Förslaget om trafikdatalagring har landat. I ett pressmeddelande kallar jag det för “ren ondska”. Det är första gången jag uttryckt mig så starkt.

Men det är också precis vad jag bedömer.

Nu är det verkligen sista chansen att rädda demokratin. Demokrati – detta slitna ord som används om precis vilket samhälle som helst, även DDR och Nordkorea. Så ok, demokrati kanske inte var det bästa ordet att prata om, eftersom det används som en sliten klyscha. Vi försöker igen:

Nu befinner sig Europa i motsvarigheten till 1935. Om vi låter de lagförslag som redan är lagda nu gå igenom, så kommer det att bli mycket, mycket svårt att vrida tillbaka klockan till en tid där vi hade någon form av rätt till ett privatliv, oövervakat av statsmakterna. Det ligger redan lagförslag för att registrera och avlyssna all vår kommunikation, för i helvete! Vi ska spåras och pejlas in där vi går genom stan! Varenda en av oss, alla medborgare!

Problemet är att när man pratar med folk om det här, så upplevs man som alarmist. Folk tror inte på det man säger, trots att lagförslagen ligger på bordet och det går att läsa innantill. Det är helt enkelt alldeles för långt ifrån den bild som svensken har av Den Goda Staten. Samma goda stat som f.ö. tvångslobotomerade och tvångssteriliserade oönskade samhällselement, vilket oftast men inte alltid betydde zigenare/romer, ända fram till 1975. Samma goda stat där det statsbärande partiet – socialdemokraterna – hade en egen hemlig polis som opererade utanför lagen helt utan insyn.

Den som tror att samma stat inte kan göra samma sak igen är farligt naiv. Är det verkligen en stat som du vill anförtro hela ditt liv, varenda bokstav du skriver och talar, åt? Är det en stat som du vill bära en spårsändare åt?

Highlight: Oscar Swartz har läst förslaget och noterat en hårresande detalj som gör hela förslaget till en enda stor rökridå för att kunna bygga ut övervakningen godtyckligt utan besvärande inblandning av riksdagen.

I morgon kommer jag att komma med ett längre brev där jag ger ett par konkreta tips på vad vi kan göra och hur vi kan agera. För nu måste vi organisera motståndet. Nu är det allra sista chansen vi får att lösa det här inom ramarna för vår parlamentariska demokrati. I ett tidigare inlägg skrev jag om att jag är osäker på om vi har nog med tid. Jag hoppas, men är inte längre säker på att valen 2009 och 2010 kommer att komma tillräckligt snart för att vända trenden. 2014 är nästan garanterat försent.

För historien visar, att när en massövervakning väl är införd, så försvinner den inte på länge – och när den väl försvinner, så gör den det under ganska blodiga lågtrivselaktiviteter. (Östtyskland var ett rejält undantag, även om landet i sig var ett lågtrivselsamhälle under lång tid.)

Läs mer: Bloggen Bent skriver om Thomas Bodströms nackskott mot demokratin, Opassande skriver läsvärt, ProjO skriver “Ni som driver igenom den här lagen är ena jävla as och jag hoppas innerligt ni dör en plågsam död“, Christian Engström konstaterar att det bryter mot Europakonventionen, Andra Sidan skriver Arg, Rädd och Maktlös, Deep Edition skriver om Det Riktiga 1984.

Pingat på intressant. Andra bloggar om: integritet, övervakning, datalagring, trafikdatalagring, datalagringsdirektivet, Bodströmsamhället, Thomas Bodström, nackskott, Europakonventionen, politik, Piratpartiet, lågtrivselsamhälle