En försmak av skivindustrins censurerade Internet

Vi pirater har länge sagt att Internet som koncept helt enkelt kommer att utplåna skivindustrin (och för den delen telekomindustrin och kabel-TV-industrin), så att de kommer att göra allt som står i deras makt för att förstöra denna fantastiska infrastruktur för att göra om den till ett kabel-TV-nät.

Kortfattat: det fantastiska med Internet är att all kommunikation är dubbelriktad. De gamla industrierna kämpar med näbbar, klor, advokater och korruption för att dela upp deltagarna med en hård linje i passiva mottagare och godkända sändare. Precis som på den “gamla goda tiden“. Konsumenterna ska då vara passiva mottagare, som ska öppna plånboken, och de godkända sändarna ska få konkurrera om deras plånböcker.

Det här går naturligtvis rakt emot allt vad Internet innebär som koncept. Det är därför man ska vara på sin vakt varenda gång Stim, skivindustrin eller någon rapport pratar om hur “konsumenter ska kunna ta del av” musik och film. Bang, där är gränsdragningen igen. Passiva lyssnare som ska öppna sin plånbok. Inte de krävande deltagare som har växt fram och besvärar cheferna i e-mail som deras sekreterare skriver ut åt dem.

Tidigare i veckan fick vi reda på att skivindustrin, med Ifpi i spetsen, planerar att försöka censurera bort The Pirate Bay från svenska Internet, på samma sätt som man gjort i Danmark. Det är en försmak av vad de är ute efter. Pirate Bay ska strykas från listan över godkända sändare. Direkt är uppdelningen där igen och spökar — skivindustrin vill ta sig rätten att bestämma vilka som får kommunicera med konsumenterna, deras konsumenter, och alla andra ska förhindras att kommunicera.

Medborgare får inte kommunicera om det inte sker på skivindustrins villkor. Om de kunde skulle de stänga av telefonnätet också (det kan också användas för att spela musik — och faktum är att det gjorde det en gång i tiden). De har t.ex. stämt Eircom, Irlands största Internetoperatör, för rätten att installera maskiner i Eircoms nätverk som inspekterar och filtrerar allt som skivindustrin inte godkänner.

Det är dags för oss alla att sätta ner foten direkt och be skivindustrin att dra åt helvete. Det ligger inte på deras bord att bestämma vilka av medborgarna som får prata med varandra om vad.

Även om de utbyter information om var musik finns att hämta.

Det spelar ingen roll att de spärrar som sätts idag på DNS-nivå är enkla att gå runt. När idén väl är etablerad om att skivindustrin har laglig rätt att bestämma vad vanligt folk har rätt att prata om, så kommer straffen att bli hårdare, och spärrarna att bli effektivare. Precis som har hänt med fildelning. Som håller på att hända med fildelning. Då är vi på väg rakt in i en värld där vissa får prata, och andra bara får lyssna (och betala).

Det är helt enkelt dags för skivindustrin att dö. Den har blivit ett hot mot det demokratiska samhället.

[purpleline]

Pingat på Intressant. Andra bloggar om , , , , ,

Rick Falkvinge

Rick is the founder of the first Pirate Party and a low-altitude motorcycle pilot. He works as Head of Privacy at the no-log VPN provider Private Internet Access; with his other 40 hours, he's developing an enterprise grade bitcoin wallet and HR system for activism.

Discussion

  1. Hans J

    Det där med tendensen till en stor passiv grupp med mottagare ses i bredbandsoperatörernas alternativ:

    Man har ofta med “asymmetrisk” hastighet som alternativ även i de fall då det inte är tekniskt motiverat.

    När kommunikationen skedde via vanliga modem så hade dessa som bäst en “upphastighet” på 33 kilobit/s och en “nedhastighet” på 56 kilobit/s. Detta var motiverat då både upp OCH nedhastighet delade på ett gemensamt utrymme. Man valde då att fördela hastigheterna “asymmetriskt” då de flesta laddade ned betydligt mer än de laddade upp.

    På samma sätt förhåller det sig med ADSL-modem. Dessa delar på ett gemensamt “utrymme”. Därför är vanliga hastigheter till exempel 8/1 Megabit/s (dvs endast 1 Megabit uppströms och 8 Megabit/s nedströms) eller till och med 24/1 Megabit/s.

    I fallet med fiberförbindelser är det inte frågan om något “gemensamt utrymme” som behöver fördelas. Ändå saluför operatörerna “asymmetriska” abonnemang i dessa fall. Är det någon som skulle kunna tänka sig ett företagsnät med anslutna arbetsplatser med hastigheten 10/100?

