slut? Det talas om att man vill att filmbolagen erbjuder något som är bättre än nuvarande fildelning men … finns det verkligen något sådant?

Det här är den gamla frågan “det går väl inte att konkurrera med gratis?”. Jo, faktum är att det går alldeles utmärkt. Ramlösa säljer över två miljoner flaskor vatten per år.

Och även om det vore så att filmen skulle försvinna, så är det inte nödvändigtvis något negativt. När en kulturform har försvunnit, så har den alltid ersatts av en annan, som upplevts som modernare. Häromveckan var det en debatt om att dansbandsmusikerna grät blod när diskomusiken tog deras plats på 1980-talet. Dansbanden försvann i stort sett helt — och idag är det självklart att man har inspelad musik på dansställen. Operan har också i stort sett försvunnit. Menuetten. Teatern. Det kallas samhällsutveckling. Idag ser vi att videospel kommer starkt som ny kulturform; det är inte omöjligt att “filmfolket” låter lika otidsenligt som “menuettfolket” om tio år. Och det är inte alls något negativt om kulturen utvecklas.

Men filmen kommer inte att försvinna, inte i dagens läge. All film som någon vill producera kommer att finnas, och långt fler kan producera film idag än någonsin tidigare. All film som någon vill se kommer dessutom att gå att tjäna pengar på, om än kanske inte exakt som idag.

1. Göra en bättre tjänst
2. Göra TPB sämre, genom ISP-blockeringar, hot om stämningar etc etc

Så på så vis kanske de handlar företagsekonomiskt.

Sen är det kanske lite orättvist att säga att alla företag skiter/bör skita i lagen – bara för att det är lättare och billigare att betala svart för en hantverkare så betyder inte det med automatik att alla företagare bör uppmuntras att skattesmita. Jag tycker den argumentationslinjen är öppen för allvarliga motargument. Bättre då att fokusera på att lagen *är* fel.

Sen en sidosak: 85% av kineser vill ha censur: http://news.slashdot.org/article.pl?sid=08/05/14/1337223

Bra att tänka på att öppenhet och privatliv inte är självklarheter, och jag tror t.o.m. att vi skulle kunne glömma bort dem. Kämpa på!