Upphovsrättens smutsiga tillkomst, del 2 av 2

Igår skrev jag första delen i hur upphovsrätten kom till — om historien kring hur Queen Mary I skoningslöst förföljde protestanter, och instiftade upphovsrätten som en repressiv censurmekanism, där ett boktryckargille fick monopol i utbyte mot att hovet fick censurera allt som trycktes. Jag avrundade den postningen med Glorious Revolution år 1688.

I den andra postningen täcker jag tiden 1640-1900.

Under mitten av 1600-talet försökte parlamentet gradvis ta kontrollen över censurmekanismen från hovet. Det yttrade sig bland annat i att man upplöste stjärnkammaren, den domstol som dömt i censurmål, år 1641. Detta ledde till en veritabel explosion av nya tryckverk eftersom censuren i praktiken var avskaffad.

Detta var emellertid aldrig parlamentets avsikt – man ville bara ta egen kontroll över censuren. Stjärnkammaren (“camera stellata”) hade varit hovets inkvisitionsliknande överdomstol för frågor som var för viktiga för bydomstolarna, och parlamentet ville inte att den skulle kontrollera tryckning. I stället instiftade man 1643 en licensorder som i stort sett återställde censuren som den varit tidigare, inkluderande:

  • krav på publiceringslicens före utgivning
  • registrering av författare, tryckare och utgivare hos London Company of Stationers
  • husrannsakan, beslag och bränning av olicensierade trycksaker
  • arresteringar och hårda straff för kränkande författare, tryckare och utgivare

London Company of Stationers fick som tidigare uppdraget att administrera censuren (inklusive att bränna böcker och beslagta andras tryckpressar), i utbyte mot ett fullständigt monopol.
En snabb påminnelse nu – det är upphovsrätten vi pratar om. Copyright. Det var det här den handlade om. Detta är ursprunget. Kom ihåg det.

Censuren stärktes ytterligare med en ny lag som kom 1662 (“licensing of the press act”).

Men så kom inbördeskriget (“Glorious Revolution”) 1688 och ändrade maktbalansen fullständigt. Parlamentents sammansättning ändrades så att de som tidigare varit utsatt för censur och repression nu kom att utgöra en betydande maktfaktor. Parlamentet meddelade därför kort och koncist Stationers’ Company att deras monopol skulle återkallas (tekniskt sett inte förnyas), vilket också skedde 1695. Det såg slutet på en 140-årig repressiv monopolsituation där monopolisten haft långtgående censur- och beslagsbefogenheter, och återställde full tryckfrihet till Storbritannien.

Det är då värt att notera att från 1695 och femton år framåt så existerade ingen upphovsrätt. Kultur och kunskap spreds som aldrig förr, inte bara i England, utan även i kolonierna, inklusive Amerika. Historiker är ense om att de dokument och trycksaker som så småningom ledde fram till amerikanska frigörelsekriget började tryckas under den här tiden. Ironiskt nog, med dagens ögon sett, så katalyserades alltså USAs framväxt som nation av frånvaron av upphovsrätt.

Under dessa femton år såg Stationers’ Company sitt monopol i spillror och sin garanterade intäktskälla borta. Plötsligt kunde författarna själva trycka böcker, om än på beställning. Tidigare hade monopolet köpt manuskript och därefter lämnat författaren utan en vidare tanke.

Vad de forna monopolisterna då gjorde var att börja lobba mot parlamentet och peka på ett antal negativa effekter av den här tryckfriheten. En av effekterna man pekade på var att verkens integritet var i farozonen — det var en sak att trycka fler böcker utifrån tidigare plåtar, men en helt annan sak att skapa nya plåtar utifrån en papperskopia. Just vid plåttillverkningen var man i allt väsentligt tillbaka på den tid när en skriftställare skulle skapa sitt original, och kopiorna blev sällan perfekta. Särskilt hårt drabbade var bilder, matematiska formler och illustrationer, vilket kunde ses i dåliga kopior av t.ex. Galileis verk.

Man menade alltså att eftersom det är så dyrt att tillverka en perfekt kopia, och så billigt att skapa en dålig kopia, så kommer de som skapar sekundära kopior att ha ett väldigt starkt incitament att vattna ur verken, och detta drabbar allmänhetens tillgång på kultur och kunskap. Detta var nu naturligtvis inte det verkliga skälet till att monopolisterna ville behålla sitt monopol, men det var deras retorik.

För att åstadkomma detta menade monopolisterna att det borde finnas ett naturligt ägande till något man skrivit, som skulle tillkomma författaren av ett verk. Ett ägande som förbjuder andra att trycka samma verk. Och om det är ett ägande, så kan detta ägande också köpas och säljas. (Gissa vilka monopolisterna hade tänkt sig skulle köpa rättigheterna.) Detta är första gången termen “intellectual property” dyker upp i historien, och syftet med retoriken var alltså att behålla ett lukrativt monopol som använts för kultur- och kunskapsrepression.

