Av bloggläsaren Hans har jag fått en väldigt läsvärd och faktaspäckad analys av Tolgfors’ två senaste klavertramp – dels på moderaternas hemsida, dels på SvD. Hans tar fram den stora ankelsågen här.

Vi börjar med Hans’ svar på moderaternas hemsida. Håll till godo.

Pingat på Intressant. Andra bloggar om FRA, privatliv, Hans

Hotbilden mot Sverige handlar inte längre om någon invasionsrisk från annan stat.

Det är bra att få en förklaring till att det militära försvarets vapenmakt kraftigt decimerats under senare år. Rysslands upprustning under senare år tyder dock på att de inte helt litar på vår fredsvilja. Det stämmer inte heller överens med talet om att avlyssning i våra trådburna civila telekommunikationer är absolut nödvändigt och med nödvändighet borde leda till nedläggning av FRA om den inte kommer till stånd.

Hoten kommer istället från sönderfallande stater och regionala konflikter, terrorism och hot om spridning av massförstörelsevapen.

Hot från sönderfallande stater och regionala konflikter bör inte kunna påverka oss här i någon nämnvärd grad. Att de skulle vara regionala konflikter är ju just ett uttryck för att de inte påverkar på längre avstånd. Vad beträffar ”terrorism och hot om spridning av massförstörelsevapen” så är detta ett arbete för säkerhetspolisen, Europol och Interpol.

Det handlar också om IT-attacker som utförs i syfte att förlama delar av eller hela samhällen.

Detta är något som med fördel sköts av t ex SÄPO och företag som Symantec, Cisco m fl. FRA har knappast kompetens för detta. Inga exempel på att FRA skulle ha varit operativt inblandad i någon sådan verksamhet har givits av företrädare för denna lag eller av FRA trots att detta inte torde vara särskilt hemligt. Övriga aktörer är mer öppna i sin rapportering av hot.

Vi har ett behov av att i möjligaste mån få vetskap om och förhindra sådana hot. I och med dessa hot finns ett fortsatt behov av en väl fungerande underrättelseverksamhet som har rätt verktyg.

Så är det. Underrättelseverksamhet i detta fall betyder ungefär ”samla kunskap om”. Tidningar sysslar med ”underrättelser” liksom syföreningar m fl. Företag som sysslar med framställning av brandväggar och antivirusprogram samlar också ”underrättelser” om nya hot. Ingen information har framförts om att FRA är tänkt att avlyssna medborgarnas kommunikationer för att få fram sådan information. Behov av sådana här ”underrättelser” är således inte liktydigt med behovet av en statlig spionorganisation. FRA har dessutom inte haft någon sådan inriktning tidigare.

Sverige har signalspanat sedan andra världskriget.

Sverige har signalspanat betydligt längre än så och så länge det har funnits signaler att spana på. I Sverige har det förekommit signalspaning i någon form sedan 1905, då general- och marinstaberna hade egna signalspanings- och kryptoavdelningar. I samlad statlig någorlunda välorganiserad form startade signalspaning först under andra världskriget.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Försvarets_radioanstalt

Tidigare skedde nästan all kommunikation i etern.

Detta är fel! Den första elektriska telegrafledningen mellan Stockholm och Uppsala togs i bruk den 1 november 1853. Stockholm var år 1885 världens telefontätaste stad med 5000 telefonapparater! Marconi gjorde den första demonstrationen av trådlös telegrafi på ett större avstånd år 1896. Den absoluta lejonparten av kommunikationen har skett via tal och kroppsspråk i flera miljoner år. Först för ca 200 år sedan började möjlighet att kommunicera med hjälp av elektricitet skapas. Denna kommunikation skedde då uteslutande via kabel.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Televerket samt http://sv.wikipedia.org/wiki/Telegrafi

Idag beräknas 95 procent gå genom kabel.

Fortfarande sker större delen av kommunikationen mellan människor genom personliga möten. 95 procent av den ELEKTRONISKA kommunikationen går möjligen genom kabel.

Bevakning av denna kommunikation har varit helt oreglerad.

Detta stämmer inte. Det finns visst lagstiftning om avlyssning och skydd för kommunikation.

Europakonventionen stadgar därom i artikel 8. Konventionen gäller som lag i Sverige.
http://www.echr.coe.int/NR/rdonlyres/1009F7DB-87E3-4056-8E17-8A8A41768BA7/0/SwedishSuédois.pdf

Brottsbalken 4 kap. §9b stadgar också därom.
http://www.riksdagen.se/webbnav/index.aspx?nid=3911&bet=1962:700

Därför behöver vi en reglerad signalspaning.

Meningen tycks innebära att någon form av ”bevakning” överhuvudtaget alls behövs (annat än för ren drift och funktionskontroll). Det innebär ett avsevärt tankesprång att från att konstatera att någonting är oreglerat (vilket i detta fall är felaktigt) komma till slutsatsen att det som är oreglerat (vilket i detta fall är felaktigt) behöver regleras.

Syftet med lagen är att skapa förutsättningar för att signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet även i framtiden ska kunna bidra till Sveriges säkerhet.

”Signalspanings”-delen i den bemärkelse och i den betydelse detta ord har, kommer naturligtvis även i framtiden att bidra till Sveriges säkerhet. Signalspaningsverksamheten har huvudsakligen avsett signaturframtagande för skilda robotar samt positions- och typbestämning av flyg-, marina samt landbaserade rörliga och fasta enheter.

