Vi har länge sagt att FRA bryter mot Europakonventionen – och därmed mot svensk grundlag.
Idag kom den här domen från Europadomstolen (som dömer just om Europakonventionen). Det var Erik Josefsson som hittade den. Jag citerar honom:
1. Principal facts
The applicants are Liberty, British Irish Rights Watch and the Irish Council for Civil Liberties, a British and two Irish civil liberties’ organisations based in London and Dublin, respectively.
The case concerned the applicant organisations’ allegation that, between 1990 and 1997, their telephone, facsimile, e-mail and data communications, including legally privileged and confidential information, were intercepted by an Electronic Test Facility operated by the British Ministry of Defence.
Från domen:
FOR THESE REASONS, THE COURT UNANIMOUSLY
1. Declares the application admissible;
2. Holds that there has been a violation of Article 8 of the Convention;
En myndighet som arbetade under försvarsdepartementet (hej FRA) avlyssnade i hemlighet telefon- och datakommunikation (hej FRA).
Det här är tillämpligt även på FRAs nuvarande verksamhet med spaning i luften.
FRAs verksamhet ska inte regleras. Den är grundlagsstridig. Bryter mot grundläggande demokratiska fundamenta. Myndigheten ska läggas ner. Läggas ner, bommas igen, och ersättas med ingenting alls.
Pingat på Intressant. Andra bloggar om FRA, privatliv, politik, piratpartiet, avlyssning
Låter som att vår kamp inte är förgäves..
Läsvärt domstolsutslag som ger stöd för min tes att varje svensk medborgare med hänvisning till Europakonventionen artikel 8 och sin egen goda vandel bör kunna begära personligt undantag från FRA:s signalspaning.
Man bör alltså kunna begära att FRA för varje enskild medborgare som begär detta styrker hur man menar att vederbörande utgör en nationell säkerhetsrisk som ger rätt till inskränkningar i de konventionsfästa rättigheterna samt hur de inskänkningar som blir följden av FRA:s spaningsåtgärder kan anses proportionella mot inskränkningen.
Själv har jag redan skickat in en sådan hemställan till FRA och för den som vill göra detsamma har jag gjort en pdf-mall för ändamålet som finns att ladda hem här:
http://www.demofon.se/docs/hemstallan_om_undantag_fran_signalspaning_mall.pdf
Låt oss dränka FRA i undantagskrav och, om det inte hjälper, anmälningar till Europadomstolen.
[…] om FRA de senaste 48 timmarna: Ledarblåggen – ST.nu, Rick Falkvinge (pp), Klocklös i Tiden – Freudianska fel, Sidvind, Tomas sida, Mina Moderata Karameller, Svensson, […]
Klockrent. Undrar hur Allan Widman (fp) och Sten Tolgfors (m) kommer spinna denna information… kanske genom att säga: “Men FRA:s avlyssning är ju inte hemlig, alla svenskar är nu mer än väl medvetna att vi lyssnar och läser, ALLT”
[…] läser jag hos Falkvinge om en dom i Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna där en betydligt […]
Mats, jag sympatiserar givetvis med din indignation, men jag hoppas du inser att din formella begäran om “undantag” från att beröras av signalspaningen är helt meningslös.
Även om vi för ett ögonblick skulle anta att FRA följer alla gällande regler till punkt och pricka, så har FRA inte befogenhet att bevilja dig något undantag från en verksamhet som den myndigheten är ålagd av regeringen att utföra. FRA tar inte order från dig personligen eller ens från Europadomstolen; FRA lyder under regeringen och kan endast hänvisa dig dit.
Inte heller regeringen kommer att behandla din begäran om du skickar den dit, för det finns inget lagstöd för det slag av individuellt undantag som du begär vid någon berörd myndighet.
Det finns god grund att hävda att FRA:s verksamhet strider mot Europakonventionen och därmed mot svensk lag (jag tvekar att skriva “svensk grundlag” eftersom regeringsformen lämnar ganska stort utrymme för att inskränka medborgerliga fri- och rättigheter i vanlig lag, men det spelar ingen större roll här). Lagstridigheten upphör inte bara för att du och alla andra som begär det får individuella undantag från avlyssningen; det är själva massavlyssningen som är olaglig, oavsett vad de enskilda abonnenterna tycker om saken.
Det du gör är med andra ord jämförbart med att skicka en formell skrivelse till något kriminellt MC-gäng och kräva att de spränger sina motståndares parkerade fordon någon annanstans än utanför just ditt hus. Deras brott är inte bristen på hänsyn till just din nattro, utan att de överhuvudtaget spränger andras egendom i luften om det så sker inom avspärrat område. Anmäl dem till polisen i stället, då polisen åtminstone har administrativa rutiner för att handlägga din anmälan.
Att dränka FRA i “undantagskrav” är alltså lika konstruktivt som att blockera infarten till området på Lovön med betongblock. Det kostar i praktiken mer än det smakar.
