Jag läste för ett tag sedan boken Jennifer Government. Det är en bok som utspelar sig en kort bit in i framtiden — 20 minuter eller så — där multinationella företag är de enda som styr nationer, och där företagen konkurrerar på lika villkor med staten om t.ex. polisväsende, försvar etc.
Bokens första kapitel handlar om Hack Nike och John Nike som träffas och gör upp en affärsplan för marknadsföringen av Nikes nya skor, som bland annat involverar att skjuta ett par tonåringar som just köpt skorna, så att streetvärdet på skorna ska gå upp.
Jag sade Hack Nike och John Nike som jobbade på Nike? Just det. Ett av de mer osannolika momenten i boken är att alla som tar anställning på något företag byter sitt efternamn till företagets, som en lojalitetsprocedur. Personen Jennifer Government, en av bokens huvudpersoner, jobbar alltså åt Myndigheterna. Det här var det enda i boken jag tyckte var lite väl långsökt.
Sedan slog jag av en slump upp kontaktlistan i min mobiltelefon, och läste innantill (urval):
Alex Sydsvenskan
Cecilia Expressen
Eva-Lena Riksdagen
Evelyn Hemfrid
Janne Labs2
Kari NordicBet
Magnus Nattstad
Niclas Glife
Quinn Wired
…och skrattet fastnade i halsen…
Pingat på intressant. Andra bloggar om: Jennifer Government, namnbyte
UPPDATERING: Den som vill kan läsa första kapitlet i boken på webben, här.
Mindre smickrande är kanske att heta Johnny Feskekörka, Ola Saluhall, Anna Ica, Torsten Konsum eller varför inte Veronica Moulin XXX Rouge…
Nina Skattemyndighet och Lovisa Polis.
Hm, kan inte hålla mig nu… Rick Piratpartiet, Fredrik Moderaterna, Mona Socialdemokraterna.
Jag har läst boken. Med tanke på alla andra kvar som arbetsgivare kan ställa på sina anställda är ett namnbyte en bagatell. Därför såg inte jag det som så väldigt orealistiskt.
Ett exempel på krav är att du ska tillvarata din arbetsgivares intressen, vilket innebär att du tvingas avstå din grundlagsskyddade yttrandefrihet. Och kan man kräva det, kan man kräva vad som helst.