Aldrig trodde jag väl att jag skulle hämta argumentation mot övervakning från Thomas Bodström, men likt en duktig advokat kan han tydligen argumentera för vilka ståndpunkter som helst som passar det nuvarande uppdraget.

Hur som helst så citerar jag hans anförande i riksdagen igår här. Läs gärna fortsättningen och debatten, den är läsvärd. Anföranden 18 till 40.

Extra intressant är det att det är ett bordläggningsärende av FRA-propositionen, som avslutas med följande ord:

Överläggningen var härmed avslutad.

Propositionen bordlades.

Vad betyder det? Bordläggning förstår jag, men att propositionen skjuts på obestämd framtid eller ännu hellre skjuts fullständigt i sank vore något positivt. Är sådana här bordläggningsärenden av propositioner legio, eller var det där något speciellt som hände?

Bodström:

Det här handlar om två saker.

För det första handlar det om huruvida FRA ska utvidgas till att kunna avlyssna även i kabel, inte bara – som i dag – i luften. Detta kommer att innebära en mycket mycket mer omfattande verksamhet än tidigare.

För det andra handlar det om huruvida försvaret ska få en helt annan roll än tidigare i brottsbekämpning. Det är någonting som kan sägas ha smugits med i den här propositionen. Det borde förstås ha varit två helt olika propositioner.

Det är väldigt viktigt att skilja de här sakerna åt. Jag börjar med den del som handlar om avlyssning.

Vi socialdemokrater anser att FRA måste få finnas. I Sverige liksom i andra länder har de en viktig uppgift. Vi anser också att man när man går över från luft till kabel måste se till att det här blir reglerat. Vi anser alltså att det finns ett behov av det. Så är det med alla lagar som handlar om att polis, åklagare och, i det här fallet, försvaret ska få en roll i brottsbekämpningen som påverkar människors integritet och rättssäkerhet. Först måste man ställa frågan: Finns det ett behov av det? Sedan kommer frågan: Finns det rätt avvägning, och finns det rätt rättssäkerhet?

När det gäller behovet anser vi att det är rimligt att FRA ska få möjlighet att avlyssna i kabel, för annars har vi inget FRA om ett antal år.

Går man sedan över på avvägningen kan man konstatera att med andra lagförslag – som telefonavlyssning och buggning – pekar man vid telefonavlyssning ut en person medan det här handlar om 100 000 telefonsamtal. När man talar om avvägningen för till exempel buggning gör man väldigt specifika undantag, nämligen för läkare, advokater och psykologer. I detta förslag finns det inga sådana garantier. Det finns inga sådana undantag, utan det kommer att avlyssnas rakt av.

När man sedan går över till rättssäkerheten kan man konstatera att i de lagförslag som har genomförts och som nu är på väg att genomföras handlar det om att domstolar beslutar om telefonavlyssning och kommer att besluta om buggning.

Här är det inte någon domstolsprövning när det gäller FRA. En nämnd från försvaret ska besluta om detta i förväg. Det kommer att omfatta väldigt många människor, och i förslaget finns det inga sådana undantag som jag räknade upp. Vi anser alltså att det brister både när det gäller avvägning och när det gäller rättssäkerhet.

Den andra delen, som handlar om försvarets roll i brottsbekämpningen, har presenterats på ett mycket märkligt sätt av försvarsminister Mikael Odenberg. Det är väl ingen skillnad, säger han. Det tror jag är en väldigt dålig utgångspunkt, för det står nämligen så uttryckligen på s. 47 i propositionen. Där står det just att i och med att Försvarets underrättelseverksamhets mandat utvidgas till att omfatta fler hotbilder än de som finns i dag kommer det i större utsträckning också att vara så att underrättelseverksamheten kommer att beröra de brottsbekämpande myndigheterna. Det står uttryckligen så, och ändå står försvarsministern och säger att det inte blir någon skillnad. Och så talar han om ett antal brott – terrorism eller närliggande. Men det är inte heller bara det som det är fråga om, utan det står om helt vanliga brott i propositionen. Jag tror att det är på s. 33 som det står om internationella vapenbrott, människohandel och så vidare. Det är alltså i vanlig brottsbekämpning som försvaret kommer att få en helt annan roll i framtiden.

Det är inte heller så som Mikael Odenberg säger att detta bara gäller utländska förhållanden. Det ser man också i propositionen. Jag tror att det är på s. 43 som det uttryckligen står att representanter också kan avlyssnas om de finns i landet. Då har vi en situation där det inte alls bara är fråga om internationell brottslighet och att det är personer utifrån som ska avlyssnas, utan att det är representanter i Sverige som ska avlyssnas. Det står i försvarsministerns egen proposition! Det är ett stort problem när man säger en sak och gör någonting annat och det faktiskt står uttryckligen i propositionen.

Vi kommer i vår diskussion i fortsättningen att utgå från propositionen och inte från vad försvarsminister Mikael Odenberg har försökt – och till och med lyckats – lura i en del borgerliga riksdagsledamöter som säger att Lagrådet inte har stoppat detta. Det är väl ingenting som Lagrådet har med att göra om vi ska ha försvaret eller polisen i olika situationer – det är inte deras uppgift! Då kan man inte argumentera på det sättet. Men mig lurar han i alla fall inte, för jag har läst propositionen. Där finns uttryckligen en väldigt tydlig förskjutning från hur det har varit tidigare. Vi kan inte ha det på det sättet om vi inte har ett ordentligt underlag, en ordentlig utredning och en ordentlig analys av hur långt detta arbete ska gå.

Det går inte att börja med att lagstifta! Vi måste se behovet och se på vilket sätt vi i så fall vill förändra om vi över huvud taget vill förändra detta.

Detta gör, fru talman, att både jag och Ulrica Messing från försvarsutskottet nu har analyserat denna proposition och kommer att råda den socialdemokratiska riksdagsgruppen att säga nej till propositionen. På grund av de regler som finns i riksdagen kommer inte denna proposition att gå igenom.

Det är alltså inte för att vi inte anser att det behövs en förändring som vi gör detta, utan för att det förslag som nu finns inte håller måttet när det gäller avvägning och rättssäkerhet och att man försöker få en militarisering av brottsbekämpningen utan att det finns något som helst underlag för det. Vi kommer att återkomma närmare med en precisering inför att vi drar detta för riksdagsgruppen.

Jag vill understryka att vi från Socialdemokraterna inte formellt har tagit ställning, men när det nu hålls en riksdagsdebatt här tycker jag att det vore fel att inte redogöra för Ulrica Messings och min inställning. Vårt svar till riksdagsgruppen kommer att vara att vi rekommenderar den socialdemokratiska riksdagsgruppen att säga nej till den proposition som nu finns. Den håller inte måttet. Vi kan inte utsätta svenska medborgare för det som detta innebär.

Vi ska ha en hearing här om åtta dagar. Då kommer vi att bjuda in FRA, Must och många andra myndigheter så att vi kan diskutera detta lagförslag på ett konstruktivt sätt. Sedan kommer vi att återkomma med de förändringar som kan behöva göras. Vi ska återkomma med ett förslag som upprätthåller den rättssäkerhet som krävs och också ha
r
rätt balans och den avvägning som behövs. Vi ska se till att det är rätt avvägning i det kommande lagförslaget.

Som sagt, läs hela. Bodström uttrycker sig som att “något sånt här kommer att gå igenom” samtidigt som han riktar ganska frän kritik. Andra märkbart aktiva i debatten är Alice Åström (v) och Peter Eriksson (mp). Från Alliansen märks frfa Karin Enström (m).