    Det är säkerligen så att det för privatpersoner fortfarande laddas ned betydligt mer än det laddas upp. I de fall TV ingår som en tjänst i IP-anslutningen är det särskilt tydligt. Men det finns egentligen ingen teknisk anledning att därför begränsa möjligheten till hög uppladdningshastighet. Mig veterligen existerar inga routrar med asymmetriska hastigheter i anslutningarna. Det är enbart en funktion av transmissionen, alltså överföringssättet (hur kablar mm ser ut).

    Så vad är anledningen?

    Hos till exempel Telia så är det troligen så att man inte vill låta olika alternativ konkurrera med varandra. Man äger ju kopparaccessnätet och DÄR KAN det vara motiverat med asymmetrisk hastighet. Alltså erbjuder man samma “asymmetri” även i fibernät OCH höjer priset rejält på abonnemang med “symmetrisk” hastighet!

    Olika operatörer förbjuder i sina villkor att abonnenten ansluter “servrar”. De delar dessutom ofta bara ut ett enda IP-nummer. Man försöker vidare att filtrera bort olika portar mm.

    Även om orsaken kanske inte i förstone är att förvandla hela folket till passiva konsumenter blir det i förlängningen det som riskerar att bli resultatet.

  2. Sjöholm

    Det är väl praktiskt att man inför krigslagar i förebyggande syfte för att gynna svensk industri?

    Grundlagsutredningen “En reformerad grundlag SOU 2008:125″.

    del II Sid 658 2 kap 23 §
    … Att meddela föreskrifter som utan avseende på yttrandens innehåll närmare reglerar ett visst sätt att sprida eller ta emot yttranden anses inte som en begränsning av yttrandefriheten och informationsfriheten.

    Sjöholms senaste bloggpost: En reformerad grundlag SOU 2008:125 -Om politikerna själva får bestämma.

  3. Lars-Erick F

    Helt rätt Rick. De vill snöpa internet, då det ger (chans till) 2-vägskommunikation.

    Lars-Erick Fs senaste bloggpost: Att ta sig fram

  4. Mikael Nilsson

    Sjöholm,

    Enligt det där så är det alltså inte en begränsning av yttrandefriheten att helt enkelt be alla hålla käft.

    Fint.

    Mikael Nilssons senaste bloggpost: Ska vänsterpartiet göra som centern?

  5. Mr Profit

    Och det är därför man kör Bahnhof som leverantör. Inget asymmetriskt skit, och de begränsar Telias hastighet mot sitt nät… dvs ger Telia bara 1 Mbit mot en Bahnhof-användare, så får Telia-användaren bara 1 Mbit tillbaka. Right back at’cha!

  6. Hans J

    @Lars Erick:
    Det är uppenbart så. Frågan är väl i hur stor utsträckning som ens alla dödgrävare har helt klart för sig att det är det som pågår. Vi är några som nästan ser snöptången.

    @Sjöholm:
    “Särskilda skäl” beror ju på vad makten tycker i varje enskilt fall. Att ha med gummiparagrafer i en *grundlag* är ju vidrigt! En sådan skrivning som den du citerar hade ju passat Adolf som handen i handsken!

    @Mr Profit:
    Rätt! Inga “leechers” önskvärda! :-) Allvarligt talat så är ett symmetriskt nät betydligt hälsosammare i alla avseenden. Att många operatörer mörkar upphastigheten och bara anger EN hastighet är ju snudd på vilseledande marknadsföring!

  7. Rikard

    Jag skulle vilja komma med ett tillägg till:

    “det fantastiska med Internet är att all kommunikation är dubbelriktad”

    det fantastiska med Internet är att all kommunikation är dubbelriktad och att infrastrukturen inte tar hänsyn till vilket innehåll som kommuniceras

    skulle jag vilja ha det till. Annars håller jag med.

  8. Putte

    Titta på jättedebatten i USA om NET NEUTRALITY.

  9. Anders Andersson

    Sjöholm, Mikael Nilsson och Hans J: Den formulering i nya grundlagsförslaget som ni läser står redan i nu gällande grundlag, närmare bestämt 2 kap. 13 § tredje stycket RF:

    Som begränsning av yttrandefriheten och informationsfriheten anses icke meddelande av föreskrifter som utan avseende på yttrandes innehåll närmare reglerar visst sätt att sprida eller mottaga yttranden.

