Korta noteringar från tredje dagen (onsdagen):

Agnetha Lindblom Hulthén, ordförande för Journalistförbundet, battlade Thomas Bodström om hur övervakningssamhället förstör en av demokratins grundpelare, meddelarskyddet (att journalister inte behöver, eller får, avslöja sina källor). Det hjälper inte om journalisten inte talar om vem källan är, när staten kan slå upp vilka som har ringt och mailat till journalisten.

Det är först när jag ser Thomas Bodström live som jag inser hur hal han egentligen är. Han lägger på hela sin karisma för att säga “det finns inget att oroa sig för!” – och får igenom det. För övrigt bangade han en duell mot mig i en av Sveriges markbundna TV-kanaler som skulle sänts idag. Chicken. 🙂

Eh. Förtydligande: en av de tre markbundna kanalerna ville direktsända en battle mellan mig och Thomas Bodström, men han bangade, så det blev inget. Lite anmärkningsvärt av en politiker att banga TV-exponering under själva Almedalsveckan, väl?

Nåja, i alla fall så togs publikfrågor också under debatten Journalistförbundet vs. Bodström. Oscar Swartz var där och passade på att exponera Bodström allt han orkade och fick (gott jobbat, Oscar!) – även om det var kort så fick Oscar med det viktigaste. Bodströms svar var ganska anmärkningsvärt: “Man måste veta att den här människan är betald av Timbro, högerns tankesmedja, och alltså inte ska tas för någon slags oberoende forskare.” Sedan vevade han på lite annat bladder som vanligt.

Bodström är verkligen duktig. Riktigt, riktigt duktig. Tyvärr använder han sin skicklighet till att manipulera fram en polisstat. Från en justitieministerposition är det tokfarligt för både demokrati och rättssäkerhet.

I övrigt noterar vi att Journalistförbundets flygblad lika gärna kunde varit vårat. De driver precis samma fråga som vi mot övervakningen, med precis samma argument, plus att de lägger till att meddelarskyddet urholkas (vilket jag omedelbart gjorde i min argumentation, också). Där vi säger att brevhemligheten offras, så säger de att meddelarskyddet offras. Numera pratar jag om båda två.

För övrigt fortsätter fildelningsdebatten överallt, mycket till politikernas migrän. Media och ungdomsförbunden låter inte debatten tystna. Igår var Aftonbladets gå-igenom-portal-fråga “Tycker du att fildelare ska åtalas?”, med resultatet omkring 80% nej. Men det viktiga är inte resultatet, för det var ganska förutsägbart, utan att Aftonbladet väljer det som en av Almedalens sju viktigaste frågor att trycka på. (De har en ny fråga varje dag.)

Vi fortsätter att klassas som en av tre (3) utmanare till riksdagspartierna i media. Det är Feministiskt Initiativ, Junilistan och vi. Rejält kliv uppåt i cred.

Apropå cred så får vi väldigt mycket sådan för vår vågmästarstrategi. Vi får signaler från många håll att det här är första gången som ett enfrågeparti (eller fåfrågeparti) faktiskt är trovärdigt, eftersom vi talar om utan minsta omsvep och ner i detalj hur vi tänker hantera situationen i riksdagen med alla andra frågor. Som jag brukar säga; frågan är inte varför vi gör så här, frågan är varför ingen annan har gjort så här tidigare.

Under eftermiddagen åt och pratade vi med Oscar Swartz, Rasmus Fleischer, och en ledande person för en av de mer kända ISP:erna, som är väldigt vänligt inställd till piratrörelsen. En hel del intressanta saker kom fram, bland annat att polisen aktivt försöker lura ISPer att lämna ut abonnemangsuppgifter om IP-adresser. (“Vi trodde det var en inbjudan till en grillfest eller nåt, det var utformat ungefär så, men det visade sig att de var ute efter personer bakom vissa IP-adresser.”) Det här är något vi kommer att lyfta upp mer i debatten. Poliser har ett tjänstemannaansvar.

På eftermiddagen var det battle mellan Rasmus Fleischer, Piratbyrån, och Monique Wadstedt, representant för MAFIAA. Det var inte en jätteintressant debatt – Rasmus var inte i högform, uppfattade jag det som. Monique var ofta helt oförstående till vad Rasmus menade, men vann på karisma och säkerhet. I vilket fall kom det inte fram några direkt djärva grepp.

En intressant detalj som jag vill lyfta upp var, att när Rasmus anklagade filmindustrin för att offra rättssäkerheten för att bevara sina inkomstkällor, och tog som exempel att Piratbyråns server tagits i beslag på grund av räden mot PRQ, så replikerade Monique att “man kanske bör se upp mer med vem man väljer som partner.” Menar människan allvar? Menar hon – och filmindustrin – att varje gång jag köper en tjänst av någon, så förväntas jag begära ut deras kundregister, för att vara säker på att jag inte oskyldigt drabbas av ett tillslag mot någon av deras andra kunder? Det, om något, är maffia- och trakasserimetoder. Sorry, men det är det faktiskt.

Min personliga bedömning av debatten är att Rasmus får fem blandband av tio möjliga, och Monique får sju rättsövergrepp av tio möjliga. Huvudsakligen baserat på hur de styrde debatten och frågeställningarna, och deras självsäkerhet i diskussionerna.