Mats Dagerlind,

Anders Herrström
Etikhandläggare

På detta e-postmeddelande svarade jag som följer:

Anders Herrström,

Vänliga hälsningar,
Mats Dagerlind

Inget svar har på detta eller annan information har dock kommit från FRA, vare sig per e- eller snigelpost.

När det fäller “fetkablarna” från alla operatörer till FRA så var du ju inne på en sak i en annan tråd beträffande om det kommer att vara så att all bruttotrafik enligt lagen måste skickas osovrad till FRA som sedan själva bestämmer vad man ska spana på eller om det kommer att bli så att FRA måste begära påsläpp av viss trafik med vissa bestämda ramar i omfattning och tid.

Det vore rimligt att begära det senare, det ger ju viss insyn i vad FRA från tid till annan gör, det är också i linje med respekten för privata företags affärshemlighet och dessa aktörers åtaganden mot sina kunder. Det vore då också förstås enklare att driva min linje om personligt undantag om man slapp blanda in FRA utan bara med samma hävisningar till svensk och internationella lagstiftning begärde att operatören inte lämnar vidare några trafikdata eller innehållsdata till FRA och att FRA om de är missnöjda i så fall får stå för överklagandet för att få ut uppgifterna.

Om tanken i lagförslaget däremot är att FRA ska få tillgång till allt hela tiden från alla operatörer och efter eget gottfinnande rota i detta, då är det dags för en riktad kampanj mot just denna del av lagförslaget, att få in i tilläggen som ska diskuteras i höst att uppgifter bara ska kämnas ut på begäran.

Det jag reagerade på var att du uttryckligen bad alla andra hjälpa dig att “dränka FRA i undantagskrav”. Jag försöker själv engagera andra i olika aktiviteter genom att ge råd om vilka formella vägar som bör prövas, men du konkurrerar med mig om andra människors uppmärksamhet, enbart för att försöka “dränka” FRA. Jag är kritisk också till Expressens spam-kampanj gentemot riksdagsledamöterna, som jag anser är både oetisk och ineffektiv, men jag menar att din kampanj rentav är mindre konstruktiv än Expressens.

Människors tid är inte obegränsad, och den som tror sig ha dragit sitt strå till stacken genom att skicka en likadan skrivelse som din till FRA riskerar sedan att bortse från min vädjan med orden “nej, inte en brevkampanj till, det räcker nu” farande genom huvudet.

När du sedan upprepar din trossats om att FRA kommer att tvingas reagera på din skrivelse (som jag har ögnat igenom och funnit saknar tecken på insikt i hur offentlig förvaltning fungerar), då kan jag bara hänvisa till de argument jag redan lämnat ovan, så slipper jag upprepa mig. Berätta vad FRA svarar dig, så skall jag kommentera svaret i stället.

Jag vill inte heller hålla med om att det vore en framgång värd besväret att få FRA att filtrera bort just din kommunikation, bara för att du har skrivit och klagat. Det är just den typen av filtrering utförd av spionerna själva som FRA-anhängarna tycks tro är tillräcklig för att vi “debattglada lekmän” skall bli nöjda, för den förutsätter att fetkabeln redan är dragen. Det kvittar att vi som vet bättre inte blir nöjda, för Tolgfors kan ändå inför den politiska oppositionen i riksdagen hävda att han har gått oss till mötes, och du ser tyvärr ut att hålla med honom.

Den enda eftergift som kan få mig att ens överväga att acceptera signalspaningslagen är att fetkablarna från operatörerna helt stryks från menyn, och så får FRA tills vidare fortsätta att spana i etern med de nya reglerna. Frågan är inte avslutad för det, men det vore under rådande omständigheter ett första steg i rätt riktning, mot en utredning av vad som pågått och en avveckling av FRA.

När du sedan talar om att kontakta de privata teleoperatörerna, då är du på helt rätt spår, för där har du ett avtalsförhållande att försvara. Applåd! Tummen upp! :)

Nekande eller uteblivna svar från teleoperatörerna kan nämligen föranleda skrivelser till PTS eller Konsumentverket, vilka i sin tur (om de går oss emot) kan följas av överklaganden upp till Regeringsrätten, och slutligen landa i antingen EG-domstolen eller Europadomstolen (kanske båda), beroende på hur sakargumentationen utvecklas.

Det fina med att dra detta den konsumenträttsliga vägen är att FRA kanske inte ens kommer att få yttra sig om saken, då konsumenträtt inte är en fråga om “signalspaning” eller försvarsunderrättelseverksamhet. Ett betongblock mindre att forcera, med andra ord.