    Enkelt uttryckt, så är det just så som Mikael uttrycker det, inte en begränsning av yttrandefriheten att be alla hålla käft. Det kan man exempelvis vilja göra i en biosalong, så att alla kan njuta av filmen. Om det varit fråga om en statlig biosalong, och biografvaktmästaren i enlighet med någon föreskrift bett alla som pratat om filmen att hålla käft, men låtit övriga hålla låda om allt möjligt, hade det varit en inskränkning av yttrandefriheten med avseende på yttrandenas innehåll, som därmed varit underställd regeringsformens krav på “särskilt viktiga skäl”. Men att rakt av ryta “nu håller ni snattran, så att filmen kan fortsätta” behöver inte regleras i denna ordning.

    I praktiken torde denna föreskrift vara föranledd av behovet att reglera sådant som tillåtna sändningsfrekvenser i etern, placeringen av offentliga anslagstavlor och liknande. Det innebär reglering av vissa sätt att yttra sig, men det sker utan avseende på vad som yttras.

    Förslag: Undvik att peka på bibehållandet av status quo såsom exempel på frihetsinskränkningar som sittande regering försöker smyga in i lagen. Det faller bara platt till marken. Vad som gäller sedan 30 år tillbaka kan vara intressant att diskutera, men det finns nog sådant som har högre prioritet just nu.

  10. Gregor

    del II Sid 658 2 kap 23 §
    … Att meddela föreskrifter som utan avseende på yttrandens innehåll närmare reglerar ett visst sätt att sprida eller ta emot yttranden anses inte som en begränsning av yttrandefriheten och informationsfriheten.

    Översatt till vanlig svenska: det är inte censur när man stoppar leverans av papper till tidningstryckeri. (Var det inte så man gjorde i Sverige under andra världskriget? Nåja, det har man gjort i kommunistlandet som jag kommer ifrån.)

  11. Anders Andersson

    Rätten till ömsesidig kommunikation står för övrigt i Förenta Nationernas deklaration om de mänskliga rättigheterna, Artikel 27:

    1. Envar har rätt att fritt taga del i samhällets kulturella liv, att njuta av konsten samt att bli delaktig av vetenskapens framsteg och dess förmåner.

    2. Envar har rätt till skydd för de moraliska och materiella intressen, som härröra från varje vetenskapligt, litterärt eller konstnärligt verk, till vilket han är upphovsman.

    Observera att andra stycket utgör hela det stöd som finns i denna deklaration för upphovsrätten (ej de så kallade närstående rättigheterna, såsom rätten till ljud- och bildupptagningar, ej heller patent eller varumärken). Tillsammans med rätten att ta del av samhällets alla kulturyttringar, så utgör upphovsrätten ett odelbart helt. Tillika står rätten att ta del av kulturen först, vilket dock inte har någon formell betydelse utan mest kan ses symboliskt. Enligt Artikel 30 kan inte heller någon del av deklarationen användas för att ogiltigförklara någon annan del, så båda dessa stycken måste förbli i kraft. Exakt hur de sedan realiseras är en lagteknisk fråga; huvudinnebörden av deklarationen är att alla människor har dessa rättigheter.

    Några särskilda rättigheter för företag finns inte, annat än rätten enligt Artikel 17 för människor att i förening med andra inneha egendom. Ett företag är en sådan förening av delägare.

    Därför anser jag att Artikel 27 är ett av de bättre argumenten vi har för vår sak. Upphovsrätten kan inte användas som argument för att inskränka betydelsen av Artikel 27, för upphovsrätten står också i Artikel 27. Nu handlar det om att realisera hela artikelns innebörd, inte bara något enstaka utvalt kommatecken i den.

  12. Sjöholm

    Anders, det är just det.
    En 30år gammal lag kanske blir katastrofal i ett informationssamhälle.

    Kan det vara så, att så länge som nämda paragraf endast reglerade “anslagstavlors” placering så var paragrafen helt OK och hade inte någonting med varken yttrandefriheten eller informationsfriheten att göra.

    Ifall man applicerar lagen på t.ex registrering av bloggare/bloggbesökare, så får lagen en något annan innebörd.

    Jag är inte jurist och hoppas att någon med kunskaper i ämnet kan förklara att jag har fel!

    Men å andra sidan har jag lite svårt att förstå varför man skriver in en paragraf gällande “anslagstavlors” placering för en grundlag som tidigast träder ikraft år 2011?

    Sjöholms senaste bloggpost: En reformerad grundlag SOU 2008:125 -Om politikerna själva får bestämma.