Monopolisterna påstod sig prata å författarnas vägnar i denna diskussion om framtida lagstiftning. Författarna själva, å andra sidan, framförde inga sådana argument alls. I detta avseende har inget förändrats på trehundra år.

Parlamentet köpte retoriken och instiftade en tidsbegränsad köp- och säljbar upphovsrätt som tillkom författaren som skapat ett verk. Tidsbegränsningen var 21 år för tidigare publicerade verk, och 14 år för sådana som tillkom efter lagens stiftande. Denna lag kallas för Statute of Anne, och den skrevs in i lagböckerna 1709 och tog effekt den 10 april 1710. Upphovsrättsförespråkarnas historieskrivning brukar starta här. London Company of Stationers fortsatte dock att beslagta och bränna andras böcker, något som förklarades olagligt först genom rättsfallet Entick v. Carrington 1775.

Det är här värt att notera två saker:

För det första har upphovsrätten aldrig någonsin varit till för artister eller kreatörer. Beroende på hur cynisk man är, så har den antingen varit till för allmänheten – med allmänheten som enda legitim intressent – eller för förlagen.

För det andra är upphovsrättens motivering att det är dyrt att göra perfekta kopior, men billigt att göra kopior som inte är likadana. I dagens tidsålder är det precis tvärtom. Den allra enklaste kopian att framställa är en som är exakt identisk – den kan framställas till kostnad noll. Alla förändringar som behöver göras tar däremot tid och resurser i anspråk. Det går alltså att argumentera för att teknikens framsteg har gjort upphovsrättens grundförutsättning helt felaktig.

Idéerna spred sig med tiden och jag brukar tala om fyra distinkta ursprung för upphovsrätten. Den nordiska handlar bara om erkännande och fanns med redan i Västgötalagen. Den brittiska, som ligger till grund för det vi kallar upphovsrätt, är det jag pratat om här och som växte fram 1557-1710. Den amerikanska stiftades 1787 med den brittiska som grund, men där skrevs ännu tydligare att allmänheten är den enda legitima intressenten: konstitutionen pratar om att upphovsrätten finns “to promote the progress of sciences and useful arts“. Slutligen finns den franska traditionen som var ungefär samtidig som den amerikanska och som framför allt drevs av författaren Victor Hugo, där man lade mer tonvikt på författarens moraliska rättigheter. Både den amerikanska och den franska är alltså nästan ett sekel senare än den brittiska.

Men ursprunget för dem allihop — utom den nordiska som bara ger erkännande — är en fruktansvärd repressiv censurmekanism format kring ett monopol med hårda straff och bokbränning riktad mot politiska dissidenter.

Pingat på Intressant. Andra bloggar om , , , , , , ,

Rick Falkvinge

Rick is the founder of the first Pirate Party and a low-altitude motorcycle pilot. He works as Head of Privacy at the no-log VPN provider Private Internet Access; with his other 40 hours, he's developing an enterprise grade bitcoin wallet and HR system for activism.

Discussion

  1. […] vad som hände fortsätter jag med i nästa delpostning. Välkommen att läsa vidare […]

  2. Mind

    Välskrivet som vanligt. Jag hade lite hum om var upphovsrätten kom ifrån men jag hade ingen aning om att det från början var tänkt som repressivt verktyg mot dissidenter. Mycket intressant!

  3. Fabbe

    Jag får ta och lyfta på hatten, bra skrivit!

  4. steelneck

    Tar du inte i lite väl när du skriver:

    så berodde alltså USAs existens som koncept på frånvaron av upphovsrätt

    Man kan peka på många andra betydligt viktigare saker, som t ex. frigörandet från de brittiska bankirerna och skapandet av sitt egna monetära system (vilket senare perverterats till oigenkännlighet). Alltså first things first, brytningen var redan ett faktum av många orsaker, och fri informationsspridning nyttjades givetvis i opinionsbildande syfte. Hade inte informationsspridningen redan varit fri, så hade man gjort den det av rent opinionsbildande behov.

  5. Rick Falkvinge

    Steelneck: Jo, du har rätt, det var lite väl starkt skrivet. Jag tonar ner det.

    (Och servern fortsätter att ha problem – kommentarerna syntes inte nu, fortfarande precis samma problem som tidigare. Ska installera om den senare idag…)

  6. Rick Falkvinge

    Testar om servern blivit frisk, ignorera den här kommentaren

  7. Dennis Nilsson

    Bra jobbat. Den pågående “revolutionen” av våra sätt att kommunicera kommer att förändra världen, på samma sätt som boktryckarkonsten gjorde/gör än idag.

    “Den som har kunskap har makt, makt att förändra sitt eget och andras liv.”

