if question == “Hur ska ni se till att artisterna får betalt?”:
raise QuestionOutOfBoundsException

Hampus Eckermans senaste bloggpost: Flygbomba somalia för att få slut på pirateriet?

Sover aldrig karln? Tänker innan han skriver gör han i alla fall inte….

Piratpartiet står för vissa åsikter som går att kompromissa fram och tíllbaka. Det är inget svartvitt. Upphovsrätt? Ska den vara en persons liv, 70 år efter hans död eller bara fem år? Det är en subjektiv fråga där man väger argument för eller emot och sedan väljer ett alternativ.

Ska gratis fildelning av upphovsrättsskyddat material vara tillåtet eller ej i kommersiella syften? Redan där har vi ett problem med vad som är kommersiellt. Uppenbart är att de på TPB har en inkomst från verksamheten, oavsett hur liten. Alltså är det kommersiellt? Ska de förbjudas eller ej? Om nu låtskrivare kan bli av med sin inkomst (de har inte inkomster från konserter), anser vi att verksamheten är viktig nog att kanske få statligt stöd på något vis? Och kan det gälla författare?

Det är inte svartvitt. Det är gråskalor som debatteras. Och PP säger bara att de inte vill svara på marknadsekonomiska frågor därför att de är emot planekonomi. Total förvrirring.

Om PP väljer att se saker och ting svartvitt är de fanatiker. Inte resonerande människor.

Hampus Eckermans senaste bloggpost: Flygbomba somalia för att få slut på pirateriet?

Sony gjorde det med CBS Music 1987, när Sony vart stämmda i tid och otid av CBS Music och kompisarna i RIAA.

http://query.nytimes.com/gst/fullpage.html?res=940DE6DE1339F93BA2575AC0A96E948260&sec=&spon=&pagewanted=4

Anti-DAT lobbying;
http://en.wikipedia.org/wiki/Digital_Audio_Tape

Sony hade tagit fram ersättaren till kompkatkassetten, den s.k DAT-bandspelaren som var den första digital konsumentbandspelaren, och som man kunde kopiera digitalt med. CBS Music med kompisarna i RIAA menade att den kunde användas till att piratkopiera CD-skivor och krävde att spärrar mot digital kopiering infördes.

Det bråket försenade introduktionen av DAT-bandspelaren, och gjorde att den aldrig blev den succe man hade förväntat sig.

Bl.a den dåvarande senatorn Al Gore var den som ställde sig bakom “Digital Audio Recorder Copycode Act of 1987″ som skulle omöjliggöra både digital och analog kopiering på DAT-bandspelare.

TILLBAKA TILL NUTIDEN:

En intressant artikel publicerades häromdagen av Ed Black, som är president och CEO på Computer & Communications Industry Association;

“Opinion: Obama should change U.S. policy on intellectual property”
http://www.mercurynews.com/ci_11170951

I sak har dock de båda påståendena samma innebörd, nämligen att 1+1 är 2, och den matematiker som är villig att kompromissa och förhandla upp värdet av 1+1 till 3 utan att ändra på några axiom är inte ödmjuk, utan bara oärlig.

Visst kan man komma längre i diskussionen med en ödmjuk samtalston än med en arrogant dito, men det innebär inte att man behöver ge avkall på sin övertygelse i sakfrågan, utan man får försöka formulera sig på ett sätt som motparten förstår. När man då i stället möts av syrliga insinuationer om en dold agenda (typ “gratis är gott”), så är det lätt hänt att man går i försvarsställning och upprepar sitt ursprungliga påstående för att visa att man inte låtit sig rubbas i sin övertygelse. Därmed är diskussionen låst.

Jag har hamnat i den här situationen många gånger när jag deltagit i diskussioner i elektroniska fora, och ofta har jag då försökt reparera skadan genom att hälla ännu fler argument och ord över motparten, men det har sällan eller aldrig hjälpt. Jag tror att jag förstår varför; jag orkar själv inte läsa skärmsidor med text av någon vars åsikter jag redan “vet” att jag inte delar. Därför är min reaktion numera att snarast möjligt avbryta en urspårad diskussion, och utan kommentar gå någon annanstans. Nesan att inte få sista ordet i diskussionen bleknar i jämförelse med nesan att inte få sista ordet i samma diskussion tio meningslösa debattinlägg senare.

Visst finns det färdiga webbsidor som förklarar diverse ovanliga ord. Själv föredrar jag den japanska varianten, eftersom den är lättare att uttala: Mu.

Uppgiften att färglägga mina svart-vita påståenden ovan, utan att sakinnehållet ändras, lämnas härmed som en nyanseringsövning åt läsaren.