Imorse bröt så gammelmedia det läckta dokument som vi tittat på i några dagar och bara försökt förstå vidden av. Det är alltså tydligt att datalagring, FRA och den nya polismetodutredningen skapar en symbios i en övervakningsstat vars idélike vi inte sett tidigare.
Det fyrsidiga dokumentet (läs som PDF, eller som websida hos Telecomix) handlar egentligen om Polismetodutredningen, och hur polisen ska kunna få ut data ur de datalagrade arkiven — alltså data om alla våra telefonsamtal, internetaktiviteter, SMS, etc — redan vid bötesbrott. Vid allting som polisen är intresserad av och kan klassa som bötesbrott. Tidigare hette det att datalagringen bara skulle användas mot den så kallade “grova organiserade brottsligheten”. Nu är det uppenbart att man tänker använda den även mot fildelare.
Man rullar alltså ut en övervakningsstat utan dess like för att komma åt vanliga Svensson som byter film och musik med varandra. Piratpartiet skickade ut ett pressmeddelande tidigt imorse och Mikael Nilsson är citerad i bland annat TT.
Men det blir värre än så. Dokumentet innehåller flera andra passager som är specifika för Polismetodutredningen. Vad sägs till exempel om att polisen får tillgång till mobilpositioner i realtid, alltså inte bara historiska data? Polisen ska veta var din mobiltelefon är även om du inte pratar i den.
Eller vad sägs om den här passagen?
I underrättelseverksamhet kommer Polisens och Tullverkets möjlighet att hämta in uppgifter om elektronisk kommunikation att regleras i en ny lag.
“Underrättelseverksamhet”. Det finns alltså skäl att tro att FRA-shoppen öppnas igen. Mark Klamberg zoomar in på den här viktiga detaljen i dokumentet.
Vi har bara börjat se hur alla övervakningslagar samverkar med varandra. Det kommer att bli en mörk mandatperiod. Mitt i allt det här är en av de värsta detaljerna att det hela beskrivs som ett “stärkt integritetsskydd”. Kombinationen av öppna övervakningsdammluckor och skamlöst nyspråk ger en väldigt obehaglig samklang.
Emma pratar klokt om hur viktigt det är att kunna förklara de här frågorna, de är komplicerade men viktiga frågorna, på ett sätt som gör att människor kan relatera.
Fler: Anna Troberg, Daniel Gustafsson, Kristoffer Forsgren, Anders S Lindbäck, Tommy K Johansson. Twinglande: SvD, DN.
Pingat på Intressant. Andra bloggar om datalagring, dld, polismetodutredningen, pmu, upphovsrätt, piratpartiet, fildelning
[…] Anna Troberg, Torbjörn Jerlerup, Intensifier (Christoffer Kullenberg), Fredriks Blogg, Rick Falkvinge Det här inlägget postades i Piratpartiet och har märkts med etiketterna Alliansen, […]
[…] i skottgluggen. Det finns massor av andra mindre förseelser som kan komma att vända storebrors genomträngande blick mot folk. Är det verkligen ett sådant här samhälle våra politiker vill […]
Jag röstade på Piratpartiet 2006, i EU-valet samt i år igen.
Jag kommer att rösta på Piratpartiet nästa riksdagsval också.
/Erik S
Bra men nästa gång så kanske det är olagligt.
Nja, att rösta på oss lär knappast bli olagligt innan 2014, däremot skulle en ändring av yttrandefriheten kunna tysta oss. Man kan ju argumentera att ett parti med 0,6% inte gör nån samhällsnytta vilket skulle innebära att partiets yttrandefrihet försvinner och det skulle rätt effektivt döda partiet. (Läs det tredje ändringsförslaget i Ricks inlägg om yttrandefriheten från igår)
Bra Rick, vasst formulerat. Synd bara att jag inte hade läst detta och kunde lånat soundbites innan jag ringde till P1 i morse…
Christopher Kullenberg har hittat att sänkningen av tröskeln ska gälla även mobiltelefon-positionering:
http://christopherkullenberg.se/?p=1824
Nu brände det visst till lite…
Nej, jag tror den analysen är felaktig. positioneringdata regleras som kommunikationsdata, som regleras som hemlig avlyssning, dvs krav på fängelsenivå.
Jo, jag har sett dina kommentarer på andra bloggar. Det är bra om vi inte överdrivar, det behövs ju knappast, kombinationen av polismetodutredningen och datalagringen är illa så det räcker.
Här äri alla fall min “verbala insändare” i riksradion i morse:
http://lakonism.blogspot.com/2010/10/jag-om-datalagringen-i-ring-p1.html
🙂
Bara en stilla undran.
Nu blir det nog inga större
problem att rekrytera nya poliser.
Om så varit fallet innan!?…
(Vet tyvärr ej hur det varit innan.!?)
