Bernkonventionen är i alla fall så pass rationell att den tillåter varje enskilt land att införa det som går att inför, samspela med dom lagar som gäller för landet. Hela Bernkonventionen utgår ifrån det.

Sen kom pyramidspelsorganisationerna, inte sällan ledda av högsta hönsen från dom största bolagen som organisationerna representerar, och fuckade upp allting genom att börja anpassa lokal lagstiftning så att det passade dom, sen använder dom deras tolkning, hur man nu kan misstolka det som står svart på vitt, av Bernkonventionen som ett bekvämt slagträ.

Jag tror inte vi hade fått den utveckling vi fått om dessa organisationer varit dels oberoende och dels, faktiskt, non-profit.

Därutöver vill jag nämna att formuleringen “protected as literary works” i WCT ingalunda betyder att lagskyddet i alla avseenden måste vara identiskt för datorprogram och andra litterära verk. Formuleringen i WCT är till för att klargöra att datorprogram närmast är att betrakta som litterära verk, snarare än som exempelvis konstverk eller verk av arkitektur (vilket inte vore en helt orimlig jämförelse, då både datorprogram och byggnadsverk är komplexa tekniska konstruktioner med eventuell konstnärlig utsmyckning). Det är fullt tillåtet att i nationell lag ha allehanda specialregler för datorprogram, musikaliska verk, plastisk konst, bruksföremål för matberedning, underjordiska byggnadsverk eller filmverk inspelade ombord på luftfartyg, bara man uppfyller minimireglerna i de internationella konventionerna. Regeln “protected as literary works” innebär inget förbud mot ytterligare regler.

Jag delar Ricks uppfattning att fildelning kan legaliseras utan att det strider mot de internationella konventionerna, men det har ingenting med specialreglerna för datorprogram att göra. Jag skulle kunna förklara hur jag menar, någon gång när frågan blir aktuell. Det är den inte nu.

Datorprogram åtnjuter nämligen en särställning som inga andra verk åtnjuter, inte då så mycket för att lagen skulle vara vara skriven annorlunda, utan för att datorprogram är annorlunda mot andra verk. Upphovsmän till datorprogram ges nämligen inflytande över användandet av verket, något som inte gäller för några andra verk där upphovsrätten bara handlar om rätt att förfoga över verket genom att framställa exemplar av det och genom att göra det tillgängligt för allmänheten (direkt citat ur §2).

Men se på till exempel §26 om särskilda bestämmelser för datorprogram. Överallt talas det om användande och avsedda ändamål. Detta är långt mer omfattande än att jämställas med litterära verk. Det kan närmast jämföras med om författaren till en mattebok gavs inflytande över hur läsaren sedan använder matematiken som boken handlar om.

Visst, datorprogram är något som skrivs, inte tu tal om det. Så långt är det helt i sin ordning att de jämställs med skrivna verk, de är skrivna verk. När datorprogram en gång i tiden hamnade under upphovsrätten så hade inte lagstiftaren klart för sig vad ett datorprogram är, och de har det inte mer klart för sig idag.. Ett datorprogram är både ett skrivet verk och instruktioner för en maskin, instriktioner som maskinen följer, inte människan. Det är viktigt att göra en disktinktion mellan det skrivna verket och dess varande som en instruktion. Men detta gjordes aldrig med resultat att upphovsrätten för första gången i historien omfattade kommunikation, inte med mänskliga sinnen som för andra verk, utan med maskiner. Upphovsmän gavs alltså inflytande över vad andra människors ägodelar, deras datorer gör. Eller mer korrekt, vilka beräkningar andra människors maskiner tillåts utföra – It is a computer, it computes. – Syftet var aldrig detta, men de förstod inte bättre, men detta är konsekvensen. Oförståndet tydliggörs väldigt bra med citaten ur WCT och TRIPS jag postade i min förra kommentar, att upphovsrätten inte omfattar procedurer, metoder för användande eller matematiska koncept. Det är ju en klockren beskrivning av vad ett datorprogram är, utöver att vara ett skrivet verk.

Detta faktum, att upphovsmannen getts inflytande över användandet av de instruktioner för en maskin som denne skrivit, är precis det författarna bakom GPL-licensen siktade in sig på med “frihet 0″, rätten att använda sig av information man redan innehar. Eller om du så vill, rätten att bruka kunskap man införskaffat sig, vilket är lätt att knyta an till jämförelsen med författaren av matteboken. För den som vill djupdyka i hur datorprogram hamnade under upphovsrätten så kan jag rekommendera CONTU-rapporten, framförallt då Dissent of Commissioner Hersey som var en av de ytterligt få som insåg att lagen hade behövt en distinktion, hans avvikande åsikt är närmast förbluffande insiktsfull med tanke på hur länge sen det är. CONTU-rapporten är det som ledde den amerikanska kongressen till att förändra 1976 års copyright act. Det ger också en vink om hur stor roll utvecklingen av vårt språk är för att överhuvudtaget kunna förklara saker begripligt så att folk förstår, man kan tydligt se alla de datorrelaterade koncept som tillkommit i vårt språk de senaste 30 åren. Ord och förklaringar som är uppenbara idag, men som hade varit fullständig grekiska då, även för insatt folk. I detta ligger en del av svårigheten än idag, för somliga saker saknas det språkliga koncept som är allmänt kända.

Legalisera fildelning, alltså.”
Ehm, nej? Om jag fildelar kopierar jag verk för “enskilt bruk”, men dessutom skickar jag ut verk till andra, vilket knappast är “enskilt bruk”. Snarare skulle det innebära att nedladdning legaliseras.

WCT artikel 2:
“Copyright protection extends to expressions and not to ideas, procedures, methods of operation or mathematical concepts as such.”

WTOs TRIPS avtal:
“Copyright protection shall extend to expressions and not to ideas, procedures, methods of operation or mathematical concepts as such.”

Den svenska upphovsrätten har i likhet med Bernkonventionen tagit en annan lite mer komplicerad väg för att säga samma sak. I mitt tycke en bättre väg eftersom den svenska lagen inte tråcklar in sig i formuleringen “as such” som alla som diskuterat mjukvarupatent vet vilket träsk det är.. Här talas det i stället om att verken måste ha kommit till uttryck, vilket då implicerar att de inte bara är en idé i någons huvud. Bernkonventionen tjorvar dock till det med en lång lista med exempel på hur verk kan ha kommit till uttryck.

Anledningen till dessa krumbukter är för att inte låsa in idéer, detta eftersom det skulle ge folk ensamrätt till bästsäljaren de bara drömmer om att skriva nån gång.. Något som kan hittas på i en efterhandskonstruktion som aldrig kan bevisas. Ingen skulle då kunna skapa någonting eftersom vem som helst då skulle kunna säga i efterhand att de hade idén först. Inom patentvärlden är det dock en ständigt närvarande fråga.

Kan man omvandla upphovsrätten till en industriell rättighet så att den bättre överensstämmer med hur den praxiseras