I ett oväntat och ödesdigert domstolsutslag beslutade Kanadas högsta domstol igår att helt avskaffa källskyddet.
Källskydd är den mekanism som säger att reportrar har en rätt att skydda sina källor. Styrkan på den rättigheten varierar mellan olika platser i världen. Kanadas Högsta Domstol deklarerade tydligt igår;
“The bottom line is that no journalist can give a source a total assurance of confidentially,” the majority said. “All such arrangements necessarily carry an element of risk that the source’s identity will eventually be revealed.”
Hela principen och poängen med källskydd är att en person ska kunna vända sig till en journalist och veta att hans/hennes identitet inte, repeterar inte, riskerar att komma ut. Nu säger alltså Kanadas högsta domstol exakta motsatsen. Finns det ingen garanti för källskydd, så finns det inget källskydd över huvud taget. Då är man som källa beroende av välvilja, omständigheter och tur.
Det här är extremt graverande. Ursäkten är, som vanligt, “brottsbekämpningens effektivitet”. Jag återkommer till det strax.
Men låt oss först titta på källskyddet runt om i världen. Sverige och Belgien har ett exeptionellt starkt källskydd som skiljer sig från övriga världens på en avgörande punkt. I resten av världen, så har journalister en rättighet att skydda sina källors identiteter. I Sverige och Belgien, så har journalister en skyldighet att skydda sina källors identiteter. De kan till och med hamna i fängelse annars.
Skillnaden är avgörande: i resten av världen måste en källa förlita sig på reporterns välvilja, eftersom de kan välja att använda sin rätt att skydda källan eller välja att inte göra det. I Sverige och Belgien vet en person, att när källskyddet åberopas i kontakt med journalister, så är anonymiteten garanterad genom straffrätt.
Det är en mycket stark och mycket positiv mekanism för pressfriheten, som garanterar att t.ex. även efterlysta brottslingar kan få komma till tals i media utan att polisen kan gå till reportern och kräva in kontaktuppgifterna. I förlängningen är det mycket positivt för rättsväsendet och värderingars utveckling i landet. Det gör sig påmint att homosexuella var kriminella för inte så länge sedan; det visar att det finns en väldigt stark poäng med att låta kriminella göra sig hörda vad gäller ett samhälles utveckling. En utveckling som — i backspegeln — ter sig så självklar att vi inte kan förstå hur vi kunde tycka något så människofientligt som att vissa ska vara kriminella från födseln.
(Naturligtvis tycker vi människofientliga saker idag också, bara det att vi är blinda för dem. Om 50 år kommer vi att tycka samma sak om dagens lagstiftning.)
Och ändå var det just “brottsbekämpningens effektivitet” som låg bakom domstolsutslaget i Kanada. Det här är ytterligare en extrem fara med dagens trender — att ingen del av samhället ska få stå i vägen för brottsbekämpning. “Ska de inte hjälpa till att lösa brott?”, hörs det frågas om allehanda grupper.
Låt mig därför göra extremt tydligt:
Det är aldrig läkares uppgift att lösa brott.
Det är aldrig journalisters uppgift att lösa brott.
Det är aldrig många andra yrkesrollers uppgift att lösa brott.
Det här är viktigt. Det beror nämligen på att varje medborgare måste veta vilka han eller hon kan lita på, och vilka som har till uppgift att prioritera kollektivet framför individen. En läkare ska alltid, utan undantag, sätta patienten framför allt annat. Ända sedan Hippokrates i Grekland. En medborgare måste veta när ett förtroende för en myndighet eller samhällsfunktion kan användas mot dem.
Olika delar av samhället har olika funktioner, och det är bara polisen som ska lösa brott. Inte läkare, inte studenter, inte journalister. Om de står i vägen för brottsbekämpning, så är det bra. Då gör de nämligen exakt vad de ska göra, och fyller sin funktion i samhället.
Just därför är Kanada helt vettlöst när de avskaffar källskyddet till förmån för effektiv brottsbekämpning. De avskaffade just en stor del av den mekanism som gör att samhällets värderingar utvecklas och går framåt.
Pingat på Intressant. Andra bloggar om Kanada, källskydd, piratpartiet, informationspolitik
Snart kanske till och med Janne Gullego och Lisa Knarkhund börjar förstå vilka krafters sida det är de har hamnat på…
Bra skrivet! Jag gillar jämförelsen med läkare. Den känns relevant. Man tänker sig ändå att läkare ska ha en plikt att vårda alla, även skyldiga.
“…it said that confidentiality would be routinely requested and granted if it were made too easy to obtain.”
De skulle alltså vara ett problem om det var “för enkelt” att få källskydd. Man undrar ju lite vad de rökte när de fattade det här beslutet.