PS: Vad jag menar är att det redan finns så många
nyfikna svenskar kvinnor och män som inget hellre
vill veta vad deras grannar gör.
DS:Måste ju vara
…(DRÖMYRKET)…
att få reda på vad alla svenskar gör.!!
DSS: Kanske det blir förbjudet att bedriva
spionage på (“Kungen och Drottningen”) dock.!?
JL.2010.10.27
[…] även Anna Troberg, Mark Klamberg, Integritet och frihet, Anne Kekki, Rick Falkvinge, […]
Tack för länkningen! Jag tycker dock att det är oerhört viktigt att man inte gör det här till en fildelningsfråga. Det är så väldigt mycket mer vidsträckt än så. Görs det till en fildelningsfråga är det lätt för väldigt många att vifta bort kritiken.
Läs gärna Jerlerups post på http://ligator.wordpress.com/2010/10/27/datalagringen-ar-ingen-fildelningsfraga/
Det är ingen fildelningsfråga, det är däremot en integritetsfråga (vilket med andra ord är en piratfråga)
[…] i skottgluggen. Det finns massor av andra mindre förseelser som kan komma att vända storebrors genomträngande blick mot folk. Är det verkligen ett sådant här samhälle våra politiker vill […]
FRA-shoppen kommer säkert att öppnas igen, men det här förslaget handlar om polisens egen underrättelseverksamhet och de trafikuppgifter som man ska kunna begära ut av operatörerna. Kom ihåg att FRA ska läggas ovanpå detta. Tänk “utländska förhållanden” och de trafikdata etc. som FRA samlar på sig.
Exakt hur öppen FRA-shoppen kommer att bli för polisen, klargörs i en annan utredning, som beräknas vara färdig före årsskiftet. Det är Runar Viksten, tillika FRA-domstolens ordförande (!), som leder den utredningen.
Här gäller det att hänga med i svängarna. Hu, vad det går!
Johan Linander nämner förolämpningar på internet som en anledning till allt detta:
Centerns Johan Linander, som numera är vice ordförande i justitieutskottet, är en stark kritiker till datalagringsdirektivet men säger ändå att den här förändringen är bra.
– För att utreda sexuellt ofredande, förtal, förolämpningar och grooming, alltså den typen av tyvärr allt vanligare nätbrottslighet, det är ju den diskussionen vi har haft.
Ja, det lär väl kunna vara användbart för Linander själv att kunna lagföra de förolämpningar han drabbas av med anledning av politiken han driver.
[…] ena och det andra och de birde kunna efterföljas utan att vi ALLA blir inblandade. Det talas om starkt integritetsskydd – men hur blir det egentligen? Emma på Opassande funderar till i ett inlägg om hur vår […]
[…] som bloggat om detta: Rick Falkvinge, Anna Troberg, Daniel Gustafsson, Kristoffer Forsgren, Anders S Lindbäck,Tommy K Johansson, […]
[…] Falkvinge hittar jag denna passage i lagförslaget: I underrättelseverksamhet kommer Polisens och […]
[…] Här är lite andra skriverier om datalagringsdirektivet, ingen av vilken (så vitt jag kan se) invänder mot att regeringen förhastat vill ge oss dålig lagstiftning utan att invänta en utredning från kommissionen som skulle spara oss pengar att invänta, och dessutom troligtvis ge oss bättre förutsättning att inte skapa en massövervakningsapparat eftersom expertgruppen ändå, så vitt jag vet, har varit mycket kritisk till direktivets utförande och möjlighet att uppnå sina mål: MiNiMaliteter – Piratpartiets talesperson om datalagring; Klamberg; Daniel Gustafsson; Lake; Full Metal Straightjacket; Datalagring på steroider – Falkvinge. […]
Linander svarar
http://johanlinander.se/blog/2010/10/27/ska-polisen-kunna-utreda-brott-pa-natet-som-inte-ger-fangelse/
Linander skriver:
Skyddet för abonnentuppgifter (och även trafikuppgifter, även om det är starkare) är till för att hindra polisen från att godtyckligt efterforska vilka som har pratat med varandra. Vad såväl polismetodutredningen (nej, jag har inte läst den själv) som Håkan Roswall, Beatrice Ask och nu Johan Linander tycks bortse från är att uppgifterna inte är hemliga för de i samtalet inblandade parterna. Har polisen någonsin övervägt att fråga den som anmäler t.ex. telefontrakasserier vilket nummer samtalen kommit från, eller att be anmälaren om en fullmakt att begära ut abonnentuppgifterna från operatören (som därmed blir löst från sin tystnadsplikt)?
I princip alla brott mot person med lågt straffvärde förutsätter angivelse från brottsoffret för att åtal skall kunna väckas, och då är det inte för mycket begärt att brottsoffret också bistår med den information och de fullmakter som krävs för utredningen.
