Korta tankar från tisdagen i Almedalen:

Folk fortsätter att uppmärksamma oss mest i största allmänhet. En kille kom fram och ville bara ge mig en kram, och vi får liknande (väldigt osvenska!) tecken på småuppskattning här och var. Nils Lundgren “hade sett mig på TV”.

Vi pratade med två Väldigt Seniora journalister i hela 90 minuter under eftermiddagen. Alltså, inte den sortens journalister som skriver själva, utan den sorten som pratar med andra journalister. Det som både förvånade och gladde mig var att vi hade en totalt överensstämmande samtidsanalys och problembeskrivning (att distributörer/medieföretag tar kontrollen över informationen/samhällsbildningen, etc), även om vi hade lite olika lösningar på det. Vi satt och höll med varandra… inte helt hela tiden, men tillräckligt mycket för att det skulle kännas riktigt, riktigt bra.

Kontentan av det mötet var i alla fall att jag kände att de Förstod att Vi Förstår Deras Problem och att vi inte är finniga 16-åringar som vill ha gratis musik, utan att vi identifierat ett seriöst samhällsproblem som de också arbetar väldigt hårt med (och som riksdagspartierna inte förstår, var de noga med att påpeka).

(Bara det mötet var värt resan.)

Jag pratade också med en promotionansvarig på ett skivbolag som hade en hel del intressant att säga om hur skivbranschen fungerar idag vs. hur kulturjournalisterna skriver att den fungerar. Mer om det senare. Också en väldigt intressant diskussion.

Eftermiddagen-kvällen idag spenderade Christian och jag med Rasmus Fleischer från Piratbyrån och Johanna Nylander som är mest känd för bloggen Frihet, Fildelning, Feminism.