Det har ofta påståtts, särskilt från Lobbyns sida, att Sverige inte skulle kunna tillåta fildelning utan att bryta mot internationella konventioner.
Det är inte sant, och de talar naturligtvis i egen sak. Faktum är att Sveriges upphovsrätt idag bryter mot internationella konventioner. Det handlar om att vi behandlar verkstyper olika på ett sätt som inte är tillåtet.
Jag börjar med WIPO Copyright Treaty, artikel 4:
WCT, Article 4: Computer programs are protected as literary works within the meaning of Article 2 of the Berne Convention. Such protection applies to computer programs, whatever may be the mode or form of their expression.
Datorprogram ska ha samma skydd som böcker. Jaha. (Jag vill minnas att det på någon annan plats i de internationella avtalen står att böcker dessutom ska ha samma skydd som film och musik, från senast jag läste igenom dem. Det här är ett exempel jag råkade ha bekvämt liggandes. Alla verkstyper ska alltså ha samma skydd som datorprogram, enligt internationella avtal.)
Hur som helst, nu hoppar vi till vår upphovsrätt:
UhR, § 53: Den som för sitt enskilda bruk kopierar ett datorprogram som är utgivet […] skall inte dömas till ansvar, om förlagan för kopieringen inte används i näringsverksamhet eller offentlig verksamhet och han eller hon inte utnyttjar framställda exemplar av datorprogrammet för annat ändamål än sitt enskilda bruk.
“Ett datorprogram”. Sverige ger alltså, i strid med internationella konventioner, olika skydd åt datorprogram och andra sorters verk. Det här är ett undantag som har stått inskrivet i svensk upphovsrätt sedan 1991, och den underliggande principen har således etablerats.
Ett sätt att uppfylla konventionerna vore att ändra UhR § 53 till den här lydelsen:
UhR, § 53: Den som för sitt enskilda bruk kopierar ett verk som är utgivet […] skall inte dömas till ansvar, om förlagan för kopieringen inte används i näringsverksamhet eller offentlig verksamhet och han eller hon inte utnyttjar framställda exemplar av datorprogrammet för annat ändamål än sitt enskilda bruk.
Legalisera fildelning, alltså.
Fast personligen ser jag hellre de här två nya paragraferna som krokas på direkt efter portalparagrafen, som en snabbfix under tiden vi gör om UhR i grunden:
UhR § 1a: Denna lag gäller endast näringsverksamhet i förvärvssyfte, och aldrig privatpersoner eller ideella organisationer. För att medhjälps- eller anstiftansbrott ska komma ifråga, måste huvudbrottet mot denna lag ha skett i näringsverksamhet i förvärvssyfte.
UhR § 1b: Syftet med denna lag är att kulturmaximera samhället. Den som utför en gärning, som markant ökar det allmänna kulturutbudet, men eljest bryter mot denna lag, skall inte dömas till ansvar.
samt möjligen, innan ett visst rättsfall går upp i Högsta Domstolen (även om de två paragraferna ovan borde vara mer än tillräckliga),
UhR § 1tpb: Ingen verksamhet som pågår under domänen thepiratebay.org bryter på något sätt mot denna lag.
Den sistnämnda vore måhända nödvändig, så korrupt som rättsväsendet visat sig vara i den här sortens mål. (Ja, jag förstår hur allvarligt det är att en partiledare skriver så. Det är just för att det är befogat, som det är allvarligt.)
[purpleline]
Pingat på Intressant. Andra bloggar om upphovsrätt
Tack så mycket falken 😉
Apropå lagar och konventioner så är väl falsk fakturering ett brott? Jag tänker på den här historien som bland annat Oscar Swartz har skrivit om, den där Universal ville ha ytterligare pengar från en teater som använde Paul Simons musik och redan hade pröjsat till STIM, den där Paul Simon nu har ingripit själv och det visade sig att Universal inte alls hade rätt att kräva några pengar – Är inte det falsk fakturering (om faktura hade sänts) eller utpressning (om kravet bara var muntligt)?
Slutpoängen föll bort: Borde inte någon polisanmäla Universal för det där? Skall de bara få gå iväg och låtsat som om det var ett förargligt misstag? Falsk fakturering är som bekant ett brott – och det är väl känt att det peakar under sommarsemestertider precis som skedde här.
“Justitiedepartementet har under Thomas Bodström (s) tagit fram förslag om bland annat hemlig telefonavlyssning och husrannsakan i förebyggande syfte, också mot personer som inte är misstänkta att ha begått något brott.” (SR.se 2006)
Thomas Bodström – den populäraste partiledarkandidaten och därmed också vänsterexperimentets näste statsministerkandidat!
