Jag noterade att jag använde ordet “gammelmedia” på ett självklart sätt i den förra texten. Att det ordet har gjort entré i den svenska vokabulären är mer signifikant än man först tror.

Jag googlade lite, och hittade 19200 träffar på ordet på Google. Den äldsta av dem jag hittade var på Kamferdroppar, från den 20 januari 2007, om än inom citationstecken. Därefter började Bloggelito använda ordet den 24 februari och har nämnt det i sex texter till sedan dess (dessutom är han den ende som använder “gammelmedia” som tag). Någon gång i slutet av februari började det ta fart, och idag är det ett etablerat ord på bloggar.

Det här är signifikant eftersom det alltid är det som avviker som får ett förklarande märke på sig i språkbruk, och det språkbruket präglas av hur samhället ser ut.

Som exempel fanns det sprit och köpesprit på 1800-talet. Idag finns det sprit och hembränt.

Runt 1930 fanns det bröd och köpebröd. Idag finns det bröd och hembakt bröd.

För inte så länge sedan fanns det färgskärmar. Det pratar ingen om idag.

Och det är därför det är så signifikant att ordet gammelmedia har börjat användas och att innebörden förstås med en fullständig självklarhet. Det är mer än ett ord. Det är ett tecken i tiden.

Uppdatering: Den här postningen från en av gammelmedias konferenser visar det här tydligare än jag kunde gjort med ett abstrakt resonemang…

Andra bloggar om: Gammelmedia, bredband, köpesprit, språkbruk