Det är inte alla som vet om det, men skivindustrins gnäll just nu följer i över 100 år gamla fotspår. Inte nog med att man lobbade till sig upphovsrätten som koncept under falska förespeglingar för 300 år sedan, varje ny teknik har mötts med domedagsrop och skäll på politikerna för att de inte förbjuder utvecklingen.
- 1905 krävde musikindustrin att det självspelande pianot skulle förbjudas. Det skulle leda till en omedelbar död för den levande pianomusiken på barer. (I själva verket ledde det till ett uppsving av notförsäljning – vilket leder oss till nästa punkt.)
- 1930 krävde musikindustrin att den nya rundradion skulle förbjudas att spela musik. På den tiden kunde man, mot en avgift, få ett musikstycke uppspelat över telefon. Musikindustrin hävdade att detta skulle döda telefonuppspelningar som affärsmodell (vilket det också gjorde – någon som sörjer?). Det påstods också inkräkta på notförsäljningen.
- När rullbandspelaren ca 1960 kom började folk piratkopiera från radion i stor skala. Jag har inte hittat några dokument från den här tiden annat än att skivindustrin fortfarande vill förbjuda radion att spela musik, vilket syns bl.a. i tidningsklipp.
- 1970 kom kassettdäcket med hela cirkusen. Det slutade med att ny teknik avgiftsbelades, något som inte hade setts tidigare och nu får stå modell för allehanda försök från industrin att beskatta allmänheten för att den vågar utvecklas med samhället.
- 1979 försökte de, enligt nyligen uppmärksammade källor, stoppa discomusik som koncept. Tidigare hade dansbanor alltid haft dansband. Att i stället använda förinspelad musik hotade livemusikernas framträdande, och man krävde en särskild discoavgift och att discoställen skulle få utskänkningstillståndet indraget.
- 1980 såg de till att DAT-bandaren, alltså digitalt kassettband, fick en annan samplingsfrekvens – 48 kHz – än CDns 44.1 kHz, så att det inte skulle gå att spela av från CD till kassett utan kraftig kvalitetsförsämring. De krävde dessutom DRM-skydd så att man inte skulle kunna kopiera musik digitalt (man var tvungen att göra varannan kopia analogt). Resultatet blev att DAT totalfloppade. (Så kan det gå när industrin får sin vilja igenom.)
- Samtidigt kom videobandspelaren, där amerikanska filmbranschen stod framför kongressen och edsvuret proklamerade att denna maskin kommer att döda allt filmskapande. I en uppmärksammad dom i USAs högsta domstol tilläts videobandspelaren med röstetalen 3-2.
- Mot slutet av 1990-talet stämde musikindustrin Diamond, tillverkaren av den första mp3-spelaren Diamond Rio. Det var “ett verktyg för kriminella” (dvs “musiktjuvar”). Diamond gick omkull under juridiskt tryck, men mp3-spelarna finns däremot idag överallt.
- …och nu kräver alltså skivindustrin att få göra godtyckliga ingrepp i allas kommunikation för att få bibehålla sin ställning. Nu, mer än någonsin, ropar man på storebror. Bollocks!, säger jag.
Det är dags för skivindustrin att få leva under samma villkor som varje annan industri: för att tjäna pengar så måste man faktiskt erbjuda något som någon annan vill betala för.
Uppdaterat – jag ser via Emma att credit för “Discon måste förbjudas”-länken ovan går till Hybris’ blogg. Ära den som äras bör.
Jag vill absolut inte försvara industrin, men visst säljs DRM-fri musik idag i MP3-format på Amazons onlinebutik i USA så “skivindustrin skulle aldrig publicera något i mp3-format, och det gäller än” är inte helt korrekt.
Nja, “alla andra” måste inte erbjuda något som folk vill betala för. Tyvärr verkar det ju symptomatiskt för just “kulturarbetare(tm)” att kräva pengar från sin omgivning, utanför marknadens villkor (frivillighet).