Det är när A och B via telefon tillsammans planerar ett brott, polisen kommer över A:s telefonbok och försöker utröna vem B är som brottet måste ha ett visst straffvärde (fängelse) för att undanröja operatörens tystnadsplikt till skydd för båda abonnenterna.
Linander säger i princip att polisen skall ha befogenhet att utreda ofredanden och förolämpningar som brottsoffret inte ens vill anmäla, detta för att man har missförstått syftet med (och innebörden hos) operatörernas tystnadsplikt.
Jag vill inte skriva detta på Linanders egen blogg, eftersom han då får tillgång till mina abonnentuppgifter. Enligt Rick Falkvinge svarar jag likväl själv för innehållet i det jag skriver här, och om Linander anser att jag förtalar honom genom att jämföra honom med Erich Mielke, så får han väl begära ut mina “abonnentuppgifter” från Rick Falkvinge i stället.
Jag har inte tid med det här. Kan den som till äventyrs vill hjälpa mig att lägga mitt budskap ovan framför berörda beslutsfattare vara snäll och kontakta mig via e-post? Observera att e-post i Sverige är allmän handling, så yppa inget förtroligt i brevet till mig.
Hur menar du nu? Vad skulle en fullmakt från anmälaren göra för skillnad? Det är inte det som är det problemet. Problemet är att om de har den misstänkte gärningsmannens telefonnummer (eller IP-nummer, om vi nu håller oss till internet) så får de inte begära ut abonnemangsuppgifterna av operatören vid ett bötesbrott och det finns inte någon fullmakt i världen som offert kan utfärda vilken ändrar på det.
TP: Nej, polisen kan inte få ut uppgift från operatören om vem som har ringt mig (annat än vid allvarligt brott). Operatören har tystnadsplikt gentemot tredje part, och polisen är tredje part här.
Operatören har däremot inte tystnadsplikt gentemot mig som deltog i samtalet. Se 6 kap. 20 § LEK. Det är därför tjänster som nummerpresentation är tillåtna. Operatören har dock ingen skyldighet att lämna ut uppgifterna till mig, vilket i sammanhanget är ett betydligt mindre problem. Tänk dig följande hypotetiska dialog mellan mig och min operatör:
Jag: “Nu har jag blivit uppringd varenda kväll i en vecka av någon som flåsar i luren en stund och sedan lägger på. Det står ‘skyddat nummer’ på telefonen. Kan ni säga mig vem det är?”
Telia: “Tyvärr, det får vi inte. Vi har tystnadsplikt.”
Jag: “Inte gentemot mig som blir uppringd. Läs 6 kap. 20 § LEK.”
Telia: “Eh… Du har rätt. Men vi _måste_ inte lämna ut uppgifterna till dig heller.”
Jag: “Nej, och jag måste inte vara kund hos er.”
Telia: “Är det ett hot? Hur som helst, vi månar om våra kunders privatliv och personliga integritet.”
Jag: “Inbegripet de kunder som trakasserar andra kunder med flåssamtal?”
Telia: “Japp! De har också yttrandefrihet!”
Jag: “Det avgör saken. Nu byter jag till Tele2.”
Telia: “Vänta, vi kan diskutera…”
(Klick)
Alltså, det där undantaget i tystnadsplikten för den som själv har deltagit i samtalet gäller inte bara när brott har begåtts, utan jag kan i princip få ut uppgift om någon som bara ringt fel och slängt på luren utan att presentera sig. Det jag reagerar på är att Linander (och andra) ser tystnadsplikten som ett oöverstigligt hinder för polisen att utreda brott som den uppringde själv anmäler.
Eller skulle anmälaren själv vara belagd med tystnadsplikt, och därmed förbjuden att polisanmäla samtalet om det inte rör brott som minst kan ge fängelse?
Ja du Anders. Problemet är knappast gällande telefonnummer utan om någon på en internetsida publicerar t.ex. smygtagna nakenbilder på dig e. dyl..
Lagen om elektronisk kommunikation (LEK), och däribland dess bestämmelser om tystnadsplikt beträffande telemeddelanden, handlar om tjänster för förmedling av privat telekommunikation. Vad är det som gör dessa bestämmelser tillämpliga på en webbsida?
Nota bene: Jag påstår inte att LEK inte är tillämplig på webbsidor. Men för att vi skall kunna utröna lagens rätta innebörd, så måste vi tala om “webbsidan” och företeelser kring den i de termer som används i LEK, såsom “elektroniskt meddelande”, “abonnent” och “trafikuppgift”.
Mer specifikt, undantaget från tystnadsplikten i 6 kap. 20 § LEK gäller inte bara konventionella telefonsamtal, utan alla slags teleförbindelser. Om webbsidan omfattas av LEK, då omfattas den även av undantaget. Vem är avsändare respektive mottagare av det elektroniska meddelandet?