  13. Anders Andersson

    Gregor, att stoppa pappersleveranser till utvalda tryckerier med hänsyn till vad de trycker är mycket riktigt en begränsning av yttrandefriheten (“censur” kallar jag det när man i förebyggande syfte granskar en skrift och säger “det här får inte tryckas”). Jag känner inte till huruvida man har stoppat pappersleveranser i Sverige, men under andra världskriget tillämpade regeringen en gammal bestämmelse om transportförbud för tryckta skrifter; vissa tryckta tidningar fick således inte transporteras med SJ eller andra statliga kommunikationsmedel till läsare runt om i landet. Utnyttjandet av detta kryphål i då gällande lagstiftning lär ha varit en av de främsta orsakerna till att vi fick en ny tryckfrihetsförordning 1949, och i dess 1 kap. 2 § står numera:

    Någon tryckningen föregående granskning av skrift eller något förbud mot tryckning därav må ej förekomma.

    Ej heller vare tillåtet för myndighet eller annat allmänt organ att på grund av skrifts innehåll, genom åtgärd som icke äger stöd i denna förordning, hindra tryckning eller utgivning av skriften eller dess spridning bland allmänheten.

    Eftersom tryckfrihetsförordningen är grundlag, så är ändringar av denna redan omgärdad av särskilda bestämmelser i regeringsformen, och den bestämmelse i 2 kap. 13 § nu gällande regeringsform som vi diskuterar är då endast av sekundär betydelse (ja, TF handlar om reglering av yttranden med avseende på deras innehåll, men 13 § handlar i praktiken om annan reglering av yttrandefriheten i vanlig lag).

    Sjöholm, att grundlagsbestämmelsen är 30 år gammal ser jag inte som någon risk. Det är snarare positivt att den har tillämpats under 30 år, för då finns det rättspraxis att hänvisa till när man diskuterar dess innebörd. Om vi inte hade haft denna bestämmelse, så hade en riksdagsminoritet i tid och otid kunnat hävda att varje reglering av anslagstavlors placering varit en inskränkning av yttrandefriheten och krävt ettårig bordläggning av beslutet. Riksdagsarbetet hade lamslagits, och allmänheten hade kanske förlorat respekten för yttrandefrihetsskyddet. Det hade varit värre än den situation vi är i nu.

    Vi är båda uppväxta med nu gällande regeringsform, vare sig vi känt till dess innehåll eller ej. Det är i praktiken den vi har stött oss på när vi har hävdat våra medborgerliga rättigheter. Det förefaller inte särskilt meningsfullt att börja ifrågasätta dessa skrivningar nu bara för att de har fått nya paragrafnummer i ett förslag till ny regeringsform, när det samtidigt görs sakliga ändringar i lagen som vi bör granska. Inte ens om det skulle ligga en hund begraven i den 30 år gamla formuleringen så är det någon katastrof om den får stå kvar i några år till; närhelst regeringen hävdar att den betyder något nytt så kan vi hänvisa till regeringsformens förarbeten från 1960-talet för att visa att regeringen har fel.

    Jag anser inte att registrering av bloggare utgör en inskränkning av yttrandefriheten i större mån än till exempel registrering av vilka som sätter upp anslagstavlor gör det, så länge registreringen inte beaktar vad som skrivs på bloggarna respektive anslagstavlorna. Det är ingen ny tolkning av 13 § bara för att anslagstavlorna har blivit elektroniska; paragrafen är teknikneutral och nämner inte ens ordet “anslagstavlor”, utan den talar om “visst sätt att sprida eller mottaga yttranden”. Den gäller likadant för grottmålningar, runstenar, flaskpost, brev, tidningar, bloggar, kvantkryptering och tankeöverföring.

    Om du vill hitta en grundlagsbestämmelse som hindrar att man registrerar bloggare eller bloggbesökare, då får du leta någon annanstans än i 2 kap. 13 § RF. Jag föreslår att du hänvisar till samma bestämmelse som hittills har hindrat att man registrerat innehavare av anslagstavlor eller personer som sätter upp anslag på dessa. Om det inte finns någon sådan bestämmelse, hur kommer det sig då att det inte sitter en övervakningskamera vid varenda anslagstavla?

    Oavsett vad lagtexten egentligen säger, vad ser du för fel i att man tidigast 2011 låter en ny grundlag träda i kraft med delvis samma bestämmelser som förut? Är det nu fel att man inte ändrar på precis allting? Det är jag som talar om anslagstavlor; var i lagförslaget ser du dessa nämnas?

  14. RikMatts

    “Det är snarare positivt att den har tillämpats under 30 år, för då finns det rättspraxis att hänvisa till när man diskuterar dess innebörd.”

    Viktigare är rättspraxis, det finns *förarbeten* där lagstiftaren resonerat kring hur skrivningen är *avsedd* att tolkas.