I hela världen så är det väl snart bara katolska präster som får ha kvar biktskyddet och inte behöver bryta källskyddet och informera myndigheterna om vad andra människor berättat för dem i förtroende – men det är väl för att de själva skall kunna fortsätta att bikta sig för varannan…
Inte viste jag att Beatris Ask var med och stiftade de Canadensiskalagarna.
Lär dig svenska. Det heter Kanada. Dessutom skrivs det kanadensiska lagarna. Ingen stor bokstav, inte ihopskrivet.
Grundskolan nästa!
Man slås, tycker jag, ofta av hur bra Sverige är på många områden. Som liberal har jag naturligtvis en del att säga om skattetrycket och förbuden, men vi är faktiskt inte så ofria som man kan tro i jämförelse med resten av världen.
Vi har använt skatter istället för regleringar. Sverige är det 20:e ekonomiskt fria landet i världen. Andra länder kan ha regleringar för läkemedelsinport, strikta miljöregleringar i företag osv. Vi har istället skjutit bensinskatten “through the roof” – en annan väg för samma resultat.
Trots vår omfattande stat är vi en utav de minst korrumperade staterna i världen och som jag precis fick reda på har vi ett utav de starkaste källskydden. SVT är något vänstervriden men det är knappast något omfattande – i det stora hela är SVT objektivt trots statligheten. Jämför det med Italien..
Osv. Vad jag menar är att Sverige i jämförelse med resten av världen inte är så illa som jag själv fått bilden av.
Vill du ta bort kravet på läkare att rapportera människor som inte är lämpliga att ha vapen?
Han säger att läkare inte ska stå för brottsbekämpning. Som medborgare, pedofil, bankrånare eller mafiaboss, ska du kunna söka upp den sjukvård som samheället tillhandahåller. Ingen läkare ska få neka och ingen ska nånsin bli anmäld pga ett läkarbesök!
Lite överraskande tycker man. Jag har alltid sett Kanada som ett land som mer liks Sverige.
@ Tor
Det har ingenting med KÄLLSKYDD att göra, lika lite som kravet att de skall rapportera människor som är olämpliga bilförare, eller stoppa en patient som säger att “nu tänker jag gå ut i väntrummet och slå min man på käften”.
Källskydd handlar om att person nr 1 skall kunna lämna uppgifter om person nr 2 (eller flera, eller företag, eller myndighet, eller organisation) som kan vara besvärande för person nr 2 (etc) utan att person nr 2 (etc) skall kunna få reda på vem som var nr 1.
Om person nr 1 lämnar ut besvärande uppgifter om sig själv så är det en helt annan situation. Möjligen kan man spekulera i att det redan i nuläget finns personer som drar sig för att söka vård av rädsla för att bli av med körkortet, vapnet, sin halva av vårdnaden om barnen etc, MEN DET BLIR JU INTE BÄTTRE om allt man uppger kan lämnas ut till ännu fler myndigheter, då kommer ÄNNU FLER att dra sig för att söka vård.
Nej, Sverige har inte heller ett garanterat källskydd. http://martenschultz.wordpress.com/2007/09/19/husrannsakan-hos-sefastsson/
Peter Andersson,
jag påstod inte att det hade med källskydd att göra, så tagga ner med versalerna ;-). Men uttalandet “Det är aldrig läkares uppgift att lösa brott” verkar litet väl kategoriskt. Jag är väl medveten om att de flesta läkare inte rapporterar sån’t här för att inte skada sina patienters förtroende, men om det i något fall verkligen skulle vara motiverat att rapportera olämplighet att inneha vapen bör då inte läkaren ha lagstöd för det?
En läkare bör ha ett starkare skydd för sin förtroendesekretess än en katolsk präst. Det tycker jag inte vore kontroversiellt i sig.
Följden blir att en läkare i stort sett aldrig kan svika det förtroendet. Och det tycker jag är bra.
Medborgare ska alltid veta att sjukvården ovillkorligen står på deras sida.
(Okej, jag kan faktiskt se ett undantag, och det är när det hamnar just inom sjukvården: när någon som är otroligt smittsam behöver isoleras på grund av epidemiska orsaker. Men jag är tveksam även till sådana tvångsfall om resultatet är att folk inte söker vård alls i stället.)
Robert: Att myndigheter struntar i lagar och förordningar är inget nytt. Som tur är så brukar det finnas överordnade som ställer dem tillrätta. Oftast.
Ett exempel är vid Pirate-Bay-razzian, då åklagaren glatt tog med sig Kavkaz Center, som är grundlagsskyddad. Vid beslagsförhandlingarna lät det ungefär så här:
— Men den här är ju grundlagsskyddad? Vad fan tänkte ni på?
