Pandora’s Jar är ett sånt där litet program som fick mig att fnissa hysteriskt första gången jag körde det. Konceptet är väldigt enkelt; det är ett program som tar webradion Pandora och sparar alla låtar som spelas på hårddisken i mp3-format. Konceptuellt är det inte konstigare än en radio med bandspelare som spelar in låtar på band.

Men det blev väldigt smidigt att få en massa mp3-filer sparade på hårddisken som ett resultat av att jag lyssnat på radio. Precis som att jag bandade Tracks på 80-talet; jag lyssnade på radio och skapade ett band med musik på samma gång.

Programmet finns i den här forumtråden; börja längst bak, för det finns många versioner postade.

Det intressanta är att det är den här typen av småhack som tydligast illustrerar att alla försök att hålla någon form av kontroll över kulturen är döda från början. Det går inte längre. Så fort någon hittar på något sätt att försöka hålla kontroll, så kommer 500 människor att ge sig på att bryta den kontrollen – och de kommer att tillbringa all vaken tid med det, tills någon har löst det. Det finns helt enkelt så väldigt många fler som inte vill ha central kontroll, än som vill ha det, att de senare omöjligt kan hålla tillbaka klockan.

Extra kul är det att den här tillämpningen inte strider mot svensk upphovsrätt, eftersom det är en laglig förlaga – Pandora har ju rätt att skicka mig musiken över webradio. Så även om Piratpartiet vill ändra på upphovsrätten, så är lagligheten en pikant detalj i sammanhanget som gör att jag kan vara lite mer öppen med hur fiffig den är, redan idag.