I stället för att uppmana hundra människor att skicka meningslösa brev till FRA, så borde du uppmana hundra myndigheter att utreda vad FRA håller på med, exempelvis Polisen, Datainspektionen, Post- och telestyrelsen, Justitiekanslern, Konsumentverket, Konkurrensverket, Statens strålskyddsinstitut, Lantmäteriverket, Naturvårdsverket, Ekerö kommuns byggnadsnämnd, what have you, allt efter deras respektive kompetensområden. Utnyttja varje myndighets eget regelverk för att angripa FRA, till exempel genom att klaga hos DI över missbruk av personuppgifter och hos PTS över utebliven telesekretess. Det blir mer jobb för dig och oss andra, men det sätter mängder med tjänstemän i arbete, och chansen till utdelning blir så mycket större. Genom att skriva till FRA engagerar du på sin höjd en papperskvarn.
Ja, det blir ett slags DDoS-attack, men en fullt legitim sådan, och betydligt effektivare än att själv likt David mot Goliat vända sig direkt mot fienden.
Anders Andersson: Jag är ju inte jurist men jag antar att de på Centrum för Rättvisa har någon juridisk grund för att säga följande:
“Det ska väldigt mycket till för att en hel lag ska strida mot Europakonventionens rättighetsskydd, konstaterar han. Vad som är mer angeläget just nu är den potential av kränkningar som själva tillämpningen av lagen rymmer i det enskilda fallet.
Europakonventionen kräver att varje kränkning av skyddet för korrespondensen ska stå i proportion till ändamålen. Det innebär att varje enskilt ingrepp ska vara nödvändigt. Om det finns mindre ingripande medel för att uppnå samma mål, ska de i stället användas. Och eftersom proportionaliteten ska uppnås i varje enskild övervakningsåtgärd, är kraven ganska högt ställda.
Dessutom ställer Europakonventionen krav på de ändamål som rättighetskränkningen grundar sig på. I ljuset av det kan det ställa till problem att syftet med signalspaningen är så vitt formulerat i förarbetena till FRA-lagen.
Tidigare har vi haft en snävare definition av vad som är en fråga om nationell säkerhet. I propositionen till den nya lagen nämns däremot valutarisker och ekologisk balans som nationella säkerhetsintressen. Frågan är om de ändamålen kan motivera övervakning i det enskilda fallet.”
Det tolkar i varje fall jag som att det jag föreslår inte är lönslöst. Naturligtvis inser jag att FRA själva kanske inte har befogenhet att på tjänstemannanivå bevilja mig detta undantag men att de efter en sådan hemställan bör vara skyldiga att sätta igång en process för att bevilja eller bara avslå den så att man sedan kan gå vidare.
Ja, som nån sa, så är det klockrent.
Övervakning av e-mejl etc strider emot artikel 8 i EG:s grundlag, som står över svensk lagstiftning.
Det går inte att tolka det på annat sätt.
Skulle man, efter att lagen trätt i full kraft, kunna skicka ett utrikes email och sedan försöka få det prövat i Europadomstolen huruvida nyttan av avlyssningen av mailet stått i proportion till brytandet av brevhemligheten och kränkningen av min integritet? Och skulle det leda någonstans?
Nope, FRA har inte ens skyldighet att “sätta igång en process” på din begäran, för svensk lag lämnar inte utrymme för någon sådan process. Möjligen kan du kräva att få ett artigt svarsbrev som säger “Begäran mottagen och diarieförd; kommer ej att föranleda åtgärd”, men jag tvivlar på att FRA ens kommer att sträcka sig så långt sedan de fått något tiotal brev enligt din mall.
Centrum för rättvisa skriver ingenstans att enskilda rekommenderas korrespondera med FRA; de talar endast om Europadomstolen och övriga rättsliga instanser. Det är också den väg jag vill anvisa dig; gör en polisanmälan om du anser dig ha belägg för att FRA begår något brott, precis som Rick gjorde i början av juni. Du behöver inte själv vara brottsoffer för att anmäla ett brott. Det är dock en fördel om du gör en smula egen juridisk research först, så att din anmälan inte ser ut som alla andras och läggs till handlingarna “i brist på utredningsuppslag”.
Det är sådan juridisk research som vi kan hjälpas åt med, och Polisen är inte den enda myndigheten vi kan utnyttja, utan jag räknade upp en hel rad i min förra kommentar. Vi vinner inget på att orsaka en massa pappersexercis för pappersexercisens egen skull, utan vi bör använda vår kollektiva uppfinningsrikedom för att hitta de politiska och juridiska hålen i FRA:s skal. Kör in en giftig myndighet i varje upptäckt hål likt en skiftnyckel i ett känsligt maskineri; att offra tusentals obeväpnade enskilda på att de kastar sig själva mot skalet är bara dumt.
