Johannes Forssberg dissar Piratpartiets valmanifest rätt hårt i en Expressenledare idag. Framför allt utgår han från att det politiska motivet på något sätt skulle vara hämnd. Jag citerar (min fetstil):
Det finns visserligen många bra förslag, men de dåliga är så omdömeslösa att man spontant vill förbjuda dess upphovsmän att ens befinna sig i närheten av riksdagshuset.
Piratpartiet vill göra det lagligt att i “ickekommersiellt syfte” fildela upphovsrättsskyddat material, vilket i sig är ett intressant förslag. Men samtidigt vill man att det ska bli olagligt att stämma någon för detta icke-brottsliga brott. I stället för att ärendet avslås och dör ska de som försökt få sin sak prövad kunna dömas till två års fängelse för “försvårande av kulturspridning”.
En sådan idé kan bara födas i en bunker, där man har dragit ner alla persienner och stängt varje ventil.
Det här är tyvärr samma världsbild som nykläckta jurister har, där det inte kostar någon tid, några pengar eller något engagemang att dras in i en rättsprocess. Så fungerar det bara om man sitter högt upp i ett teoretiskt elfenbenstorn. Som entreprenör eller familjefar får man snabbt andra prioriteringar.
Om någon stämmer mig inför rätta när jag är småföretagare, så är det inte “har jag rätt enligt lagen?” som är intressant. Det intressanta är “vad kostar det att betala stämningen, och vad kostar det att driva processen för att få rätt om jag har rätt?”. Om det är billigare att betala stämningen, så är det det som man gör.
På samma sätt handlar det inte om att “pröva sin sak” när en barnfamilj får en stämning på tjugotusen kronor i brevlådan tillsammans med ett juridiskt dokument på tvåhundra sidor. Det kostar enorma summor — för att inte tala om tid och energi — att försvara sig. Det förekommer inte, som Forssberg skriver, att en grundlös stämning leder till att “ärendet avslås och dör”. Tvärtom. Även om den är grundlös måste den stämde försvara sig — för annars förlorar han eller hon på walk-over i en så kallad tredskodom.
Det här vet Antipiratbyrån och dess gelikar om, och deras standard operating procedure är att skicka ut stämningar som ett helt eget straff för att någon har trotsat upphovsrättslobbyns vilja, vare sig de har rätt enligt lag eller inte. De använder alltså rättsväsendet som ett vapen och ett straff i sig, för att straffa någon genom att ställa till en massa besvär. Detta förfarande är olagligt i flera länder — i anglosaxisk rätt heter åtalspunkten Barratry och i USA pratar man om SLAPP lawsuits — men är lagligt i Sverige. Det vet Antipiratbyrån om. De riskerar absolut ingenting genom att skicka ut tusen civilrättsliga stämningar till barnfamiljer och de har till och med betalt för att göra det.
A strategic lawsuit against public participation (SLAPP) is a lawsuit that is intended to censor, intimidate and silence critics by burdening them with the cost of a legal defense until they abandon their criticism or opposition.
Barratry, in criminal and civil law, is the act or practice of bringing repeated legal actions solely to harass. Usually, the actions brought lack merit. This action has been declared a crime in some jurisdictions.
För att makt inte ska gå före rätt, så måste man ta ifrån upphovsrättslobbyn rätten att vara åklagare, polis och bödel i ett genom att kunna skicka trakasserande stämningar. Det är parlamentet som stiftar lagen, och parlamentet har också ett ansvar för att en part inte kan forcera sin vilja mot en svagare part trots att den svagare parten egentligen har rätt. Det handlar om att återställa likheten inför lagen och rättssäkerheten, inte någon form av hämnd.
Det sägs, att om man kan visa att en uttolkning av en viss dikt är felaktig, så säger det en hel del om referensramarna hos den som gjort den felaktiga uttolkningen. Jag undrar vilka referensramar Forssberg har, när han läser kriminalisering av avsiktliga, kommersiella och lagstiftningsrundande trakasserier som “hämnd”?
UPPDATERAT: Christian Engström har också kommenterat ledaren med bloggposten När rättssystemet blir ett terrorvapen.