Vi har ju en hel sektor med kulturtomtar som lever på skattepengar, eftersom deras tid är mer värd än vad vi stackars skattebetalare har intelligens nog att uppskatta. Eftersom vi inte på frivillig väg vill betala för deras fina kultur så tvingas vi till det, genom skattesedeln.
Så, det är inte enbart de stora mediabolagen som vill använda statens våldsmonopol för att säkerställa sin bransch fortlevnad, även kulturarbetare(tm) i övrigt i Sverige verkar leva efter samma devis.
Att de flesta som skapar kultur inte är just kulturarbetare(tm) borde jag inte behöva nämna, och att kultur därför alltid kommer att skapas, på ett sätt som de flesta uppskattar, är eg. helt logiskt och självklart. Varför den kultur de flesta vill ha inte är fin nog för att få tvinga fram sin fortlevnad med våld, det har jag aldrig fått svar på.
[…] sjunger samma visa varje gång… Posted kl April 30th, 2008 av projO i Ej kategoriserad Rick Falkvinge har skrivit en fin lista på hur media branschen gång på gång sedan ett århundrade tillbaka vid […]
[…] av med att tipsa om en liten genomgång från Rick Falkvinge om alla gånger skivbolagen förutspått musikens […]
Vi har sålt MP3 utan DRM sedan 1999 dock aldrig någon av de stora fyras musik.
Och vi håller med om att musikindustrin aktivt motarbetar utvecklingen (även om det inte gäller de mindre och oberoende bolag vi arbetar med), dessutom beter sig industrin ofta så illa att vi som inte skriver under på deras privatpolis- och maffialiknande sätt att närma sig sina kunder faktiskt får problem.
Tack vare stjärnorna i inspelningslobbyn så finns det folk som tror att MP3 är olagligt, eller att man kan råka illa ut om man ertappas med MP3 även om man köpt den helt lagligt från oss, eftersom man kan tvingas bevisa att filerna är köpta.
Det sistnämnda är dessutom ett exempel på hur korkat det är att filtrera viss nedladdning, vare sig det rör sig om protokoll, port, eller inspektion (att filtret ser att det är en MP3 fil och ropar på polis/Warner).
Enda filtret som skulle fungera är ju om man vitlistar alla lagliga sätt att ladda ned musik och blockerar allt annat. Lycka till!
Läs gärna även om EMIs senaste bidrag till ett bättre internet genom att försöka förbjuda kopiering öht.
Jag får böja mig för den slarviga formuleringen om att “skivindustrin aldrig har sålt i mp3-format” — det är naturligtvis inte sant när jag tänker efter lite. Det är bara de som jag betraktar som Lobbyn som är obstinata mot lättanvända format. Korrigerar.
Appropå detta med Disco så var väll även discjockeys emot att folk spelade in deras “dj live setts” som baren kunde spela senare utan att ha djs alls. Detta var jue något “jätte skrämande” för djs som ironiskt nog tjänade pengar på redan skapad musik 🙂
copyriot skrev om detta för ett tag sedan http://copyriot.se/2008/03/20/kan-en-dj-bli-piratkopierad/
Lobbyn, ja. Jag gillar din exposé, men undrar om du inte gör det lite väl lätt för dig när du målar upp en odefinierad lobby, musikindustrin, skivindustrin, eller bara “de”. I själva verket döljer sig ju en rad olika musikindutrier med olika affärsmodeller bakom de olika historiska fajterna, ofta i konflikt med varandra, eftersom den ena musikindustrins död är den andra musikindustrins bröd.
Den “odefinierade lobbyn” behöver inte vara homogen och sams internt bara för att den strävar i en viss riktning. Inte heller tror jag att det finns några väl avgränsade “musikindustrier” som konkurrerar inbördes; konkurrensen uppstår mellan enskilda företag som tillhör den ena eller andra branschen (ibland samma bransch).