Vi skulle dock behöva ett bättre ställe än Ricks blogg för att utarbeta vår strategi på. Får jag föreslå Digital idag?

http://demofon.se/images/fra_undantag.gif

Jag förutsätter att du vet hur man i HTML skriver en bildlänk, dvs en a href-länk med en img rsc-tagg i.

Och själva formuläret finns alltså här:

http://www.demofon.se/docs/hemstallan_om_undantag_fran_signalspaning_mall.pdf

Att en dator på FRA läser av mitt IP-nummer i syfte att igorera informationen är en lägre form av integritetsintrång som jag i förstone kan acceptera. Men inte ens det behöver ju vara nödvändigt om FRA inte får fri tillgång till all information från operatörerna utan i stället måste begära ut information från dessa. Då kan ju mina uppgifter undantas redan där, dvs ingen trafik som berör mig tappas av till kabeln som går till FRA.

Jag kommer därför att författa skrivelser till min Internet-och mobiltelefonioperatör och förbjuda dem att lämna ut uppgifter om mig till FRA.

Jag behöver egentligen heller inte som ajg ser det precisera vilket spaningsbeslut jag överklagar och det av två skäl: 1) FRA kommer knappast att forllöpande informera mig vilka beslut man fattar, deras mål, omfattning, ändamål osv så att jag får möjlighet att sakligt bedöma om min integritet kränks av vart och ett av dem separat, 2) varje beslut om brett signalspaningsfiske som FRA fattar som berör Internet-trafik, mobiltelefoni osv kan anses utgöra en kränkning eller påtagligt hot om kränkning eftersom FRA utan en sådan spärr som jag önskar för mina IP-adresser, e-postadresser och mobiltelefonnummer osv inte kan garantera att uppgifter om mig inte fastnar i nätet.

Gräv först fram något beslut som FRA redan har fattat, undersök huruvida det berör dig, och överklaga det. Det kan visserligen bli svårt, eftersom det mesta som rör FRA är sekretessbelagt, men du kan åtminstone kontakta myndighetens registrator och be att få titta i diariet. Begär ut någon av de handlingar som anges där och som ser relevant ut. Om du nekas detta med hänvisning till sekretess, begär ett skriftligt avslagsbeslut. Detta beslut kan du sedan överklaga till högre instans om du har lust.

Du är på väg in i en byråkratisk labyrint utan känd karta, och jag förklarar gärna hur du letar dig fram i den, men så länge du envisas med att stå utanför och banka huvudet i väggen i stället för att pröva de dörrar jag föreslår, så kan jag tyvärr inte hjälpa dig. Själv anser jag att det finns enklare och effektivare sätt att angripa FRA än att gå in i den där labyrinten.

Jag håller med “–” ovan om att det undantag Mats begär är tekniskt ogenomförbart, men det är inte ett svar på frågan om vad myndigheten är skyldig att göra när en sådan här skrivelse inkommer. Ibland kan man behöva uttrycka omöjliga krav för att få myndigheten att “sätta igång en process” som Mats uttrycker det. Problemet här är att Mats har valt en helt utsiktslös metod för att få igång processen. FRA kommer inte att medverka till en ärendehandläggning som ifrågasätter myndighetens hela verksamhet, och har inte heller någon skyldighet att göra det. Mats stångar sig bara blodig i pannan.

Sluta kasta papper på FRA. Det hjälper inte. Kasta papper på andra myndigheter i stället, och få dem att kasta sig på FRA.

Att kräva personliga undantag bygger på samma logik som de där införda efterhandskontrollerna som inte stärker integritetsaspekterna alls eftersom intrånget sker redan i steg ett. Jämför med ett brev på posten: (1)Alla brev sprättas upp och skannas igenom, men (2)endast de som matchar något högst hemligt granskas närmare. Kränkningen består inte i första hand av att bli granskad närmare (och sedan friad), utan att någon beredde sig tillgång till det privata.

F.ö. skulle väl signalspaning i kabel kunna godkännas, under förutsättning att procedurerna var offentliga:

In conclusion, the Court does not consider that the domestic law at the relevant time indicated with sufficient clarity, so as to provide adequate protection against abuse of power, the scope or manner of exercise of the very wide discretion conferred on the State to intercept and examine external communications. In particular, it did not, as required by the Court’s case-law, set out in a form accessible to the public any indication of the procedure to be followed for selecting for examination, sharing, storing and destroying intercepted material. The interference with the applicants’ rights under Article 8 was not, therefore, “in accordance with the law”.

Men lagen som nu är kan skrotas pa dessa grunder.
“protect against abuse of power” är ett gott principiellt uttalande.