Men som sagt, visa först att LEK är tillämplig på webbsidan. Tag denna blogg som exempel. Omfattas den av lagen? Är Rick Falkvinge förbjuden att avslöja för andra vilka IP-adresser vi som skriver här använder?
Har du läst LEK 6:1 st. 2? Notera ordet “begränsat”.
Därför kan du inte använda LEK 6:20 st. 3 om du på en websida skulle hitta smygtagna nakenbilder på dig själv för att med det lagrummet som grund få ut vem som ligger bakom publiceringen.
Någon siffra blev fel där, men jag antar att du syftar på 6 kap. 1 § första stycket, där det talas om “begränsat antal parter”. Notera även fortsättningen, där man uttryckligen undantar förmedlade rundradioprogram riktade till allmänheten. Det handlar alltså om samtidig kommunikation med en eller flera specifika mottagare, till exempel ett vanligt telefonsamtal eller ett gruppsamtal, men däremot inte Teracoms förmedling av SVT:s och TV4:s program i marknätet (eller kabel-TV).
En statisk webbsida är inte en rundradiosändning. Det är ett stycke information som skickas till en mottagare åt gången, efter hand som de begär det. Det går att sända “rundradio” också via Internet; då använder man broadcast eller multicast. Båda dessa tekniker innebär att meddelandet skickas en gång från avsändaren och når mottagarna i stort sett samtidigt; det är mottagarna som avgör huruvida de skall titta på meddelandet (skillnaden mellan broadcast och multicast menar jag saknar betydelse här).
Att frågan om huruvida termen “elektroniskt meddelande” i kapitel 6 innefattar en överförd webbsida skulle bero på antalet gånger den överförs (eller hur många abonnenter som teoretiskt kan få den överförd till sig) betraktar jag som uteslutet. Din tolkning är alltså att man i det fallet enbart skulle ha att göra med “abonnentuppgifter”, men inga elektroniska meddelanden och därmed inga trafikuppgifter? Om det inte finns något elektroniskt meddelande att relatera till, vad finns det då för grund att påstå att IP-adressen har något med ett visst brott att göra? – “Vi utreder ett mord i Pajala; var snäll och ge oss alla abonnentuppgifter ni har!”
Det är faktiskt första gången jag ser den här tolkningen av 6 kap. 1 § LEK. Är det enbart din egen tolkning, eller kan du hänvisa till någon källa som stöd för densamma? Min tolkning av paragrafen framgår ovan.
Du har dock inte besvarat min förra fråga: I vilken mån är LEK tillämplig på webbsidor? Jag ville med exemplet “Rick Falkvinges blogg” illustrera en absurd konsekvens, men du nappade inte, så låt mig ta det steg för steg. I 1 kap. 4 § LEK anges lagens tillämpningsområde:
Andra stycket ovan, att lagen inte skall tillämpas på innehållet i kommunikationen, är visserligen intressant i andra avseenden, men betyder inte att “webbsidor” på något vis skulle vara undantagna, utan bara att operatören till exempel inte ansvarar för de abonnentuppgifter som andra utbyter via nätet, utan bara för de abonnentuppgifter som operatören själv lämnar ut, oavsett via vilket medium.
Det viktiga är i stället första stycket, nämligen elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster samt annan radioanvändning. Omfattas Ricks webbplats av någon av dessa termer? Ur 1 kap. 7 § LEK:
Något “nät” i fysisk mening kan man inte säga att Rick tillhandahåller. Är det då en “kommunikationstjänst”? Ja, i allmänna ordalag, men knappast en tjänst av det slag som avses i LEK, nämligen “som helt eller huvudsakligen utgörs av överföring av signaler”. Lagen syftar enligt min mening på mobiltelefoni, fast telefoni, ADSL, bredband, TELEX och satellittelefoni, men inte på webbhotell, diskussionsfora, bloggar, wikis, etherpad/piratepad, IRC, e-post och så vidare (att e-post inte skulle utgöra en kommunikationstjänst i LEK:s mening kan tyckas ointuitivt, men om man skulle inkludera det blir det svårt att hålla de andra tjänsterna borta, och då blir lagen omöjlig att tillämpa).
Om nu någon till äventyrs vill hävda att Ricks blogg är en kommunikationstjänst enligt LEK (eftersom vi kommunicerar på den), då vill jag peka på 2 kap. 1 § LEK:
Rick har, vad jag förstår, skaffat utgivningsbevis enligt yttrandefrihetsgrundlagen från Radio- och TV-verket för sin blogg, i syfte att skydda sina källor mot efterforskning. Han har däremot knappast erhållit tillstånd från PTS att tillhandahålla en “allmänt tillgänglig kommunikationstjänst”. Rick är med andra ord inte bunden av några av stadgandena i LEK, ej heller de rörande tystnadsplikt i kapitel 6. I den mån han har tystnadsplikt så följer den av YGL.