Europadomstolen är den sista och avgörande instansen, men knappast den enda. Problemet är att om vi skulle börja i den änden och mot förmodan förlora, då blir det sannolikt mycket svårare att försöka driva saken via någon annan instans. Låt alltså inte Datainspektionen och PTS sitta sysslolösa medan vi klurar ut hur man vänder sig till Europadomstolen utan att först hitta en enda avlyssnad människa.
[…] http://rickfalkvinge.se/2008/07/02/hogaktuell-dom-i-europadomstolen/ […]
[…] har i dagarna satt prejudikat(?) för […]
Anders Andersson: en svensk myndighet har vad jag vet skyldighet att svara på en skrivelse från medborgarna. Hur skulle det se ut om jag överklagade ett av försäkringskassan fattat beslut och de kastade det i papperskorgen eller artigt svarade “tack för brevet, det är arkiverat”?
Även du hävdar ju att man ska börja i rätt ände – nedifrån i hierarkin, inte i Europadomstolen. då tycks det väl lämpligt att först vända sig till den myndighet man anser beter sig på ett felaktigt sätt mot mig och rentav bryter mot lagen och först därefter polisanmäla, gå till domstol osv.
Det är ju som med att ringa störningsjouren. Man vill ju gärna snacka med grannen först och se om han kanske kan sluta upp med den störande verksamheten innan man går vidare.
Precis så!
Steve Lando’s last blog post: Go to the bushes
Förvaltningslagen (1986:223) reglerar svenska myndigheters agerande. Wikipedia (http://sv.wikipedia.org/wiki/Svenska_myndigheter) listar FRA bland dessa myndigheter.
I själva lagtexten (http://www.notisum.se/rnp/SLS/LAG/19860223.htm) finns vissa explicita undantag. T.ex. står det att lagen inte gäller “Kronofogdemyndighetens exekutiva verksamhet och inte heller polismyndigheternas, åklagarmyndigheternas, Skatteverkets, Tullverkets eller Kustbevakningens brottsbekämpande verksamhet” (§32).
Det står också i §3: “Om en annan lag eller en förordning innehåller någon bestämmelse som avviker från denna lag, gäller den bestämmelsen. Bestämmelserna om överklagande i denna lag tillämpas dock alltid om det behövs för att tillgodose rätten till domstolsprövning av civila rättigheter eller skyldigheter enligt artikel 6.1 i den europeiska konventionen den 4 november 1950 om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Lag (2006:306).”
Med tanke på att FRA t.ex. har en egen version av PUL så skulle det inte förvåna mig om det finns undantag för FRA även vad gäller Förvaltningslagen. Men är det någon som vet vad som gäller explicit?
Om Förvaltningslagen är tillämpbar på FRA, åtminstone delvis, så kanske den kan ligga till grund för det som Mats Degerlind vill uppnå ovan?
Försäkringskassan är skyldig att behandla din överklagan om det står så i lagen (eller tillämplig förordning). Nu är jag inte insatt i just socialförsäkringslagen eller relaterad lagstiftning och kan därför inte ge dig någon precis hänvisning till de bestämmelser som ger dig rätt att överklaga försäkringskassans beslut, men det normala är att myndighetsbeslut överklagas till förvaltningsdomstol (exempelvis länsrätt), även om de ofta skickas via den första myndigheten av administrativa skäl.
Problemet i ditt fall är att FRA inte har fattat något beslut som du har rätt att överklaga, och inte heller kommer att göra det. Det beslut du ondgör dig över har fattats av riksdagen, nämligen införandet av signalspaningslagen, och riksdagens beslut kan aldrig överklagas.
Vi är överens om att man skall börja nedifrån, men FRA är inte första instans bara för vi skanderar “Stoppa FRA” utanför riksdagshuset. Det finns en anledning till att demonstrationerna äger rum runt riksdagshuset i stället för ute på Lovön, och det är att det är riksdagen som har fattat det felaktiga beslutet, inte FRA.
Och att FRA bryter mot lagen är inte detsamma som att FRA har fattat ett överklagbart beslut. Lagbrott hanteras av de allmänna domstolarna (tingsrätt, hovrätt och Högsta Domstolen), medan myndighetsbeslut överklagas i förvaltningsdomstolarna (länsrätt, kammarrätt och Regeringsrätten). Det är två parallella domstolssystem för olika typer av ärenden. Det normala när man misstänker att någon medvetet begår ett lagbrott är att anmäla det till polisen, inte att själv försöka tala brottslingen tillrätta (om det nu inte råkar vara en nära vän eller familjemedlem).
För att fortsätta liknelsen med din störande granne, så menar jag att FRA inte är din granne. Det är svenska staten som är din granne, och FRA är din grannes skällande hund. Om du har klagomål på skällandet, så framför du dem till grannen, inte till hunden (om du nu inte händelsevis skulle mötas av hunden i trapphuset och spontant säger “Ned!” när den hoppar mot dig). Det är när grannen inte får tyst på hunden eller rentav ignorerar ditt klagomål som du vänder dig till störningsjouren, alltså Europadomstolen.
