Jag fick utmaningen från Opassande (via Teflonminne och Studiomannen) att lista åtta grejor jag aldrig tänker ge en chans. Igen, lägger jag till, eftersom jag någonstans måste beslutat mig att inte ge dem en chans. Jag är rätt nyfiken av naturen och brukar vara rätt öppen för det mesta.

Här är min lista på saker som helt enkelt går fetbort.

1. Windows Vista. Microsoft har gjort mig gradvis mer förbannad på sättet de behandlar sina kunder i och med Windows XP — först aktivering (det är väl ingen som glömt att WinXP var det första operativet med de dumheterna?), sedan WGA som presenteras som en “säkerhetsuppdatering för smidigare uppdateringar”, och nu kommer Vista med en aktivt försämrad funktionalitet med DRM-skador. Precis lagom till det är dags att byta operativ, så dyker ett alternativ upp som gubben i lådan – ett alternativ som dessutom är fullvärdigt, fritt och gratis. Det här är starka ord, med tanke på att jag arbetade tre år på Microsoft och, som det heter, smoked the Microsoft kool-aid — alltså, såg Microsoft som världens centrum på en daglig basis. MS har förbrukat mitt förtroende.

   Det kan ju nu hända att jag måste köpa nya datorer med Vista förinstallerat, men det hindrar mig inte från att byta ut det så fort det går. När jag installerar nya Windows idag, vilket händer serverside, så installerar jag Windows 2000.

2. Intimpiercing. Och, för den delen, piercing över huvud taget. Jag har tillräckligt med kemikalier i min kropp utan att aktivt behöva lägga till nya för prydnads skull.
3. Subdermala RFID-taggar och annat övervakningskrafs. Det finns gott om klubbar som i nåt slags elitsträvan planterar identitetstaggar under huden på sina elitaste besökare, så att de får gå före i kön. Övervakningsmardröm. Vilket leder mig till…
4. Stureplan. Jag jobbar på Stureplan, det räcker för att veta att jag inte vill vara på uteställena här. Jag kommer från Göteborg — där växer man upp med helt andra värden än en vacker och/eller rik fasad.
5. Surströmming. Jag bodde i Norrland ett tag, och en gång fick några nästan in mig i huset där de hade en surströmmingsfest. Stanken blev överväldigande och jag vände i dörren. Unfit for human consumption. Det sägs att tullkontor i hela världen har lärt sig att känna igen ordet “Surströmming” för att aldrig någonsin öppna burkar det står så på.
6. DRM-skadad musik eller film. Inga kommentarer. Branschen ska bara dö.
7. Tobak. Sorry, fixar det bara inte. Jag har min uppsättning dagliga droger (koffein, socker, bullar och Coca-Cola) men allt med tobak går fetbort, speciellt när det är i luften.
8. November. Står alldeles runt hörnet. Mörkret faller. Hur fan står man ut? Det är ett underverk att vi inte består av lallande neurotiker, hela Sverige. (Å andra sidan finns det många som hävdar att det är just det vi är…)