Jag återkommer senare idag med en liten aktivist-FAQ till manifestet (den skulle kommit igår, men det visade sig vara bra att vänta in reaktionerna).
Pingat på Intressant. Andra bloggar om Forssberg, Johannes Forssberg, Expressen, upphovsrätt, upphovsrättsmissbruk, upphovsrätt, informationspolitik, piratpartiet, valmanifest, val2010, val 2010
Själv undrar jag vilka referensramar hela Expressen har, för enligt mig så finns där väldigt lite äkta journalistik i den…ja, va Expressen nu är (vill inte ta ordet tidning i min nu när det handlar om Expressen)
[…] Läs också: Rick Falkvinge: Forssbergs elfenbenstorn […]
Det kanske är så att Expressen blev sura för att de inte fick en förhandstitt på sjökorten.
Inledningen på Forsbergs drapa är dock rätt bra (och en metafor värd att kopiera framöver kanske) och han har ju tidigare skrivit en del som varit balanserat så frågan är om inte just denna är en artikel han tvingats skriva på order uppifrån, tycker nästan man kan ana det mellan orden ibland, det hela är lite löst i konturerna på det där sättet som kan skina igenom när något skrivs utan personlig övertygelse.
Jag tror att du missar att Forssberg använder den bit av valmanifestet som du motiverar här som ett av många exempel på hur hela manifestet andas revanschism. Och även om man skulle kunna motivera vart enskilt textstycke var för sig förändrar det på intet sett det helhetsintryck som manifestet ger.
Sen är givetvis Forssberg extra negativ i sin tolkning då han inte är ett fan av partiet, men det kan man knappast klandra honom. Och man bör ha i åtanke att de vi vill övertyga med vårt manifest inte är de redan frälsta, utan de som delar många av våra värderingar, men ändå ännu inte sett oss som ett tänkbart alternativ att rösta på i höst. Dvs exakt sådana som Forssberg.
En helt riktig analys, Mab. Mitt intryck när jag läste igenom sjökorten var, delvis, detsamma som Forssbergs: det andas onekligen en del revanschism som inte känns helt klädsam. Förslaget om “försvårande av kulturspridning” är bara ett exempel, och kanske det minst självklara. Tendensen är tydligare i de övriga exempel Forssberg tar upp och som jag också reagerade på; de ger lite intryck av hämndlysten 10-åring på skolgården. Det var överhuvudtaget lite trist att sjökorten, som verkligen innehåller mycket bra, på flera ställen gav massor av vatten på kvarnarna för partiets belackare. Revanschismen är en angreppspunkt, en annan är gratisätarkulturen (staten — d.v.s. skattebetalarna — ska åläggas enligt lag att förse specifikt flygplatser med gratis trådlöst internet, för att ta ett av de mer uppenbara “å gratis glass till oss”-exemplen).
Rick, det finns en svaghet i manifestet om “upphovsrättsmissbruk”, “försvårande av kulturspridning” och “sabotage mot infrastruktur”: De nämner bara upphovsrätt. Andra delar av immaterialrätten, så som närstående rättigheter, patent, mönsterskydd mm. berörs överhuvudtaget inte. Med tanke på att det är just de närstående rättigheterna, INTE upphovsrätten, som är relevanta för film- och skivbolag så är det en ganska stor miss. Jag hoppas den tillrättaläggs när det blir lagstiftningsdags.
Det hela borde ju gälla betydligt mer än upphovsrätt. Precis som de beskrivna reglerna för dylika stämningar i USA…
Ja, precis. Förslagsvis kan “immaterialrätt” användas som samlingsterm. Då fångar man ju upp i princip alla de former av rättegångsmissbruk som vi vill komma åt.
Förslaget i valmanifestet stärker inte rättssäkerheten. Istället inskränker förslaget rättssäkerheten (om det skulle leda till lagstiftning). Möjligheten att väcka talan är nämligen också en del av rättssäkerheten, och detta förslag inskränker den möjligheten grovt.
Det beror på hur man tolkar manifestet. Som jag ser det handlar det om att komma åt aktörer som *uppsåtligen* driver rättsprocesser för att binda motpartens resurser. Jag förutsätter att PP inte driver frågan att straffa alla som råkar förlora en immaterialrättstvist med böter eller fängelse.