Jag är i likhet med dig inte jurist, men jag är statstjänsteman i och med mitt arbete som forskningsingenjör vid Uppsala universitet, och jag tror mig ha snappat upp en del om offentlig förvaltning utan att jag dagligdags behöver handlägga skrivelser från upprörda medborgare. Jag hoppas kunna bidra från min kant med råd om hur vi bäst hanterar det här problemet, och så får vi försöka fördela arbetsuppgifterna oss emellan så att vi inte sitter och dubbelarbetar i onödan.
Att utforma en meningslös skrivelse att skicka till FRA kan vara ett sätt att få utlopp för sin egen frustration, men var snäll och lura inte i tusentals upprörda medmänniskor att de gör någon nytta genom att skicka samma meningslösa skrivelse, för den tid det tar för alla inblandade kan användas bättre på annat sätt.
Precis Pelle: paragraf 3 i förvaltningslagen torde vara tillämplig för den typ av skrivelse jag har knåpat ihop. Det är i varje fall som jag ser det inte glasklart att FRA INTE skulle omfattas av det lagrummet. Och anser de det så kan man ju be dem precisera vad de hämtar stöd för den åsikten och så får man nysta vidare.
Anders Andersson har ju många kloka synpunkter i ett flertal kommentarer här på Falkvinges blogg men jag förstår inte riktigt varför han ser detta som en så meningslös åtgärd.
Sedan får man ju inte glömma det mediala tryck det skulle kunna medföra om en miljon svenskar skriver till FRA och begär att få bli undantagna från signalspaning.
OK Anders Andersson, jag har också funderat kring detta om det finns något beslut att överklaga och det är väl i så fall den som jag ser det enda avgörande invändningen här. Men jag menar att varje konkret och avgränsad signalspaningsaktivitet är ett beslut som fattas av en tjänsteman på FRA och att det i det beslutet ingår att man också beslutat att jag ska omfattas av aktiviteten.
Om försäkringskassan fattar ett generellt beslut om att de som har fått sjukpension si och så har fått det felaktigt och skickar ut ett krav på återbetalning till alla som uppfyller kriteriet så har var och en rätt att överklaga det beslutet trots att Försäkringskassan inte närmare skilt ut och granskat mitt enskilda fall. Det är fråga om en form av massåtgärd precis som FRA:s signalspaning.
Jag inser också att om FRA inte efterkommer min hemställan så är det sannolikt en förvaltningsdomstol som ska hantera tvisten men jag ser ändå inte skälet till att jag inte ska ställa min skrivelse till FRA primärt – du säger ju själv att det oftast är så man gör och det gäller ju inte bara för myndigheter, även ett överklagande i domstol till högre instans skickas ju normalt till den lägre instansen som fällt det utslag man vill överklaga.
3 § andra stycket förvaltningslagen handlar om överklaganden, och är därför tillämplig på just överklaganden. Bestämmelsen är inte tillämplig på “skrivelser” i största allmänhet.
Vad är ett överklagande? Det framgår av 22 § (samma lag), som lyder:
Ett “beslut”. I de närmast följande paragraferna beskrivs hur överklagandet går till, men 22 § anger vad man kan överklaga: Ett beslut (av en myndighet, men det är underförstått). Det räcker dock inte med att det är ett beslut, utan beslutet måste även ha gått den klagande emot, och det måste finnas en laglig möjlighet att överklaga det. Man kan inte överklaga ett bygglovsbeslut där kommunen sagt ja och amen till precis allt man bett om, och man kan inte överklaga ett beslut av riksdagen, Högsta Domstolen eller Regeringsrätten.
Så, nästa steg är att identifiera det beslut (fattat av FRA eller någon annan myndighet) som vi skall överklaga. Kan någon peka på det beslutet? Finns det ett diarienummer? Vem meddelade beslutet? När meddelades det? Vad säger beslutet?
Vad som utgör ett beslut definieras inte uttryckligen i förvaltningslagen, men genom att läsa lagtexten kan man nog få en ganska god uppfattning om vad det är. Jag vet inte huruvida “beslut” definieras någonstans i svensk lag, men det finns åtminstone en etablerad praxis som avgör saken. När jag i mitt arbete beställer toner till våra skrivare, då är det ett myndighetsbeslut. När jag bestämmer mig för att gå på lunch, så är det inte ett myndighetsbeslut.
Utan beslut, inget överklagande. Utan överklagande, ingen tillämpning av 3 § förvaltningslagen.
“Din skrivelse har mottagits och diarieförts. Då den inte anger vilket beslut du vill överklaga, så kommer den att lämnas utan åtgärd.”