Men om ett företag som tillhandahåller allmänna kommunikationstjänster med tillstånd från PTS, exempelvis Telia, dessutom tillhandahåller webbhotell, e-post, IRC-server, diskussionsforum or whatever, omfattas inte de av LEK? Mjae. Vid första anblicken verkar det opraktiskt att en IRC-server skulle omfattas av LEK enbart därför att företaget dessutom säljer fiberkapacitet till helt andra kunder. Även om kommunikationen med IRC-servern kanske passerar företagets egna fibrer, så saknas det ett uppenbart samband mellan de båda tjänsterna. IRC-tjänsten skulle kunna knoppas av till ett eget företag, och då plötsligt hamna under ett annat regelverk. Nej, det tror jag inte fungerar.
Tillämpningsområdet i 1 kap. 4 § nämner “tillhörande installationer och tjänster”. Dit räknar jag sådant som abonnentkatalog, kundtjänst och teknisk support, men inte “fem gratis e-postadresser”, webbhotell eller annat godis som saknar direkt samband med den tillhandahållna kommunikationstjänsten. Det kan diskuteras vad lagstiftaren har menat, förstås, men man bör också se vad som gör rättstillämpningen begriplig i de konkreta fallen.
Jag vidhåller alltså min ståndpunkt, att Linander läser LEK fel. Han är inte ensam om det. Felet är allvarligt, för han motiverar alltså ett undanröjande av tystnadsplikten beträffande personer som planerar småbrott över telefon med behovet av att utreda brott där någon telefon överhuvudtaget inte använts. Det är oacceptabelt, även om det skulle stämma att polisen inte kan ta reda på vem som tillhandahåller en publik webbsida. Om telefonsamtalet och webbsidan är två helt skilda saker, då kan de inte regleras av samma lag om tystnadsplikt.
Det var en imponerande textmassa du lyckades producera.
Jag behöver inte många ord för att förklara detta för dig. Det som åsyftas i 6:20 genom 6:1 är att du kan få ut avsändarinformation rörande budskap som har förmedlats direkt till dig, eller en snäv grupp t.ex. gruppsamtal via tele, d.v.s. ett telefonsamtal eller ett mail.
Det innebär dock inte att du kan säga till någon att det ligger en nakenbild på mig på er hemsida v.v. och berätta vem som har lagt upp den. Det är så du ska tolka “begränsat antal parter”. En publik hemsida är tillgänglig för vem som helst med internetuppkoppling och då är det följdaktligen inte ett begränsat antal parter. Du verkar missa kommatecknet efter ordet “kommunikationstjänst. Och nej, jag fick inte någon siffra fel, det står i andra stycket.
Jag förstår inte riktigt varför du drar in denna sida i fallet. En förutsättning för att ens kunna gå till operatören är att du har fått ut IP-nummert. Det jag åsyftar är att om du nu lyckas få ut IP-nummert så kan du inte med hjälp av LEK 6:20 be operatören om uppgifter om vem som brukade det under den aktuella tidpunkten.
Det är det man vill komma till rätta med genom detta förslaget.
F.ö. så finns det anledning att påpeka att Ricks eventuella utgivningsbevis inte skyddar de kommentarer som t.ex. du och jag skriver här.
Förarbetena är ännu längre, och jag hade inte ens plockat fram dem innan jag skrev ovanstående…
Nu har jag gjort det, och ur författningskommentaren till 6 kap. 1 § LEK i prop. 2002/03:110 (sid. 389) citerar jag:
Den avgörande frågan tycks alltså vara huruvida avsändaren kan identifiera enskilda faktiska mottagare av informationen, inte hur många som potentiellt kan ta emot den. Att ett program är tillgängligt i ett betal-TV-arkiv och sänds på begäran av en enskild abonnent till just den abonnenten innebär att överföringen utgör ett elektroniskt meddelande. Detsamma torde gälla webbsidor, oavsett vad de innehåller. Vad som inte omfattas är samtidig sändning till ett flertal ej närmare identifierade mottagare, även om det bara är en viss grupp som kan ta emot sändningen (till exempel därför att de i förväg har fått en viss kodnyckel).
Men det här spelar egentligen ingen roll, för det framgår fortfarande inte på vilket sätt LEK alls är tillämplig på webbsidan. Vem är det som tillhandahåller den? Om det är en blogg (typ Rick Falkvinges), kan inte bloggaren tala om vem som laddade upp bilden? Och framför allt, kan inte bloggaren ta bort bilden, eftersom det är den som är det stora problemet?