Nej, givetvis inte. Det står ju uttryckligen att detta gäller den som väcker talan inom ett område där upphovsrätten inte (längre) gäller, alltså starkt grundlösa stämningar.
Problemet med förslaget är snarare att det är lite för specifikt. Det vi skulle behöva är en mer generell lagstiftning mot missbruk av rättssystemet, d.v.s. något i stil med det Rick citerar om “barratry”. Manifestets förslag är en början, men tyvärr är det lätt att tolka det just som Forssberg gjorde, d.v.s. revanschistiskt — det låter som ett “nu jävlar ska vi sätta åt de dumma skivbolagen”, och det är en fälla PP bör undvika att hamna i.
Till yttermera visso blandar du ihop rättssäkerhet och rättstrygghet. Den senare handlar om att målsägandens rätt att få upprättelse och om möjligheten att i god ordning låta rättsväsendet göra sitt jobb. Rättssäkerhet däremot handlar precis om att den som hamnar på den anklagades bänk ska garanteras en rättvis process — och i förlängningen därmed om ett skydd mot att överhuvudtaget hamna på nämnda bänk utan rimliga skäl. Redan idag är det faktiskt brottsligt att grundlöst anmäla någon för brott; det kallas falsk tillvitelse och är straffbart med fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, med böter eller fängelse i högst sex månader.
Calandrella: Du fortsätter att hävda det, men tyvärr grundlöst. Rättssäkerhet har aldrig, och ska inte, ge något skydd åt dem som medvetet, systematiskt och/eller grundlöst anklagar någon för brott. Det är till och med kriminellt att göra så, det kallas för falsk
angivelsetillvitelse.[…] Läs också: Rick Falkvinge: Forssbergs elfenbenstorn […]
[…] Sen här: Förklaring […]
[…] frågor vi, till skillnad från riksdagspartierna, går till val på. Detta har klargjorts av både Rick Falkvinge och Christian Engström i bloggposter idag. Givetvis har de tolkningsföreträde för sitt eget […]
Jag tror att det är begreppet “försvårande av kulturspridning” som gör att förslaget låter löjeväckande för många. Om man istället talade om rättshaveristers missbruk av rättssystemet och försök till utpressning (ungefär som de amerikanska och brittiska begreppen som du tar upp i blogginlägget ovan) så kan jag tänka mig att fler skulle vara öppna för förslagen.
införa Barratry i svensk lag?(om det redan inte finns dvs.) och se till att lagen inte är särskilt tandlös^^
Först vill jag uttrycka min tacksamhet gentemot de som faktiskt tog tjuren vid hornen och fick tummen ur och klämde fram valmanifestet.
Sedan vill jag säga att det är synd att det inte var fler som gjorde jobbet tidigare. Efter valet borde vi ta en funderare på hur vi ska bära oss åt för att göra detta bättre nästa gång. Kanske ha ett utkast klart till ett årsmöte och inleda en större granskning där?
Men om jag ska komma till ämnet någon gång så är problemet vi har nu att vi har ett valmanifest som innehåller en del tveksamma formuleringar, och en del tveksam retorik.
Och våra meningsmotståndare är givetvis snara att vända detta mot oss.
Och de som är neutrala har ingen anledning att tolka manifestet till vår fördel.
Så vi måste ut och fortsätta det jobb som Rick gör här: förklara, förklara, förklara, men också se till att nå ut med våra förklaringar utanför de egna leden.
Manifestet behöver inte bli en belastning om vi bara får/tar utrymmet att förklara vår politik. I bästa fall blir manifestet tvärtom gnistan som får igång diskussionen – och då vinner vi.
Det finns en möjlig tolkning av Fossbergs text. Man kan tänka sig att det han försöker göra sig lustig över är att PP både vill göra okommersiell fildelning laglig och införa bestaffningar mot missbruk av stämningar om just samma sak. Potentiellt finns det ju möjligheten att anta att det kommer bli några sådana stämningar om okommersiell fildelning är lagligt. Varför man alls skulle anta det är givetvis högst tveksamt, men möjligheten finns ju att Fossberg gör det med tanke på att det är Expressen vi talar om…
De relevanta motargumenten är så långt jag kan se det…
*PP kan inte vara säker att man får 100% framgång på varje punkt och bör inte satsa alla pengar på ett kort.