[…] Falkvinge skriver om en högaktuell dom i Europadomstolen. […]
Det är nog så att Anders har rätt, visst kan man orsaka en del pappersvändande och sannolikt förvänta sig/kräva att en myndighet som FRA besvarar en skrivelse. Därmed har man möjligen irriterat en registrator och någon handläggande tjänsteman som orsakats extraarbete. Uppnått något i sak har man sannolikt inte då det enda beslut av betydelse i sammanhanget fattats av vår riksdag dvs av de politiker som vi alla haft möjlighet att utse i allmänna (och än så länge) hemliga val. Varför det senare skule fortleva är svårt att förstå i dessa tider av fullständig övervakning.
Sannolikt är det också svårt att få saken prövad i Europadomstolen med mindre än att någon enskild eller organsiation faktiskt kan visa att de blivit “avlyssnade” och att det inte funnits anledning därtill. Svårigheten ligger ju i att visa att övervakningen faktiskt skett.
Peter Karlberg’s last blog post: Traditionell moralism i förklädd
[…] Tom Europadomstolen börjar vakna och har dömt Brittiska försvarsministeriet för brott mot Europakonventionen för mänskliga rättighe… […]
Jo men inte är det ju så att FRA kommer att lyssna på allt hela tiden utan man kommer ju att fatta olika beslut om signalspaning med hänvisning naturligtvis till riksdagens beslut om en lag som ger FRA rätt att fatta såna beslut, vilket är en annan sak.
Alltså: Riksdagen fattar beslut om lagar, men det är myndigheten FRA som fattar varje enskilt beslut om en signalspaningsåtgärd. Och bara för att ett sånt beslut även drabbar en massa andra människor innebär det ju inte att jag som en av de drabbade inte kan besvära mig över det. Jag bedömer det som att man har goda möjligheter att detta kvalificerar sig som ett beslut, ett beslut som går mig emot och följaktligen ett beslut som kan överklagas.
Det är ju inte riksdagens beslut jag besvärar mig över med min skrivelse. Det var ju det som var huvudpoängen – att inte ifrågsätta FRA:s rätt att spana vitt och brett men ifrågasätta deras rätt att spana på just mig.
Naturligtvis KAN jag ha fel i min lekmansbedömning men nog är det värt att göra ett försök – vilket jag ju redan har gjort för övrigt. Jag skickade in skrivelsen häromdagen.
Rättelse: Meningen “Och bara för att ett sånt beslut även drabbar en massa andra människor innebär det ju inte att jag som en av de drabbade kan besvära mig över det” ska förstås lyda “Och bara för att ett sånt beslut även drabbar en massa andra människor innebär det ju inte att jag som en av de drabbade INTE kan besvära mig över det”.
[Kommentar från Rick: Jag har lagt in din korrigering i originalkommentaren, så att det blir enklare att läsa den.]
[…] Falkvinge (pp), Högaktuell dom i Europadomstolen » Nyckelord: FRA, POLITIK » Bloggar som kommenterar […]
Ja, definitionen av beslutet inom FRA kan väl vara lite avigt. Men man ska väl kunna klaga pa det utan att vara _helt_ exakt.
“initierat signalspaning i kabel, som innefattar infangning av och sökning i min kommunikation”?
F.ö. skulle väl signalspaning i kabel kunna godkännas, under förutsättning att procedurerna var offentliga:
In conclusion, the Court does not consider that the domestic law at the relevant time indicated with sufficient clarity, so as to provide adequate protection against abuse of power, the scope or manner of exercise of the very wide discretion conferred on the State to intercept and examine external communications. In particular, it did not, as required by the Court’s case-law, set out in a form accessible to the public any indication of the procedure to be followed for selecting for examination, sharing, storing and destroying intercepted material. The interference with the applicants’ rights under Article 8 was not, therefore, “in accordance with the law”.
Men lagen som nu är kan skrotas pa dessa grunder.
“protect against abuse of power” är ett gott principiellt uttalande.
Mats Dagerlind och Anders Andersson: Det finns ett enklare sätt att lösa er lilla dispyt, och det är det enkla faktum att FRA rent tekniskt inte kan göra undantag för någon enskild. FRA-förslaget går ut på att ägarna till alla noder med gränspasserande kablar skall skicka kopia på all trafik till FRAs samverkanspunkter, och det är i detta tillgängliggörande som intrånget i det privata består, inte hurvida ens kommunikation råkar fastna i filtret (det är bara en förvärrande omständighet).
Att kräva personliga undantag bygger på samma logik som de där införda efterhandskontrollerna som inte stärker integritetsaspekterna alls eftersom intrånget sker redan i steg ett. Jämför med ett brev på posten: (1)Alla brev sprättas upp och skannas igenom, men (2)endast de som matchar något högst hemligt granskas närmare. Kränkningen består inte i första hand av att bli granskad närmare (och sedan friad), utan att någon beredde sig tillgång till det privata.
