Jag kritiserar JO ganska hårt i ett pressmeddelande och ett TT-uttalande i de flesta tidningar idag, likväl som på TV3. Tyvärr har de flesta bara möjlighet att ta med ett par raljerande hårda ord, så jag tänkte berätta lite mer detaljer här.

Vad jag kritiserar är alltså att JO har påstått sig utreda Pirate Bay-skandalen, men i själva verket inte utrett något väsentligt alls, eller ibland helt felaktiga uppgifter, och utifrån detta kommit fram till att det inte finns någon anledning till åtgärd.

Samtidigt försvarar JO sig (på TV3) med att de faktiskt påpekar vissa brister. Ja, det gör man, men utifrån oriktiga uppgifter. Vilka brister hade konstaterats utifrån korrekta uppgifter?

Vi börjar:

Till att börja med har JO bara granskat åklagar- och polismyndighetens egen version av vad som hänt. Där finns, föga förvånande, inga grundlagsbrott dokumenterade. JO har därför inte hittat något att anmärka på. Man har inte brytt sig om att ta upp någon av de många ögonvittnesskildringar som finns till händelserna för att få något annat än den fullständigt ensidiga bild som myndigheterna själva ger. Eller som jag sade till TV3:

– Har ni gjort något fel här?, frågade JO.
– Nä, sade myndigheterna. Titta själv, här har vi skrivit allt vi gjort.
– Åh. Okej, då, sade JO och stängde ärendet.

Det här är vad som i stället hade kommit fram om JO hade gjort sitt jobb och förtjänat den lön som medborgarna betalar —

Brott mot minst tre olika kapitel i grundlagen:

1) Som bekant beslagtog man alla servrar i hela hallen. En av dessa servrar var Kavkaz Center, som åklagare Håkan Roswall hade agerat mot bara en månad tidigare. Under månaden som förflutit sedan dess hade servern emellertid fått utgivningsbevis och var därmed skyddad av tryckfrihetsförordningen, en av våra grundlagar. Den fick inte beslagtas. Detta påpekades enligt ögonvittnen, och polismän ringde till åklagaren Roswall för att be om förtydligande order. Ordern gavs att ta servern i beslag ändå, trots grundlagsskyddet.

Detta beslag hävdes sedan på en för polisväsendet pinsam domstolsförhandling. Då grundlagsskyddet påpekades, så svarade enligt ögonvittnen polisen med att man skulle respektera grundlagen genom att skyndsamt söka igenom just den servern. Domstolen svarade med att man inte fick söka igenom den över huvud taget och inte fick ta den i beslag heller, och att den skulle tillbaka omedelbart.

Detta tar JO över huvud taget inte upp i sin utredning.

2) Beslaget av Piratbyråns server. Piratbyrån är en ideell förening som driver opinion i immaterialrättsfrågor. Genom att beslagta servern med medlemsregister och annat material, och därefter vägra lämna ut kopior på föreningsmaterialet, så förvägrade man föreningen rätten att just fungera som förening. Detta är ett brott mot föreningsfriheten så som den stadgas i regeringsformen, en annan av våra grundlagar.

Föreningsfriheten får förvisso inskränkas i två väl definierade fall. Den får inskränkas vid omedelbart förestående hot mot rikets säkerhet, och vid en hotande allmänfarlig epidemi. Inget av villkoren var var tillämpligt här.

Detta tar JO över huvud taget inte upp i sin utredning.

3) DNA-registrering av samtliga inblandade, inklusive det juridiska ombudet.

Detta grundlagsbrott sker visserligen förhållandevis ofta, men det är ingen ursäkt. För att en DNA-registrering ska få ske, så måste ett par villkor vara uppfyllda. I lagen om DNA-registrering står det att personen måste vara skäligen misstänkt för ett brott som kan ge fängelse. Det villkoret kan ha varit uppfyllt. Eventuellt även för det juridiska ombudet, även om det påståendet ter sig märkligt.

Men regeln om när DNA-registrering får göras är också underställd den s.k. proportionalitetsprincipen som står i regeringsformen, en av våra grundlagar. Där markeras väldigt tydligt att för varje tvångsmedel (DNA-registrering är ett tvångsmedel), så måste integritetsingreppet för individen vägas mot utredningsvärdet för rättsväsendet. Det är trivialt att konstatera att utredningsvärdet av en DNA-registrering i ett upphovsrättsmål är obefintligt. Därmed är detta ett solklart brott även mot proportionalitetsprincipen; den föreskrivna avvägningen kan helt enkelt aldrig ens ha skett.

Detta tar JO över huvud taget inte upp i sin utredning.

För att summera sektionen om grundlagsbrott, så är det väldigt lätt för JO att konstatera att inga fel har begåtts, om man väljer att se åt andra hållet och inte ens utreda dem.

Inkorrekta uppgifter:

Som svar på min kritik i TV3 så pekar chefs-JO Melin på den avslutande sektionen där han rekommenderar rättsväsendet att skaffa sig effektivare rutiner, så att inte – och det här är ett utslag av enastående ignorans – oskyldiga drabbas genom att bli av med sina servrar i upp till en veckas tid, skriver JO. I själva verket är idag, tio månader senare, bara 40 av 186 beslagtagna servrar återlämnade. Ungefär 20 av de beslagtagna 186 bedöms vara relaterade till Pirate Bay. Resterande ca 125 servrar som fortfarande är i polisens förvar tillhör drabbade småföretagare, Piratbyrån och annan tredje part.

Att de här uppgifterna är felaktiga, som jag påstår, behöver naturligtvis inte vara korrekt. Det kan lika gärna hända att åklagarmyndighetens siffror är korrekta, som att piratrörelsens är det. Jag har naturligtvis inte sett de 125 servrarna i polisens hallar. Men uppgifterna är åtminstone tvistiga, något som JO aldrig upptäckt eftersom de aldrig brytt sig om att fråga någon annan än de granskade. Därmed har viktiga underlag för utredningen helt ignorerats.

För att summera, så är det detta som jag känner till som är direkt felaktigt. Det finns fler uppgifter, bland annat om påtryckningarna från USA, som jag inte ens har tagit med här.

Idag har JO inte gjort sitt jobb åt medborgarna och har inte förtjänat den lön som medborgarna betalar.