    Det är detta som är fördelen med lag före EU-inträdet, att det är inte gummipraxis som *underlättar myndighetsutvöningen” som avgör lagens innebörd, utan *avsikten* med lagen. Och den kan vem som helst informera sig om, det är inte mystiska kunskaper förbehållet firman Lage Vrängare och Letha Kry-Phåål advokatbyrå.

  15. RikMatts

    #Anders A, jag ser att du också hänvisar till poängen med förarbeten. Efter Eu-biträdet är det sämre beställt på den punkten.

  16. Hans J

    Anders, om det som står i artikel 27, punkt 2 är det stöd som finns i FNs deklaration om mänskliga rättigheter så undrar man varifrån till exempel Sverige har fått att man ska skydda “moraliska och materiella intressen” för lik?

    Arvsrätten av redan intjänade vinster av produktion av verk ifrågasätter väl ingen. Men att bolag, “rättighetsinnehavare” ävensom efterlevande skulle intill 70 år förflutit från upphovsmannens död ha särskilda rättigheter verkar ju mer och mer horribelt. Att kanske låta en efterlevande eller ett bolag som kanske gjort omfattande investeringar i någon produktion skyddas ekonomiskt i kanske 5-10 år kanske kan diskuteras, men 70 år???

    Om någon skriver exempelvis en bok är väl huvudintresset för upphovsmannen att verket sprids, inte att barn eller barnbarn kan fortsätta att göra inkomster på det i 70 år eller att företag, som kanske inte ens existerade ens i sinnevärden när upphovsmannen avled, ska göra Geschäft på det och kanske enbart blockera tillgången till det under oerhört lång tid. Samma med musik, konst och uppfinningar.

    Sedan kan du ha rätt i att det kanske finns sådant med högre prioritet än det som påpekats tidigare i tråden. Nu är det så med förhandlingar att det inte räcker med att gilla status quo. Att försöka rubba ett paradigm måste också, i detta fall, vara förenat med en viss risk även för motparten så att det även för denne finns ett värde av att behålla status quo. Det finns annars ingenting som hindrar ideliga försök till rubbningar i balansen.

    När nu vår nuvarande regering verkar vara i full färd med att kullkasta en lång tradition av respekt för integritet mm så måste de upplysas om att det finns en risk i ett sådant agerande. De måste bibringas en förståelse för att de bör hantera frågorna med känsla och eftertanke och inte bara någon slags slaktarmentalitet. Att skicka ut propositioner på remiss 22 december med minimal svarstid och så vidare är helt enkelt inte hederligt.

    De verkar inte i “slarvsyltebranschen”. De verkar tro att de är effektiva men beter sig mer som sluskar.

    Kanske kan prioritering göras på annat sätt men det är svårt att besinna sig i den förhandenvarande situationen.

  17. Sjöholm

    Anders, jag tog upp begreppet “anslagstavlor” för att jag tycker att det är en väldigt bra liknelse, mao. en blogg har likvärdig funktionalitet som en anslagstavla. Den enda skillnaden som jag kan se, är att man numera kan koppla ihop ett flertal anslagstavlor (länkar) och bedriva tvåvägskomunikation i realtid.

    Med tanke på att ett flertal aktörer på EU-nivå, (Marianne Mikkos m.fl.) försöker att införa registrering, lämplighets bedömning av blogginlägg. mm. så var min punkt att nämda paragraf med nuvarande lydelse riskerar att bereda väg för ett framtida nät med staten som garant för att du inte råkar läsa något från någon som vill vara anonym av någon anledning.
    (Ex. inlägg på wikileaks e.dyl.)

    Men som sagt, jag har inte läst förarbetena så jag kan mycket väl ha fel.

    Jag tycker att vi har landat lite off-topic, och vill tillägga till Ricks post att idag är det skivindustrin, imorgon kan det vara någon annan industri som håller på att gå i konkurs, om inte staten tummar lite grann på medborgarnas rättigheter.

    Borde finnas en alternativ lösning.

    Sjöholms senaste bloggpost: En reformerad grundlag SOU 2008:125 -Om politikerna själva får bestämma.

  18. HR

    Ey Rick, du vet väl vad som händer när folk märker att de inte kommer åt The Pirate Bay?

  19. Anders Andersson

    Hans J, det står ingenstans i svensk upphovsrättslag att avlidna kan inneha några rättigheter. Upphovsrätten kan ärvas, precis som materiell egendom. Om förlaget under författarens livstid har lovat honom att han skall få betalt för utgivningen under en viss, begränsad tid, då upphör inte förlagets betalningsskyldighet bara för att författaren hinner avlida innan den tiden är till ända.