Mats, givetvis fattar FRA en massa beslut, har så gjort och kommer att göra i framtiden. För att överklaga ett sådant beslut måste du dock peka ut just det beslutet och förklara hur du vill att det beslutet ändras. Du kan inte i förebyggande syfte överklaga en massa beslut som ännu inte har fattats. Visst, du kan skriva till FRA, gasta och gorma och ge order och instruktioner hit och dit, men det är inte en giltig överklagan och FRA är inte skyldig att lyfta ett finger för att efterkomma dina önskemål.
Gräv först fram något beslut som FRA redan har fattat, undersök huruvida det berör dig, och överklaga det. Det kan visserligen bli svårt, eftersom det mesta som rör FRA är sekretessbelagt, men du kan åtminstone kontakta myndighetens registrator och be att få titta i diariet. Begär ut någon av de handlingar som anges där och som ser relevant ut. Om du nekas detta med hänvisning till sekretess, begär ett skriftligt avslagsbeslut. Detta beslut kan du sedan överklaga till högre instans om du har lust.
Du är på väg in i en byråkratisk labyrint utan känd karta, och jag förklarar gärna hur du letar dig fram i den, men så länge du envisas med att stå utanför och banka huvudet i väggen i stället för att pröva de dörrar jag föreslår, så kan jag tyvärr inte hjälpa dig. Själv anser jag att det finns enklare och effektivare sätt att angripa FRA än att gå in i den där labyrinten.
Jag håller med “–” ovan om att det undantag Mats begär är tekniskt ogenomförbart, men det är inte ett svar på frågan om vad myndigheten är skyldig att göra när en sådan här skrivelse inkommer. Ibland kan man behöva uttrycka omöjliga krav för att få myndigheten att “sätta igång en process” som Mats uttrycker det. Problemet här är att Mats har valt en helt utsiktslös metod för att få igång processen. FRA kommer inte att medverka till en ärendehandläggning som ifrågasätter myndighetens hela verksamhet, och har inte heller någon skyldighet att göra det. Mats stångar sig bara blodig i pannan.
Sluta kasta papper på FRA. Det hjälper inte. Kasta papper på andra myndigheter i stället, och få dem att kasta sig på FRA.
Nu ska vi inte bli osams om detta Anders Andersson. Jag ser logiken i det du säger men gör en lite annan bedömning. Dessutom är min mannakraft ingalunda uttömd av att skicka en skrivelse till FRA som du tycks antyda. Jag har en stor kraftreserv kvar för andra aktiviteter. Så du får hemskt gärna “hjälpa” mig som du säger, genom att delge mig andra förslag och angreppspunkter.
Jag behöver egentligen heller inte som ajg ser det precisera vilket spaningsbeslut jag överklagar och det av två skäl: 1) FRA kommer knappast att forllöpande informera mig vilka beslut man fattar, deras mål, omfattning, ändamål osv så att jag får möjlighet att sakligt bedöma om min integritet kränks av vart och ett av dem separat, 2) varje beslut om brett signalspaningsfiske som FRA fattar som berör Internet-trafik, mobiltelefoni osv kan anses utgöra en kränkning eller påtagligt hot om kränkning eftersom FRA utan en sådan spärr som jag önskar för mina IP-adresser, e-postadresser och mobiltelefonnummer osv inte kan garantera att uppgifter om mig inte fastnar i nätet.
Till sign “-” vill jag också säga att nånting är bättre än ingenting. Om FRA i sina system har programmatiska spärrar som gör att min trafik inte kan lagras, bli en del av statistiken, granskas av FRA-personal eller säljas till främmande makt så har jag ändå kommit en bra bit på väg.
Att en dator på FRA läser av mitt IP-nummer i syfte att igorera informationen är en lägre form av integritetsintrång som jag i förstone kan acceptera. Men inte ens det behöver ju vara nödvändigt om FRA inte får fri tillgång till all information från operatörerna utan i stället måste begära ut information från dessa. Då kan ju mina uppgifter undantas redan där, dvs ingen trafik som berör mig tappas av till kabeln som går till FRA.
Jag kommer därför att författa skrivelser till min Internet-och mobiltelefonioperatör och förbjuda dem att lämna ut uppgifter om mig till FRA.
Klatschig animerad GIF för den som vill lägga ut eller länka till undtantagsformuläret på sin egen hemsida finns här:
http://demofon.se/images/fra_undantag.gif
Jag förutsätter att du vet hur man i HTML skriver en bildlänk, dvs en a href-länk med en img rsc-tagg i.
