Apropå FRA, så finns det ett argument som återkommer hela tiden kring massövervakning. Precis hela tiden.
Om man har rent mjöl i påsen har man väl inget emot att vara övervakad?
Det är ett av de vanligaste argumenten för systematisk statlig kränkning av privatlivet. “Den som inte har något att dölja, har heller inget att frukta.” Med de orden införs nu den största massövervakningen som någonsin existerat. Alla medborgares telefonsamtal och e-mail ska avlyssnas, och mobiltelefoners rörelse ska registreras och lagras i ett år.
Argumentet är hur som helst falskt, fegt och ohederligt.
För det första vet man inte vilka regler som kommer när övervakningen väl är på plats. Det som är rent mjöl idag behöver inte vara det imorgon när den totala genomlysningen är etablerad. Det är det mest uppenbara skälet.
För det andra räcker det inte med att man själv anser att ens mjöl är vitt som snö, för det inte är inte man själv som ska hitta lagbrytare. De som hittar lagbrytare letar efter avvikande mönster. När jag stannar bilen på Malmskillnadsgatan varje fredagkväll, så är inte den första tanken att jag hjälper min farmor att veckohandla – vilket råkar vara fallet. När jag stannar vid en pub efter jobbet ibland och därefter kör hem, så tänker inte Vägverket att jag älskar den pubens viltköttbullar – vilket också är fallet. Man tvingas börja tänka på inte bara det man gör, utan hur det man gör KAN TOLKAS. Det gör att medborgare i allmänhet börjar anstränga sig för att inte sticka ut, att inte bryta mönstret, att inte rödflaggas i systemen. Det är inte ett positivt samhälle.
Men sist, och viktigast, är att argumentet om rent mjöl i påsen är ohederligt i grunden. Det utgår nämligen från att enda anledningen att dölja något är att man vill kunna göra orätt. I själva verket är det ett djupt rotat mänskligt behov att kunna ha vissa saker för sig själv. Det illustreras enklast av oss att de flesta låser om sig när vi går på toaletten. Att utsättas för en så systematisk övervakning att vi vet att staten alltid vet vart vi går och vilka vi pratar med är en kränkning så subtil men djupgående att den inte går att kvantifiera i ord.
Piratpartiet är tyvärr det enda parti som tar strid för medborgarnas rätt till ett privatliv, och inte kompromissar bort det. Det finns enskilda riksdagsledamöter som brinner för frågorna, men alla partier i riksdagen har varit med om att driva igenom den massövervakning som nu införs.
Privatlivet handlar dessutom om rätten att för helvete få vara ifred. Oavsett om man är en potentiell brottsling eller bara en vanlig svensson. Den personliga integriteten handlar om att slippa bli granskad, slippa bli inspekterad.
Den borgerliga övervakningshysterin påminner kusligt mycket om den statsmakt som Tom Cruise jobbade åt i Minority Report, där de dömer brottslingar innan de begått brottet, och sedan inser att det deras “perfekta” system egentligen är en komplett bluff som lätt kan manipuleras av de som är kunniga om det, och att det inte längre är juridiskt eller filosofiskt gångbart att fortsätta med det eftersom de som blivit fällda har precis samma sannolikhet att vara oskyldiga.
Hoppla, det blev en lång mening.
Rätt. Det är det jag är inne på med min tredje punkt — bara för att man vill dölja saker, så betyder inte det att man vill göra orätt. Man kan faktiskt helt enkelt vilja ha saker för sig själv, och det måste man ha rätt att ha.
Inte minst ifarosätts den s.k. oskyldighetspresumtionen, dvs att man som medborgare alltid är oskyldig till dess att motsatsen bevisats, med den här övervakningspopulistiska doktrinen.
Att vara ständigt övervakad, är att inte betraktas som oskyldig till motsatsen är bevisad. Det är ett godtyckligt intrång i privatlivet som riskerar skada ens heder och anseende. Sjävcensuren det leder till skadar både åsikts- och yttrandefrihet. Att få privatlivet kränkt skadar den personliga utvecklingen.
Jag citerar lite ihopklippt nedan, var och en får själv räkna ut var orden kommer ifrån:
Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. De har utrustats med förnuft och samvete och bör handla gentemot varandra i en anda av gemenskap.
Var och en som är anklagad för brott har rätt att betraktas som oskyldig till dess att dennes skuld lagligen har fastställts vid en offentlig rättegång, där personen åtnjuter alla rättssäkerhetsgarantier som behövs för dennes försvar. Ingen får utsättas för godtyckligt ingripande i fråga om privatliv, familj, hem eller korrespondens och inte heller för angrepp på sin heder eller sitt anseende. Var och en har rätt till lagens skydd mot sådana ingripanden och angrepp. Var och en har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet att utan ingripande hysa åsikter samt söka, ta emot och sprida information och idéer med hjälp av alla uttrycksmedel och oberoende av gränser.