    Det är precis som om du köper en TV på tre års avbetalning; om TV-handlaren avlider innan de tre åren är till ända så blir du inte löst från avtalet, utan du får fortsätta att betala till den som tar över företaget. Avtal skall hållas och skulder återbetalas, även gentemot den som har övertagit anspråken från den ursprungliga motparten. Om avtalet upphör att gälla vid ena partens död, då skall det uttryckligen framgå av avtalet.

    Däremot finns det inget stöd i Artikel 27 för att ensidigt förändra innebörden i ett redan träffat förlagsavtal till den ena partens fördel, vare sig upphovsmannen har hunnit avlida eller ej. Alla förlängningar av skyddstiden för redan utgivna verk är alltså påhitt av immaterialrättsjurister, ivrigt påhejade av den part som har mest att vinna på förlängningarna. Det avgörande för tolkningen av artikelns innebörd är alltså inte huruvida upphovsmannen ännu är i livet när frågan om denna innebörd ställs, utan vad som gällde när upphovsmannen fattade beslutet att ge ut sitt verk.

    Arvsrätten skyddas vad jag kan se inte uttryckligen av FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, men i Artikel 16 stadgas rätten att bilda familj, och arvsrätten skulle kunna ses som en formalisering av denna sociala gemenskap i kombination med egendomsrätten i Artikel 17. Ett egendomsskydd som enbart tar sikte på individens rättigheter och bortser från gruppens blir i praktiken rätt svagt, för ingen individ har evigt liv.

    Vad jag vill peka på är dock att det finns stöd för upphovsrätten som koncept i Artikel 27, och att detta stöd är påtagligt begränsat till just upphovsrätt eftersom det handlar om människors rättigheter, inte företags. Sedan står det inte i artikeln exakt vad denna upphovsrätt skall innebära, utan det är upp till de enskilda staternas lagstiftare, men artikelns huvudpoäng är att alla människor skall ha dessa rättigheter utan inbördes åtskillnad. Därför är din ensamrätt till det du skriver i princip lika mycket värd som Jan Guillous ensamrätt till det han skriver (och med “lika mycket” syftar jag givetvis inte på försäljningssiffrorna, utan på era respektive formella rättigheter i lagens ögon).

    Detta är inte ett problem för oss, utan en tillgång. Det betyder att när politikerna och lobbyisterna hävdar att de måste se till “upphovsmännens” intressen, då har vi alla anledning att yttra oss, för vi är alla upphovsmän (om inte förr, så blir vi det när vi yttrar oss i frågan).

    Det första stycket i Artikel 27 handlar alltså om “konsumenternas” rättigheter, medan det andra stycket handlar om “producenternas” dito, och det är inte någon uppdelning mellan “oss” och “dem”, för de båda kategorierna av kulturutövare utgörs av exakt samma människor, samma individer i två olika roller. När jag använder min dator, så tar jag del av kultur genom ögon och öron, samtidigt som mina händer producerar kultur. Om Guillous händer har rätt att hålla för mina ögon, då har mina händer samma rätt att hålla för hans ögon. De olika kroppsdelarnas rättigheter står i samma konventionsartikel, eftersom kroppen är en och samma individ.

    Vi är alla deltagare i kulturen, precis som Rick vill illustrera ovan. Artikel 27 stödjer detta synsätt.

  20. […] “En försmak av skivindustrins censurerade Internet” (Rick Falkvinge) […]

  21. zwanzig

    Nu slog du huvudet på spiken Rick. Det här är verkligen essensen. Alla tankar kring vad som händer med internet kan i princip sammanfattas som du nyss gjort. Mycket bra skrivet.

  22. […] Det finns frågor som ungdomar kan samsas kring. Låt alliansen ungdomsförbund vara en garant för att ungdomsfrågorna tas på allvar. Det kan inte bara vara piratpartiet som intresserar sig för integritetsfrågor. De är tydliga: […]

  23. […] länken denna gång går till Rick som skriver om skivindustrins planer på att få The Pirate Bay censurerat från internet. Tanken skrämmer mig enormt mycket, vad skulle bli nästa sida som ska stängas? Hur går det med […]

  24. Hans J

    Anders, jag vet naturligtvis att avlidna inte har rättigheter. Tur är ju det då de ju inte “är” längre. Jag har tyvärr påtvingats erfarenhet om dödsbon mm.

    När böcker inte får läsas för att någon “sitter på” upphovsrätten efter 50-60 år så är det allvarligt. När folk dör för att de inte har råd med svindyra mediciner så är det också allvarligt. Då måste någonting göras.

    Det måste vara “vi” som bestämmer. Det är ju så att “Wir sind das Volk”.

  25. Hans J

    Den där Rick är en märklig prick enligt min mening. Han lyckas pricka in företeelser med osviklig precision. Han formulerar också frågeställningarna med osviklig precision.

