Välkommen till medborgarrättsrörelsen

Godmorgon, alla.

Ni som hängt med ett tag vet att jag ofta har pratat om medborgarrätt. Att det vi slåss för är så grundläggande värden att vi egentligen inte borde behövas. Att det är märkligt att vi skulle behövas över huvud taget.

Samtidigt har Lobbyn envist försökt måla upp en bild av att piratrörelsen bara är giriga 80-talister som inte vill betala för sig. Politikerna har försökt måla upp en bild av att piratrörelsen är okunna… ickepolitiker… som helt enkelt inte förstår landets bästa, och varför det är nödvändigt att övervaka de opålitliga medborgarna. Eller åtminstone väldigt önskvärt. Eller åtminstone bra för karriären.

När Privatpolislagen Ipred lades fram som proposition häromdagen, så skrev jag på bloggen att det får vara nog nu. Det enda som kan få politikernas uppmärksamhet är att de uppmärksammar att deras makt är hotad, att de riskerar att bli av med Makten och Jobbet – och att det som behövs för sådan uppmärksamhet är att vi alla som funderat på att gå med i Piratpartiet går med på en specifik dag, för att göra ett statement med en stark, synlig och tydlig effekt.

Och det var precis vad som hände. Piratpartiet fick 600 nya medlemmar den 8 december, och ytterligare 200 nya den 9 december. SvD slog upp jätterubriker som förstanyhet om händelsen. Hur tror du att de etablerade politikerna reagerade på jättebilder på SvDs förstanyhet med stora pilar uppåt vid Piratpartiets logotyp? Vilka signaler sände det till dem? Vad är det som gör att en moderat jag aldrig hört talas om känner sig tvingad att blogga om att han inte tror att Piratpartiet kommer in i EU-parlamentet “för att väljarna är kloka” – och dessutom direkt blir motsagd av alla, inklusive sina egna moderata kollegor, i kommentarerna?

Och det var vi som sände de signalerna. Vi alla. Det är det som är så viktigt att förstå med hur Piratpartiet arbetar. Piratpartiet är inte några människor i ett elfenbenstorn som sitter och sippjar på sin drink och blickar ner över medlemmarna medan de får in efterrätten. Ordet om dagen spreds av oss alla. Det var vi som skapade budskapet, spred budskapet på över 40 bloggar med sammanlagt hundratusentals läsare, och genomförde budskapet när över 800 av oss tog ställning och skapade en synlig effekt. Piratpartiet är över åttatusen människor som arbetar tillsammans. Inte en anonym medlemsbas som får inbetalningskort på autogiro, där någon professionell heltidspolitiker sitter i ett flott kontor och lyssnar på föredrag av reklambyråer som tävlar om vem som ska få uppdraget att göra valkampanj för 30 miljoner av skattepengar.

Vi är en medborgarrörelse.

En medborgarrättsrörelse.

Det fantastiska med SvDs artikel var att gammelmedia skrev det rakt ut och tydligt för första gången. “En klassisk medborgarrättsrörelse”.

Men det är också viktigt att förstå vad det innebär i termer av att vara en del av den medborgarrättsrörelsen. Piratpartiet kan bara växa på organisationens kanter — växa där människor ännu inte hört budskapet och förstått idéerna. Det finns ingen som sitter centralt och betalar PR-byråer för att de ska förklara piratbudskapet för nya människor. Det är du och jag och vi alla som måste förklara det för fler människor. Förklara det för våra vänner, för vår släkt, för kollegorna över fikarasten, för personen som nämner Piratpartiet i förbigående på festen. Att nå våra egna sociala nätverk, och sedan föra vidare det vi lärt oss till personerna i de nätverken så att de kan nå sina sociala nätverk.

2006 hade jag argumentationsövningar i varje nyhetsbrev. Jag tänkte börja med det nu igen. Att helt enkelt servera exempel på vad man kan svara på de vanligaste frågorna vi får, så att det blir enklare att prata om Piratpartiet. Det betyder nu inte att man måste svara så — inte alls — utan är bara exempel.

Men den här gången tänker jag inte komma med mina egna formuleringar. I stället var det tre bloggare som skrev saker som berörde mig ända ner i märgen, och som kommer med bättre argument än vad jag kan göra — argument som är så bra, så berörande, att det är fel att inte föra dem vidare.

