Cirkus

FerrisWheel-474px-by-svenstorm-flickr-cc-by-sa

Just nu pågår en total cirkus på många plan.

Det som står i de flesta tidningar handlar om WikiLeaks och deras sätt att dra ner byxorna på makthavare världen över. Det är inte konstigt att de hamnar på kornet: när andra medier har reducerat grävande journalistik, så (som Anna påpekade) så drar WikiLeaks ner byxorna på tre saker. Militären, diplomatin och bankerna. Det är inte så man skaffar vänner bland befintliga makthavare — men så är det just praxisen att göra det, som WikiLeaks angriper.

Jag har varit i ett par intervjuer om det här (i allt från Sydafrika till Förenade Arabemiraten) och säger samma sak till allihop: det här är inte en engångsföreteelse, utan en föregångare till vad som kommer att vara normalt inom ett par år. Om du inte kan bli ertappad med att ha sagt en sak och gjort en annan när du är i maktposition — så gör inte det, då. Här förvånar mig faktiskt Israel genom att stå rakryggade och säga exakt det: “Det här spelar ingen roll för oss. Vi säger offentligt vad vi tycker annars också.” (Netanyau). Mossad har annars rykte om sig att vara en av de mest shady orgarna på planeten.

Mitt i allt detta öppnade svenska medier otroligt fegt. Det är faktiskt bara Aftonbladet som har bedrivit journalistik värt namnet i den här frågan hittills — alla andra har intervjuat upprörda människor över WikiLeaks. Och vilka är det som svensk gammelmedia har intervjuat? Jo: utrikesministern, amerikanska ambassaden och diplomater. Hur i höge farao tror gammelmedia att dessa på något sätt representerar ett allmänintresse i den här affären? Varför intervjuas inte Agneta Lindblom-Hulthén, Arne König, Anna Serner, Anders Mildner?

Scenen i P1 Morgon igår, när jag diskuterade det här med Nils Funcke, var närmast surrealistisk. Vi satt och diskuterade ifall det här hade ett legitimt allmänintresse. Direkt före och direkt efter de tio minuterna var det radionyheter som bara handlade om det som WikiLeaks avslöjat. Jag tycker att det, i sig, liksom var svar på frågan.

Det är klart att diplomater ogillar att de hålls till svars för sitt arbete. Det kan en chimpans räkna ut. Men i en demokrati är det en självklarhet att vi har rätt att få reda på vad våra valda företrädare har lovat främmande regeringar.

Nästa intressanta sak är den netsplit som pågår. Byråkrater och jurister håller på att fragmentera DNS-systemet på nätet så att samma namn leder till olika sidor i olika länder. “Brottsbekämpningens effektivitet”, igen. Som vanligt rycker tekniker ut och försöker laga nätet undan byråkratiska och politiska sabotage, nu med P2P-decentraliserat namnsystem. TorrentFreak och Intensifier funderar mer. Men till skillnad från Intensifier, som menar att tekniker i självförsvar tar steget från ett unifierat namespace, så menar jag att det omvända är vad som sker: det är jurister och byråkrater som saboterar ett unifierat namespace, och tekniker som rusar till för att laga det som byråkraterna river ner, så att vi (återigen) ska kunna referera till ett visst namn och veta att det går till samma ställe hos pratare och lyssnare.

IIS klagade på att ett sådant system kommer att leda till ett fragmenterat nät, och ignorerar då helt det faktum att vi idag har ett fragmenterat nät, och att nya tekniker avser att laga det. Om man går till http://thepiratebay.org i Sverige, så får man en helt annan sida än om man går till samma adress i Danmark. Det är byråkraters och juristers fel och det är tekniker som får laga deras klåfingrighet.

