Idag är det arton dagar till Piratpartiets valkampanj sparkar igång i full styrka. Den 4 april. (Det här är också första gången våra anonyma aktivister får nyhetsbrevet. Välkomna in att bygga kunskapssamhället.)

Det är nu det gäller. Det är det här vi har föreberett för sedan 2006. Nu står det eller faller. Vi vet att vi har alla chanser att fixa det här. Vi har sett på siffror och grafer att vi har en allt mer dominerande närvaro i vad folk pratar om. Nu måste vi spurta och ta det här hela vägen i mål. Om 63 dagar, den 20 maj, öppnar valurnorna. Valsedlar är beställda, och foldrar, broschyrer och affischer är upptryckta i massor och på väg ut i distrikt, valkretsar och kommuner.

Det är nu vi alla måste få Piratpartiet att bli något av kött och blod, och inte bara en kul idésmedja man läser om på bloggar. Piratpartiet, det är vi. Vi alla. Vi bär idéerna tillsammans och vi måste synas. Jag kan inte nog betona hur viktigt det är nu att människor inte kan gå hemifrån utan att se något — om än bara något litet — med Piratpartiet. Det kan vara pins på rockslaget eller kragen, det kan vara etiketter på pärmar, laptops eller kontorsdörrar, det kan vara en T-shirt eller piké, det kan vara många saker — men nu måste vi tillsammans ta det här ytterligare en nivå. Utöver att människor hör sina vänner och bekanta prata om Piratpartiet, så måste vi visa dem att Piratpartiet finns överallt, som mer än något som vänner och bekanta pratar om från bloggar. Vi är en massmedborgarrörelse. Nu måste vi leva upp till det. Det är nu det gäller.

Dina lokala ledare kommer att skicka ut mer information om när saker ordnas i form av t.ex. flygbladsutdelning, men vänta inte på dem — agera på egen hand också. 2006 var det folk som producerade skyltar och satte upp lite varstans, kopplade in en projektor i en bil och åkte runt och projicerade PP-loggan, etc. Ha två saker: fantasi och kul.

Gammelpartierna börjar med sin valkampanj den 7 maj. Vi har en månad på oss innan dem att etablera en närvaro på gator, torg, kontor, skolor, etc. Sedan kommer vi att drunkna under deras kampanjmiljoner, som vi helt enkelt inte kan mäta oss med. Därför måste vi utnyttja de styrkor och de tidsfönster vi har.

Apropå pengar så har du väl inte glömt Guldpirat? Vi uppmuntrar alla som kan att ge en liten slant varje månad till partiet. Hur stor den är, det är inte så viktigt, det viktiga är att den är regelbunden. Nu när vi går in i valkampanjen så är extra tillskott mer välkomna än någonsin. Vi får ju inga skattemiljoner som gammelpartierna får, och har precis betalat 175000 till Valmyndigheten för att få valsedlar upptryckta. (Vi får fortfarande bära ut dem själva till vallokalerna.)

Statsvetare pratar om att Piratpartiet har en riktigt bra chans i EU-valet om vi lyckas knyta integritetsfrågorna till EU. Det är precis vad som händer nu. Vi har dels Privatpolislagen Ipred, som nyss röstades igenom och tar effekt den 1 april, om två veckor. Jag har pratat om den tidigare. Där har vi en EU-koppling. Vi har dessutom domen i Pirate-Bay-rättegången som faller den 17 april, hela tiden pågående fulspel med FRAs massavlyssning, och dessutom datalagringen som kommer som proposition i juni. Om den kommer som proposition i juni, så kommer regeringen att lägga ut den som kladd – en s.k. lagrådsremiss – väldigt snart. Precis före valet. Så sent som igår skrev SvD om datalagringen. Där har vi massor av krokar för vår politiks koppling till EU.

Det är vi alla som måste prata om det här. Med vänner och bekanta. Kollegor. Klasskamrater. Släkt. Och synas, synas, synas.

[purpleline]

Veckans argumentationsövning

Idag ska vi prata om datalagring. Det är regeringens nästa påhitt. Återigen, prata med vänner och bekanta om det här. De kommer inte att tro dig, men sedan när de läser om det i tidningarna runt mitten på maj så kommer de att förstå att du hade rätt. Så verklighetsfrämmande är det.

Datalagringen handlar om att staten ska föra en loggbok över alla du pratat med. Vem, när, hur länge, över vilken sorts kommunikation, och varifrån.

Det där är ganska svårt att ta in, så föreställ dig att du inte kunde skicka ett pappersbrev genom att lägga det på en postlåda, utan var tvungen att gå till Posten och legitimera dig för postmästaren, som sedan förde in brevet i en stor loggbok som Staten fick titta i.

Så blir det. Fast med telefon. Och SMS. Och e-mail. Ja, e-mail. Varje e-mail ska registreras.

Minnesgoda debattörer minns FRA-debatten, att det var precis det här vi varnade för när FRA fick tillgång till det. Då handlade det om att syftet var för att staten skulle spionera på utlandet. Med datalagring, så är det uttalade syftet att använda informationen mot dig, mot medborgarna.

Det är nu inte innehållet som registreras, utan “bara” data om kommunikationen som sådan — men det är tillräckligt för att bygga sociogram, alltså kartlägga människors nätverk på ett otroligt integritetskränkande sätt.

Men det kommer mer. Noterade du den där lilla detaljen “varifrån” i listan ovan? Att staten tvingar mobiloperatörerna att lagra position för mobiltelefoner när samtal inleds och slutar? Insåg du vad konsekvensen av det blir?

Staten gör om våra mobiltelefoner till statliga spårsändare.

Läs den meningen igen. Staten kommer att lagra hur vi rör oss genom våra dagliga liv med hjälp av vår egen mobiltelefon. Visserligen är det mobiloperatörerna som formellt lagrar informationen, men det är staten som kräver det, och staten som vill ha informationen.

Det här kommer från ett EU-direktiv som Thomas Bodström (S) drev igenom i EU under Göran Perssons regering. Det skulle aldrig någonsin gått igenom svenska riksdagen, så Bodström kastade bumerangen runt om Bryssel, och nu säger politikerna här “vi måste, för EU har bestämt” och skrapar med foten i marken lite maktlöst.

I helvete heller att vi måste. Regeringen är fega ynkryggar som hellre är bästa eleven i EU-klassen än att stå upp för sina egna medborgares mest grundläggande rättigheter.

Det är bara att säga “nej” till EU i det här fallet. Fetvägra. Men det vill inte regeringen. I stället tänker man gå längre än direktivet kräver och lagra mer information. Då är det svårt att försöka hålla sken av att man tycker det är en dålig idé att kränka medborgarna så här. Det går inte heller att skylla på Alliansen i det här läget — direktivet kom från den förra regeringen. Framlagt av de röda, genomförs av de blå.

Och om allt det här inte är illa nog, så föreslår jag att du tar in Thomas Bodströms avslutande ord i artikeln i SvD:

— Behöver vi förlänga det ytterligare [eller lagra mer] är det enkelt när lagen väl finns på plats, säger Bodström.

Som alltid: prata med dina vänner och bekanta om det här. Det är så totalt verklighetsfrämmande att det inte går att ta in. Peka dem på Wikipediaartikeln. På det här brevet. På Oscar Swartz’ rapport Marschen mot Bodströmsamhället.