Drottningsylt formulerar sig så här:

Om jag ska vara rädd jämt för vilka sidor jag surfar in på, vad jag skriver i mail och säger i telefon så spelar det ingen som helst roll om vi har världens bästa vård, om vi har guld på gatorna och middagsbord som svämmar över.

Därför räknas jag från och med idag som pirat. För att jag måste.

Josh skriver att man behöver göra något idag – för imorgon kan det vara förbjudet. En lång, men läsvärd postning.

Som reaktion på det skrev mcsarcne så här, något av det mest gripande jag läst hittills i sammanhanget:

Jag läser hos Josh och tänker: “Ja, kanske borde man…?”
Jag klickar på länken, men tvekar till. Vem får veta det här, kan det här skada mig…?

Så långt hinner tanken.
Sen hör jag mig själv.

Jösses.

Har jag blivit så begränsad i tanken att jag tvekar så är det HÖG TID att gå med i just piratpartiet. Just för att tanken behöver få vara fri.

…och det har väldigt lite med fildelning att göra.

Det gläder mig väldigt att folk fortfarande kan se och upptäcka att man tänker “hur kan det här drabba mig?”. För precis så är det. I Tyskland, där datalagringsdirektivet införts och allas telefonsamtal därför kommer att registreras, så svarar 52% att de då inte kommer att ringa hjälplinjer som kan registrera dem som svagare (akut psykolog, beroendehjälplinjer, etc). Över hälften! Över hälften… som slutar prata.

Det är det vi inte får göra. Vi får inte sluta prata.

För det första som tas ifrån oss, det är just viljan att prata om att vi borde få prata.

Det är därför det är glädjande att så många synligt tagit ställning just för rätten att prata.

Ironiskt nog visade sig flera (redan fixade) överbelastningsfel i våra servrar när vi fick så många nya medlemmar på en och samma gång, så alla fick inte välkomstbrevet. Vi håller på att flytta allt till Linux inför valrörelsen, och alla servrar är inte intrimmade ännu. De som fick brevet, fick det lite småtrasigt (länkarna fungerade inte och stilen i HTML var trasig). Därför vill jag passa på att säga, och inte bara till de nya av oss, utan till alla:

Välkommen till medborgarrättsrörelsen.

Rick Falkvinge

Rick is the founder of the first Pirate Party and a low-altitude motorcycle pilot. He works as Head of Privacy at the no-log VPN provider Private Internet Access; with his other 40 hours, he's developing an enterprise grade bitcoin wallet and HR system for activism.

Discussion

  1. […] “Välkommen till medborgarrättsrörelsen” (Rick Falkvinge (PP) […]

  2. […] upp ämnena integritet och rättssäkerhet på agendan igen i vårt samhälle behövs. Falkvinge välkomnar idag alla som valt att stå upp och räknas (han är f ö intervjuad idag av IDG). Det finns dock de som […]

  3. […] varefter Europa bildar sina förenta stater, ja då är det ju inte längre frågan om att kopiera enstaka filer utan då handlar det istället om hela statsskick som går i […]

  4. Han, hon & hon (d.y.) – Del 1 – Pizzan…

    Det finns hur mycket som helst att skriva om men tid är för stunden en bristvara varför jag tar tillfället i akt att köra igång en serie av kortare inlägg med, oftast, personlig anknytning till mig själv och mina närstående eller bekanta. I…..

  5. […] heatet vann piraterna, blir gensvaret bara hälften så stort men lika övertygande den här gången vet man inte hur det […]

  6. […] är ett medborgarrättsparti som tycker att det demokratiska samhällets grundvalar är värda att slåss för. Vi ställer upp […]

  7. […] Rick hade en länk till moderaten Kent Persson, som var skeptisk till om Piratpartiet skulle komma in i EU-parlamentet. Många kommentarer blev det… Trots alla förklaringar på varför den ena efter den andra som både har röstat på moderaterna och i flera fall även varit med i partiet, går informationen inte fram. Kents enda reaktion är: Dock verkar ju alla svar från er tyda på att ni uppenbarligen är mer nervösa för att inte (pp) tar sig in än vad jag trodde. […]

  8. […] är ett medborgarrättsparti som tycker att det demokratiska samhällets grundvalar är värda att slåss för. Vi ställer upp […]

Comments are closed.

arrow