    Att fenomenet Internet är utsatt för kraftiga försök till styrning är klart. Det är så på många sätt och från många håll.

    Operatörerna försöker “sätta sig på” sina delar. Man har bindningstider på upp till 18 månader. Man anger hastigheter “upp till” det ena eller andra värdet. Man anger “bara” nedhastigheten och snålar allt de kan med “upphastigheten”. På många sätt försöker enskilda operatörer att bromsa utvecklingen som mer drivs fram av att nya operatörer tillkommer. Det är enbart konkurrensen som driver utvecklingen. Inom respektive operatör verkar inget eller ringa intresse för utveckling föreligga överhuvudtaget.

    Internet med sina ursprungliga “alternativa vägar” liknar mer och mer stjärnnät. För något år sedan slogs i stort sett hela Egypten ut av en avbruten ledning. Spårar man vägen ett meddelande tar mellan två punkter är det i stort sett alltid samma väg. Det kan vara ekonomiskt rationellt men det medför också större störningskänslighet och lätthet att avlyssna.

    Det är inte enbart skivindustrin som vill styra Internet. För en 15 år sedan försökte Microsoft lägga under sig Internet med sitt MSN (“MicroSoft Network”). Detta slog tack ock lov fel – till och med jättelika Microsoft var för litet för detta. De fortsätter att försöka, nu senast med det så kallade “live”-projektet. Drömmen är att få konsumenterna att “prenumerera” på applikationerna och att lagra datat på “nätet”. Då skulle datorerna åter igen bli enbart “terminaler”.

    Även länders underrättelsetjänster försöker att begränsa och kontrollera kommunikationen. I Kina censureras Internet kraftigt. Skype avlyssnas i Kina med egna Skype-kloner. I USA ville man med projektet TIA (Total Information Awareness) i teorin avlyssna och registrera ALLT. Man försökte tidigare att förbjuda kryptering. I Frankrike var det tidigt förbjudet att kryptera. I England “får” man idag göra det, men man måste lämna alla lösenord och nycklar till polisen vid anmodan. I Sverige ser vi alla en ren skräckvision långsamt förverkligas.

    Skiv- och mediaindustrins attacker på vårt fria informationsutbyte måste ju avvisas. Dessa attacker måste avvisas även om hela upphovsrättsindustrin därigenom måste avskaffas och upphöra. En bild som dyker upp är hästhuvudet i filmen “Gudfadern”. Vi har helt enkelt en revolverpipa mot tinningen. Det är antingen vår underskrift eller vår hjärna som ska placeras på kontraktet.

    De ska inte få någondera!

  26. […] läste precis på Rick Falkvinges blogg ett väldigt bra inlägg om Internet som dubbelkommunikativt verktyg. I inlägget berättar Rick även om svenska IFPI som nu vill göra som sin danska motsvarighet och […]

  27. […] seaduseid vastu võetud, mille alusel saab failijagajaid kohtu alla anda ja Rootsis on samal teemal ägedad väitlused käimas. Taanis ei tohi otsingumootorid ajalehtede veebiväljaandeid indekseerida, ikka […]

  28. […] och ännu tidigare. För den som vill kontrollera budskapet, är det minst sagt obekvämt att få konkurrens av fler avsändare. Ännu värre är det fria samtalet där många är inblandade, så offentliga möten har under […]

  29. Nick

    Ett av Ricks huvudargument som han skrivit om massor av gånger är att han vill ha samma regelverk på internet som i “övriga” samhället men det gäller bara när det passar hans egna syften. För att få ge ut tidningar och sända radio och tv m.m. krävs nämligen en rad tillstånd och liknande men på internet vill Rick att det ska vara helt fritt, han har t.ex. kallat fildelning för privatkommunikation när det i själva verket är oerhört ovanligt att man vet nåt om personen man delar filer med via torrent-teknik. Det har i alla fall absolut inget med kommunikation mellan privatpersoner att göra.

  30. Martin

    Tycker att det är dax för “etablerade” partierna
    att dö, de om någon har blivit ett hot mot det demokratiska samhället.

  31. Lars-Erick F

    … och hur når vi ut då?
    Behövs fler partier?
    http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2009/01/vi-behver-extremistpartier.html

    Lars-Erick Fs senaste bloggpost: Vi behöver "extremistpartier"

  32. […] bloggar och hemsidor om Ipred: HAX, Falkvinge, Calandrella, Christian Engström, Oscar Swartz, piratpartiet, Stoppa IPRED, Frihet, fildelning […]

  33. Daniel Wijk

    Nick: Du behöver inget som helst tillstånd att ge ut papper till folk på stan i dagens Sverige. Om du däremot vill ha särskilda skydd så kan du ansöka om att få bli ansvarig utgivare (tidning eller dylikt) och få -utökat- skydd men även mer ansvar.

