Jörgen L’s last blog post: Datakommunikation på FRApedia

Vidde’s last blog post: Torsk med äggsås

Det är väl snarare skatteverket (som numera sköter folkbokföringen) än kyrkan som skulle klaga på om man inte skulle ge barn namn.

Dopet har nämligen egentligen inte mer med namn än att man brukade offentliggöra namnet först då. Det heter alltså inte som många tror “jag döper dig till ” utan “Jag döper dig till Kristus i Faderns och Sonens och den Helige Andes namn” och mig veterligen finns det inte speciellt många som går omkring med namnet Kristus (1 träff på hitta.se).

Min mors replik när hon frågade när vårt första barn skulle döpas och jag svarade att vi inte skulle döpa honom var för övrigt obetalbar: “Men, ska han inte få nåt namn?”. :-)

men det har nog att göra med de troendes egna syn på sin tro, att den ju inte bara gäller det jordiska livet, utan också (det eventuella) livet efter detta. varför de behöver lite extra skydd för sina åsikter.

Kan de månne handla om sympati från lagstiftarens sida?
typ som att våra sociala normer ser ner extra mycket på våld mot handikappade och svaga?

Så passande att jag är baptist då! :)

(Mer religionsfrihetshistoria:

Baptismen är en kristen rörelse som har sin bakgrund i den radikala reformationen (anabaptister). Dessa grupper hävdade den enskilde kristnes rätt att själva tolka bibeln, avvisade ämbetet och införde troendedop. Den första egentliga baptistförsamlingen grundades av engelsmannen John Smyth i Holland 1607. Under 1600-talet växte baptismen i England, och spreds därifrån främst till Amerika och senare till andra länder.

Baptismens historia i Sverige börjar i september 1848 då den första baptistförsamlingen bildades i Borekullastugan i Landa socken, nära Frillesås vid Hallandskusten, under ledning av den nydöpte F O Nilsson.

Under sin första tid utsattes baptisterna av svår förföljelse från de svenska myndigheterna. Att samlas till egna gudstjänster var förbjudet enligt konventikelplakatet och att leda sådana var straffbart. Rörelsens ledare blev bötfällda och fängslade, och F O Nilsson själv blev slutligen landsförvisad. Baptister förvägrades att gifta sig och deras barn betraktades som oäkta. När föräldrarna vägrade att låta döpa sina nyfödda barn med hänvisning till att de skulle få välja själva senare i livet, genomförde myndigheterna i flera fall tvångsdop.)

Absolut! På samma sätt som det finns oengagerade personer som är med i svenska kyran av tradition och insisterar på att deras barn ska döpas utan att fundera över varför.

Som jag skrev, jag hade haft större förståelse om det hade varit för den personliga övertygelsen man lät döpa sina barn. I praktiken är du döpt om du är döpt, men jag kan inte hjälpa att det känns ännu mer omoraliskt när en person “kör över” dig för att det helt enkelt bara ska vara så…

Hoppas min poäng framgår, klockan tickar och jag kommer på mig själv med att sitta och gäspa :)

Johanna Sjödin’s last blog post: Svar på HardCandys kommentar

Hahaha… Ja, faktiskt :)
Men jag ville nog mest bara understryka att det finns rätt många troende kristna (av vilka jag bara är en, ska erkännas…) som anser det lika underligt att döpa barn som du och många andra.

Det är inte per automatik de kristna som ligger på för att få det gjort

Mackan Andersson’s last blog post: Hänt i veckan…

Bra!

För mig känns det så självklart att “bra!” känns löjligt. Ungefär som “Bra att du inte utsätter ditt barn för ett övergrepp”, typ.

Å andra sidan är det så vanligt att jag vill visa min sympati. Förhoppningsvis får folk sig en funderare.

Johanna Sjödin’s last blog post: Svar på HardCandys kommentar