Vi vet, med 100 procents säkerhet, att massavlyssningsindustrierna – NSA, GCHQ, FRA, med flera – har stoppat exakt noll planerade terroristattacker. Och detta kan vi vara säkra på eftersom att det inte har hållits några rättegångar och eftersom att inte en enda dom har fallit mot någon som har planerat ett terrorattentat. Att planera ett sådant brott är juridiskt sett nästan lika allvarligt som att genomföra det, och även om det kan finnas vissa hemlighetsstämplade bevis i vissa ociviliserade länder, så är domstolar och rättegångar inte hemliga.

I ett försök att rättfärdiga sin existens brukar FRA, NSA, GCHQ och andra liknande statliga myndigheter påstå att deras existens och faktiskt olagliga metoder berättigas av att de “omintetgör planerade terrorattentat” – ett skolexempel på hur ändamålet helgar medlen, och om det nödvändiga i att upprätthålla lagen genom att kontinuerligt bryta den.

Vi har hört detta rättfärdigande från alla NSAs, GCHQs och FRAs likar, och från deras trosbröder. Men vi vet med all säkerhet att de ljuger.

Om ett våldsdåd planerades på ett tillräckligt avancerat sätt för att kunna benämnas som ett “terrorattentat”, så skulle sådan planering i sig vara ett brott. I Sverige kallas brottet allmänfarlig ödeläggelse, och det kan leda till fängelsestraff på upp till 18 år eller till och med livstid. Att planera och förbereda ett sådant brott kallas förberedelsebrott och har i princip samma straffskala som att faktiskt genomföra planen.

Så om en sådan plan faktiskt hade avslöjats så skulle det ha gått till domstol och någon skulle stå åtalad. Den processen är helt ofrånkomlig. Vi har inga hemliga domstolar (även om vissa odemokratiska länder insisterar på att hemlighålla bevismaterial). Rättegångar och utredningar är offentliga, så att allmänheten kan hålla den rättsliga grenen ansvarig, genom genomskinlighet.

Men inte en enda sådan anmälan har gjorts, och ingen sådan rättegång har ägt rum, det har inte fallit några domar. Det är helt och fullt otänkbart att om en plan för ett terrorattentat hade omintetgjorts, att inga rättsliga åtgärder hade vidtagits. Om någon hade ertappats med att begå förberedelsebrott, som alltså är ett brott som kan leda till det strängaste straff som finns i Sverige – livstids fängelse – så hade de misstänkta i 100 procent av fallen ställts inför rätta, och det hade resulterat i en fällande dom, om det hade kunnat bevisas att det faktiskt gällde planering av “allmänfarlig ödeläggelse”.

När vi nu ser att det inte har hänt så kan vi med all säkerhet säga att massövervakningsindustrin har stannat vid noll så kallade “terror-planer”.

Med andra ord, när de statliga myndigheterna och avlyssningsindustrierna mumlar om att ha stoppat “runt femtio terrorplaner, som vi inte kan prata om”, så använder de sig av en väletablerad politisk övertalningsmetod, och den metoden kallas att ljuga så man tror sig själv.

Denna artikel översattes till svenska av Malin Moberg.