Och själva formuläret finns alltså här:
http://www.demofon.se/docs/hemstallan_om_undantag_fran_signalspaning_mall.pdf
Mats, jag ser det inte som att vi är “osams” eller ens har en “dispyt” som någon annan har tolkat det. Vi är bara oense i sak. Jag hade knappast heller brytt mig om saken om du bara hade meddelat att du skickat en skrivelse till FRA; om du mår bra av det så gör det. Att författa en bloggkommentar för att invända mot att du författar ett onödigt brev är helt enkelt inte effektivt utnyttjande av någons tid; din, min eller andra läsares.
Det jag reagerade på var att du uttryckligen bad alla andra hjälpa dig att “dränka FRA i undantagskrav”. Jag försöker själv engagera andra i olika aktiviteter genom att ge råd om vilka formella vägar som bör prövas, men du konkurrerar med mig om andra människors uppmärksamhet, enbart för att försöka “dränka” FRA. Jag är kritisk också till Expressens spam-kampanj gentemot riksdagsledamöterna, som jag anser är både oetisk och ineffektiv, men jag menar att din kampanj rentav är mindre konstruktiv än Expressens.
Människors tid är inte obegränsad, och den som tror sig ha dragit sitt strå till stacken genom att skicka en likadan skrivelse som din till FRA riskerar sedan att bortse från min vädjan med orden “nej, inte en brevkampanj till, det räcker nu” farande genom huvudet.
När du sedan upprepar din trossats om att FRA kommer att tvingas reagera på din skrivelse (som jag har ögnat igenom och funnit saknar tecken på insikt i hur offentlig förvaltning fungerar), då kan jag bara hänvisa till de argument jag redan lämnat ovan, så slipper jag upprepa mig. Berätta vad FRA svarar dig, så skall jag kommentera svaret i stället.
Jag vill inte heller hålla med om att det vore en framgång värd besväret att få FRA att filtrera bort just din kommunikation, bara för att du har skrivit och klagat. Det är just den typen av filtrering utförd av spionerna själva som FRA-anhängarna tycks tro är tillräcklig för att vi “debattglada lekmän” skall bli nöjda, för den förutsätter att fetkabeln redan är dragen. Det kvittar att vi som vet bättre inte blir nöjda, för Tolgfors kan ändå inför den politiska oppositionen i riksdagen hävda att han har gått oss till mötes, och du ser tyvärr ut att hålla med honom.
Den enda eftergift som kan få mig att ens överväga att acceptera signalspaningslagen är att fetkablarna från operatörerna helt stryks från menyn, och så får FRA tills vidare fortsätta att spana i etern med de nya reglerna. Frågan är inte avslutad för det, men det vore under rådande omständigheter ett första steg i rätt riktning, mot en utredning av vad som pågått och en avveckling av FRA.
När du sedan talar om att kontakta de privata teleoperatörerna, då är du på helt rätt spår, för där har du ett avtalsförhållande att försvara. Applåd! Tummen upp! 🙂
Nekande eller uteblivna svar från teleoperatörerna kan nämligen föranleda skrivelser till PTS eller Konsumentverket, vilka i sin tur (om de går oss emot) kan följas av överklaganden upp till Regeringsrätten, och slutligen landa i antingen EG-domstolen eller Europadomstolen (kanske båda), beroende på hur sakargumentationen utvecklas.
Det fina med att dra detta den konsumenträttsliga vägen är att FRA kanske inte ens kommer att få yttra sig om saken, då konsumenträtt inte är en fråga om “signalspaning” eller försvarsunderrättelseverksamhet. Ett betongblock mindre att forcera, med andra ord.
Vi skulle dock behöva ett bättre ställe än Ricks blogg för att utarbeta vår strategi på. Får jag föreslå Digital idag?
Anders: Jag orkar inte dryfta detta om min skrivelses eventuella meningsfullhet eller meningslöshet vidare, däremot så kommer jag att rapportera vad som händer i detta ärende.
När det fäller “fetkablarna” från alla operatörer till FRA så var du ju inne på en sak i en annan tråd beträffande om det kommer att vara så att all bruttotrafik enligt lagen måste skickas osovrad till FRA som sedan själva bestämmer vad man ska spana på eller om det kommer att bli så att FRA måste begära påsläpp av viss trafik med vissa bestämda ramar i omfattning och tid.
Det vore rimligt att begära det senare, det ger ju viss insyn i vad FRA från tid till annan gör, det är också i linje med respekten för privata företags affärshemlighet och dessa aktörers åtaganden mot sina kunder. Det vore då också förstås enklare att driva min linje om personligt undantag om man slapp blanda in FRA utan bara med samma hävisningar till svensk och internationella lagstiftning begärde att operatören inte lämnar vidare några trafikdata eller innehållsdata till FRA och att FRA om de är missnöjda i så fall får stå för överklagandet för att få ut uppgifterna.