Var och en har, i egenskap av samhällsmedlem, rätt till social trygghet, och är berättigad till att de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter som krävs för hävdandet av hans eller hennes människovärde och utvecklingen av hans eller hennes personlighet, förverkligas genom nationella åtgärder och mellanfolkligt samarbete i enlighet med varje stats organisation och resurser.
Var och en har plikter mot samhället, i vilket den fria och fullständiga utvecklingen av hans eller hennes personlighet ensamt är möjlig. Vid utövandet av sina rättigheter och friheter får en person endast underkastas sådana inskränkningar som har fastställts i lag och enbart i syfte att trygga tillbörlig hänsyn till och respekt för andras rättigheter och friheter samt för att tillgodose ett demokratiskt samhälles berättigade krav på moral, allmän ordning och allmän välfärd.
Ingenting ovan får tolkas som att det innebär en rätt för en stat, en grupp eller en enskild person att ägna sig åt en verksamhet eller att utföra en handling som syftar till att omintetgöra någon av de rättigheter eller friheter som angetts ovan.
Jag tycker mig känna igen åtminstone delar från Europakonventionens artikel 8.1…
Det var ett litet hopklipp ur:
FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna.
Övervakningsdebatten, åtminstone så som den förs ute bland allmogen, är skev. Många runt om mig ser inte problemet, utan hävdar (såklart) att den som inte har något att dölja inte heller har något att frukta. Att de gladeligen ger upp den friheten till förmån för säkerhet, utan några som helst tankar på vad det innebär i ett större perspektiv. Skevheten i det hela består i att det alltid är jag som måste motivera varför övervakningen är dålig. Det är inte så att jag lider brist på scenarion att måla upp men ändå; det borde inte vara vi som är emot övervakningen som ska försvara vår ståndpunkt – det borde vara de som är för. De vill genomföra något, och då är det också de som ska motivera.
För att ta rent mjöl-argumentet in absurdum: Vem skulle acceptera att någon bokstavligen kliver in och rotar i ens mjölpåse utan motivering what so ever utöver “jag kommer från statliga mjölinspektionen och ska bara kolla så att ditt mjöl är rent”?
Visst är det intressant att det kan skrivas artiklar in absurdum om hur man ska akta sig för att lägga ut för mycket personligt på hemsidor/bloggar/facebook mm samtidigt som det tydligen är helt OK att för oss okända personer på FRA, hos ISPer, hos staten, komunen och bolag får tillgång till långt mycket mer info än så…
[…] en mycket stor del av all internet-trafik kommer att passera genom FRAs filter. Mer om detta här, här, här. Om all trafik övervakas kan man som privatperson inte längre ha en konfidenciell […]
[…] Jag skriver mer om rent-mjöl-i-påsen-argumentet här. […]
[…] Jag skriver mer om rent-mjöl-i-påsen-argumentet här. […]
[…] Jag skriver mer om rent-mjöl-i-påsen-argumentet här. […]
En konstig attityd som verkar finnas är att just internetkommunikation inte behöver lika starkt integritetsskydd. Verbal kommunikation och brev är väl skyddat med stränga lagar. Epost, filöveföringar, foruminlägg m.m. har ett andra klassens skydd och får sökas igenom och spåras.
Om man ser på hur nätet i praktiken används, så står detta i direkt motsatsförhållande till själva behovet av skydd. Känslan av anonymitet och trygghet man har framför en dator, gör det enklare att diskutera svåra och tabu-belagda ämnen. Det finns många stödforum på nätet för svåra ämnen; socialt handikapp, sexuell identitet, missbruk m.m. Även mycket intim kommunikation med nära underlättas via nätet. Dessutom sker merparten av all porrkonsumtion via nätet.
Kort sagt, persondatorn, dess innehåll och kommunikation, är i många svenska hem det allra mest känsliga och privata. Mycket mer än brev och telefon. Det enda vettiga är då att skydda elektroniska media i minst lika hög grad som de traditionella.
Erik:
Glöm inte heller bort alla som har IP-telefoni. Det är datatrafik med telefonsamtal. Och om den trafiken routas (ursäkta svengelskan) via utlandet…
[…] Mer än så behöver man egentligen inte komma ihåg. Det räcker som svar på varför man behöver ha rätt att dölja saker, varför man behöver ha rätt till ett privatliv. Men det finns mycket längre och detaljerade svar också. […]
Och här är den riktigt djupa förklaringen:
“I’ve Got Nothing to Hide” and Other Misunderstandings of Privacy http://papers.ssrn.com/sol3/papers.cfm?abstract_id=998565#PaperDownload