Allmänna handlingar skall oavsett upphovsrätten tillhandahållas enligt 2 kap. tryckfrihetsförordningen.

Upphovsrätten hindrar inte att ett verk används i rättsvårdens eller den allmänna säkerhetens intresse.

Denna bestämmelse ger alltså endast myndigheten tillåtelse att lämna ut kopior av den upphovsrättsskyddade handlingen, medan enskilda personers spridning av samma handling till varandra regleras på samma sätt som spridningen av vilka skyddade verk som helst.

TF tillåter alltså inga andra begränsningar än dem som framgår av sekretesslagen, och sedan år 2000 finns det en upphovsrättsrelaterad bestämmelse i 8 kap. 27 §:

Sekretess gäller hos myndighet för uppgift i ett upphovsrättsligt skyddat verk som inte kan antas sakna kommersiellt intresse,
1. om det av särskild anledning kan antas att verket inte tidigare har offentliggjorts i den mening som avses i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk,
2. om det av särskild anledning kan antas att verket har kommit in till myndigheten utan rättighetshavarens samtycke, och
3. om ett röjande av uppgiften innebär ett upphovsrättsligt förfogande,
om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att rättighetshavaren lider skada.

Vid tillämpningen av första stycket skall ett verk som har tillhandahållits enligt 2 kap. tryckfrihetsförordningen eller har lämnats från en myndighet till en annan inte därigenom anses offentliggjort.

Den här bestämmelsen infördes efter historien med kopiorna av scientologernas hemliga skrifter hos riksdagskansliet och diverse andra myndigheter, särskilt Stockholms tingsrätt. Scientologerna drev en eller flera rättsprocesser i USA vari de hävdade att skrifterna var opublicerade och utgjorde deras företagshemligheter, och då var det väldigt besvärande för dem att samma skrifter kunde beställas från den svenska riksdagens kansli för enbart kopieringskostnaden. USA hävdade att Sverige bröt mot internationella konventioner på upphovsrättens område, och lösningen på problemet blev att införa en ny sekretessbestämmelse.

Observera att bestämmelsen endast är tillämplig på ej lovligen offentliggjorda verk, alltså sådana som inte heller enskilda har rätt att kopiera för privat bruk. Den är därför inte tillämplig på exempelvis piratkopior av utgivna verk som lämnats in till domstol som bevis på intrång i upphovsrätt. Det senare torde inte vara något reellt problem i dagsläget, då den som önskar kopiera ett utgivet verk sannolikt kan få tag i andra förlagor än just de exemplar som någon myndighet förfogar över, och när verken är utgivna kan man inte heller hävda att de innehåller företagshemligheter som måste skyddas.

Sedan lär inte domstolen heller behålla piratkopiorna särskilt länge. Vid en fällande dom är väl det normala att exemplaren anses förverkade och antingen förstörs eller överlämnas till målsägaren, och vid en friande dom måste de rimligen återlämnas till den som de beslagtogs hos (om de alltså inte frivilligt lämnats in av den tilltalade själv, vilket var fallet med scientologiskrifterna).

Hälsa Pierre.

Till exempel, även om hårddisken som materialet funnits på skulle anses som bevismaterial (vilket i sig kan ifrågasättas), så kan man ju inte lämna ut till offentligheten en kopia av hela innehållet i hårddisken, även om det tekniskt sett är möjligt. Det skulle bli ganska absurt.

En annan fråga är vad som händer om någon blir dömd för fildelning av visst material. Kan man då begära ut en kopia?

Media, som gjorde en affär av detta, har aldrig kommit i kontakt med dessa ungar som lekande barn. De har kommit i kontakt med dessa barn som lik, och det är i det tillståndet de sedan tjänat stora pengar på dem. Deras stora problem är att någon sedan uppenbarligen har länkat till deras guldgruva !
Bilderna är bara effekten av det som betalat deras lönekuvert det denaste året. Det är en affärsidè som varit lönande och som de även i framtiden vill kunna leva gått på, som de alltid har gjort.

Media är sedan inte kapabla att skilja på vilka som gjort materialet offentligt,vilket det var från början, och vilka som sedan länkar till det redan offentliga materialet.

De börjar nog bli lite förvirrade över vilka det är som begått brottet. TPB eller Arbogakvinnan ?

Personlig integritet vs. Offentlig myndighetsutövning.

Nu gäller det att hålla tungan rätt i mun och fundera över vad man anser vara till gagn för att en demokrati skall kunna existera. Man får försöka ställa sig utanför det rent känslomässigha och se så objektivt man kan.

Vi har då ansett att myndighetsutövning skall ske offentligt. Jag gissar att de flesta kan köpa att motsatsen skulle lätt leda till godtycklighet och misstro.

Det är ju inte alls så ovanligt att lagar ställs mot varandra och då vinner den lag som anses viktigast.

I så fall får risken för kartläggning av inivider strykapå foten mot offentlighetsprincipens bevarande.