Jag har intresserat sett vad som hände när Johanna Parikka Altenstedt hotade Isabella Lund och hur bloggosfären reagerade på det. Nu är det flera timmar sedan stormen bedarrade, jag hann inte riktigt med den här gången, men såhär i efterhand tänkte jag kosta på mig några reflektioner.
Som några vet har jag jobbat en hel del med amerikaner. De har ett uttryck för när något går riktigt fel: when the shit hits the fan. När det uttrycket inte räcker till, utan saker går fel i Tjernobylklass, så drar man upp vindstyrkan i uttrycket till shitstorm.
Och det är det som verkar hänt ur JPAs synvinkel. En riktig total jävla skitstorm. Dessutom, ur min synvinkel, en på alla sätt välförtjänt sådan.
Tidigare kunde härskartekniker råda ostörda. Det fungerar likadant på arbetsplatser och i storskaliga samhällen. Poängen är att de är beroende av en och endast en sak: informationskontroll. Dominansen fungerar bara om andra inte känner till den och hur den yttrar sig. Det är därför som folk i diktaturer världen över inte har tillgång till Internet.
Och här har bloggar vänt hela världen upp och ner. Det som tidigare kunde hållas hemligt går inte längre att dölja. När alla kan publicera information och åsikter går det inte längre att dölja en oförrätt. Jag ska inte skriva mer om hur avskyvärt, fegt och föraktansvärt Johanna Parikka Altenstedt betett sig än vad andra redan gjort (se LouiseP, Bloggelito, Opassande, ProjO, Deep Edition och länkarna därifrån) helt enkelt för att jag inte har något att tillföra, utan nöjer mig med att konstatera att bloggare – helt vanliga människor – gjorde något som gammelmedia varken tog sig för eller visade intresse för, nämligen att hålla en viktig debatt levande. Enda undantaget var en diskret postning på Sydsvenskan (som ofta hållt sig långt framför sina kollegor i digitala frågor).
Jag vill gå så långt att jag påstår att när gammelmedia struntar i en sådan sak som att en journalist använder härskartekniker för att kväva en debatt, så är gammelmedia inte bara gammal. Då är den död. Då tillför den inte längre något samhällsgranskningsvärde.
Att det däremot blir en skitstorm i bloggosfären visar var idédebatterna numera förs — för det är inte längre på DN Debatt. Det är här bland bloggar som det diskuteras om yttrandefrihet, om demokratiska fundament, om samhällsutvecklingens nästa steg. Och det finns inga fåniga begränsningar på fyratusen tecken och en gång om dagen: elektroner är billiga och utrymmet obegränsat. Debatten blir därefter: nyanserad, faktaspäckad, tung och i blixtrande tempo.
DN Debatt har, i kontrast, lyckats ta den statusposition man länge verkat eftersträva. Det är inte längre ett debattutrymme. Det är en daglig belöning som föräras de personer som är tillräckligt etablerade, som en bekräftelse på att de är en del av etablissemanget – ty det är bara då man får äran att publiceras på DN Debatt. Gammelmedia har inte längre en idédebatt, ty i en idédebatt tillmäts inte personerna bakom idéerna något värde. Bara idéerna i sig har värde. DN Debatt är numera ett Dagens Nobelpris som föräras dagens intressanta etablissemangsmänniska, men det har inget med debatt att göra. Åtminstone inte i jämförelse med det tempo som förs 24/7 elektroniskt idag, utan begränsning till antalet tecken som kan publiceras en gång om dagen. Och även om DN är urtypen för detta, så har övriga stortidningar i gammelmedia anledning att se upp så att de inte hamnar i samma fälla.
Slutligen är det värt att notera att det som bloggare anser om en person är den nya verkligheten, på ett sätt som är påtagligt långt utanför bloggarnas idédebatt. Johanna Parikka Altenstedt kan aldrig mer få en anställning inom någonting som kräver samarbete eller informationshantering. Det är ett strålande exempel på att Wisdom of Crowds verkligen fungerar, och är ett starkt argument för demokrati som koncept.
Vad menar jag med att JPA aldrig kan få ett jobb? Jo, när jag rekryterar, så googlar jag alltid de kandidater som verkar halvintressanta för att få fram dem jag vill intervjua, och skummar igenom de första två-tre sidorna med sökresultat. Som exempel, om jag googlar Falkvinge, så får jag upp det här (jag tar bara med saker jag skulle noterat vid en rekrytering):
Rickard Falkvinge – Wikipedia, the free encyclopedia
Rickard “Rick” Falkvinge (pronounced fal-k-ving-e), born on January 21, 1972 in Gothenburg, is a Swedish IT entrepreneur, known as the leader and founder of …
Förstaträff. Okej, han har en artikel på engelska Wikipedia. (Jag skulle nog inte läst den – Wikipedia är fakta, jag vill ha åsikter och reflektioner när jag rekryterar.) Hmm, drygt hundratusen träffar på Google och en Wikipediaartikel. Stor online presence för en svensk vanlig jobbkandidat. Gör han något speciellt? I så fall, kan det påverka jobbet?