— Ja, eh, vi ska ställa tillbaka den så fort vi kopierat den.
— I helvete heller! Ni ska gå omedelbart dit PRECIS NU och ställa tillbaka den!
Den mekanismen har man inte om det inte ens står i lag.
Sedan kan korruptionen gå så långt att lagarna inte fungerar alls (som i resten av Pirate-Bay-fallet) — jag håller inte alls med janer om att vi är en av de stater som har minst korruption; tvärtom har vi en mycket utbredd och omfattande korruption, men av ett helt annat slag än vad de flesta mäter. Vi har inte mutor till tjänstemän: vi har vänskapsband till och mellan tjänstemän som låter oss gå före i systemen. Alla vet att det fungerar så, till den grad att ingen reflekterar över det, precis som ingen reflekterar över att man får betala på-plats-böter till poliser i Mexiko.
Fast tystnadsplikten för eventuellt brott är inte absoult ens för läkare. Tvärtom finns en anmälningsplikt till socialtjänsten vid misstanke om att ett barn far illa. Citat (från Öckerö kommuns hemsida)
“Personer som inom sin yrkesverksamhet (till exempel förskola, skola, familjerådgivning, hälso- och sjukvård, polis och liknande myndigheter) kommer i kontakt med barn och ungdomar ska anmäla till socialtjänsten om det finns misstankar om att ett barn far illa.
Anmälningsskyldigheten är absolut, dvs en bedömning av om socialtjänsten behöver ingripa kan inte göras av någon annan myndighet. De är också skyldiga att lämna socialnämnden alla uppgifter som behövs för utredningen.”
Det där med läkares rapportskyldighet är problematiskt, och jag ser det som en högst rimlig ståndpunkt med ett förbättrat källskydd även för läkare. En av d saker som inträffar i dagsläget är att många äldre drar sig för att gå till läkaren för att de riskerar att bli av med körkortet (som de ser som en del av sin personlighet). Resultatet blir obehandlade demenssjukdommar hos äldre körkortsinnehavare (och i dagsläget går en hel del att behandla). Och en oönskad stress på läkare (som ofta gör det etiskt riktiga, inte missbrukar patienternas förtroende, och underrapporterar samt låter bli att skriva vissa saker i journalerna.)
Det som verkar undgå politiker i största allmänhet är att samhället skulle gå under om inte människor i normalfallet hade en hyfsad moralisk kompass. I fallet ovan, man måste lita på att de allra flesta som fått körkort inte missbrukar sitt förtroende.
Bra. Men de verkar inte ha avskaffat någonting alls.
Fast så som jag har fått lära mig så måste läkare även rapportera om någon kommer in med en skottskada. Så den biten att läkare inte ska lösa brott existerar ju inte i dag. Även kuratorer, psykologer och präster är ju skyldiga att anmäla om de får vetskap om ett grovt brott under bikt eller motsvarande. Det är vad jag har hört… rätta mig gärna (med fakta inte hörsägen) om jag har fel 😉
Rick: Du har helt rätt i lagstiftande betydelse, men min uppfattning av domstolsutslaget är det ändrade reglerna i landet, precis som ett högstadomstolsutslag kan göra här.
morr: Jag vet inte om det gäller här också, men jag har sett på blandade TV-serier att sjukhus vissa stater i USA måste rapportera om de får in en skottskada. Och sure enough, det gör att vissa som skulle behöva vården mest aldrig går dit eftersom de inte vill t.ex. utsätta sin man (som just sköt dem!) för det.
Jag hade fel om präster… enligt wiki iaf…
http://sv.wikipedia.org/wiki/Absolut_tystnadsplikt
“präster, växeltelefonister och skatterevisorer” …Lustig samling.
Alla andra yrkesgrupper har anmälningsplikt om det rör sig om ett brott med minst 2 års fängelsestraff.
Präster har till och med så kallad absolut tystnadsplikt.
De behöver inte (får inte) berätta för någon annan om vad deras klienter berättar för dem. Inte ens i domstol.
Jag tycker det var tråkigt att inte fler präster protesterade mot FRA-lagen. De borde ju fatta…
Enligt den nya sekretesslagen (2009:400) så FÅR alla bryta sekretess om 1. brott för vilket det inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i ett år,
2. försök till brott för vilket det inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år.
Däremot står det ingenting om att man SKALL göra det. Och det står ingenting om några grupper som utesluts från detta. Någon som är mer bevandrad i att tyda lagar gärna förtydliga om jag missat något.
Präster är ju förståeligt.
Växeltelefonister med (en bekant jobbade på Eniro, och en dag sade att hon hade pratat med Göran Persson… och var strikt förbjuden att berätta om vart han skulle).