*Stämningar om kommersiellt missbruk av upphovsrätt kommer finnas kvar och i avsaknad av skydd mot SLAPP lawsuits så kan dessa användas mot enskillda för att statuera exempel.
I allmänhet om valmanifestet så tror jag det är ganska fyllt med förslag som inte motiveras tillräckligt för att de ska bli valvinnare. Det behövs bättre förklaringar om varför förslagen läggs. Å andra sidan är det bra att innehållet är provocerande så att PP drar till sig debatt. Den största faran för PP är att vi hamnar i mediaskugga.
Det är intressant att du talar om “nykläckta juristers världsbild”. Vad har du svårt för ethos i frågan? Hur pass juridiskt utbildad är du?
Angånde just det här utsnittet från valmanifestet, skyddet mot
stämningar utan grund. Först kan jag säga att jag tycker är ett
väldigt taffligt formulerat förslag med dålig grund, det håller
jag med Forssberg om.
Men även om det skulle varit en bra idé, slåss ni inte mot ett spöke?
APB har inte arbetat så än, förmodligen för att det inte bara
är väldigt dyrt och jobbigt för den anklagade, utan även väldigt
dyrt och jobbigt för de själva. RIAA har märkt detsamma för länge
sedan, och mestadels gett upp strategin. Här från dec 2008:
http://online.wsj.com/article/NA_WSJ_PUB:SB122966038836021137.html
Resultatet efter några års försök hittas här:
http://www.itproportal.com/portal/news/article/2010/7/15/riaa-blows-millions-piracy-lawsuits/
Samtliga ISPer i Sverige vet att de blir stämda inom en vecka från att de ger bandbredd åt The Pirate Bay. Det är inte ett spöke.
Tänker du på till exempel Black Internet som faktiskt tog det till rätten så blev de fällda i både tings- och hovrätt, då är det väl knappast stämningar bara för stämningarnas skull, SLAPP eller Barratry? Nog bättre att försöka skydda mere-conduit som princip för ISParna?
Nu spelar det dock väldigt liten roll. Du dödade piratpartiet idag.
Jonatan: “Du dödade piratpartiet idag”
Personligen tycker jag det är sjukt överdrivet. Liksom, det var uppenbart gjort och vridet för att han skulle trilla dit på det. Frågan är varför det blir sånt liv internt. Jag tycker det är fantastiskt hur långt vi kommit som amatörer och jag stör mig på den här ideén om att man ska slakta folk så fort dem gör ett misstag. Man lär sig hela tiden.
Jag tycker man varannan dag ser helt uppenbara parodier, och “journalistiska” klipp bli borttagna ifrån bl.a. youtube “due to a copyright claim” trots att de flesta länders lagar lämnar utrymme åt sådan användning. Det är kanske inte är ett problem i Sverige ännu, men jag tycker ändå det vore bra med en lagstiftning som stoppar sådant missbruk.
[…] skadeståndskravom anmälningarna eller kraven uppenbart saknar stöd i lag. Och det är som PP:s Falkvinge påpekar något som förekommer, eller åtminstone något liknande det som förekommer, i andra […]
[…] som om barnporr beklagligt blir en liten följetång här, efter att Piratpartiets partiledare Rick Falkvinge uttalat sig om att innehav av barnpornografi är en inskränkning i informationsfriheten, och att […]
Hade det inte varit bättre med ett generellt förbud mot att missbruka rättssystemet med syfte att trakassera och censurera istället för den rätt klumpiga formulering som finns i manifestet nu? Jag tolkar skrivelsen i manifestet som att man riskerar fängelse för att ha polisanmält ett brott felaktigt, vilket säkert inte är meningen att öppna för.
Sedan tycker jag det är mycket olyckligt att det har blivit PPs åsikt att vilken information (bilder, film) som helst ska vara tillåtet att samla på, inklusive barnpornografi (dokumenterade övergrepp på barn). Ja, PP och Rick dementerade visserligen detta igen, men oavsett är det milt uttryckt inte bra för utomståendes bild av PP (kanske inomståendes bild likaledes?), och dessutom kvarstår skrivelsen i manifestet: “Informationsinnehav avkriminaliseras i samtliga fall.”
