Såhär vid halvfyratiden är det skymning i Sollentuna där jag bor, och jag tänkte därför passa på att sammanfatta året som gått 1983. (Det här har både skickats ut till Piratpartiets medlemmar och postats på min blogg, därav det lite annorlunda formatet.)

För skymning är det, i dubbel bemärkelse. Det här var året då etablissemanget förklarade krig mot privatlivet som koncept.

Vi börjar med lagförslagen som kommit.

Våren

Regeringen började starkt med ett lagförslag på den största massavlyssningen som någonsin förekommit. Det skickades ut på remiss över jullovet för att undvika besvärande invändningar, med planerat regeringsbeslut den 6 januari.

Som tur är blåste en instans – SÄPO, av alla – i skamvisselpipan om vad som försökte kuppas igenom, och så blev det åtminstone en debatt. Det visar sig att regeringen vill kunna avlyssna alla telefonsamtal och all Internettrafik som passerar Sveriges landsgränser – vilket även den mesta inhemska trafiken, bland annat all mobiltelefontrafik, gör av tekniska skäl.

Jag var på riksdagens hearing om massavlyssningen, och kunskapsnivån var skrämmande låg. Övervakningshökarna lyckades styra debatten till att handla om tekniska detaljer om vilka kommunikationer som väljs ut för närmare granskning, i stället att diskutera den övergripande frågan: ska staten få lyssna på allas telefonsamtal, mail och webbsurfning?

Det är dessutom inte bara regeringen som ska få beställa avlyssning – det är dessutom alla myndigheter (Vägverket, Försäkringskassan…) och till och med näringslivet. Det är dessutom värt att notera att vi inte pratar om att beställa avlyssning av en enskild telefon. Vi pratar om att lyssna efter något speciellt i alla telefoner.

Det blir en rejäl debatt som slutar med att övervakningshökarna driver igenom vissa delar av övervakningen i juni, medan huvuddelen av förslaget får vänta ett år – det skjuts upp genom en grundlagsparagraf som kan användas för integritetsinskräkningar, om man anser att det inte debatterats tillräckligt.

Sedan dess har ingen debatterat det alls, så det året man köpte håller på att bara löpa ut.

Sommaren

Den första dagen på Almedalsveckan, när det skulle få så lite uppmärksamhet som möjligt, så valde regeringen att publicera Sveriges tolkning av EUs sanktionsdirektiv, IPRED1. Det är det direktiv som säger att man ska kunna spåra förfalskade varor – alltså varumärkesintrång. Samma direktiv säger också uttryckligen att det inte får användas som förevändning för att inskränka privatlivsskyddet.

Detta tolkade det svenska justitiedepartementen och den svenska regeringen till att upphovsrättsbevakande organisationer som IFPI och Antipiratbyrån ska kunna gå förbi rättsväsendets integritetsskydd och med lagstöd kunna kräva identitetsuppgifter direkt av internetoperatörer. De undantar också uttryckligen upphovsrättsbevakarna från svenska skyddslagar för personuppgifter (PUL). Det är inte bara en överimplementation, det är direkt i strid mot direktivet.

Så dels säger regeringen “EU tvingar oss till det här” när de i själva verket försöker få igenom något helt eget, och dels väljer de avsiktligen att lägga fram förslaget när det ska få så lite uppmärksamhet som möjligt.

Piratpartiet kommenterade det hela i ett pressmeddelande och var i media och skällde lite välförtjänt.

Det här draget från regeringen var en vattendelare, eftersom man för första gången aktivt konstaterade att det fanns en konflikt mellan skivindustrin och personlig integritet för medborgarna, och prioriterade skivindustrin.

Nu uppmärksammade EG-domstolens generaladvokat Juliane Kokott det hela, skällde ut den svenska regeringen och justitiedepartementet efter noter, och det hela ligger nu och väntar i EG-domstolen. Men det visar vilken liten respekt den svenska regeringen har för både personlig integritet och för att tekniken förändrar samhället.

Hösten

På hösten hettade det till ordentligt med lagförslag. Vi börjar med den s.k. Renforsutredningen, som Thomas Bodström tillsatte på våren 2006 för att slippa diskutera fildelningsfrågan under valrörelsen.

Den utredningen gavs i uppdrag att… inte legalisera fildelning. Ungefär. Att föreslå en lagändring som “löser problemet” utan att legalisera fildelning. Så utredaren, Cecilia Renfors, kom fram till att budbäraren ska göras ansvarig för meddelandet. Internetoperatörerna ska kunna ställas till svars för vad deras användare gör.

Utöver att detta bryter en tvåtusenårig rättstradition för att behaga förfallande monopolister, så är det förfärligt ur flera andra hänseenden. Det skapar också en avsiktlig sammanblandning mellan polisväsende och näringsliv, något som flera sakligt kallat för fascism 2.0, ett ord som här används i sin mest lexikala betydelse.

