Fredrika,inte riktigt sant som vanligt när det gäller uttalanden från dig men det du säger kan man ju säga om alla varor det är nästan alltid något annat som finansierat framtagandet av nya varor. Inte ofta slutkunderna betalar i förskott innan varan tagits fram

>“Det framstår nämligen som väldigt fånigt, för att vara lite vänlig i min ton, att argumentera för att lokföraren, när han kör tåget, även skall få den ersättning de som tillverkat tåget borde fått.”

Vadå borde fått? Vi har ingen sånt i samhället som borde fått? I övriga samhället gäller följande självklara regler för tillverkaren av en produkt, nämligen att producenten antingen får dom pengarna den har förhandlat fram med beställaren av produkten före tillverkningstillfället, alternativt att den får dom pengarna den själv lyckas sälja produkten för, om inget bett den tillverka produkten. I inga andra branscher fungerar det som så att producenten får lagstadgad rätt till senare ersättning, bara för att någon då använder produkten, på ett sätt som inte hade varit möjligt utan producentens bidragande, ens i kommersiellt syfte.

Det är så det fungerar, men du förespråkar alltså något slags specialbehandling, där låtskrivare ska få pengar som du subjektivt tycker att dom borde få? För att du tycker att det är subjektivt rättvist eller?

Du vet, innan fildelning fanns, så bar nio av tio producerade album inte sina egna kostnader, utan dom, inklusive ersättning till låtskrivaren, finansierades med intäkter från helt annat håll, som inte hade någonting med deras verk att göra.

Nu har du alltså helt plötsligt ett problem med reviderade affärsidéer kring finansiering av musikproduktion, som gör att intäkter till dessa låtskrivare kommer från helt annat håll?

>“Detta angående, jag parafraserar, att artister skall få betalt på spelningar istället, detta resonemang bortser helt från låtskrivare.”

Varken jag eller någon annan pirat har fört något resonemang om vart någon skall få betalt. Möjligtvis om vart inblandade intressenter kan leta intäkter, om man är intresserade av sådana.

Jag för ett resonemang om att alla nödvändiga riskkostnader som uppstår under produktion av musik, finansieras med intäkter från dom områdenas inom musikbranschen där det faktiskt existerar pengar, vilket idag är rekordmycket pengar.

Om en artist inte vill eller kan skriva en låt själv, utan vill att någon annan gör det jobbet åt en, dvs en låtskrivare, så är det inget konstigt med att den artisten finansierar det låtskrivandet själv, antingen i förväg, eller om den inte har råd med det, att den avtalar att Ja, du får procent på allt jag tjänar in på denna låten, oavsett om det kommer ifrån skivförsäljning, eller när jag spelar den live.

Eftersom alla artister kanske inte blir framgångsrika nog, så kan låtskrivaren skriva låtar åt tio artister, och hoppas att någon av dessa drar in såppas mycket, så det lönar sig.

Vad är konstigt med det i mina ögon helt normala affärsavtalet, för hur det fungerar i hela övriga samhället, gällande finansiering av riskprojekt, och en exakt spegelbild av hur det har fungerat i just skivindustrin under lång tid, dvs att 90% av allting finansieras med intäkter från helt annat håll?

Det är precis så skivindustrin alltid har fungerat, massa risker tas, man kontrakterar till sig intäkter från olika håll, och hoppas att någon av dessa områden blir såppas framgångsrikt, så att allt går plus i slutänden.

Vad du verkar störa dig på är att vissa roller i musikindustrin kanske förändras, och att intäkter kommer från nya håll, och att nya affärsavtal kommer behövas? Du bryr dig alltså inte om att musiken skapas, vilket är det enda relevanta för upphovsrättsliga diskussioner, utan mer att vissa aktörer får bestämma vissa saker som dom är vana vid att bestämma, och att pengarna flyter enligt ett visst mönster, av principiella eller moraliska skäl? Har jag förstått dig korrekt?

Hur medlet fungerar är det viktiga, inte att målet blir uppfyllt?

Jag tycker det är busenkelt, om produktion av verk behöver finansieras, så får dom finansieras med intäkter från något håll.

Något håll kan förslagsvis vara försäljning av produkter och tjänster i anslutning till verket, som exempelvis CD-skivor eller konserter, vilka båda är en produkt, som utnyttjar verket.

