Det har kommit ett gäng motioner till riksdagen under allmänna motionstiden som förtjänar att tittas lite närmare på.

Först och nämnvärdast är de två fildelningsmotionerna: en från Karl Sigfrid (m) med fyra andra och en från Per Bolund (mp) med sex andra (som jag bloggat löst om tidigare).

De här motionerna skiljer sig åt på två markanta sätt. Karl Sigfrids motion (jag sammanfattar den så, ingen disrespekt avsedd till medmotionärer) går inte så långt i konkreta förslag mer än rubriken säger, “avkriminalisera fildelningen genom en begränsad upphovsrätt”. Per Bolunds motion går desto längre med ett antal konkreta förslag.

Karl Sigfrids motion är en fröjd att läsa för sin djupa bakgrundsförståelse, något som Per Bolunds motion saknar (och till och med blandar ihop upphovsrätt och ägande till min förskräckelse). Per Bolunds motion är å andra sidan förankrad i en pragmatism i termer av “detta kan göras omedelbart”. Tyvärr andas den lite upphovsrättsindustritolkning av internationella fördrag, när vi i själva verket kan legalisera fildelning fullt ut imorgon dag enligt samma fördrag – det är ingen överraskning att upphovsrättsjurister läser fördrag som Fan läser bibeln. Precis för att passa deras syften.

(Korta versionen av varför Sverige kan legalisera fildelning imorgon dag: Sverige har ett sedan länge erkänt och godkänt undantag i UhR för datorprogram, som får fildelas mellan privatpersoner; se §53. WIPO Copyright Treaty säger uttryckligen att film, musik och böcker ska ha samma upphovsrättsskydd som datorprogram. Följaktligen bryter vi idag mot WCT genom att inte tillåta fildelning även för film, musik och böcker. Men den aspekten hör du aldrig från upphovsrättsindustrins jurister.)

Per Bolunds motion skiljer sig också från mängden i det att det är miljöpartiets officiella linje i fildelningsfrågan. Tillåt nedladdning, men inte uppladdning – men se samtidigt till att uppladdning är svårt att åtala för. Personligen tycker jag att den lösningen är lite väl pragmatisk. Antingen är något bra och tillåtet (eller kanske uppmuntrat), eller dåligt och otillåtet. Om man säger att något är bra men måste fortsätta vara tekniskt förbjudet, så blandar man bort korten – även om det är det som går att göra omedelbart.

Missförstå mig rätt nu. Per Bolunds motion är ljusår och milsvidder framför något som kommit från regeringen i den här frågan. Den är också snarlik Piratpartiets valmanifest i delar av det som den konkret föreslår, till exempel med skadeståndsmöjligheter för avsiktligt defekta (läs DRM-skadade) produkter. Däremot går den inte tillräckligt långt i att legalisera fildelning – både upp- och nedladdning – och saknar den djupare bakgrunden. Vidare skulle Piratpartiet aldrig föreslå en expanderas kassettersättning – pp hävdar tvärtom att den ska väck fortast möjligt.

Karl Sigfrids motion, å andra sidan, har allt vad djup bakgrund man kan önska sig – se Christian Engströms kommentarer, till exempel – men jag saknar ett litet speciellt klargörande. Motionstexten säger “släpp fildelning fri”, men rubriken säger “avkriminalisera”. Här visar båda motionerna på en viktig lucka, och det är den civilrättsliga upphovsrätten. Det räcker inte att avkriminalisera om man ska släppa fildelning fri.

Justitiedepartementets fultolkning och överimplementation av IPRED1 öppnar för privat rättsskipning i form av utpressningsliknande civilmål från upphovsrättsindustrin. Då spelar det ingen roll om fildelning är avkriminaliserat – det måste uttryckligen undantas upphovsrättsmonopolet helt och hållet. (Sedan får vi se om alliansregeringen bryr sig om det spanska fallet i EG-domstolen om Promusicae v. Telefónica, där både Kommissionen och generaladvokaten har gett svenska justitiedept en stor fet tumme ner för överimplementationen.) Med Renforsutredningens förslag till indragning av budbärarimmuniteten skulle man nå samma resultat om inte upphovsrätten hade skalats ner på riktigt, även civilrättsligt.

Den invändningen gäller Per Bolunds motion också.

Karl Sigfrid jämför själv motionerna, för övrigt. Jag håller med om att kunder väljer bort DRM-skadade alternativ på egen hand – men det är just därför vi ser sådan utbredd fildelning. Det finns bara avsiktligt defekta medieprodukter på marknaden just nu, som skadar konsumentens utrustning i varierande grad. I vilken annan bransch som helst skulle det här varit oacceptabelt. I vilken annan bransch som helst är det en självklarhet att man som konsument ska kunna få upprättelse om man köper en avsiktligt defekt produkt.

Å andra sidan håller jag å det starkaste med Karl om att det är ett tankefel att anta att dagens inkomstnivå till upphovsrättsindustierna på något sätt skulle vara normativ, och att staten har en skyldighet att med regleringar upprätthålla den inkomstnivån. Kan man inte sälja en tjänst eller produkt som någon är beredd att betala för — om man inte kan tillhandahålla en värdedifferential för att blanda marknads- och fysikspråk — så har man inget existensberättigande som företag.

Det finns två andra motioner som jag vill nämna också. Den ena kommer från Mehment Kaplan (mp) mfl, och heter Stoppa Övervakningssamhället. En av få motioner som visar på en samlad bild av vad som händer just nu, på den erodering av personlig integritet som pågår på alla nivåer, och framför allt på den brist på hänsyn till proportionalitet och effektivitet som tas när nya integritetskränkningar lagstiftas. Man pekar också på hur Europakonventionens skydd för privatlivet konsekvent åsidosätts. Den här motionen är också piratpolitik, den skulle kunna kommit från pp.

(Som exempel: UK Home Office konstaterade nyligen att fler brott inte klaras upp i ett område som har hundratals övervakningskameror, än ett område som inte har några alls — och att där kameror minskar brottsligheten med 5%, så minskar gatlyktor den med 20%. Läs det där igen: hårda data från den kameratätaste nationen på planeten, från den myndighet som har störst intresse att få budget till ännu fler kameror, visar entydigt att övervakningskameror inte hjälper nämnvärt att VARKEN förebygga ELLER beivra brottslighet, och att enkla gatlyktor är fyra gånger effektivare.)

Sist men inte minst handlar två olika motioner från Eva-Lena Jansson (s) och Monica Green (s) om att se till at
t
få bredband till alla hushåll. Tja, alla vill kanske inte ha det – vi har ju fortfarande hushåll utan kommunalt vatten och avlopp, och till och med hushåll utan ström. Men visst finns det enkla saker man kan göra för att förenkla bredbandsutbyggnaden. En av de allra enklaste, och också billigaste, är att lägga svart fiber varje gång man gräver någonstans av annan anledning.

Att satsa på bredbandsutbyggnad hade varit mycket mer framåtblickande än att lägga gud vet hur många miljarder på det fiasko som heter digital-TV. Tablå-TVn kommer att vara död om tio år, utantaget de allra mest tidskänsliga händelserna som sportsändningar (och förmodligen kommer de också att gå genom fiber ändå).

Andra bloggar om: miljöpartiet, moderaterna, piratpartiet, socialdemokraterna, motioner, bredband, fildelning, upphovsrätt, övervakningssamhälle, 1984, kameror, Karl Sigfrid, Per Bolund, Mehmet Kaplan, Eva-Lena Jansson, Monica Green