Jag är tveksam till partiets hållning där, och framför allt tycker jag att det är synnerligen otaktiskt att driva frågan om legalisering av innehav av all information på bekostnad av PPs kärna: rättigheter på nätet, kritik mot massövervakning, och balanserad immaterialrätt.
*hugg*
*pad on the shoulder*
“There is no such thing as bad publicity”
I still like you!
[…] i EU-parlamentet. I början av veckan presenterade deras valmanifest. I en diskussion på Rick Falkvinges blogg om en ledare i Expressen skriver Falkvinge: ”Rättssäkerhet har aldrig, och ska inte, ge […]
Är inte det stora problemet, egentligen, att det kostar pengar att försvara sig?
Istället för att göra det olagligt att stämma folk grundlöst borde man införa bättre skydd för de som faktiskt blir stämda. Alla typer av försvar borde förses gratis, så att man i sanning gör rättssalarna jämställda. Hur mycket pengar man har ska inte påverka ett måls utgång.
Samtidigt måste det vara öppet att TESTA lagens gränser med mål som kanske inte uppenbart har grund i lagen. Därför blir det tveksamt att göra det illegalt med “grundlösa” stämningar. Vem bestämmer vad som är grundlöst? Lagen är trots allt något som måste tolkas, och det måste lämnas utrymme för att just tolka den.
Vi lever trots allt i ett land där stora delar av den service vi erhåller av “staten” är “gratis”. Exempelvis sjukvård, utbildning, vägar, och så vidare. Varför prioriteras inte ett fullgott försvar i rättssalen?
Om det inte kostade pengar att försvara sig skulle det helt plötsligt finnas väldigt liten anledning att grundlöst stämma kors och tvärs. Vad har man att vinna på det om den enda som får betala något är en själv?
Viktor:
En domstol bestämmer väl vad som är grundlöst antar jag. Alltså ett åtal utan bevis som inte leder någon vart kan vändas mot den som påstod sig utsatts för ett brott. Vissa brott är riktigt obehagliga att anklagas för även om man ej blir fälld. Speciellt skamfyllda brott såklart som t.ex. sexbrott. Har garanterat förekommit att någon anklagat någon annan grundlöst för ett brott bara för att sänka dennes rykte.
Inte alltid som folk minns vad olika rättegångar verkligen leder till för straff om det ens blir en fällande dom och vissa i samhället klarar tydligen inte av att skilja på “misstänkt” och “skyldig”. “Ingen rök utan eld” och massa andra talesätt som ur ett rättsperspektiv är helt vrickade men ändå har ett väldigt stort genomslag och som kan göra det riktigt otäckt att vara oskyldigt misstänkt för något.
Det finns ett visst skydd mot okynnesstämningar i BrB 18 kap 3 § 1 st. Det vill säga den (organisation) som skickar stämningar utan att först försöka förhandla, och dessutom presentera sina bevis (3§ andra st), får själva bekosta sina egna rättegångskostnader (ev. också motpartens) vare sig de vinner eller förlorar, vilket om det tillämpas konsekvent minskar incitamenten till stora mängder dåligt förberedda stämningar väsentligt. Någon, gärna jurist, som vet om detta någonsin tillämpas med framgång?
(Varje uttalande om, för eller mot barnp-rr jag någonsin hört är helt eller huvudsakligen om, mot respektive för censur av nätet.)
Tystnad råder, tyst det är i bloggen…
PP bör inte ursäkta sig, troll kommer alltid vara troll.
Forssberg == tom i bollen. Och feg och arrogant.
Kommentar från Forssbergs artikel:
‘Jag är en sån där som undrat varför man inte pratat högt om Piratpartiets innersta krets som består av sexualliberaler som värnar mer om pedofilers rätt att titta på barnporr än de sexuellt exploaterade barnens integritet och deras rätt att slippa exploateras på nätet i sitt livs, kanske värsta, trauma. Tack för en välskriven och ytterst informativ och saklig artikel.’