    Så du har helt fel i det du skrev.

  34. Per Andersson

    Bra skrivet.
    Jag är personligen helt emot nätcensur och att skivindustrin vill spärra thepiratebay är jag helt emot. Även om jag inte använder thepiratebay så är det ju faktiskt tanken som räknas.

  35. Martin Eriksson

    Det skumma med resonemanget som skivbolagen har är att det nu finns bevis på motsatsen.
    Ta YouTube som exempel.
    Youtube håller på att bli oanvändbart pga klipp som är ljudlösa eller borttagna pga upphovsrätten. Detta skapar rätt mycket irritation(hos mig åtminstonne). Hade skivbolagen istället krävt att det i informationen om klippet fanns med artist/låt för det som användes i videon hade de fått mer positiv PR(eftersom det inte sällan frågas efter låttitel och artist bland kommentarer).
    När sedan Monty Python lägger ut sina alster gratis på YouTube och Amazon.com ser en ökad försälning på 23000%( tjugotreTUSEN procent) på Monty Python DVD så ser man hur man kan tjäna mer pengar på att erbjuda saker gratis.

    Källa:
    http://www.slashfilm.com/2009/01/23/free-monty-python-videos-on-youtube-lead-to-23000-dvd-sale-increase/

  36. Globetrotter

    Lysande analys, helt enkelt. Lysande!!!

    Globetrotters senaste bloggpost: Korkade förslag…

  37. Kalle E

    Ja, det är intressant att prata upphovsrätt när man tittar på fallet Beatles.

    Anledningen till att Beatles musik inte finns att köpa ladda ned på diverse lagliga alternativ, som iTunes, är att Micheal Jackson köpte en stor del av rättigheterna till Beatles-biblioteket och tack vare detta kan hindra en framtida spridning av dessa eminenta verk. I varje fall på laglig väg.

    På vilket sätt gynnar detta samhället?

    Om det varit Beatles själva som tog beslutet att inte sprida sin musik, då hade jag inte klagat. Men nu har något företag tjänat stora pengar på att sälja rättigheterna till en lynnig miljardär som helt enkelt strävar åt ett annat håll av vad resten av världen gör – så som lynniga miljardärer brukar göra.

    Summa summarum: För att ladda din musikspelare med denna underbara musik måste du bryta mot lagen.

    Vem tjänar något på detta?

  38. Populisten

    Kanske dumt att återknyta till något som endast förekom i början av komentarsfältet, men detta med assymetrisk hastighet kan man se olika på.

    Jag ser gärna konspirationsteorier och elaka agendor, men just här tror jag det är ren marknadsekonomi. Internetleverantörerna har bara kommit på hur du kan ta olika mycket betalt för samma uppkoppling av en avancerad användare (som behöver ladda upp i stor omfattning) och en vanlig svenssonanvändare som nästan bara laddar ner. Herr Svensson får betala X eftersom det är hans övre gräns, medans mr Nerd är beredd att betala säg 2*X eftersom det är hans övre gräns. Assymetrin är alltså bara till för att skapa något som mr Nerd kan fås att betala extra för (Svensson vet nog inte ens om att han har en assymetrisk uppkoppling så det kvittar lika).

    Populistens senaste bloggpost: Kling och Klang i vilda västern

  39. […] Det är när vi ser sådana här uttalanden, som vi ser vartåt de gamla monopolisterna strävar. Internet ska över huvud taget inte få existera, annat än som ett snabbare kabel-TV-nät. Det här går helt i linje med skivindustrins önskan om ett hårt censurerat internet som är skarpt uppdelat i godkända sändare och passiva mottagare. […]

  40. […] det innebära dödsstöten för Internet, as we know it. Själva grejen med Internet är, som Rick Falkvinge och många andra påpekat, kommunikationen är dubbelriktad – både sändare och mottagare är […]

  41. […] En försmak av skivindustrins censurerade Internet Fy skäms på oss Japp, polisjakt på fildelare Länge leve Den Demokratiska regimen Även polisen […]

  42. […] i P1:s Studio ett igår bekräftade det som senaste året (minst!) snackats om på de bloggar jag brukar följa, nämligen det att Kinas syn på internet och censur ligger rätt nära hur vi ser på det i […]

  43. […] a chance of extending the group pressure for cultural freedom, personal integrity and human rights before corporate interests to the general […]

Comments are closed.

arrow