Sedan kan det hända att man får några fler komponenter att installera, t.ex. flera olika kodmoduler för namnuppslagningar, innan man har vad som betraktas som ett fullinstallerat datorsystem. Men det skiljer sig inte i sak från att man fick installera TCP/IP sockets på Windows 3.1 manuellt en gång i tiden (Trumpet Winsock) innan man hade ett användbart system. Eller att man idag installerar metapaketet “ubuntu-restricted-extras” det första man gör i en Ubuntuinstallation för att få med det som behövs men inte kan (får) förinstalleras.

I slutänden handlar det om att katten är ute ur påsen och att det inte längre går att försöka styra vem som får säga vad, eftersom alla informationspolitiska förbud går att gå runt och kommer att gås runt.

Rick Falkvinge

Rick is the founder of the first Pirate Party and a low-altitude motorcycle pilot. He works as Head of Privacy at the no-log VPN provider Private Internet Access; with his other 40 hours, he's developing an enterprise grade bitcoin wallet and HR system for activism.

Discussion

  1. […] This post was mentioned on Twitter by Piratpartiet Live!, Razor. Razor said: Falkvinge: Cirkus http://bit.ly/fn1Nik […]

  2. snabel

    “I slutänden handlar det om att katten är ute ur påsen och att det inte längre går att försöka styra vem som får säga vad, eftersom alla informationspolitiska förbud går att gå runt och kommer att gås runt.”

    Den stora utmaningen för nördar och aktivister här är att göra det lätt nog att användas och populärt även hos “normalt” folk. Att informera den lilla människan, att ge makt till den lilla människan, även den som inte inser vad som händer, där hon sitter och skvallrar på Facebook, lyssnar på Spotify, surfar och betalar sina räkningar.

    Visst är det viktigt att det finns tekniska lösningar för den som är intresserad och vill gå runt attackerna, men det här handlar om mer än så – det är ett samhällsvitt krig mellan de som vill behålla central makt, och den stora massan. Medborgarna.

    Det är mycket viktigt att det i så stor utsträckning som möjligt blir alla medborgare som har verktygen till en fri värld i sina händer, inte bara en teknologisk elit av nördar och specialintresserade. För då har vi förlorat, och människorna som kämpar för sin centraliserade makt har vunnit, för slaget står om den stora massan av medborgare. Slaget står om makten över samhället, och då är mindre subkulturer inte det intressanta.

    1. Scary Devil Monastery

      “Den stora utmaningen för nördar och aktivister här är att göra det lätt nog att användas och populärt även hos “normalt” folk.”

      Det är det som stegvis håller på att göras. För fem år sedan var ordet “VPN” totalt okänt i vardagsmål. För tio år sedan var en sådan lösning både obskyr och knepig för vardagssvensson att implementera.

      Sak samma är tiden när Linux var ett OS enbart för nördar i stort förbi. Numera användarvänligt nog att tas i bruk av varje man.

      De som skapar öppen källkod börjar alltid med prototyper som kräver djup expertkompetens – men när väl idéen har visat sig fungera tillverkar ett dussintal olika aktörer genast färdiga klienter för vardagsbruk. Som sedan förfinas tills efter ett par års tid man bör vara i det närmaste debil för att inte klara av att hantera dem.

      Någon eller några kommer att publicera källkoden som inkorporerar möjligheten för var man att skapa och tillhandahålla sina egna DNS-servrar sinsemellan. Tre år senare finns knappt en persondator som inte kör sådan programvara. Två år till efter det inkorporeras den standarden i kommersiella operativsystem som MS Windows och MacOS.

      USA har i och med deras angrepp på DNS påbörjat samma draksådd som Kina. Något som vi redan vet vad det leder till, nämligen att Internet blir än mindre överskådligt. Kanske ett nödvändigt tecken och ett oundvikligt fenomen när samtliga stater verkar bli sina egna medborgares fiender i det digitala samhället.

  3. Dennis Nilsson

    “In a world where leaking is easy, secretive or unjust systems are nonlinearly hit relative to open, just systems”

    – Julian Assange

    http://zunguzungu.wordpress.com/2010/11/29/julian-assange-and-the-computer-conspiracy-%E2%80%9Cto-destroy-this-invisible-government%E2%80%9D/#

  4. Christopher Kullenberg

    Instämmer i att det faktiskt var upphovsrättslobbyn som sabbade det först, denna gång under myndigheten ICEs flagg.