Om tanken i lagförslaget däremot är att FRA ska få tillgång till allt hela tiden från alla operatörer och efter eget gottfinnande rota i detta, då är det dags för en riktad kampanj mot just denna del av lagförslaget, att få in i tilläggen som ska diskuteras i höst att uppgifter bara ska kämnas ut på begäran.
för information kan jag meddela att jag fått följande svar från FRA per e-post på min skrivelse (som jag inte skickade per e-post):
Mats Dagerlind,
Likt all offentlig verksamhet bedrivs FRA: s signalspaning under lagarna
(1 kap. 1 § regeringsformen). Lagar stiftas av riksdagen (1 kap. 4 §
regeringsformen) och dessa kompletteras av föreskrifter från regering
och myndigheter med delegation för detta. Dessa lagar och föreskrifter
utgör ramverket för vår verksamhet.
De lagar och förordningar som särskilt reglerar signalspaningen är lag
(2000:131) om försvarsunderrättelseverksamhet med tillhörande
förordning, lag (2007:259) om behandling av personuppgifter i Försvarets
radioanstalts försvarsunderrättelse- och utvecklingsverksamhet med
tillhörande förordning samt förordning (2007:937) med instruktion för
Försvarets radioanstalt.
Vår signalspaning bedrivs för att stödja svensk utrikes-, säkerhets- och
försvarspolitik samt för att kartlägga yttre hot mot Sverige.
Signalspaningen får endast avse utländska företeelser.
Från och med den 1 januari 2009 kommer vår verksamhet att ytterligare
regleras i lagen om signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet med
tillhörande förordning. I denna lag stärks tillsynen av vår verksamhet.
Försvarets underrättelsenämnd (FUN) kommer att få en tydligare roll att
säkerställa integritetsskyddet i vår verksamhet. Deras organisation
förstärks så att de ska kunna genomföra en grundligare tillsyn av vår
verksamhet. FUN kommer även få långtgående befogenheter att stoppa
verksamhet och beordra förstöring av upptagningar och uppteckningar. Det
kommer också att inrättas ett integritetsskyddsråd vid myndighet för att
stärka integritetsskyddet i verksamheten.
Lag om signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet ska kompletteras
av riksdagen efter förslag från regeringen under 2008. En sådan
komplettering ska bland annat omfatta ett integritetsombud, som ska ha
till uppgift att vid tillståndsprövning bevaka integriteten för personer
bosatta i Sverige.
I den lagstiftning som reglerar signalspaning i
försvarsunderrättelseverksamhet saknas utrymme för att begära undantag
samt ombud på det sätt du begär. Du får i första hand vända dig till
riksdagen och regeringen om du vill framföra önskemål om ändringar av lagen.
Med vänlig hälsning
Anders Herrström
Etikhandläggare
På detta e-postmeddelande svarade jag som följer:
Anders Herrström,
Jag ifrågasätter med min skrivelse inte FRA:s generella rätt att fatta
beslut om signalspaning i enlighet med de lagrum som åberopas. Det är
således inte riksdagens lagstriftningsbeslut jag överklagar utan FRA:s
myndighetsbeslut.
I likhet med andra myndighetsbeslut måste var och en som blir föremål för
sådana beslut och som aser att de går vederbörande emot – vare sig det i
FRA:s fall sker genom en riktad åtgärd mot mig specifikt eller mot mig som
en del i en bred massåtgärd – äga rätt att överklaga dessa. Så vitt jag vet
är FRA inte i lag (förvaltningslagen 3 § och 22 §) undantagen sådan
möjlighet från medborgarna.
Jag förutsätter att FRA av sekretessskäl inte är beredda att vid varje
spaningsbeslut delge mig sådan ingående information om beslutet att jag
själv kan ta ställning till huruvida varje enskilt sådant beslut kan tänkas
kränka just min integritet. För att underlätta för såväl FRA som för mig att
undvika sådana kränkningar föreslår jag därför att all trafik som berör mig
spärras mot åtkomst för FRA.
Jag vidhåller att FRA antingen måste efterkomma mina önskemål och kunna visa
för mig eller mitt ombud att man har vidtagit nödvändiga mått och steg för
detta, alternativt avvisa min yrkan med hänvisning till att man anser mig
utgöra en nationell säkerhetsrisk i en omfattning som medför att de villkor
för inskränkningar i mitt integritetsskydd i enlighet med de lagrum jag
åberopar i min skrivelse kan åberopas.
Om FRA ändå envisas med att inte göra vare sig det ena eller andra i
ovanstående stycke vill jag att FRA upplyser mig om hur man formellt
överklagar ett myndighetsbeslut fattat av FRA och vart man ställer en sådan
skrivelse, i den händelse min förra skrivelse inte räcker som ett sådant
formellt överklagande och grund för ett formellt beslut.
Vänliga hälsningar,
Mats Dagerlind
Inget svar har på detta eller annan information har dock kommit från FRA, vare sig per e- eller snigelpost.
[…] Tom Europadomstolen börjar vakna och har dömt Brittiska försvarsministeriet för brott mot Europakonventionen för mänskliga rättighe… […]