Det finns strängt taget ingen information på Internet som tillhandahålls “anonymt” i ordets egentliga bemärkelse. Du kan sätta upp ett anonymt meddelande på en anslagstavla och gå därifrån, men du kan inte “injicera” motsvarande anonyma budskap på Internet och få det att ligga kvar utan att någon fysisk eller juridisk person fortsätter att tillhandahålla det. IANA delar inte ut IP-adresser till okända entiteter i den diffusa cyberrymden, och de nätoperatörer som inte bryr sig vem som kopplar in sig på deras kablar torde vara lätt räknade. Om du kan se bilden i din webbläsare, då kan du också rent tekniskt spåra avsändaren, om än bara till ett skumraskföretag i Västindien som vägrar avslöja vem som har lämnat bilden hos dem. Och om de skulle ge svensk polis en annan IP-adress med uppgift om tidpunkt, vad är chansen att den är korrekt?
Vad gäller bestämmelserna om tystnadsplikt i LEK, så överfördes de 2003 närmast oförändrade från den gamla telelagen, som endast omfattade telefoni, inte Internet (annat än indirekt i vissa fall). Bestämmelserna skrevs inte med tanke på “publicering” på webben i dagens bemärkelse, utan endast med tanke på telefonsamtal. Ur propositionen om LEK igen (sid. 271):
Det finns vad jag kan se inte tillstymmelse till antydan i propositionen att tystnadsplikten beträffande vem som döljer sig bakom ett visst abonnentnummer skulle leda till möjligheten att publicera information anonymt. Det närmaste jag kommer situationen i det gamla telenätet är en klassisk telefonsvarare med ett inspelat meddelande. Om man ringer upp denna telefonsvarare, och får höra ett meddelande som måhända är åtalbart, är man då förhindrad att få veta vem som har “lagt ut” meddelandet på telenätet på grund av att det spelas upp för vem som helst som ringer, och därför är att anse som en radiosändning utan särskild mottagare?
Skall jag tolka dig som att du tycker förslaget i detta avseende är en förbättring gentemot nuläget? Jag kan i och för sig leva med att polisen alltid kan få ut abonnentuppgifter även utan brottsmisstanke, men då skall alla andra också kunna få det, och så får vi hitta på andra sätt att vara anonyma i stället.
Jag tänker däremot inte ägna min tid åt att vrida och vända på de lagar jag snubblar över för att hitta andra tolkningar än de “vedertagna”, om den enda responsen jag någonsin får är att jag har fel. Det är möjligt att någon enstaka läsare stödjer min tolkning, och då vill jag ge vederbörande chansen att höra av sig privat till mig för att smida planer. Den som inte vill bli övertygad slipper, men låt bli att ifrågasätta om du inte vill bli ifrågasatt tillbaks.
Här är 6 kap. 1 § andra stycket LEK:
Nej, såvitt jag kan se står ordet “begränsat” i första stycket, inte i andra stycket. Det är en ovidkommande detalj, men jag tar mig friheten att rätta dina fel eftersom du felar mina rätt… 😉
Andra stycket är det som definierar elektroniskt meddelande, se själv: https://lagen.nu/2003:389#K6 notera texten i vänstermarginalen.
Inte för att vara dryg men jag är övertygad om att min juridiska kompetens är några nivåer högre än din. Vilket märks av hur du tolkar saker och ting.
Jag förstår inte varför du blandar in radio och TV när det är internet vi pratar om. Definitionen av elektroniskt meddelande gällande detta finner du i meningen innan den du valt citera i proppen. D.v.s.
“…gäller nämligen bara information som utbyts eller
överförs mellan ett begränsat antal parter genom en allmänt tillgänglig elektronisk kommunikationstjänst.”
Ingen svår definition att tolka.
Jag vet inte om vi pratar om samma då dina inlägg har en tendens till att vara väldigt ofokuserade.
Det jag pratar om är alltså möjligheten att från en ISP få ut uppgifter om vem som ligger bakom ett visst IP-nummer. Idag finns inte den möjligheten för polisen om det inte är ett grovt brott och det är det man vill ändra på.
Du hävdar att den som blivit utsatt för t.ex. ofredande på nätet skulle kunna få ut adressuppgifterna från ISP genom att hänvisa till LEK 6:20 st. 3. Jag säger att det är felaktigt. Och det är inget som behöver diskuteras, så är det, det är därför man föreslår en ändring.
Vart bör jag flytta ? vi får väl överge Sverige och flytta till en egen ö ?
[…] DN, SvD, Troberg, Opassande, MiNimaliteter, HAX, SVT, DN 2, IDG, Falkvinge, Troberg 2, Fredriks blogg, Full Mental Straightjacket, Intensifier, Kunskapssamhället, Lakes […]
“Man rullar alltså ut en övervakningsstat utan dess like för att komma åt vanliga Svensson som byter film och musik med varandra.”
Jamen, sluta kränka kreatörernas självklara ensamrätt till sitt eget arbete och respektera kreatörernas integritet då. IdiotförtryckarfittjävelefterblivnaapamongoRick!