Men skatterevisorer!?
[…] Kanada avskaffar källskyddet! Jag vill gå längre och påstå att Kanada avskaffar journalistiken. Inte kommer våga prata med journalister om känsliga saker längre. […]
Skatterevisorer är väl inte så obegripligt, de kan ju kräva redovisning av känsliga transaktioner som kan vara skadligt att avslöja för tredje part, som förberedande av patentansökningar och priser in/ut från olika leverantörer.
Morr, offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) gäller endast vid myndigheter, inte i enskildas verksamhet, så innebörden är inte att alla får “bryta sekretess” utan bara att sekretess inte hindrar överlämnande av upplysning från en myndighet till en annan (polisen) för utredning av de nämnda brotten. Huruvida det finns någon annan lag som kräver att vissa tjänsteutövare utanför det egentliga rättsväsendet polisanmäler misstänkta brott vill jag låta vara osagt.
Tystnadsplikt för enskilda gäller enligt lag endast utövare av vissa yrken såsom advokat och läkare, och eventuella undantag från denna tystnadsplikt framgår i så fall av de lagar där den regleras, inte av offentlighets- och sekretesslagen.
Enskilda personer i övrigt är i utgångsläget inte belagda med någon tystnadsplikt alls. Nåja, det finns i och för sig förbud mot att för främmande makt yppa sådant som kan hota rikets säkerhet, men det är inte heller utgångsläget för var och en att man sitter på några sådana hemligheter…
Jag tyckte att jag hade tillräckligt underlag redan tidigare för att bojkotta Kanada och vägra leverera data till kanadensiska IP-adresser. Nu får jag väl utvidga bojkotten till att även gälla alla företag i andra länder som gör affärer med någon i Kanada. Ingen pressfrihet, inget Internet.
Vårdsekretessen gäller främst till förmån för vårdtagaren, inte för någon annan. Om en läkare behandlar ett barn som visar sig förete spår av misshandel, så hindrar alltså inte vårdsekretessen att saken utreds, eftersom utredningen antas ligga i barnets eget intresse. Givetvis kan man tänka sig att enstaka misshandlade barn drar sig för att själva söka vård av rädsla för att det skall slå tillbaka på föräldrarna, men i den situationen är alternativet att läkaren håller tyst knappast så mycket bättre för barnet.
Detta är alltså inte riktigt jämförbart med att någon som vid ett våldsamt upplopp på stan fått tårgas i ögonen kan söka vård för detta utan att befara att polisen skall få läkarens hjälp att identifiera och lokalisera de upploppsmakare som undkommit gripande. Vårdsökaren riskerar knappast nya tårgasangrepp enbart på grund av att hans närvaro vid upploppet sopas under mattan.
Tycker kanske det där var lite överdrivet.
Hela domen
Fallet i korthet: från källa X har journalisten M mot löfte om källskydd fått ett dokument som sägs visa att en bank som uppbär statsbidrag har finansiera dåvarande kanadensiska premiärministern C:s familjs hotellbygge. Källa X hävdar att dokumentet kommit med posten och bara lämnats vidare.
Banken hävdar att dokumentet är förfalskning och polisen har begärt tillstånd för en husrannsakan i syfte att komma över dokumentet för att genom fingeravtryck och DNA-analys försöka ta reda på vem som tillverkat dokumentet.
Tidningen hävdar att en undersökning av dokumentet skulle kunna avslöja källa X, även om källa X inte är upphovsman till dokumentet.
Domstolen hänvisar till Wigmore-kriterierna särskilt det fjärde som säger att man måste bedöma om skadan i att avslöja källan är större än nyttan av att i det här fallet bevis kan upptas i en förundersökning.
Här anser Högsta domstolen att samhällsintresset av att gå vidare med en förundersökning som gäller eventuellt falska påståenden om korruption hos premiärministern får anses tyngre än att tidningens källa kanske kan komma att avslöjas.
Sen konstaterar Högsta domstolen att källskyddet inte är absolut om kan aldrig bli det heller. Det är inte det samma dock som att man avskaffat källskyddet i Kanada.
Det är ju bra om vi inte tror att källskyddet är absolut här i Sverige, för det är det inte.
27 kap 2 § Rättegångsbalken föreskriver att handlingar inte få tas i beslag om innehållet är sådant att det skulle bryta källskyddet.
Men i detta fall gällde det ju inte innehållet som sådant, utan eventuella fysiska bevis i form av fingeravtryck eller DNA-spår (om man nu kan göra en sådan distinktion). Om således innehållet i dokumentet gjorts känt, t.ex. via tidningspublicering, vete tusan om ens en svensk domstol skulle hålla på källskyddet. Jag tycker i alla fall inte det är uppenbart.