    —————–

    Ja, det är ntressant att spekulera i hur framtidens historiker kommer att skriva den historia som pågår just nu.

    Kommer man att att skriva om att Internet och dess kunskapsdelande verkan (fildelningen) påverkade världen så att den blev mer harmonisk, demokratisk och innovativ?

  8. Gerhard P

    Dumheter!

    Den slutsatsen var ungefär lika intelligent som om du hade sagt “Internet har i själva verket sitt ursprung i Arpanet, som utvecklades som ett militärt forskningsprojekt i USA. Således är alla bloggar i dess fundament ett imperialistiskt propagandainstrument”.

    Vem tror du att du lurar med din anekdotiska evidens?

  9. Ola B

    Hej Rick! Utmärkt artikel. Antar att du har läst den (likaledes) utmärkta essän “The promise of a post-copyright world” af Karl Fogel? Den tar också upp den s.k. upphovsrättens uppkonst, framför allt den senare delen av din beskrivning. Samt sätter in den i ett modernt perspektiv. Läsvärt!

    http://questioncopyright.org/promise

    mvh //Ola

  10. Rick Falkvinge

    Ola:

    Yes, jag har pratat länge och väl med Karl Fogel, och just upphovsrättshistorik är något av hans specialämne. Jag tittade faktiskt igenom hans keynotes en extra gång innan jag skrev den här artikeln.

    Karl Fogel var den som arrangerade min talarturné i och kring San Francisco förra året: QCO – Rick Falkvinge Visit 2007. Jag hade nöjet att bolla tankar och idéer med honom på nära håll, och han är mycket kunnig i upphovsrättens historia och kulturella effekter. Det jag bidrog med till diskussionen var de politiska och medborgarrättsliga aspekterna, de flesta har inte beaktat dem – hur vi måste införa ett totalt övervakningssamhälle för att bevara dagens upphovsrätt.

    Som Steelneck så precist formulerade det (med risk för misquote) – Hur stora ingrepp är staten beredd att göra i medborgares kommunikationsmöjligheter för att hindra medborgare att kommunicera redan publicerad information simsemellan sig?.

  11. Rick Falkvinge

    Dennis: jag är övertygad om att man i framtiden kommer att prata om Internet som en demokratiserande katalysator, en teknik som bröt ner ingrodda maktstrukturer. Det gör vi redan idag i diskursen, och parallellerna med tryckpressen är legio.

  12. Rick Falkvinge

    Jag ser att Hans översättning till min förfäran försvann i databashaverier… Hans, har du kvar den?

  13. Rick Falkvinge

    Ah, hittade Hans’ översättning i min RSS. Postar in den här igen…

    As promised, the second part translated…

    Same rules apply as on the first part, it is not perfect, certain words (marked with ????) need to be checked and corrected and there might be other errors as well. However, enjoy! Use as you please.

    ———-

    Yesterday i posted the first part of the nasty tale about how copyright came to be – the story about how Queen Mary I ruthlessly hunted down protestants and introduced copyright as a repressive censoring mechanism, where a book printing guild was granted a monopoly and in exchange for this they censored every piece of printed material as a service to the crown. I concluded the first part with the Glorious Revolution in the year 1688.

    This second part will cover the time between 1640 and 1900.

    During the middle of the seventeenth century the parliment tried to gradually capture the control over the censoring mechanism from the crown. One of the actions aimed towards this goal was that the ?????”chamber of stars”?????, the court which had decided copyright cases, was dissolved in 1641. This led to a practical explosion of new printing shops since the censoring was in effect taken away.

    This was however not the parliments purpose – they only wanted to gain control over the censoring themselves. The ?????”chamber of stars”???? had been an inquisition-like supreme court for matters too important for the local village courts, and parliment did not want it to control printing. Instead, in the year 1643 they introduced a ????licensing order???? which basically reinstated the censoring just as it previously had been, including:

    * requirement on publishing license before release
    * registering of authors, printers and publishers at London Company of Stationers
    * searching of private property, capturing and burning of unlicensed pieces of printing
    * arresting and severe punishments for unlawful authors, printers and publishers

    As earlier the London Company of Stationers was appointed to administer the censoring (including the burning of books and take away printing presses from the possession of others), in exchange for a complete monopoly.
    Now a quick reminder – this is copyright we are talking about. This is what it was all about. This is its origin. Keep that in mind.

    In 1662 the censoring was strengthened further with another law, (licensing of the press act).

    But then in 1688 came the Glorious Revolution and turned the balance of power completely on end. The composition of the parliment was changed so that those who earlier was the victims of censorship and repression became an important element of power. So therefor parliment simply let the Stationers Company know that their monopoly would be revoked (technically it would not be renewed), and so it was in the year 1695. This meant the end of a 140 year long repressive monopoly situation where the ????monopolist???? posessed far reaching rights for censoring and impounding, and it marked the reinstatement of complete ????freedom of press???? in Great Brittain.

