Om facken verkligen ville arbetstagarnas väl, varför är de så starkt emot att motståndare till att arbetstagare ska ges reella valmöjligheter genom någon som helst form av ekonomiskt oberoende som är frikopplat från deltagande på arbetsmarknaden? Varje vettig intresseorganisation borde ha som mål att göra sig själva onödiga (PP är ett mycket bra exempel), men fackens existens är och kommer alltid vara ett självändamål. Arbetstagarna får inte ha det alltför bra, för då har de ingen anledning att vara medlemmar….

Jag är numera Persona Non Grata hos Rick, så att han skulle länka till min blogg är nog dessvärre uteslutet, oavsett hur aktuella poster jag än må åstadkomma.

Men tack i alla fall för länken. Och visst har du rätt i att det i allra högsta grad borde vara en piratfråga att vi människor själva finge få större rätt att få disponera mer av vår egen tid i stället för att tvingas spendera den i grottekvarnen.

;-)

http://felten.yi.org/blog/?p=162

Jag uppfattade den initiala posten som att Björn ville initiera en försiktig diskussion om huruvida sextimmars arbetsdag eventuellt kunde vara en piratfråga samt att han rent allmänt undrade hur det kunde komma sig att sextimmars arbetsdag, som tidigare varit en stor politisk fråga i den svenska debatten numera inte diskuteras alls hos något av de gamla partierna. Eftersom jag råkar ha lite insikt i det hela (long story, I’ll spare you the boring parts) så hoppade jag in och slängde lite bränsle på brasan genom att påpeka det uppenbara:

5 x 6 = 3 x 10

Kravet på sextimmars arbetsdag har sopats under mattan av sossarna efter att de insett att många av deras medlemmar säkert skulle välja att klara av en trettiotimmars arbetsvecka på tre dagar istället för fem! Att arbetsgivarna vill ha folk på jobbet så mycket som möjligt är uppenbart och behöver inte förklaras närmare – men även socialdemokraternas indirekta makt över arbetarklassen bygger på att så många som möjligt tillbringar så mycket som möjligt av sin vakna tid på jobbet (och är mer eller mindre missnöjda med det) samt att arbetslösa är helt arbetslösa (och helt missnöjda med det). Utan den makten och det till dem därav kanaliserade missnöjet skulle “behovet” av det socialdemokratiska partiet inte vara lika stort hos arbetarklassen och de skulle få färre röster.

Minst lika viktigt är att med en arbetsvecka på 3 x 10 timmar så försvinner behovet av att kunna lämna sina barn till dagis för de flesta föräldrapar, de skulle kunna vara hemma med barnen om varannan, om t.ex pappan jobbar måndag-onsdag och mamman torsdag-lördag så skulle de överhuvudtaget inte alls behöva lämna bort dem till dagis eller dylikt. Dagis är ju även det en organisationsform som sossarna är stolta över och tar många politiska poäng på, således måste de vara emot en veckoarbetstidsreform som skulle ge jämställda föräldrar möjlighet att rösta med fötterna och själva vara hemma med barnen.

För att kunna utnyttja 5 x 6 = 3 x 10 till att själv vara hemma med barnen krävs förstås egentligen inte heller att man är ett par, det går förstås precis lika bra för två ensamstående föräldrar som jobbar olika veckodagar att välja att passa varandras barn på samma sätt som paret i exemplet ovan.

Sedan har vi förstås en miljöaspekt också, väldigt många har ju inte möjlighet att åka kollektivt till jobbet (eller med ungarna till dagis) utan måste ta egen bil, att bara behöva åka så till jobbet tre dagar i veckan istället för normala fem skulle leda till 40 % minskade utsläpp per pendlare! 40 % minskade avgasutsläpp per bilist! Inte fy skam i ett läge där politiker från de gamla partierna vill påtvinga oss dåligt samvete när vi väljer plastkassar istället för papperskassar på ICA (vilket inom parentes sagt lär skall motsvara en ökad personlig koldioxskuld på mindre än utsläppen från tio normala andetag per kasse).

Alla de sju gamla partierna sitter i samma båt när det gäller arbetstidsförkortning, om än av helt olika skäl. Huruvida detta gör det hela till en fråga för oss i det enda riktiga oppositionspartiet skall jag låta vara osagt men medge att “mer tid hemma med barnen” och “minska dina avgasutsläpp med 40 % – rösta pirat” vore fantastiska slogans att gå till val på, vi skulle kunna få tvåsiffriga procent!

Kopplingen till tidigare etablerad piratism är inte glasklar men den finns, t.ex skulle man kunna vända övervakningsmaffians tänk-på-barnen-retorik som använts för att sälja in den ena dumheten efter den andra genom att påpeka att om föräldrarna inte behöver lämna bort barnen så kan de faktiskt skydda dem själva, om mamma jobbar 3 x 10 och pappa jobbar 3 x 10 så kan alltid en av dem vara hemma, då behöver samhället inte lägga ner pengar på övervakningskameror på dagis, eller att kontrollera alla som skall anställas på dagis mot något FRA-register över misstänkta pedofiler (och inte heller behöver småbarnsföräldrar drabbas av dessa årliga förkylningsepidemier som kan gå runt, runt, runt en hel vinter eftersom barnen ständigt återinfekteras på dagis). Erkänn att det skulle kännas skönt att ta röster på detta sätt efter att FRA-anhängarna gjort grovjobbet åt oss genom att etablera retoriken på området!

Jo förresten, en sak till, vad gäller den sortens arbetsnarkomaner som frivilligt vill arbeta mer än trettio timmar i veckan så ges det med modellen naturligtvis också utrymme för att ha dubbla jobb, 2 x 3 x 10 ryms ju även det inom en sjudagarsvecka, för den som har den läggningen och/eller vill höja sin privata standard med ytterligare en inkomst! Bra för statens och kommunernas ekonomi vore det också!

Så nej, Sverige är långt ifrån ensamma om att frisera sina arbetstider.

Det var extremt mycket frihet under ansvar.