Förr var det 10% av skivorna som drog in tillräckliga intäkter för att finansiera allt, nu är det konserter, men vilken av dom två det är spelar ingen som helst roll. Det viktiga är att det fungerar.

>“Det är inte alltid så att den som framför verket på inspelningen har utfört allt annat arbete, därför är det viktigt att skilja på begreppen, så man inte snor in sig i en skev världsbild och bygger sin argumentation på sagor och påhitt.”

Enda anledningen att det är viktigt att hålla isär begreppen, är pga att Stim och Sami agerar som två separata enheter.

Du påstår att det är viktigt att begrepp hålls isär, och att pengar flyter enligt ett visst mönster, utan en tillstymmelse till argument för varför det är så himla viktigt? En förklaring om faktumet att Stim och Sami är två olika enheter, som sköter två olika saker, åt två olika intressenter, är inget argument för varför det är viktigt att det ska vara så, eller varför det är viktigt att hålla isär begreppen. Du argumenterar inte ens, du bara påstår att saker måste vara på ett visst sätt?

Jag hävdar att alla dina påståenden är helt irrelevanta för diskussioner om den ekonomiska upphovsrätten, eftersom syftet med den ekonomiska upphovsrätten I-N-T-E är, och aldrig någonsin har varit, att skapa någon universell rättvisa enligt ditt subjektiva tyckande, att garantera att pengar flyter enligt ett visst mönster, eller att ens gynna upphovsmannen eller upphovsrättsinnehavaren, eller att garantera dom rätt till ersättning för sitt arbete, eller att garantera dom rätten att bestämma hur marknaden, affärsidéer och intäktsfördelning ska se ut och fungera.

Du verkar liksom dom flesta andra fildelningsmotståndarna i upphovsrättsdebatten ha blandat ihop medlet med målet gällande upphovsrätt, och du lägger all vikt på att argumentera för medlet, dvs dom nuvarande lagstiftade mekanismerna, och dagens positioner, konstellationer och nuvarande vedertagna affärsavtal på marknaden, som samtliga uppstått pga medlet, i tron att medlet och marknadens nuvarande utseende är heligt, när i själva verket målet är det enda fasta och heliga.

För mig, och många andra, är det lika självklart som att en lokförare ej skall ha den ersättning, vilken självklart tillkommer den som byggt tåget. Därför är det viktigt att skilja på rollerna i musikbranschen. Särskilt om man vill ge sig in och kritisera den. Det framstår nämligen som väldigt fånigt, för att vara lite vänlig i min ton, att argumentera för att lokföraren, när han kör tåget, även skall få den ersättning de som tillverkat tåget borde fått. Detta angående, jag parafraserar, att artister skall få betalt på spelningar istället, detta resonemang bortser helt från låtskrivare. Jag hoppas att du förstår liknelsen och om du tycker det är en dum liknelse, att jag inte kan jämföra på det sättet, då känner du nog just så för att verkligheten i er politik gällande den frågan, för den insatte, förefaller precis så vansinnig.
Det är inte alltid så att den som framför verket på inspelningen har utfört allt annat arbete,
därför är det viktigt att skilja på begreppen, så man inte snor in sig i en skev världsbild och bygger sin argumentation på sagor och påhitt.

Gott nytt år, Ricki!

forts… du förstår kanske att jag hela tiden måste använda just de ingredienser som det är extrapiser på just den veckan – utom den obligatoriska havregrynsgröten – utan mjölk – till frukost. Mjölk i småförpackning är dyrt, och större förpackningar håller sig inte. Dessutom gillar jag förstås inte mjölk.

Varför kallar du användning av helt öppet publicerade matrecept för piratkopiering?!?

Min sambo dog för ca 2 år sedan, och jag skilde mig ca 25 år innan jag träffade henne, så jag hade aldrig intresserat mig för matlagning tidigare. Det är ju endast på nätet – om jag inte i förväg köper eller lånar dyra kokböcker – som jag kan hitta recepten till just de ingredienser som ja vid ett visst tillfälle av viss hunger råkar ha köpt hem.

Så att du inte skulle ha kunnat överleva på din magra pension om du inte kunnat piratkopiera matrecept låter lite väl magstarkt.

Nej!