Förslaget föreslår dessutom att personer som bryter mot immaterialrättsmonopolen ska kunna få sitt Internet avstängt av internetoperatörerna, utan rättegång, något som fullbordar spiken i kistan.

Lagförslaget är just nu ute på remiss och i stort sett bara upphovsrättsmonopolisterna är positiva. Tidigare har det räckt för att driva igenom sådana här lagskärpningar.

Sedan kom då lagförslaget om trafikdatalagring. Det som innebär att varenda kommunikation du gör ska loggföras. Det som innebär att din mobiltelefon blir en statlig spårsändare. Det är demonstrationer lite varstans i Europa mot det här förslaget just nu, och Irland har stämt EU inför EG-domstolen. Det anses bryta mot de mest fundamentala principerna om privatlivets helgd.

Det är fruktansvärt. Det är en mer långtgående övervakning än Stasi någonsin hade tillgång till.

Men den svenska blå regeringen lägger inte två strån i kors för att hindra massövervakningen att införas. Det skulle den röda inte heller gjort.

Vintern

För att sluta cirkeln, så lade regeringen ånyo över jullovet ett lagförslag om att polisväsendet ska kunna strunta i integritetsskydd kring våra adresser på Internet, de s.k. IP-adresserna. Idag har de ett väldigt högt skyddsvärde – det krävs ett brott som ger minst två års fängelse för att polisen ska få undersöka vem som ligger bakom en viss adress.

Regeringens lagförslag säger i stället att polisen ska ha tillgång till alla adresser hela tiden, innan någon ens är misstänkt för något brott, som en slags allmänspaning rakt in i våra privatliv.

Bloggosfären reagerar med ett ramaskri och gammelmedia med en gäspning.

Det här är den elektroniska motsvarigheten till godtyckliga kroppsvisitationer mitt ute på stan. Med de här lagförslagen är vi framme vid “Papieren, bitte”.

Utanför lagförslagens värld

Myndigheterna blir också alltmer duktiga på att kränka integritet systematiskt, inom eller utom lagen (i praktiken har det tyvärr inte gjort så stor skillnad). Jag tänkte ta några exempel:

I våras höll amerikanska handelskammaren en hearing om “det svenska piratproblemet”, där den danska antipiratgruppen berättade att de måste få politikerna att förstå att Internet måste filtreras för fildelning. Ett av de mest framgångsrika recepten för att få dem att förstå det, meddelades det, var att associera fildelning med barnporr.

En månad senare,
s
om av en händelse, så meddelar Rikspolisstyrelsen att de tänker föra upp The Pirate Bay på censurlistan – den lista över websiter som polisen inte anser att svenskar ska besöka, trots att det är fullt lagligt, som innehåller allt mellan semesterbilder och bonsaiträd (men som officiellt bara ska innehålla barnporr) – eftersom någon har påstått att Pirate Bay har barnporr på siten. (En analys visade senare att så inte ens var fallet.) Den sortens censur är en riktigt mörksvart företeelse och visar att rikspolisstyrelsen inte klarar av ansvaret att få censurera svenskars kommunikation, om än med aldrig så goda avsikter. Jag citerar mig själv ur vårt pressmeddelande:

– Det här är ett hårresande flagrant missbruk av det förtroendeförhållande som rått mellan Internetvärlden och Rikspolisstyrelsen i syfte att stoppa barnporr, säger Rickard Falkvinge, partiledare för Piratpartiet. Nu när man väl fått möjlighet att stänga ner oönskade websajter så utnyttjar man det till att stänga ner The Pirate Bay efter det misslyckade försöket förra året. Även denna gång genom skandalöst maktmissbruk.

– Detta är inte värdigt en rättstat. De som fattat det här beslutet kan inte arbeta kvar inom vårt rättsväsende, fortsätter Rickard Falkvinge. Det sätter dessutom hela legitimiteten för barnporrfiltret ur spel. Filtret är inte menat att subjektivt användas av myndigheter för att släcka ner misshagliga hemsidor, när de inte bryter mot några lagar.

Skatteverket begärde ut uppgifter om alla svenskars internetaktivitet från svenska internetoperatörer, under hot om böter på en halv miljon kronor. Bara Bahnhof (såvitt jag vet) ber dem rätteligen att dra åt helvete, och pekar på svensk grundlag och en kommande JO-anmälning. Det är sådant här som gör att jag blir mer och mer övertygad att det är en bra idé att bara myndigheter ska få använda personnummer, för att försvåra samkörningar av privata uppgifter mellan myndigheter och näringsliv. (Det är bara Sverige och Finland som har systemet med personnummer. I andra länder tappar man andan vid blotta tanken på att vara så registrerad. Danmark har ett liknande system, men där just bara myndigheter får använda det.)

