Deyr fé, deyja frændur,
deyr sjálfur ið sama.
Eg veit einn að aldrei deyr:
dómur um dauðan hvern.
(Isländska Havamal, vers 77. Tusenåriga verser.)
Husdjur dör, vänner dör,
även du kommer att dö.Jag vet en sak som aldrig dör:
minnet av en död vän.
Idag den 25 september skulle en av mina varmaste, mest gästfria och längsta vänner fyllt 37 38.
*höjer ett glas i minne*
About The Author: Rick Falkvinge
Rick is the founder of the first Pirate Party and is a political evangelist, traveling around Europe and the world to talk and write about ideas of a sensible information policy. He has a tech entrepreneur background and loves whisky.
![Pirate Party Pumpkin and Tripod. [Image CC-BY K`Tetch]](http://falkvinge.net/wp-content/uploads/2011/11/DSCF0300-237x133.jpg "Pirate Party Pumpkin and Tripod. [Image CC-BY K`Tetch]")
Är du säker på att du inte menar 38 år?
Tack, Björn. 38, naturligtvis.
Ja, vi minns nog alla någon som varit som en ledstjärna på något sätt för oss. Om en månad är det min tur att minnas.
(Är det bara jag som har problem med länkar där det används, exempelvis, nordiska tecken?)
Jovisst Daniel, men det är ändå något speciellt när det gäller fallna pirater.
Även om jag inte kan skryta med att ha känt just den här piraten särskilt väl, så blev det ändå en sorgesam upplevelse när jag några veckor senare, på hennes egen blogg, fick reda på vad som hade hänt den där luciadagen 2006.
Hej! En liten sak. Sista raden är väl på svenska “domen över död man”? Jag tror att “dómur um dauðan hvern” bokstavligt blir “dom om död ‘var en’ (var-och-en)”. Poängen är väl alltså att man ska bete sig på ett bra sätt gentemot andra och inte få ett dåligt rykte, eftersom “domen över död man” lever för alltid.
Varför skrev du detta på isländska?
Så skrevs det på normaliserad fornvästnorska eller fornisländska
Deyr fé, deyja frændr, deyr sjálfr it sama. Ek veit enn aldrigi deyr.
Dómr un dauðan hvern.
En mer bokstavlig översättning vore…
“Dör fä. dö fränder, dör själv det samma. Jag vet [det som] än aldrig dör.
Den dödes stridsdåd [typiskt av indoeuropeis-germansk hjälte-krigarkod. inget var viktigare hos spartanar, anglosaxerna, vikingarna än kampmod, bravery, fighting against fatem spitting and fighting certain death, no matter what, protect one's lord. Honor, bravery. Eternal life was being remembers and spoken of well of at the meadhall, by comrades-in-arms, of your bravery in battle, your loyalty to lord, friend and fellow-thanes. You, your soul lived on, in people's good memory and tales of your brave battle-deeds flowing from their mouths..... ] kanske nu är dags att återta det!