O’Reilly Open Source Convention 2007 • July 23-27, 2007 • Portland
Rick Falkvinge is the founder and leader of the Swedish Pirate Party, as well as the founder of the … See all sessions presented by Rick Falkvinge. …
Han har varit keynote speaker på OSCON. Här skapar jag mig massor av bilder av personen: han är en varm anhängare av Open Source, intresserad av teknik och communities, och kan resonera tillräckligt intressant för andra personer att han var keynote speaker på alfanördarnas årsmöte. Dessutom färsk data – det var i år. Förmodligen passar han inte i sammanhang med Windows, Microsoft eller DRM.
Och så vidare. Så där går jag igenom de två-tre första sidorna med träffar för varje kandidat. Det är två saker jag letar efter: saker som är postade av personen som verkar indikera att han/hon söker information eller debatt aktivt på nätet, och saker som andra skriver om personen – framför allt negativa saker. När man sitter med kandidater finns det ett överflöd av positiv information, sådant behöver jag inte mer av.
Detta ser jag, med en rekryterares ögon, vid en sökning på Altenstedt:
Johanna Parikka Altenstedt: Blogs, Photos, Videos and more on …
Everything in the known universe about Johanna Parikka Altenstedt. Quick View; Posts · Blogs · Videos · Photos. From Blogs. Blog posts …
Technoratitaggar. Någon har bloggat om henne. Hon deltar med andra ord i debatter. Kollar men hittar inget intressant på Technorati, bara några videofilmer jag inte har tid att titta på. Vad finns det mer?
Johanna P Altenstedt borde be om ursäkt – johanna parrika …
opassande: Johanna P Altenstedt borde be om ursäkt. Vem som helst måste ha rätt att framföra en åsikt. Våra åsikter måste dessutom få i
fr
ågasättas. …
Altenstedt fegar ut från debatten
På sin blogg skrev Johanna Parikka Altenstedt en kort kommentar om sin artikel i måndags. Idag finns där ett litet tillägg där hon först skriver att …
deep|edition » Johanna Parikka Altenstedt. Du borde skämmas
En kvinna vid namn Johanna Parikka Altenstedt hotar att outa Isabella, dvs. avslöja hennes riktiga namn, på sin blogg. Isabella har hela tiden förklarat att …
Altenstedt försöker tysta kritiken « MissEvils svarta hjärta
Johanna Parikka Altenstedt har på ett dygn blivit kändis i bloggvärden, efter att hennes hot mot Isabella Lund resulterat i den senares tystnad. …
Pophöger » Blog Archive » “Stackars” Parikka Altenstedt
Läste idag lite på andra bloggar vad Johanna Parikka Altenstedt skrivit om hennes aktion mot Isabella Lund. Hon kom ut med ett riktigt snyftarinlägg om hur …
studiomannen: Peter, Stina och Johanna Parikka Altenstedt
Johanna Parikka Altenstedt har två. Den svensktalande där hon fortsätter att förklara sitt agerande mot Isabella Lund men lämpligt nog både hotar bloggare …
Johanna Parikka Altenstedt — Blogs, Pictures, and more on WordPress
Dagens ynkrygg – utan någon som helst konkurens är Johanna Parikka Altenstedt. Johanna var tidigare assistent till Maria Carlshamre …
…och jag har bara kommit till andra sidan med träffar, bara på det relativt vanliga efternamnet “Altenstedt”. Jag behöver inte läsa mer, och det räcker med de här rubrikerna utan att jag följer länkarna.
Som om det här inte skulle räcka snubblade jag också över svenska bloggar om Johanna Parikka Altenstedt. Imponerande lista.
Kortfattat, den rekryterare som googlar på Altenstedt – efternamnet räckte – och inte omedelbart kasserar hennes kandidatur behöver få sitt huvud undersökt, baserat på det här datat. Och den rekryterare eller chef som inte googlar kandidater idag förtjänar inte sin lön – jag gör det alltid.
Sammanfattningsvis bedömer jag att JPA kommer att få mycket, mycket svårt att få jobb i framtiden. Det går inte längre att “byta umgängeskrets”, som det en gång gjort.
Jag nämnde några amerikanska talesätt i början av den här postningen. Det finns ett svenskt som passar också: som man sår får man skörda. Angriper man yttrandefriheten och källskyddsprincipen med metoder som folk avskyr, så är det också det fotspåret man sätter i verkligheten – en verklighet man därefter inte kan sudda ut eller fly från.