    Problemet är att det inte går att förhandla med varken dessa organisationer eller Homeland Security. Då får man bygga alternativ, som förhoppningsvis kan reparera skadan och se till att alla på internet kan ansluta till alla andra.

  5. Wazzup?

    Ursäkta en oteknisk, men kommer man inte alltid rätt om man lär sig att skriva en viktig URL i sifferform? xxx.xxx.xxx.xxx eller hur det nu är?

    1. Thomas Tvivlaren

      Så länge nätet är förstört på namnuppslagningsnivå (DNS) enbart så är det så. Väldigt opraktiskt men lätt att komma runt så klart.

      Vad som är värre är dock att vi framöver lär se mer av s.k. deep packet inspection vilket kan ställa till det och i princip kräver krypterade förbindelser i någon form för att komma runt.

      Kort och gott så är ett upprustningskrig inget som Internet mår bra av i längden så jag ser hellre att vi byter ut en himla massa makthavare istället.

      1. ConnyT

        Så enkelt är det tyvärr inte. Många sajter (URL:er) kan ligga på samma IP, då nås bara “default-sidan” via IP adressen.

    2. Scary Devil Monastery

      Tja, på gott eller ont så rör vi oss redan mot krypterad uppkoppling som gängse standard. DPI är och förblir lika oacceptabelt bland vanliga medborgare som förstår eller fått förklarat vad det innebär som DDR’s gamla variant av postverket där alla brev skulle sprättas upp och genomläsas…

    3. Sam

      Otekniskt svar: Nej.

      Tekniskt svar: Det är vanligt att köra en webserver för flera domäner på en IP-adress. Om webläsaren inte frågar efter en specifik domän så beror det på konfigurationen vad den svarar. Det kan vara den webplats du söker, men det kan lika gärna vara någon annan.

  6. Stefan

    @snabel
    Det stora problemet är egentligen inte att utbilda “vanligt” folk, det stora problemet är att få dem att förstå varför de ska bry sig överhuvudtaget. Facebook, spotify, banken och lolcats-siten fungerar ju alldeles utmärkt så då finns det väl inget problem att ens tala om?
    Den stora majoriteten resonerar om sin omgivningen i termer av hierarkier och centraliserad informationsspridning, vilket inte är så märkligt eftersom det är så världen har fungerat (och till största delen fortfarande fungerar). Det är inte speciellt långsökt att då ta med sig det tankesättet för att applicera på nya fenomen. När det dessutom till stor del fungerar alldeles utmärkt i alla situationer de bryr sig om, facebook och spotify är bara två exempel, så är det naturligtvis väldigt svårt att få dem att förstå att det kan finnas fler aspekter. Härifrån är steget är väldigt lång till att ens bry sig tillräckligt mycket för att sätta sig in i problem som primärt påverkar dimensioner de inte ens är medvetna om existerar.

    Eftersom den representativa maktdelningen uppenbarligen inte fungerar, vilket inte är så märkvärdigt egentligen eftersom de som är utsedda att representera oss till största delen också tillhör gruppen jag beskriver ovan.
    Lösningen är precis som du säger att lägga den reella makten direkt i medborgarnas händer och det betyder i den här världen fullständigt distribuerade system. Frågan man behöver ställa sig är vem ska jag fråga för att få ett svar som jag kan lita på med så hög sannolikhet som möjligt.

    1. snabel

      Visst vore det bra om vi kunde få alla att inte bara förstå varför de borde bry sig, utan faktiskt också bry sig, men det är inget man bör räkna med eller hoppas för mycket på. Naturligtvis ska man jobba på den fronten också, men genom att göra de “goda” alternativen användarvänliga och få dem att bli “inne”, bli de självklara alternativen som “alla” använder, så behöver man inte förlita sig på att alla ska bli “medvetna”, eller tycka som oss. Att sprida ideologin räcker inte. Att tillhandahålla alternativ räcker inte. Vi måste vinna kriget om de-facto-standarderna.