Det finns ingen självklar ensamrätt till “sitt eget arbete” som du försöker påvisa. Den ekonomiska delen av upphovsrätten är ingen naturrätt. Det är ett tidsbegränsat statligt sanktionerat monopol som när som helst kan tas bort av en enig riksdag. Att du tycker att det här skitbrottet är värre än den massiva integritetskränkningen av alla medborgare får du själv stå för…
“Det är ett tidsbegränsat statligt sanktionerat monopol som när som helst kan tas bort av en enig riksdag.”
Lär aldrig hända eftersom riksdagen självklart stöder upphovsrättens bevarande och för att Sverige stöder FN’s deklaration om mänskliga rättigheter.
Man skulle snarare kunna hävda raka motsatsen, att regeringen inte alls stödjer upphovsrättens bevarande.
Upphovsrätten är ett koncept, som ämnar uppnå ett mål, ett mål som antas uppnås, genom mekanismer i en ständigt, i båda riktningar, reviderbar upphovsrättslag, som då alltså utgör verktyget, för att uppnå upphovsrättens mål.
Pga av att nuvarande upphovsrättslag i vissa länder kommit helt i otakt med verkligheten, dom fantastiska tekniska förutsättningarna som uppstått för fritt kulturspridande, och den rådande självklara moralen i samhället sen 150år tillbaka, som säger att det är helt ok, att i kommersiell skala och i icke-förvärvssyfte, tillgängliggöra och tillgodogöra sig upphovsrättsskyddade verk, i så stor utsträckning som är praktiskt möjligt, utan att upphovsmän eller upphovsrättsinnehavare privilegieras någon som helst rätt att stå i vägen för sånt tillgängliggörande och tillgodogörande, eller garanteras någon som helst upphovsrättslig ersättning från sådant tillgängliggörande eller tillgodogörande, så håller faktiskt riksdagen på att utplåna allmänhetens och samhällets förtroende och acceptans för konceptet upphovsrätt.
Det beskrivs enklast med följande korta fras: Man skyddar inte något, genom att göra det oacceptabelt.
Fast nu säger ju inte FN’s deklaration om mänskliga rättigheter någonting om att ett upphovsrättsligt monopol, som reglerar tillgängliggörande i icke-förvärvssyfte, ska delas ut till kreatörerna, för att uppnå målet med den ekonomiska upphovsrätten?
Den säger enbart att om några materiella intressen delas ut, till följd av skapande, så ska dessa skyddas.
Det har ingen som helst bäring på bibliotek, privatkopiering eller fildelning, eftersom samtliga dessa självklart legitima verksamheter sker i icke-förvärvssyfte, varvid några materiella kränkta intressen helt enkelt inte existerar.
Det är just därför som bibliotek och fildelning* kan existera, utan några som helst upphovsrättsliga problem.
*(I alla dom länder i världen som redan som har fri fildelning i icke-förvärvssyfte, vilket inkluderar minst ett EU-land, och en hel del andra runt om i världen)
“Man skulle snarare kunna hävda raka motsatsen, att regeringen inte alls stödjer upphovsrättens bevarande.”
Fast då skulle du ljuga Fredrika. Dessutom pratade jag om riksdagen men förstår att du hellre pratar om regeringen eftersom några av dina högervänner i regeringen säkert står för samma exploateringstaktik mot upphovsmännens vilja som du gör. Dock är dom och du i minoritet.
Jag förde ett resonemang i relation till mitt påstående, och förklarade min ståndpunkt, det kallas att argumentera, och att delta i debatten.
Du bemöter inte resonemanget, du bara hävdar att jag har fel, utan att förklara varför, eller genom att peka vad som inte stämde i resonemanget.
Du kommer alltså med ett fullständigt innehållslöst svar, och deltar därmed inte i debatten.
Varför gör du så?
Det var faktiskt inte medvetet som jag bytte ut ordet riksdagen mot regeringen, det var ett misstag av mig, men det faktiska innehållet i mitt resonemang gäller utan tvekan oavsett vilket ord du fyller i där.
Nu diskuterar vi alltså regeringen istället för riksdagen, men ok.
Oavsett, som jag förklarade för dig i förra inlägget, upphovsmännens vilja är inte relevant för det du kallar exploateringspolitik, när det gäller att i kommersiell skala och i icke-förvärvssyfte, tillgängliggöra och tillgodogöra sig upphovsrättsskyddade verk, i så stor utsträckning som är praktiskt möjligt, utan att upphovsmän garanteras någon som helst upphovsrättslig ersättning från sådant tillgängliggörande eller tillgodogörande.
Den självklarheten klarade vi av för 150år sedan. Du ligger alltså 150år efter i debatten. Skickligt.
Tja, jag skulle kunna bemöta det påståendet med faktumet att en växande majoritet av det relevanta befolkningsunderlaget faktiskt står bakom fri fildelning, enligt tillgängliga siffror, men det är egentligen en ointressant diskussion, eftersom fildelningen är ostoppbar, och folk kommer fortsätta fildela så mycket dom vill eftersom det är helt ok, oavsett vilka medel som sätts in för att försöka stoppa det.