    It is worth noting that from 1695 and fifteen years on there was no such thing as copyright in existance. Culture and knowledge were spread like never before, not only in England, but also in the colonies, including America. ???Historians??? agree that the documents and printed works that eventually led to the american ????war of independence???? began to get printed during this time. So ironically, as seen by us today, the beginning of USA as a nation was ????catalyzed??? by the absense of copyright.

    During those years the Stationers Company saw their former monopoly in ruins and their guaranteed source of income had vanished. Suddenly the writers could print books on their own, even if it was performed by an order to a printing shop. Earlier the monopoly had bought the script and then proceeded to print his work without giving him another thought.

    What the former monopolists did then was to start lobbying against the parliment and pointing out a number of negative effects of the ????freedom of press???? One of those effects was that the integrity of the work was in danger – it was one thing to print a number of books using previously created ????tryckplåtar???? but it was another thing to create new ones from a paper copy. At the very creation of the ????plåtar???? one was pratically back at the time when texts were copied by hand, the copies were seldom perfect. Images took the largest hit along with mathematical formulas and illustrations, which could be seen in bad copies of for example Gallileis work.

    It was argued that because it’s so expensive to create a perfect copy, and so cheap to create a bad one, those who create secondary copies would have a strong motivation to water down the works, and this would hurt the supply of culture and knowledge for the public. This was of course not the real reason for the ????monopolists???? to want to keep their monopoly, but thusly sounded their rethorics.

    To accomplish this they claimed that there should be a natural ownership associated with something that someone wrote, an ownership which would be assigned to the author of a work. An ownership which prohibits others to print the same work. And if it is indeed an ownership, then it could also be bought and sold. (Guess who the monopolists thought should buy these rights.) This is the first occation where the term “intellectual property” appears in history, and the purpose of this rethorics was obviously to keep a profitable monopoly which was used for culture- and knowledgerepression.

    The monopolists??? claimed to speak for the authors in this discussion about future lawmaking. The authors themselves, however, did not bring forward any such arguments at all. In this perspective, nothing has changed for three hundred years.

    The parliment bought the rethorics and introduced a time limited copyright which could be bought and sold and which was assigned to the author who created a ????work???. The time limit was 21 years for earlier published works??? and 14 years for works??? created after the introduction of the law. This law was called Statute of Anne, and it was written into the law books in 1709 and took effect on april 10 1710. For those who promote copyright history usually starts here. London Company of Stationers continued however with their impounding and burning of others’ books, something which was not outlawed utnil the legal case Entick v. Carrington 1775.

    At this point two things are worth noticing:

    For one thing copyright never was meant to benefit artists or authors. Depending on ones level of cynisism, it has either been meant to benefit the public – with the public as one single interrested party – or for the publishers.

    Secondly the motivation of copyright itself is the fact that it’s expensive to make perfect copies, but cheap to create copies which are not identical. In todays age the case is exactly the opposite. The kind of copy that is simplest to produce is the kind that is exactly identical – it can be produced at a cost of zero. On the other hand, any changes that needs to be made consumes time and resourses. One might argue that the progress of technology has completely falsified the very core assumption on which the existance of copyright is based.

    With time the ideas spread and I usually distinguish between four distinct origins for copyright. The nordic one deals only with recogcition of authors and exists already in swedish “Västgötalagen”. The brittish, whis is the foundation for what we call copyright today, is what has been discussed here and which emerged between 1557 and 1710. The amerian was introduced in 1787 with the brittish one as its foundation, but there it was more clearly expressed that the public is the only ligitimate beneficiary: the constitution sais that copyright exists “to promote the progress of sciences and useful arts”. Finally there is the frensh tradition which emerged roughly at the same time as the american and which was pioneered by the writer Victor Hugo, here the emphasis was towards the authors moral rights. Both the american and the frensh is about one century later than the brittish one.

    But the origin of them all – except the nordic one which only gives recognition – is a horrific repressive censoring mechanism formed around a monopoly with harsh punishments and the burning of books aimed towards political ???dissidents????.

  14. […] was a post originally written in Swedish and kindly translated into English by blog reader […]

  15. berlin

    Gut!

  16. […] om romanen som dagens författare jämförs eller brottas med. Under denna period såg också den moderna upphovsrätten sitt ljus. Tidningsägare och tryckare skulle inte kunna profitera på författarnas kreativitet. […]

  17. […] förlorade sina fingrar under tortyren. London Company of Stationers (kärt barn har många namn) fortsatte att bränna böcker tills det förklarades olagligt […]

  18. […] Upphovsrättens smutsiga tillkomst, del 1 av 2 Upphovsrättens smutsiga tillkomst, del 2 av 2 […]

Comments are closed.

arrow