      1. Stefan

        Jag håller med fullständigt.

        Jag ser i princip två alternativ, om det inte är så många “intressanta” siter som bara finns tillgängliga med hjälp av det nya uppslagssystemet så skapas ett sido-nät för vissa specialintressen, men om det är tillräckligt många siter som är blockerade så kommer det nya systemet automatiskt att bli de-facto-standard eftersom det är det som används.

        Det är det här som är det fina med den här typen av uppslagstjänster, om den du brukar fråga om råd börjar ljuga så är det bara att fråga någon annan istället.

    2. Scary Devil Monastery

      Saken är att facebook, lolcat-siten, och spotify förr eller senare trillar dit på dessa metoder de med. Att sabba DNS-listor är meningslöst och det är svårt att tänka sig en djupare manipulation som inte samtidigt träffar tio oavsedda mål för varje adress som är giltig att ta bort.

      Det blir så att säga litet som Afghanistan när de bombar fram tio nya terrorister för varje som bombas bort, bara som effekt av “collateral damage”.

      Det här är något vi helt enkelt får genomlida tills dessa försök till slut faller på sin egen orimlighet. ICE’s försök i USA skyndar bara på den processen.

      Nackdelen är att hela västvärlden i slutet på den processen kommer att ha övergått till en standard av att skydda sin vanliga kommunikation på samma sätt som statshemligheter. Vilket kanske kan sägas vara förnuftigt, men inte ger en god syn på begreppet “statsmakt”.

  7. Stefan

    @Wazzup
    I princip ja, men ändå nej…

    Om vi tar en website som exempel så kan de ge dig olika sidor beroende på vad du kallar den. Även om både first.com och second.com ligger på samma maskin med IP-adress 1.2.3.4 så kan webservern ändå ge dig olika sidor eftersom du frågar efter http://first.com/index.html eller http://second.com/index.html.

    Det du beskriver är DNS, dvs precis det som dagens problem rör, om du skriver in rickfalkvinge.se i din browser så frågar den din DNS-server efter vilken adress det namnet motsvarar och får förmodligen svaret 79.136.113.37. (De sista fyra siffrorna är lite nördigt roliga…) Det problem vi diskuterar är att det är möjligt att tvinga fram ett annat svar genom politiska och polisiära beslut. Det är helt enkelt inte acceptabelt eftersom det gör att DNS inte längre går att lita på då svaren blir politiskt färgade.

    Om vi lagar DNS så att de inte längre har möjlighet att blockera vissa mappningar mellan namn och adress så kommer säkerligen nästa attack att röra adressrymden istället, dvs istället för att 79.136.113.37 leder till maskinen som har den här bloggen så leder den antingen rakt ut i ingenting eller till något annat. Återigen är lösningen decentralisering, men även darknets som i2p.

    1. Scary Devil Monastery

      Ger de sig på adressrymden blir det totalt omöjligt att begränsa skadorna i sak däremot…eller att åstadkomma ett riktat utfall. Jag vill inte direkt tänka på hur djupt, eller på hur många olika nivåer man måste börja centralstyra addresseringen.

      För det säger sig självt att en sådan svartlistning måste hållas gemensamt av alla antionella parter.

  8. Peter Andersson

    Kul skämtteckning om hur den amerikanska allmänheten ser på Wikileaks:

    http://blog.cagle.com/2010/12/01/wikileaks-17/

  9. Mikael Nilsson

    Ok, hur installerar man en alternativ namnuppslagning i en iPhone eller iPad?

    Ett fritt internet kräver fria plattformar. Fatta att vår frihet att hacka är på väg att tas ifrån oss, i praktiken, genom att en stor andel nätanvändare aldrig kommer kunna använda såna här alternativ.