En röst på MP och V är också en röst på Thomas Bodström som statsminister!
“Andra förslag handlar om obligatorisk lagring av uppgifter om e-post och telefonsamtal.” (SR.se 2006)
Några till förslag från statsministerkandidaten Thomas Bodström (s).
Angående Paul Simon så handlade det inte i första hand om pengar utan om tillstånd, föreställningen använde musiken på ett sätt som krävde kompositörens tillstånd.
Gottfriid: Nej, så fungerar det inte. Kompositören har genom den ideella rätten en rättighet att neka något som redan framförts att framföras igen, då kompositören eller artisten anser att det är kränkande.
Ingen måste fråga i förväg, vad gäller den ideella rätten.
Rick vid teterföreställningar så måste man ha kompositören/upphovsrättsinnehavarens tillstånd om man använder musiken mer än bara i bakgrunden. Stora rättigheter kallas det.
“För musikdramatik som opera och musikal, där musiken används för att driva handlingen framåt, gäller däremot inte Stimavtalet. Dessa så kallade stora rättigheter måste teatrarna be om direkt hos upphovsmän eller förlag.” Från SVD
Peter A. Kolla denna länk (med länking vidare) betr Universal och Paul Simon.
http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2009/09/vara-fragor-var-berattigade.html
Personligen skulle jag helst vilja se att upphovsrätten tas bort helt. Tycker det är en väldigt märklig föreställning att man kan äga idéer. Oavsett om de används i privat eller näringsbringande bruk.
Tycker det borde vara brottsligt att förhindra spridning av kultur och kunskap över huvud taget. Om det handlar om privat bruk eller pengar är inblandade är helt orelevant.
Det kommer ändå att vara massa gråzoner där man inte kan avgöra om det är privat eller inte.
Bernekonventionen (och TRIPS/WCT/etc) ställer, såvitt jag förstått, enbart kravet att det ska finnas ett (effektivt) skydd i någon form i de deltagande ländernas lagstiftning (jfr WCT art 14), inte att det skyddet ska se ut på ett visst sätt – det kan vara civilrättsligt, straffrättsligt eller en blandning. Eftersom länder i allmänhet brukar vara försiktiga med att låta sina straffrättsliga bestämmelser dikteras i mellanstatliga konventioner tror jag man kan utgå från att Berne/TRIPS/WCT ska kunna uppfyllas med civilrättslig lagstiftning (dvs möjlighet för en upphovsrättshavare att få skadestånd vid upphovsrättsintrång).
Notera också att Bernekonventionen bara sätter en miniminivå på skyddet (BK art 19) – deltagande länder är alltså fria att låta sin reglering vara strängare på vissa områden så länge som det finns ett grundskydd som motsvarar BK.
Den svenska regleringen i URL (som upphovsrättslagen vanligen förkortas som, även om det i vissa sammanhang kan verka förvirrande) 53 § är enbart straffrättslig (“dömas till ansvar”) – tillverkaren av ett datorprogram är i motsvarande situation fortfarande berättigad till skadestånd.
Därför tror jag inte det finns någon konflikt mellan WCT art 4 och URL 53 §.
Men rent logiskt så leder ju inte A->B automatiskt till att B->A. Så om datorprogram har skyddet ett litterärt verk har så behöver ju inte det litterära verket ha exakt samma skydd som datorprogrammet. Tycker det här känns mer som en exercis i att hitta inkonsekvens i lagar än att argumentera mot upphovsrätt. Och är det inte snarare så att vi måste ta bort undantaget gällande datorprogram i vår lag om vi ska följa den internationella lagen?
Tycker den här delen av vår politik mest är barnslig och den leder till att vi riskerar att få den bilden i media. Vi kan inte springa runt och leta kryphål eller kryptiska tolkningar av gällande lagar. Det kommer aldrig gynna PP. Vi ska se till att opinionen är på vår sida gällande en lagförändring och genomföra den.
Är inte det enklaste att Upphovsrätten gör till en industriell rättighet. Då är personlig användning fri. Precis som för patenträtten.
Motiveringen är att
Om patenträttens skydd är tillräcklig för att utveckla ett högriskmedel för 1 miliard dollar så borde väl drivkraften vara tillräcklig för en upphovsman också.
Det är ju faktiskt så att filmindustrin skyddas av upphovsrätt när det uppenbart är fråga industriella rättigheter.
När USA förlängde den industriella upphovsrätten till 95 år. Så kan man väl inte tala om upphovsmän i berne konventionens anda.
Kan man omvandla upphovsrätten till en industriell rättighet så att den bättre överensstämmer med hur den praxiseras
@Mattias: Nej, upphovsrätten omfattar inte idéer. De internationella avtalen har formulerat det tydligast (min fetstil nedan).
