Enligt en artikel i Aftonbladet idag, som i sin tur refererar till Fokus, så är SSU nere på 4300 medlemmar. Det skulle i så fall betyda att de inte längre är största ungdomsförbundet, utan att både MUF och KDU är större.

Vi noterar samtidigt att de inte fick något statsbidrag alls från Ungdomsstyrelsen vare sig det här året eller förra. Ett krav för att få det är att man redovisar sina medlemssiffror.

Så sent som 2003 angavs SSUs medlemsantal vara över 29000. Sedan kom rykten om bidragsfusk, och sedan dess har SSU inte ansökt om fler bidrag. Eller åtminstone inte beviljats några.

Det här är inte relevant för mig för att jag skulle gilla att basha SSU, eller för att jag hejar på Ung Pirat (även om jag definitivt gör det senare). Det är intressant för mig eftersom jag är intresserad av ledarskap, sociala nätverk, och framför allt av incitamentsmodeller. Vad gör att en organisation börjar fuska med medlemsantalet?

När det gäller rapporteringen av medlemsantalen så har varje förening rapporterat sitt medlemsantal till förbundet, som sedan har gett dem pengar och inflytande i proportion därefter. Det har funnits lite eller ingen penalty för att blåsa upp medlemsantalet — eftersom SSU är ett politiskt förbund, så får ingen röra eller se medlemslistan för en förening. Det behövs bara att någon börjar förbättra lite grann, eller ens att det finns en misstanke att någon börjat lite grann att överrapportera sitt medlemsantal för att få fler ombud på kongressen gentemot de andra föreningarna, för att lavinen ska sätta igång.

Lösningen på sådana problem är ofta transparens och peer pressure. Sätt upp ramverket så att alla kan rapportera sina egna siffror, fine, men sätt också upp en struktur så att alla vet att alla andra kan kontrollera sifforna. Med sådan transparens uppstår inte fuskmisstankar inom organisationen.

Märk väl nu – jag tror inte att SSUs föreningar fuskade i första hand för att SSU som organisation skulle få mer pengar. Jag tror att en mycket starkare drivkraft var den interna konkurrensen, mellan SSUs egna föreningar. Fler medlemmar betyder fler ombud på kongressen betyder mer inflytande. Att SSU dessutom fick en shitload med extra stålars blev väl närmast en trevlig sidobonus, som det centrala förbundet valde att inte protestera mot.

Inom Ung Pirat (och Piratpartiet) ligger medlemsregistret i stället helt centraliserat, där alla har tillgång till sin egen “partition” av medlemsregistret online alltefter individuella rättigheter. Det är ett annat sätt att omöjliggöra fusk – det finns inget “enligt egen uppgift” från föreningarna, utan medlemmarna sammanräknas centralt.

Jag sätter en liten gris på att nästa förbund som “justerar” sina medlemssiffror är Ung Vänster. Enligt officiella siffror (också från 2003) har de 14k medlemmar, dubbelt så många som MUFs officella antal, och är därmed det enda ungdomsförbundet som skulle ha fler medlemmar än sitt moderparti (V har 11k). Ung Vänsters senaste officiella siffra är från 2003, fyra år gammal.

(De redovisade inte heller något medlemsantal för Ungdomsstyrelsen för 2005, och blev därmed utan åtskilliga miljoner i statsbidrag som de skulle fått om de redovisat sina 14k medlemmar.)

Fast det är klart, det är möjligt att de faktiskt har så många medlemmar, och valde att stå utan statsbidrag på ca fem miljoner av andra skäl. Och om du tror på det så har jag en bro att sälja till dig, extra billigt vid snabb affär.

Kom igen nu, Ida, prove me wrong!