Efter att ha spenderat tre månader på heltid med att försöka dra ner byxorna på FRA, så är det dags för mig att ta mig an ett nytt företag som vill lära sig leverera programvara eller tjänster med kvalitet och förutsägbarhet – för att inte tala om yrkesstolthet.

Känns den här situationen igen?

Säljare: Kunden ringde imorse igen. Systemet funkar fortfarande inte. Hur kan ni leverera något så dåligt när jag har kämpat så för att ta hem den här kunden?

Tekniker: Du sålde något som vi inte hade färdigt att leverera! Vad väntade du dig? Vi fick två veckor att utveckla! Utan någon möjlighet alls till kvalitetssäkring!

VD: Ni sade ju i och för sig att det kunde gå på två veckor.

Tekniker: Ja, men sedan fick vi ju en massa annat att göra som var viktigare! Vi har haft sammanlagt en och en halv dag att arbeta på det här som vi sade upfront skulle ta runt fyra veckor att göra bra. Och det trots att vi jobbat alla lördagar och söndagar! Hur tror ni att kvaliteten blir?

Säljare: Jag skiter i vad ni har för ursäkter, kunden måste få sina prylar! Jag har jobbat hårt för det här kontraktet!

VD: Det är ju en väldigt viktig kund. Vi behöver intäkter.

Tekniker: Men ge oss arbetsro att ta fram produkten med den kvalitet som förväntas, då!

Så här ser alla IT-företag ut i en viss tillväxtfas. Det är mer eller mindre fruktansvärt att arbeta på ett sådant här ställe för alla inblandade. Alla företag jag gått ut till på mina uppdrag har sett ut precis så här.

Säljarna är frustrerade över att de tar hem kontrakt efter kontrakt, som teknikerna schabblar bort med att inte leverera.

Teknikerna är vansinniga över att säljarna lovar saker som inte är förankrade bakåt i organisationen.

Ledningen är frustrerad över att kunderna blir arga och att produktkvaliteten sjunker.

Det märkliga är att alla företag jag kommer ut till tror att de är så unika i den här situationen. Tvärtom. Det händer alla företag som växer till en viss punkt när säljare inte längre har daglig kontakt med tekniker.

Alla företag jag gjort min insats på har gått från detta läge till att leverera med kvalitet och fullständig förutsägbarhet, för att inte säga hög moral. Teknikerna har varit totalt nedtyngda av problem och fått släpa sig till arbetet på morgonen, att kämpa sig igenom ännu en dag där de får en massa skäll av kollegor för att de fullföljt beslut där de varnat klart och tydligt för konsekvenserna. Efteråt tänds något i deras ögon. De flesta kallar det för arbetsglädje och yrkesstolthet. Säljarna har fått uppmana all sin vänlighet som finns för att hålla kunderna nöjda trots att grejerna inte fungerar — något som deras personliga relationer blir drabbade av. Plötsligt kan de i stället lova saker tre månader i förväg – och de kommer på exakt rätt datum med utlovad kvalitet.

Det är inte magi. Det är ingen silverkula. Det är en väl beprövad uppsättning verktyg som alla företag i den här fasen antingen måste ta till sig, eller gå under. Saker som kvalitetskontroll. Tidmätning. Återkoppling. Kvalitetsmätning. Roadmaps. Triage. Kundåterkopplingsmöten. Featureplanering. För mig som har sett samma mönster på många företag, så är det inte svårt. Men när man är mitt inne i det, så känns det helt omöjligt att ta sig ur det hela. Speciellt om man inte känner till verktygen, och vilken nytta de gör.

Nu letar jag efter ett nytt problemföretag att lösa ut ur den onda spiralen, jag letar efter ett uppdrag som brukar ta 6-9 månader att fullfölja. Om du känner igen ditt företag i det här, så ring mig (0708-303600) eller titta närmare på min CV.

“Men Rick”, kan man fråga sig, “har du verkligen kapacitet för ett sådant uppdrag samtidigt som du leder Piratpartiet?”. Det är en helt berättigad fråga. Mitt enklaste svar är att peka på mitt senaste uppdrag hos Glife, som hade precis samma symptom som alla andra vid tidpunkten jag kom in. Det uppdraget tog jag under tiden jag ledde Piratpartiet (men efter valet 2006). Sex månader in i uppdraget fick företaget pris som en av Sveriges bästa produkter, och när jag lämnade uppdraget hade trafiken till Glifes webbcommunity tredubblats. I stället för att prata om min kapacitet och förmåga, så låter jag resultaten tala för sig själva. Det blir tydligare så.