    Windows var aldrig ett hot mot nätet. I jämförelse med hotet från Apple ser windowsmonopolet närmast harmlöst ut. Microsoft har aldrig ägnat sig åt censur.

    1. Stefan

      Tyvärr så blir väldigt många väldigt imponerade av blinkenlichten men jag är ganska övertygad om att det finns en gräns för hur mycket censur användarna tål. Om den gränsen passeras så är produkten stendöd i princip över en natt. Med tanke på hur Jobs verkar funka så misstänker jag att de på lite sikt kommer att få svårt att hålla sig på rätt sida om den gränsen.

      Men visst har du rätt, företag som blir dominerande kan ha en väldigt stor påverkan i hur vi ser på vår omvärld eftersom de till stor del kan kontrollera bilden av den. Google är ett annat uppenbart exempel, genom att påverka vilka träffar som finns och i vilken ordning de presenteras så definieras omvärlden och indirekt påverkas det som är möjligt att säga eftersom oönskade yttringar hamnar längre ner i träfflistan eller utesluts helt. Googles dominans och censurvilja har fått mig att byta huvudsaklig sökmotor till https://duckduckgo.com istället.

      Frågan blir då vad vi kan göra åt detta. Har vi som användare/kunder/samhälle rätt att ställa krav på hur privata företag agerar i de här frågorna, mer än att rösta med plånboken eller fötterna?

    2. Putte

      Android kommer väldigt starkt och inom developer community är irritationen över Apples diktatur påtaglig. Min gissning är att Android kommer att vinna över iPhone om inte Apple radikalt tänker om och öppnar sig.

  10. Frank

    Rätt nyfiken på om wikileaks informationen angående amerikanska ambassanden i sverige (när den nu släpps) kan innehålla något intressant om eventuellt ministerstyre och så vidare i och med pirate bay affären…

  11. Niklas

    Härligt med lite nostagi … mmmm Trumpet =)

  12. Hans

    Alltid detta dubbelansikte, varför skulle det vara okej att publicera folks mail bara för att de är diplomater? FRA är fel, men Wikileaks är rätt, eller?

    1. Stefan

      Det finns inget dubbelt i det alls. Makthavare och maktutövning skall vara transparanta för medborgarna, medborgarna skall inte vara transparanta för makthavarna. Det är en av hörnstenarna i vår demokrati och uttrycks i regeringsformen som att all makt utgår från folket.
      Olof Bjarnason har en bra blogpost om det, Transparens vs makt.

    2. Scary Devil Monastery

      Det finns inget “dubbelansikte” i detta. PP har alltid varit för både brevhemligheten, den personliga rätten till privatliv och för offentlighetsprincipen.

      Makthavare skall granskas av folket. Folket skall inte granskas av makthavare. Det hela är mycket enkelt.

      1. Hans

        Okej, men sätt då själva en gräns över hur högt upp för staten man behöver jobba för att det ska vara okej att man ska kunna ha en helt transparent kommunikation. Wikileaks struntar helt i vilka som blir offer för deras avslöjanden och publicerar fritt namnen på de som har haft mailkontakter. Felet är att det är den lilla människan som får ta slaget, och inte de inblandade staterna. Det känns så otroligt naivt att tro något annat.

      2. Scary Devil Monastery

        Gränsen är väl solklar. Diplomaternas privata korrespondens i egenskap av privatpersoner är skyddad. Officiell korrespondens är lovligt byte.

        Det har ingen som helst relevans hur högt statens tjänsteperson sitter. Är det statligt så är det. Det gäller brevbärarens officiella fakturor för tjänstebilen lika väl som det rör tsunamibanden.

  13. Dennis Nilsson

    Ränksmidare och spinmaster #1 skall tydligen besöka Sverige. De som känner till denna herre vet vad han går för.

    Väldigt märkligt sammanträffande, så att säga. Nu kommer det att hända saker. Det finns inget som är för lågt för Rove.

Comments are closed.

arrow