Det borde finnas en lag mot sådana dumheter. Folk har helt enkelt inte rätt att vara så kolossalt dumma. Fast i ärlighetens namn är de flesta kommentarerna positiva till PP. Alltså: Forssberg bjuder på mer uppmärksamhet – och det kan man tacka för.
Gammemedia är alltid EPIC FAIL.
@Erik Levin o Rick m.fl
Utan informationsfrihet så är alla andra frågor tämligen meningslösa. För då far man inte ens vetskap om dem, och kan därmed inte ens diskutera dem.
Informationsfrihet är grundbulten i det öppna och fria demokratiska samhället.
Gör man avkall pa det sa befinner vi oss pa samma slutande nedförsbacke, som de som vi kritiserar.
Att tillåta konstformer som skildrar brott av fiktiva karaktärer är mycket grundläggande. Får man inte ens diskutera orättvisor eller olagligheter kommer samhället avstanna i sin utveckling och inte ständigt omformas som folket faktiskt vill ha det.
Detta är inte alls särskilt kontroversiellt i sig. Vi har massvis av lagar som skyddar detta. Exempelvis får man ju skildra våld och sex och en mängd olika brott på otecknad så väl som tecknad biofilm.
Men barnporr, det är heligt. Säger man nåt annat är man nog en smygpedofil! Tänk om folk gick runt och trodde att människor som tycker om att titta på actionfilmer – de är nog smygmördare. Kanske rentav smygterrorister! Klart vi måste förbjuda våldsfilm också. Det kan nog inspirera folk att våldföra sig på varann?
Eller?
Den här diskussionen har varit uppe många årtionden tidigare. Samhället har inte brakat samman av våldsamma medborgare efter de sett exempelvis Die Hard 4.
Självklart är informationsfrihet att eftersträva, men i vissa fall kan det vara berättigat med inskränkningar. Inskränkningarna ska givetvis vara underbyggda av rationalitet och bevis att de faktiskt gör nytta. Om sexuella brott mot barn kan undvikas genom att det är brottsligt för gemene man att samla på bilder på övergreppen tycker jag att det är värt inskränkningen.
Innehav av serieteckningar borde såklart inte vara illegalt, precis som innehav av actionfilmer inte är det.
[…] han dessutom har mage att påstå att endast nykläckta jurister är de som tycker att de juridiska delarna i manifestet är dåliga fick mig att sjunka ner genom […]
[…] han dessutom har mage att påstå att endast nykläckta jurister är de som tycker att de juridiska delarna i manifestet är dåliga fick mig att sjunka ner genom […]
Det finns mpnga konstigheter med “barnporrlagen”, men jag undrar om inte just det som sticker mest mellan skulderbladen är att om man frågar vad han dömdes för – så kan man inte se bevisen.
När den saken gäller “riktig” barnporr så finns ett offer – en målsägare – här finns det ingenting.
@Erik Levin
“Om sexuella brott mot barn kan undvikas genom att det är brottsligt för gemene man att samla på bilder på övergreppen tycker jag att det är värt inskränkningen.”
Om.
Men vi har ett femtiotal år av kriminalrättslig forskning bakom oss som gång på gång påpekat att så är inte fallet. En stiftad lag hindrar inte att folk begår brott, oavsett hur hårt man kriminaliserar det, eller hur starka straffen blir. Det ser man tydligast när man jämför brottsstatistik mellan de länder som har dödsstraff och de som har ett par år i fängelse för ett och samma brott. Samma gäller över hela skalan.
Poängen med lag är att straffa, och i viss mån motivera den dömde att ej upprepa brottet. Men det finns ingen lag som lyckats med uppsåtet att förhindra ett brott från att ske.
Det enda lagen åstadkommer är att den förklarar folk som tittar på bilder vara “pedofiler”, vilket inte hämmar riktiga pedofiler från att begå övergrepp, och bara skapar lagförakt bland gemene man.
Någon som minns 80-90 -talet när “incesthäxjakterna” höll på? Tack vare den eran finns idag ingen som inte känner någon som “Till 99%” var skyldig till incestuösa övergrepp – och vi har lärt oss att det oftast bara är rent nys.