Andra bloggar om: Isabella Lund, Johanna Parikka Altenstedt, Skitstorm, Rekrytering, Bloggmakt, Yttrandefrihet, Källskydd
Om du som rekryterare inte får några intressanta träffar på google för att den du tänker rekrytera är nätsmart och har separata pseudonymer på nätet för de olika sammahang denna bruka röra sig i, vad gör du då? Är det enligt dig ett minus att ha värnat sin integritet på det sättet?
Inga träffar _alls_ innebär alltid att jag kuggar den sökande, ja. Det går i praktiken inte att vara aktiv utvecklare och inte ha några googleträffar idag.
Det vanligaste är att man ser något dussintal träffar.
Däremot letar jag inte reda på eventuella pseudonymer och följer upp dem. (Jag har också ett gäng sådana.)
Du är kanske lite väl restriktiv i din rekrytering. Jag vet en del briljanta människor, utvecklare faktiskt, som är väldigt svåra att hitta på nätet.
Detta kan ju bero på att arbetssituationen är sådan att det är svårt att göra sig synlig på nätet i sitt professionella sammanhang, tex pga arbete med proprietära produkter mm.
Nåja, det var bara en liten inflikning. Att inte googla håller jag med om är rätt konstigt, även om det faktiskt finns en tänkvärd avvägning mot personlig integritet och rätten till anonymitet även vad gäller rättvis behandlig i en rekryteringsprocess.
Jag kan hålla med om att det finns briljanta utvecklare som inte syns så bra på nätet. Men när man rekryterar är det alltid femtio gånger bättre att släppa en bra kandidat, än att acceptera en dålig.
Skillnad vore om det var ett open-source-projekt eller motsvarande. Men i en anställning, så tänker man dels i termer av att personen ska klara jobbet, och dels i termer av riskminimering.
Det behövs inte mycket för att falla bort från radarn.
Strålande bra skrivet om “gammelmedia”, du träffar ganska mitt i prick.
Men angående ditt rekryterar-googlande, hur hanterar du folk med väldigt vanliga namn? Typ. Hans Nilsson eller liknande. Det är inte så att du genom detta leds till att förorda folk med ovanliga namn?
Vad heter de på din arbetsplats?.. 😉
Visst, det är ju bra att du faktiskt söker och försöker bilda dig en uppfattning och tar det ansvaret det innebär, istället för att som vissa lata och rent ut sagt oansvariga göra misstaget att blanda ihop kunskap och utbildning, och dessutom helt glömma bort personlighet = inte bedöma alls = oansvarigt, ofta pga. ren feghet.
Skräcken hos en beslutsfattare är att göra fel, vilket ofta leder till att beslutsfattaren behöver något att peka på så att det egna ansvarstagandet minskar. Så att man kan säga – “jo men jag gick efter det här, viftandes med ett papper” och inte behöva säga “_Jag_ gjorde bedömningen att” När chefen vrålar – Hur i helvet kunde du vara så…
Hmmm, nu blev jag lite nyfiken. Hur vanligt är det att folk lämnar ut någon av sina pseudonymer att söka på, och hur skulle du ställa dig till det?
Du säger också att du kikar mest på de högre rankade träffarna, men en stor del i rankingen har ju att göra med hur sidorna är kodade, och inte bara med innehållet och hur många som länkar till dem. Du låter således helt orelaterade webbsnickare styra dig när du skall utvärdera en person – Har du tänkt på det?
//steelneck
Sant, jag tror inte mycket på CYA-manövrer. Jag tar alltid fullt ansvar uppfront för mitt eget och min grupps agerande, något som ibland förvånar – något som gör mig både bekväm (eftersom det går att peka på mig) och obekväm (eftersom jag inte spelar efter alla andras regler).
Och visst finns det namn som är helt hopplösa. Det finns en kategori namn som är ännu värre än vanliga som Maria Svensson, och de är namn som redan är tungt associerade med något annat. På mitt förra jobb fanns t.ex. en person som hette Leif Eriksson. Sök på hans namn och du får upp en miljon träffar om den förste vikingen som upptäckte Amerika, och hur coola vikingar är i största allmänhet.
I såna lägen funkar Google helt enkelt inte för att hitta information om kandidaten, då har man en informationskälla mindre.
halla 🙂 mina basta
tankte bara checka
har ni spanat in
http://youtube.com/watch?v=GfjCYH0J6Sw
nagan som tror den funkar sa dar bra? 🙂
Mvh
Sussane
tjingeling! mina basta
vet ni mojligtvis nagat om
har ni spanat in
http://youtube.com/watch?v=GfjCYH0J6Sw
skulle ni vaga prova?
Ha det! tack for alla svar 🙂
Barbro