WCT artikel 2:
“Copyright protection extends to expressions and not to ideas, procedures, methods of operation or mathematical concepts as such.”
WTOs TRIPS avtal:
“Copyright protection shall extend to expressions and not to ideas, procedures, methods of operation or mathematical concepts as such.”
Den svenska upphovsrätten har i likhet med Bernkonventionen tagit en annan lite mer komplicerad väg för att säga samma sak. I mitt tycke en bättre väg eftersom den svenska lagen inte tråcklar in sig i formuleringen “as such” som alla som diskuterat mjukvarupatent vet vilket träsk det är.. Här talas det i stället om att verken måste ha kommit till uttryck, vilket då implicerar att de inte bara är en idé i någons huvud. Bernkonventionen tjorvar dock till det med en lång lista med exempel på hur verk kan ha kommit till uttryck.
Anledningen till dessa krumbukter är för att inte låsa in idéer, detta eftersom det skulle ge folk ensamrätt till bästsäljaren de bara drömmer om att skriva nån gång.. Något som kan hittas på i en efterhandskonstruktion som aldrig kan bevisas. Ingen skulle då kunna skapa någonting eftersom vem som helst då skulle kunna säga i efterhand att de hade idén först. Inom patentvärlden är det dock en ständigt närvarande fråga.
“UhR, § 53: Den som för sitt enskilda bruk kopierar ett verk som är utgivet […] skall inte dömas till ansvar, om förlagan för kopieringen inte används i näringsverksamhet eller offentlig verksamhet och han eller hon inte utnyttjar framställda exemplar av datorprogrammet för annat ändamål än sitt enskilda bruk.
Legalisera fildelning, alltså.”
Ehm, nej? Om jag fildelar kopierar jag verk för “enskilt bruk”, men dessutom skickar jag ut verk till andra, vilket knappast är “enskilt bruk”. Snarare skulle det innebära att nedladdning legaliseras.
För det första används kolon och inte apostrof för att visa utelämnade bokstäver i icke vedertagna förkortningar på svenska. För det andra heter det “internationella” på svenska, inte “international”. Alltså blir förkortningen i rubriken “int:a” om vill använda denna form, annars skulle jag förorda det enklare “int.”.
“Den som utför en gärning, som markant ökar det allmänna kulturutbudet, men eljest bryter mot denna lag, skall inte dömas till ansvar.”
Håller kanske med om att kommersiell användning som ökar kulturutbudet borde vara laglig, men däremot behöver formuleringen putsas på. Vad ökar det allmänna kulturutbudet markant? Att skapa en jättestor remix av hela Sagan om ringen-trilogin som säljs till miljarder människor? Att ta Sagan om Ringens inledningsscen och skapa nya humoristiska undertexter? Gränsdragningen är svår, och domstolarna ska inte själva kunna spegla sin egen uppfattning av hur mycket en remix utökar det allmänna kulturutbudet.
Calandrella, fildelning är normalt antingen “exemplarsframställning” eller “tillgängliggörande” – inte “utnyttjande”. “Enskilt bruk” i det stycket avser alltså hur kopian används rent konkret, inte om man sprider fler kopior eller inte.
Snälla, snälla, snälla Rick, jämför inte med datorprogram. Jag förstår din poäng och vart du vill komma, att vi visst kan göra vissa undantag, så i detta fall är det kanske okej. Men saken är att datorprogram hamnade snett redan på 70-talet. Så ge inte folk idén att allt annat då kan göras lika tokigt, två fel gör inte ett rätt och med det menar jag inte att undantaget du pekar på skulle vara fel. Det finns andra saker som är mycket värre när man likställer datorprogram med litterära verk utan att göra en viss distinktion tydlig i lagen.
Datorprogram åtnjuter nämligen en särställning som inga andra verk åtnjuter, inte då så mycket för att lagen skulle vara vara skriven annorlunda, utan för att datorprogram är annorlunda mot andra verk. Upphovsmän till datorprogram ges nämligen inflytande över användandet av verket, något som inte gäller för några andra verk där upphovsrätten bara handlar om rätt att förfoga över verket genom att framställa exemplar av det och genom att göra det tillgängligt för allmänheten (direkt citat ur §2).
Men se på till exempel §26 om särskilda bestämmelser för datorprogram. Överallt talas det om användande och avsedda ändamål. Detta är långt mer omfattande än att jämställas med litterära verk. Det kan närmast jämföras med om författaren till en mattebok gavs inflytande över hur läsaren sedan använder matematiken som boken handlar om.