Samhällsekonomin följer sina lagar, precis som de levande varelserna följer naturlagarna, och i båda fallen ser evolutionen till att den som anpassar sig till omvärldsbetingelserna sprider sina “gener” vidare. De köttätande dinosaurierna utvecklar skarpare tänder, och skivbolagen utvecklar advokatarméer. Dinosaurierna och skivbolagen gör inte detta för att de är onda, utan för att det är deras sätt att överleva.
Eftersom alla individer av samma art drivs av samma instinkt kan det se ut som de styrs av en “ledare”, men styrningen utgörs av de gemensamma levnadsbetingelserna, precis som mellandagsrean får människor att flockas utanför varuhusen vid öppningsdags utan att någon har kommenderat dit dem.
Det går alltså inte att hitta någon “ansvarig” ledare eller konspiratör att bestraffa för musikindustrins brott mot kulturen och människorna, utan människorna bestraffar de enskilda företagen genom att minnas vad de gjort och rata dem i framtiden. Likväl tycker jag det är rimligt att tala om en lobby som drar i en viss riktning, oavsett hur många huvuden den har.
DAT, flopp? Men .. eh? Va? Det tog ju över fullständigt snarare. Det är ju inte förrän nu som DAT börjat ersättas av hårddisk/flashinspelare. Annars ligger väl nästan allt på DAT, åtminstone inom radio och musik. Minidiscen var ju en parentes i jämförelse.
Jonas: Mnja, som ersättare till Philips’ Compact Cassette floppade den. Jag har inte sett den i ett enda hushåll.
Däremot har du rätt i att den använts och används mycket i mer professionella sammanhang. Fram till för ett par år sedan var den också vanlig för backuper.
Jag tycker det är alldeles utmärkt med sammanfattningar som denna, med årtal och en kortare beskrivning.
Det är nämligen dels lätt att kommunicera ut detta, för mönstret är väldigt tydligt, dels
och det är viktigare, så är det mycket lättare att påverka och få folk att förstå när de ser att det här inte är ett nytt fenomen. Industrin vill ju alltid framhålla att det som händer nu är det singulära OERHÖRDA HOTET som aldrig har funnits, och får inte industrin som den vill just denna gång så blir det ingen kultur alls i framtiden osv, osv.
Det visar sig ju med all önskvärd tydlighet att det är samma sak som upprepas så fort det kommer någon ny teknik som hotar någons feta plånbok. Och, som sagt, sörjer vi att affärsmodellen med musikuppspelningar över telefon gick i graven? Vi hade haft anledning att sörja mycket, mycket mer om Industrin hade haft makt att konservera sina affärsmodeller då. Och samma gäller nu: Industrin måste kunna anpassa sin affärsmodeller, och de som inte kan detta måste få tillåtas gå under.
[…] också Copyriot, Falkvinge och […]
DAT floppade som konsumentformat för hemmabruk, det stämmer. Men jag tror inte att det i första hand berodde på avvikande samplingsfrekvens och kopieringsspärrar, utan helt enkelt för att den var alldeles för dyr. En DAT-spelare är ett extremt kompicerat stycke precisionsmekanik, i princip en miniatyriserad videobandspelare med roterande trumma etc. Det går att bygga en vanlig kassettbandspelare och sälja den för en hundring, och det gick inte med DAT.
Att tvingas kopiera via analogt ger inte en “kraftig kvalitetsförsämring” heller. Försämring blir det men den är knappt märkbar, speciellt inte när folk är vana vid att kopiera vanliga kassetter. Och det är fortfarande bra mycket bättre än MP3 🙂
Anders’s last blog post: 2008-04-30: "Och i lunden/dansa källorne."
[…] Rick Falkvinge skriver mer om musikindustrins ständiga problem med […]
[…] leder till stora skiften i hur människor hanterar kunskap och kultur. I det avseendet så är inte fildelningstekniken så annorlunda än introducerandet av tryckpressen, fotografiet, den inspelade musiken och rörliga bilden eller […]