Fildelningen är en icke-fråga, frågan är istället hur mycket skada riksdagen ska tillåts utföra på samhället, i sina meningslösa försök att stoppa något som är ostoppbart, oavsett vilka, hos det i samhället rådande rättsmedvetandet oförankrade, lagar man stiftar.
Självklara? Inte i verkligheten, eller enligt den upphovsrätten vi har i samhället.
För 150år sedan så klargjordes det klart och tydligt att det finns inget som helst illegitimt med att på kommersiell skala i icke-förvärvssyfte tillgängliggöra och tillgodogöra sig upphovsrättsskyddade verk i så stor utsträckning som är praktiskt möjligt, utan att upphovsmän eller upphovsrättsinnehavare privilegieras någon som helst rätt att stå i vägen för sånt tillgängliggörande och tillgodogörande, eller garanteras någon som helst upphovsrättslig ersättning från sådant tillgängliggörande eller tillgodogörande.
Fildelning är en fullt naturlig följd av den rådande normen och självklarheten i samhället, och det är en självklarhet som flera miljoner svenskar förstår alldeles utmärkt, varvid dom med gott samvete fildelar upphovsrättsskyddade verk så mycket dom vill. Något upphovsrättsligt problem föreligger helt enkelt inte.
Att vissa näringsidkare som bygger sin verksamhet på att agera mellanhand och monopolbelagt utnyttja upphovsrättsliga verk, till en viss specifik affärsidé, bland flera olika affärsidéer, och att den enskilda affärsidéen, bland flera olika, eventuellt upphör att fungera, pga exempelvis bibliotek, privatkopiering eller fildelning, är ensamt i sig inte på något sätt relevant för upphovsrättsliga diskussioner. Det är mer en naturlig följd av samhällets tekniska utveckling, och ett solklart tecken på att just den specifika affärsidén har tjänat klart sitt syfte, och helt enkelt hör till dåtiden.
Det eventuella problemet är om mindre insatta politiker inbillar sig att det finns något upphovsrättsligt självändamål med att upprätthålla och skydda just den specifika affärsidén, trots att dess funktion inte längre efterfrågas i samma utsträckning, eller behövs, för samlat tillräckliga intäkter ska kunna säkras från alla olika tillgängliga och möjliga affärsidéer som är baserade på nyttjade av upphovsrättsliga verk, för att kultur ska kunna skapas.
Det får nog anses utgöra ett faktiskt problem.
Integritet? Eventuella upphovsrättsintrång vid fildelning berör enbart den ekonomiska upphovsrätten, men inte på något sätt den moraliska upphovsrätten, mer än vad bibliotek och privatkopiering gör det, och därmed upphovsmannens integritet. Om du inte ens kan hålla isär dom moraliska och ekonomiska delarna av upphovsrätten, så är det bättre att du läser på från grunden om upphovsrätt, istället för att kommentera i immaterialrättsdebatten på ett sätt som visar klart och tydligt att du inte har den blekaste aning om vad konceptet upphovsrätt handlar om.
Varför kommer jag att tänka på Stevrin, Brumark och Popovic? Har dom bildat nån slags studiecirkel, där dom lär ut personangrepps-retorik för användning i fildelningsdebatten, pga total avsaknad av underlag och faktiska argument, som är relevanta för diskussioner kring konceptet upphovsrätt?
Hehe. Ungefär den tanken/känslan jag haft de senaste veckorna när jag läst kommentarerna här. Jag blir så matt…
Tycker mer det påminner om Urban/Nejtillpirater/Duru Mvete, med flera roliga alias uppenbarligen skapade med temporära hotmail/gmailkonton för att kunna slänga glåpord tills de bannas.
Nu är jag usel på att lyda den själv, men kom ihåg regel 14.
[…] or ECAD and the Brasileiros, we do not get three strikes, law suit based business models or universal surveillance. I’m expecting more discussions on levies and blank media taxes over the course of the […]
[…] att bara någon månad efter valet är integritetsfrågorna åter på tapeten igen, nu på grund av Datalagringsdirektivet. Undrar om det är en tillfällighet? Knappast, säger jag, men det är bara att förhålla sig […]
Länken till Aftonbladet ( http://www.aftonbladet.se/senastenytt/ttnyheter/inrikes/article8025973.ab ) är bruten.
[…] i onsdags blev det känt att det inte alls är den grova organiserade brottsligheten, utan all brottslighet, även de […]
Intressant att se att den gamle 1700-talsfilosofen Jeremey Benthams tankar lever kvar. Enda skillnaden är att hans Panopticon var riktad mot brottslingar i fängelse. Den nutida vi ser komma till framför våra ögon är riktad mot oss alla.
http://en.wikipedia.org/wiki/Panopticon