Integritetsskyddskommitténs delbetänkande har lagts fram idag. I pressmeddelandet skriver man svidande kritik över hur saker inte har hanterats på ett tillfredsställande sätt, trots att det bara är ett delbetänkande. Själva delbetänkandet, som är väsentligt längre (36 kapitel plus sedvanligt dokumentpynt) innehåller mest en lång rad med lagrumsanalys på olika områden vad berör integriteten, men bjuder också på en hel del reflektioner. Vad sägs om följande vad gäller medborgarrespekt, i samband med datalagringsdirektivet (betoningarna är mina)?
Även om direktivet är förenligt med artikel 8 i Europakonventionen och faller inom EG:s kompetensområde – förhållanden som livligt diskuterades under utarbetandet av direktivet och som sannolikt kommer att bli föremål för EG-domstolens prövning – kan det alltså konstateras att direktivet och den nationella genomförandelagstiftningen i väsentlig mån kommer att försvaga skyddet för den personliga integriteten på ett sätt som berör praktiskt taget alla medborgare. En annan sak är att denna inskränkning av integritetsskyddet ändå kan te sig befogad i ljuset av brottsutvecklingen. Som redan framhållits flera gånger har världens demokratier en rätt att med nödvändiga medel försvara sig mot terrorism och annan grov brottslighet. Vad som emellertid inte kan godtas är att innebörden av de åtgärder som vidtas presenteras på ett förskönande eller vilseledande sätt.
Vi noterar alltså att de konstaterar att lagligheten i direktivet kommer att ifrågasättas av EG-domstolen, och att det kanske till och med kan vara befogat utifrån effektivitet i brottsutredningar (vilket är fel i sak, de enda undersökningar som finns visar att en sådan här massiv övervakning bara ger 0,006% större utredningsframgång – eller annorlunda uttryckt, en ökad utredningspotential motsvarande nästan exakt en ny polistjänst för penningkostnaden av drygt 500 nya polistjänster*).
Men även om det skulle vara både lagligt och befogat, så har politikerna ägnat sig åt en häpnadsväckande brist på medborgarrespekt, menar kommittén. Man får inte säga att krig är fred, att frihet är slaveri, eller att massavlyssning är integritet. Inte som tjänare av medborgarna, till medborgarna.
Det skulle lika gärna kunnat stå i ett pressmeddelande från Piratpartiet. (Fast vi skulle inte hävda att det var lagligt, snarare att både förslag, lagstiftningsprocedur och genomförande visar på sådan brist på medborgarrespekt att det ska överklagas till EG-domstolen.) Men än så länge ser jag inga politiker som verkar ta någon notis av den här sortens kritik, utan skakar av sig den som antingen obekväm eller irrelevant.
Jag ser en typisk fundamentalistregimspresident framför mig som säger “Ingen ska få komma och förstöra min fina vision med fakta!“. Vi har en lång väg framför oss för att få in medborgarrespekt i riksdagen.
(Tack till Floodis för länkarna.)
* ja, baserat på verkliga siffror (polisväsendets budget, antal poliser mm) som jag gärna redovisar om det är intressant
EDIT: SvD tar upp det nu, i artikeln Dåligt skydd för svenskars privatliv.
Har också läst delar av integritetskommitténs betänkande. Det är ett imponerande arbete. Som väntat behandlas även ett aktuellt ämne: FRA-lagen.
Det går att finna flera intressanta uppgifter om FRA:s verksamhet i utredningen. Det slås till exempel fast att signalspaningen berör “enskilda personer i stor omfattning”. Detta rimmar illa med Odenbergs beskrivning av verksamheten.
Det finns uppenbarligen många oklarheter omkring FRA:s nuvarande spaning. Tillsynen förefaller till exempel att vara skrämmande dålig. Detta är illavarslande mot bakgrund av att FRA under en följd av år har lämnat direkt stöd till brottsbekämpande myndigheter.
Det nu aktuella förslaget syftar givetvis till att lagreglera FRA. Men på samma gång utvidgar man FRA:s mandat. Det framgår tydligt i kommitténs betänkande att FRA:s verksamhet är i behov av en grundlig genomlysning. Denna bör rimligen utföras innan man ens diskuterar att sätta nya signalspaningsverktyg i händerna på regeringen. Någon utredning av FRA från integritetssynpunkt har aldrig gjorts, vilket är anmärkningsvärt.
Det finns alltför många obesvarade frågor: Hur omfattande har FRA:s eterspaning varit? I hur hög grad har den varit riktad mot den egna befolkningen? Har man fångat upp inrikes trafik? Vilka personuppgifter har man registrerat? Hur har man beaktat proportionalitetsprincipen? Har man respekterat källskyddet? Har verkamheten utövats i enlighet med Europakonventionen?
Vi behöver tydliga svar på dessa och andra frågor. Om propositionen bordläggs finns det också tid att utreda detta, t.ex. genom tillsättandet av en sanningskommission.
Eftersom jag har hört en del från chefer på FRA om vad de har gjort, så kan jag med förstahandsinformation svara på frågorna i ditt näst sista stycke:
Mycket, inte (inte riktad men det är ju alltid två parter som kommunicerar), ja, allt man kunnat i samband med uppdragen (uppfattade jag), inte, nej, nej (“men det har aldrig prövats”).
Följdkommentar: jag var kanske lite snabb att döma om källskyddet, det tror jag inte att jag har diskuterat med någon på FRA, det var bara en reflektion. Men eftersom de inte får ta uppdrag som syftar till att spana mot trafik som bara går mellan svenskar, och det är då källskyddet träder i kraft, så tror jag inte det setts som relevant.
Sedan är det mycket möjligt att de snappat upp det som överskottsinformation. Minns att de lyssnar eller kan lyssna på i stort sett allt som går på radiolänk eller satellit, och det är mycket som går på radiolänk.