ChrisK formulerar sig oerhört kärnfullt på Intensifier:
Ibland tar jag ett steg tillbaka och tänker (det händer inte så ofta). Men hur hamnade vi ens i en situtation där yttrandefrihet och informationsfrihet hamnade i samma vågskål som något så banalt som upphovsrätt? De spelar ju inte ens i samma liga, de är till och med väsensskilda sporter. Och pokersajter? Wtf!
Tre av fyra grundlagar handlar om yttrandefrihet och tryckfrihet. Sen när hade kränkta upphovsrättsinnehavare och spelmonopol där att göra överhuvudtaget?
Pingat på Intressant. Andra bloggar om censur, internet, upphovsrätt, fildelning, intensifier
About The Author: Rick Falkvinge
Rick is the founder of the first Pirate Party and is a political evangelist, traveling around Europe and the world to talk and write about ideas of a sensible information policy. He has a tech entrepreneur background and loves whisky.
![Pirate Party Pumpkin and Tripod. [Image CC-BY K`Tetch]](http://falkvinge.net/wp-content/uploads/2011/11/DSCF0300-237x133.jpg "Pirate Party Pumpkin and Tripod. [Image CC-BY K`Tetch]")
Är det så att drivande av spelsajter på nätet är något som omfattas av yttrandefriheten och tryckfriheten enligt Piratpartiet? Förtydligande kring denna fråga tack!
jobs senaste bloggpost: Varför jag älskar att snatta från storföretag
job: Det är helt och fullständligt uteslutet att censurera Internet för att blockera spelsajter, eller någon annan slags tjänst som råkar vara i ett annat land. Tydligt nog?
Yttrandefrihet och tryckfrihet börjar bli lite omoderna ord. Man skulle kunna kalla det kommunikationsfrihet för att vara tydligare.
Cheers! Så vi bygger.
Christopher Kullenbergs senaste bloggpost: bass-hunter page 96
Ja ok, att censurera internet är såklart dåligt. Spelmonopolet i övrigt, däremot, är bra skit – det håller vi nog knappast med om men vi är överens om att dess vara eller icke-vara i Sverige inte är en fråga som omfattas av Piratpartiets fråga?
jobs senaste bloggpost: Varför jag älskar att snatta från storföretag
job: Monopol på spel, sprit, droger och rock’n'roll inom Sverige struntar vi i. Däremot far vi i taket när någon försöker strypa internet för att försöka hävda monopolen.
Eller… monopol på rock’n'roll kanske går att tolka som upphovsrätt, och den har vi en hel del åsikter om… men du förstår vad jag menar :)
Japp. Allt är glasklart!
jobs senaste bloggpost: Varför jag älskar att snatta från storföretag
På 1980-talet, när enstaka svenska TV-tittare började skaffa egna parabolantenner och mottagare för att ta in utländska TV-satelliter, så var det en riksdagsledamot som tydligen på fullt allvar föreslog ett förbud mot parabolantenner eftersom de utländska TV-kanalerna hotade det svenska TV-monopolet (vi hade på den tiden endast två marksända kanaler i Sverige, TV1 och TV2, båda från Sveriges Television).
TV-monopolet, som i praktiken existerat sedan 1950-talet då experimentsändningarna från KTH i Stockholm upphörde, upprätthölls genom att det krävdes tillstånd från Televerket (en statlig myndighet) att sända television i etern, och tillstånd hade endast givits till Sveriges Radio (vars TV-del på 1970-talet avknoppades till ett eget bolag, SVT). Utan tillstånd var det förbjudet att skicka ut radiovågor i etern, och lagen riktades alltså mot sändarstationen.
Att inneha radio- eller TV-mottagare var från början (1905) också förknippat med ett tillståndsförfarande och en avgift, men det formella tillståndskravet slopades någon gång på 1960-talet (tror jag), och kvar blev endast avgiftsplikten (dagens TV-avgift). Den som innehade TV utan att betala avgift riskerade alltså inte att bli av med själva mottagaren. Att enbart avlyssna signaler i etern och överföra dem till ljud eller bild har i praktiken inte varit straffbart på mycket länge, om ens någonsin.
Det var sannolikt därför som förslaget att förbjuda paraboler aldrig vann gehör hos någon politisk majoritet; det ansågs med rätta vara ett allvarligt ingrepp i informationsfriheten (friheten att ta del av information från andra). De utländska sändarstationerna kunde riksdagen inte göra något åt, eftersom de ändå inte lydde under svensk lag.
Flertalet kommersiella monopol brukar motiveras med att de gynnar konsumenterna, även om många inte håller med om att motiveringarna är tillräckliga. Sålunda motiveras alkoholförsäljningsmonopolet med att människor inte skall supa ned sig, och apoteksmonopolet med att de inte skall drabbas av hälsofarliga “mediciner”. I samtliga monopolsituationer är det den som bryter monopolet genom att själv erbjuda samma varor eller tjänster som bestraffas, inte konsumenten. Det anses helt enkelt orimligt att man exempelvis bestraffar den som köper ett otjänligt preparat mot cancer av en oauktoriserad “pillertrillare”. Brottsoffret skall inte anklagas för att ha medverkat till brottet.
TV-monopolet är idag brutet, främst genom tillgången på kabel-TV och ett brett utbud av utländska kanaler. Etableringsfrihet råder i enlighet med yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) från 1991. Spelmonopolet finns däremot kvar, som de övriga monopolen motiverat med omtanke om spelarnas ekonomiska förhållanden. Internet har i praktiken eliminerat effekterna av detta monopol, precis som parabolerna och kabel-TV eliminerade effekterna av TV-monopolet.
Att då ropa på filter för att “stänga” de utländska spelsajterna är i princip detsamma som att förbjuda innehav och användning av parabolantenner, även om filterkraven formellt riktas mot nätoperatörerna snarare än mot de enskilda abonnenterna. Operatören är sina kunders förlängda arm, och det operatören förbjuds eller åläggs att göra, det drabbar indirekt också varje kunds handlingsfrihet. Att hota nätanvändaren med att han skall förlora sin nätåtkomst (och därmed indirekt pengar) känns som ett minst sagt missriktat sätt att rädda nätanvändaren från att förlora sina pengar till utländska spelsajter…
För övrigt torde bestämmelserna i 1 kap. 3 § tredje stycket yttrandefrihetsgrundlagen vara tillämpliga också på webbplatser (“radioprogram” med lagens språkbruk) i utlandet:
Av 7 § i samma kapitel framgår att det citerade stycket även gäller just utländska “radioprogram”, antingen de förmedlas per tråd eller per satellit. Det är dock något oklart hur utländska webbplatser kan erhålla det erkännande som “radioprogram” som tillkommer svenska webbplatser genom frivillig registrering. Jag tror inte att dessa bestämmelser har prövats än i fråga om just utländska webbplatser.
Kan man förbjuda Posten att leverera brev till adressater som antingen tillhandahåller eller begagnar sig av otillåtna speltjänster? Jag tror inte det.
Anders Andersson: Kan man förbjuda Posten att leverera brev till adressater som antingen tillhandahåller eller begagnar sig av otillåtna speltjänster?
Väl talat, broder!