Socialminister Göran Hägglund inför censur för lagstiftarna, genom att filtrera deras Internet, så att de inte kan få ta del av olämpligt material i sitt lagstiftningsarbete. Filtret sköts av ett företag på främmande makt. Vi krävde hans omedelbara avgång. Opassande har valt att göra det till sin läsvärda nyårskrönika.

I ett fildelningsåtal så lämnar åklagaren över beslagtagna hårddiskar till Antipiratbyrån och IFPI. Piratpartiet JO-anmälde direkt. Christian Engström sammanfattar med Pontén äger din dator.

Slutligen fortsätter skivindustrin att lobba för ett filtrerat Internet, nu på europeisk nivå, där internetoperatörerna ska få göra monopolisternas smutsiga jobb. Vad de inte förstår, som den nya filmen Steal This Movie II pekar på, är att Internet till sin själva natur bara består av fildelning. Det går inte att stoppa fildelning med mindre än att stänga ner all digital kommunikation.

Så hur ser det ut partipolitiskt?

Med Alliansen vid styret, så var vi ganska säkra på att Moderaterna, Folkpartiet och Kristdemokraterna skulle fortsätta socialdemokratins arv med övervakningshets. Däremot har Centern svikit nästan allt de stod för under valrörelsen när de enhälligt stämmer in i den övervakningskören.

Dessutom kommer som tidigare de flesta av förslagen fortfarande från den röda regeringen. Både trafikdatalagringen och FRAs massavlyssning härstammar från den förra regeringen, där miljöpartiet och vänsterpartiet stödde regeringen trots deras hetsjakt på privatlivet, även om de inte gör det nu när de sitter i opposition.

Så tyvärr finns det inget, inget, riksdagsparti man kan rösta på för att ha kvar sitt privatliv. Det finns enstaka politiker, men med ett mörksvart facit i hand, så viker även de mest frispråkiga riksdagsledamöter sig så fort det verkligen gäller.

Det finns ingen i riksdagen idag som försvarar privatlivet. Det enda oppositionen är kapabel till är att fördröja Bodströmsamhället något.

Piratpartiet behövs. Det säger tack och lov fler och fler.

Det finns några positiva tecken också. De är inte många, men de finns.

Bloggosfären vaknar mer och mer till vad som håller på att hända. Integritetsdebatten håller på att bli en debatt mellan bloggosfären och gammelmedia, eller rättare sagt, gammelmedia skriver ingenting om den, men bloggosfären börjar åtminstone sjuda av krav på privatliv och rättssäkerhet.

Tyvärr kan man inte rösta på bloggosfären.

Piratpartiets ungdomsförbund, Ung Pirat, har under året växt till ett av Sveriges största. Mina gratulationer och hattlyftningar till Stefan Flod och hela förbundsstyrelsen.

Norska Venstre tog i april hela Piratpartiets kulturpolitik och gjorde till sin egen, enhälligt, på sitt landsmöte. Det är en viktig signal eftersom det säger att våra idéer håller och vi ligger rätt i tiden – vi ligger bara en liten, liten smula före alla andra i debatten. I respons till Venstre gick förresten den norska upphovsrättsindustrin ut och angrep ett får på Hardangervidda.

Jag gjorde en fundraisingresa till USA i somras där jag pratade på många ställen om Piratpartiet. Det gav inga pengar att tala om, men väl en massa uppmärksamhet. Paradoxalt nog skrev svensk gammelmedia om att vi var omtalade i amerikansk media.

Fundraising, ja. Finansiering fortsätter att vara ett problem. Som alla vet har vi inga höga medlemsavgifter, för att det inte ska vara ett ekonomiskt ställningstagande att bli medlem i partiet. Men nu börjar vi få ont om uppslag till externa finansiärer, och kommer därför att be medlemmarna om hjälp. Jag återkommer om det.

Tack till alla bloggare som är med och kämpar för personlig integritet, vare sig ni kallar er pirater eller inte. Vi behövs alla för att behålla det öppna samhället. Tack till Blogge, Oscar, Opassande, Christian, LouiseP, ProjO, Thomas Tvivlaren, Deep Edition och alla andra. Ni vet vilka ni är, och ni vet att vi alla behövs.

Festa in nyåret väl och sov gott, så vaknar vi till 1984 imorgon när solen gryr.

Pingat på intressant. Andra bloggar om: politik, piratpartiet, nyår, 1984, 2007, rättssäkerhet, ifpi, upphovsrätt, privatliv, personlig integritet, fascism, hardangervidda

UPPDATERING 1: Missa inte heller Blogges nyårskrönika på ungefär samma tema.