Upphovsrättsförespråkare vill att alla nya lagar ska “hjälpa författare att få betalt”. Jag är en publicerad författare, och alla deras ansträngningar att “hjälpa” mig kostar faktiskt mig pengar. Även om vi enbart håller oss till tryckta böcker så kommer upphovsrättsförespråkarna fortfarande enbart att skada författare och publicister. Jag ska förklara hur.

Historien bakom “Using Samba”
Denna bok publicerades först som traditionell bok och som e-bok anpassad för att läsas och skrivas ut från datorer. Andy Oram, min utgivare, förhandlade fram ett avtal där varje exempel av programmet Samba innehöll en kopia av min bok, Using Samba, så om man ville ha en kopia så kunde man få en, som en del av nedladdningen av programmet.

Det fanns inga begränsningar gällande spridning eller utskrift för personligt bruk, och licensen reserverade endast förläggarens rätt till kommersiellt tryck. Professionella skrivare är de enda som klarar av att trycka och binda böcker tunt nog att skapa en hanterbar bok. Om den trycks på vanligt skrivarpapper så skulle boken bli nästan en decimeter tjock. Att skriva ut mindre delar av boken på vanligt kopieringspapper fungerar alldeles utmärkt, men att trycka upp den i större skala fungerar inte.

Resultatet blev att boken flitigt användes som referens till Samba. Vad som överraskade oss då var att onlineläsarna till mycket högre grad köpte den fysiska boken. Vi gick från att ha den tredje bäst säljande boken i ämnet till förstaplatsen på bara ett par veckor, och boken hamnade på listan över O’Reillys bäst säljande böcker för hela året. Läsare köper böcker. För att vara exakt så är det läsare online som köper tryckta böcker. De värderar det behändiga pappersformatet, de skriver anteckningar i marginalerna och lånar ut dem till sina vänner. De köper i första hand böcker som finns tillgängliga på nätet eftersom att sådana böcker är sökbara på ett mycket mer effektivt sätt än index för tryckta böcker. Detta gjorde att vi sålde många kopior av “Using Samba”, och O’Reilly hade funnit ett nytt sätt att tillhandahålla sökfunktioner för deras böcker såväl som för deras gratisexemplar, allt som en del av deras nätutbud. Andra publicister märkte detta och har hittat lösningar som fungerar för både skönlitteratur och facklitteratur.

Den oförståndiges svar
Vissa utgivare har fotfarande inte märkt någonting. På samma sätt som musik- och filmindustrin gör, så har de intalat sig själv att det inte har hänt. I deras värld finns det inte att läsare använder både tryckta böcker och e-böcker: deras läsare köper boken på det ena sättet eller på det andra, läser den och kastar sedan iväg den. Deras läsare har inte bokhyllor i sitt hem eller på sitt kontor. I deras värld är allmänna bibliotek ett hot mot företagets framgång. Ett publikt bibliotek kan, i deras värld, låta läsaren läsa en bok och sedan inte ha intresse för att köpa den. En elektronisk bok är ännu värre: någon skulle kunna dela ut massor av kopior till massor av människor.

På dessa oförståndiga utgivares begäran har USA under ett antal år utfört farliga experiment med lagen, som låter författare sätta godtyckliga restriktioner på böcker eller annan media i elektroniskt format. Deras DMCA-lag förbjuder det egentligen rättmätiga användandet av boken om förläggaren inte ger sitt uttryckliga godkännande till användandet. Detta låter förlag ålägga vilka restriktioner de vill, något som i vissa fall direkt strider mot rådande lagstiftning. Det ska nu införas avtal med andra länder, ungefär på samma sätt som “the Trans-Pacific Partnership” fungerar – Kanada har redan dignat.

Skyddar mig från framgång
De oförståndiga utgivarna och deras vänner i regeringen gör sitt bästa för att säkerställa att jag inte delar med mig av mina verk till mina potentiella kunder, och de kommer använda alla verktyg de har för att göra det omöjligt. Ansträngningarna för att förhindra kopiering har lett till några rent av kriminella lagar och regler. Ett av Sonys DRM-system var i själva verket ett rootkit, och det var olagligt i både Kanada och USA där det användes. När det gäller biblioteksböcker så har de lyckats se till att alla e-böcker har DRM-system och regionskoder. Jag kan inte distribuera mina e-böcker via biblioteken, eftersom att man måste använda sig av DRM, och det inför utlåningstak hos biblioteken. Om jag publicerar en bok utan DRM så kommer de vägra ta till sig den, och kommer därför inte låta biblioteken ha den. Om en utgivare har någon kanal som kräver DRM så måste de, enligt deras kontrakt, använda DRM på alla kopior, och där det är möjligt även regionskoder för att förhindra en “kanadensisk” e-bok att vara läsbar i Karibien.

De önskar att bara anklagelsen om att någon ska ha laddat ner skulle vara tillräckligt för att stänga av individen från internet, samt ett förbud för vissa typer av program, framför allt bittorrent-program. Detta leder till att potentiella kunder är rädda för att ladda ned någonting som skyddas av upphovsrätten. Three strikes-system och förbudet av programvara gör exakt samma sak, de gör människor rädda för att ladda ned någonting, oavsett om det är en bok eller ett program som faktiskt medföljer en annan bok som de redan har köpt. Vi har redan problem med att de vanliga sätten att sälja böcker börjar bli mindre effektiva, och att sabotera min möjlighet att ge bort gratisexemplar raderar den bevisat effektiva säljmetod, som faktiskt tjänar på nedladdning och kopiering.

De har fel
Jag skulle verkligen vilja inkludera en kopia av min bok, som handlar om ett program, i köpet av programmet. Det kommer att sälja mina tryckta böcker. Att förhindra mig från att dela ut gratisexemplar berövar mig och min förläggare på den inkomsten. Och det förhindrar även att de själva tjänar pengar, vilket de skulle veta om de hade öppnat ögonen.

Denna artikel översattes till svenska av Malin Moberg.