Visst, datorprogram är något som skrivs, inte tu tal om det. Så långt är det helt i sin ordning att de jämställs med skrivna verk, de är skrivna verk. När datorprogram en gång i tiden hamnade under upphovsrätten så hade inte lagstiftaren klart för sig vad ett datorprogram är, och de har det inte mer klart för sig idag.. Ett datorprogram är både ett skrivet verk och instruktioner för en maskin, instriktioner som maskinen följer, inte människan. Det är viktigt att göra en disktinktion mellan det skrivna verket och dess varande som en instruktion. Men detta gjordes aldrig med resultat att upphovsrätten för första gången i historien omfattade kommunikation, inte med mänskliga sinnen som för andra verk, utan med maskiner. Upphovsmän gavs alltså inflytande över vad andra människors ägodelar, deras datorer gör. Eller mer korrekt, vilka beräkningar andra människors maskiner tillåts utföra – It is a computer, it computes. – Syftet var aldrig detta, men de förstod inte bättre, men detta är konsekvensen. Oförståndet tydliggörs väldigt bra med citaten ur WCT och TRIPS jag postade i min förra kommentar, att upphovsrätten inte omfattar procedurer, metoder för användande eller matematiska koncept. Det är ju en klockren beskrivning av vad ett datorprogram är, utöver att vara ett skrivet verk.
Detta faktum, att upphovsmannen getts inflytande över användandet av de instruktioner för en maskin som denne skrivit, är precis det författarna bakom GPL-licensen siktade in sig på med “frihet 0”, rätten att använda sig av information man redan innehar. Eller om du så vill, rätten att bruka kunskap man införskaffat sig, vilket är lätt att knyta an till jämförelsen med författaren av matteboken. För den som vill djupdyka i hur datorprogram hamnade under upphovsrätten så kan jag rekommendera CONTU-rapporten, framförallt då Dissent of Commissioner Hersey som var en av de ytterligt få som insåg att lagen hade behövt en distinktion, hans avvikande åsikt är närmast förbluffande insiktsfull med tanke på hur länge sen det är. CONTU-rapporten är det som ledde den amerikanska kongressen till att förändra 1976 års copyright act. Det ger också en vink om hur stor roll utvecklingen av vårt språk är för att överhuvudtaget kunna förklara saker begripligt så att folk förstår, man kan tydligt se alla de datorrelaterade koncept som tillkommit i vårt språk de senaste 30 åren. Ord och förklaringar som är uppenbara idag, men som hade varit fullständig grekiska då, även för insatt folk. I detta ligger en del av svårigheten än idag, för somliga saker saknas det språkliga koncept som är allmänt kända.
Jag instämmer med Steelneck ovan.
Därutöver vill jag nämna att formuleringen “protected as literary works” i WCT ingalunda betyder att lagskyddet i alla avseenden måste vara identiskt för datorprogram och andra litterära verk. Formuleringen i WCT är till för att klargöra att datorprogram närmast är att betrakta som litterära verk, snarare än som exempelvis konstverk eller verk av arkitektur (vilket inte vore en helt orimlig jämförelse, då både datorprogram och byggnadsverk är komplexa tekniska konstruktioner med eventuell konstnärlig utsmyckning). Det är fullt tillåtet att i nationell lag ha allehanda specialregler för datorprogram, musikaliska verk, plastisk konst, bruksföremål för matberedning, underjordiska byggnadsverk eller filmverk inspelade ombord på luftfartyg, bara man uppfyller minimireglerna i de internationella konventionerna. Regeln “protected as literary works” innebär inget förbud mot ytterligare regler.
Jag delar Ricks uppfattning att fildelning kan legaliseras utan att det strider mot de internationella konventionerna, men det har ingenting med specialreglerna för datorprogram att göra. Jag skulle kunna förklara hur jag menar, någon gång när frågan blir aktuell. Det är den inte nu.
Egentligen inte.
Bernkonventionen är i alla fall så pass rationell att den tillåter varje enskilt land att införa det som går att inför, samspela med dom lagar som gäller för landet. Hela Bernkonventionen utgår ifrån det.
Sen kom pyramidspelsorganisationerna, inte sällan ledda av högsta hönsen från dom största bolagen som organisationerna representerar, och fuckade upp allting genom att börja anpassa lokal lagstiftning så att det passade dom, sen använder dom deras tolkning, hur man nu kan misstolka det som står svart på vitt, av Bernkonventionen som ett bekvämt slagträ.
Jag tror inte vi hade fått den utveckling vi fått om dessa organisationer varit dels oberoende och dels, faktiskt, non-profit.
Jag tycker att du bör skilja på en legalisering och en dekriminalisering. Speciellt om du vill vinna gehör ute i världen.