Idag är det mindre än fyra månader till valurnorna öppnar den 20 maj. Det går snabbt nu, och vi är precis i den snäva kurvan innan slutspurten då vi ser målet framför oss i fjärran och gör slut på alla krafter för att nå vårt hägrande och realistiska mål borta i den suddiga dimman över asfaltens dallrande värme i maratonloppet — hundra tusen röster, en plats i EU-parlamentet.
Det märks på alla sätt att vi hettar upp. Budgetar för valkampanj har tagits. Valkampanjmaterial är i sista stadierna innan massiva upptryckningar. Prat om att lägga ledningsmötena tätare. Vi har fler medlemmar idag än vi hade på valdagen 2006.
Samtidigt är molnen mörkare än någonsin. FRA-lagen om allmän avlyssning har redan gått igenom. Ipred, lagen om att ge upphovsrättsindustrin mer befogenheter än polisen, ligger alldeles runt hörnet och applåderas av gårdagsprofessorer, allt medan politikerna vägrar inse att det ens finns något de inte förstår, trots att argumenten läggs fram framför näsan på dem. Förslaget om datalagring, som registrerar hela befolkningens kommunikation med det uttryckliga syftet att använda registret mot medborgarna, ligger alldeles runt hörnet. Den så kallade polismetodutredningen väntas på fredag, och väntas föreslå att anonym kommunikation på nätet i stort sett upphör som koncept — eller åtminstone att polisen får rätt att begära ut vilken information som helst när som helst. (Vissa spekulerar i att polisen inte ens ska behöva begära ut den, utan att kommunikationsoperatörer ska åläggas att mata polisen med information om allt som kommuniceras mellan medborgare i realtid; utredningarna som ligger till grund för de väntade lagförslagen föreslår detta). Skivbolags- och filmlobbyn fortsätter att ligga på för ytterligare övervakning och ytterligare rättigheter, och ytterligare nedmonterade medborgarrätter för att få behålla en tid som redan har försvunnit.
Vi riskerar att gå in i en mycket repressiv tid där alla medborgare övervakas hela tiden, bara för att det går.
Så som vi vet är Piratpartiet mycket, mycket mer än slaget om Ipred och fildelning. Första meningen i vårt principprogram sammanfattar omfattningen av den uppgift som vi tagit på oss:
Vi vill ändra den globala lagstiftningen för att gynna det framväxande informationssamhället, som präglas av mångfald och öppenhet.
Ändra den globala lagstiftningen. Ändra på hela samhället. Sätta mångfald och öppenhet som ledord. Det är en gigantisk uppgift. Men någon måste ta sig på den. Någon måste förstå att det är det som behövs.
En person som förstått det är Googles europeiske policychef Nicklas Lundblad. Idag skriver han en läsvärd debattartikel med rubriken Slaget om fildelning är bara början. Det handlar om rätten att skapa över huvud taget. Det handlar om rätten att lära sig över huvud taget. Med ledning av de lagar som är på väg, så närmar vi oss snabbt en tid där bara stora företag har rätt att producera ny kunskap och kultur; en tid där privatpersoner inte längre får bidra till mänsklighetens kulturutbud.
Och hur skulle världen se ut om bara företag fick producera kunskap och kultur? I praktiken, ett konglomerat av ett tiotal multinationella företag, från Sony till EMI till Vivendi?
Tänk på att den som kan kontrollera befolkningens tillgång till kunskap och kultur, behöver inte längre få några speciallagar stiftade för sig, för den aktören kontrollerar redan hela befolkningens världsbild. Det var fallet med katolska kyrkan innan boktryckarkonsten slog igenom. Katolska kyrkan var motståndare till allmän skola en gång i tiden, eftersom byprästen ändå kunde berätta allt som byborna behövde veta. De förstod precis vad det innebar att ha ett järngrepp över befolkningens kunskap och kultur. Idag ser vi trender av att vara på väg in i en lika mörk tidsålder – men där katolska kyrkan är utbytt mot multinationella företag som kontrollerar vilken kultur som får skapas och vilken kunskap som får förmedlas, med statliga fängelsestraff för den som bryter mot skapandeförbudet och utlärningsförbudet.
Vi är i en brytningstid just nu. Ena vägen vi kan ta innebär en gyllene kulturålder med mer kultur och kunskap än någonsin, där alla deltar och bidrar, och fullständigt krossade ruiner av de strukturer där etablissemanget en gång kunde kontrollera vad befolkningen skulle veta och se. Den andra vägen innebär att etablissemanget inför så repressiva lagar att individer inte längre kan bidra till kultur och kunskap utan att riskera bostad, jobb och fängelsestraff. Vi är redan där i vissa aspekter.
Därför behövs Piratpartiet. Därför är det viktigt att du pratar med dina vänner om Piratpartiet.
Fyra månader till valet.
About The Author: Rick Falkvinge
Rick is the founder of the first Pirate Party and is a political evangelist, traveling around Europe and the world to talk and write about ideas of a sensible information policy. He has a tech entrepreneur background and loves whisky.
![Pirate Party Pumpkin and Tripod. [Image CC-BY K`Tetch]](http://falkvinge.net/wp-content/uploads/2011/11/DSCF0300-237x133.jpg "Pirate Party Pumpkin and Tripod. [Image CC-BY K`Tetch]")
[...] “Fyra månader till valet” (Rick Falkvinge): [...]
[...] Om fyra månader är det val, där vi medborgare för en gångs skull har en chans att påverka i vilken riktning vi vill att Sverige och Europa ska utvecklas. Den chansen måste vi ta. [...]
[...] för ett bra initiativ. Det är bara fyra månader tills vallokalerna öppnar inför EU-valet, och det är massor som behöver göras innan [...]
[...] EU-valet om fyra månader kommer förstås stå högt på agendan. Jag hoppas vi kommer få se pirater från flera europeiska länder ta plats i parlamentet efter valet. [...]