För att den ska kunna fortsätta att göra det måste signalspaningen kunna bedrivas också i kabel.

Detta är felaktigt. Signalspaning i denna bemärkelse kan överhuvudtaget inte göras i kabel. Det som kan göras i kabel är avlyssning i syfte att inhämta underrättelser för analys.

Hittills har den endast bedrivits i etern, dvs. mot radiosignaler.

Detta är riktigt då signalspaning endast kan förekomma i etern. Avlyssning har däremot förekommit såväl i etern som i kabel under lång tid. Avlyssning av meddelanden mellan militära enheter är vanligt förekommande. Men även avlyssning i kabel t ex kopiering av telegram till legationer och ambassader och direkt telefonavlyssning, har bl a under andra världskriget och då i strid med Genèvekonventionen, förekommit. Även avlyssning av civil svensk telefoni har förekommit såväl legalt efter beslut av svensk domstol som illegalt.

Allt mer av den internationella trafik där den intressanta informationen finns förmedlas nu i kabel.

Detta stämmer. Detta medför dock ingen rätt att avlyssna densamma.

Det kräver en teknikneutral lagstiftning som reglerar signalspaning för dessa nya kommunikationskanaler.

Ordet teknikneutral är förrädiskt. En riktigt teknikneutral lagstiftning torde innefatta såväl fysiska brevförsändelser som alla former av elektronisk kommunikation. Även kommunikation i form av personliga möten och fjärröverföring av information över t ex laserlänkar måste inbegripas om man önskar en helt teknikneutral lagstiftning. För att få till stånd en sådan lagstiftning behöver även syftet och konsekvenser med utökad avlyssning närmare beskrivas. Konsekvenserna kommer säkerligen att hindra någon sådan ”teknikneutralitet”.

Det är alltså fråga om att vi ska behålla vår förmåga till inhämtning av information.

Detta kan och får naturligtvis endast göras om det är möjligt med hänsyn till syfte och konsekvenser. Lagen handlar främst om att kraftigt utöka förmågan och inte ett bibehållande.

Dessutom behöver vi införa ett starkt skydd för den enskildes integritet och tydligare reglera grunderna för signalspaning i lag.

Införande av ett starkt skydd för den enskildes integritet kan inte komma nog fort. Att tillåta en allmän avlyssning och klassificering av meddelanden, som enskilda överför mellan sig, och som är resultatet av att enskilda personer interagerar med informationsdatabaser och på övriga sätt kommunicerar med sin omvärld via ljud och bild mm styrker på intet sätt den enskildes integritet.

• Informationsinhämtning genom reglerad signalspaning är nödvändig för svensk utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik.

Signalspaning i traditionell mening bör fortsätta. Den får absolut inte avskaffas som vissa företrädare felaktigt påstår blir en konsekvens om massavlyssning inte får ske.

• Vi vill ha ett starkt och modernt försvar som kan möta dagens hotbild och som värnar Sveriges säkerhet och territoriella integritet. En reglerad signalspaning är en viktig del i detta.

Ingen person som värnar det svenska folkets välbefinnande och frihet är emot detta. Att reglera själva signalspaningen i dess traditionella betydelse verkar dock inte akut nödvändigt.

Vad innebär den lag om signalspaning som beslutades av riksdagen den 18 juni?

Lagen innebär att vi i Sverige för första gången sätter upp tydliga regler för hur signalspaning ska få ske. Den här lagen ger ett mycket starkt skydd för privatpersoners integritet, något som tidigare saknats.

Detta är felaktigt. Lagen blandar ihop begreppen signalspaning och avlyssning. Den legaliserar dessutom den mångåriga illegala avlyssningen av privatpersoner som, utan brottsmisstanke, förekommit. Det har dessutom heller aldrig varit tillåtet för myndigheter att avlyssna personer utan brottsmisstanke. Regeringsformen (SFS 1974:152) stadgar i 2 kapitlet om långtgående skydd för den enskilde inom i stort sett samtliga de områden som nu berörs i den aktuella lagen. Det är fullständigt häpnadsväckande att företrädare för regeringen förnekar existensen av detta skydd! TOTALT FÖRBLUFFANDE!

Signalspaningslagen innebär inte några nya uppgifter för FRA utan reglerar nuvarande eterspaning samtidigt som den också ger FRA möjlighet att utföra viss kabelspaning.

Något tidigare i denna utläggning om varför signalspaning behövs, beskrevs att ”85 procent av kommunikationen nu går i kabel”. Det som då alltså nu skulle vara intressant för FRA skulle vara den del av dessa ”85 procent” som är sådan trafik som nu går i kabel men som tidigare gick i etern och som dessutom då var av sådan art att den då fick avlyssnas.

I flera avseenden innebär lagen en faktisk begränsning av FRA:s mandat jämfört med dagens situation.

Detta är som flera gånger påpekats felaktigt. FRA har visserligen helt lagvidrigt tidigare avlyssnat kommunikation mellan utländska beskickningar och respektive hemland och mellan privatpersoner men denna lag innebär inte att vare sig det som nu tillåts eller det som nu enligt denna lag inte längre skulle tillåtas tidigare skulle ha varit tillåtet. Eller menar Tolgfors att FRA tidigare har haft ett MANDAT som inte har varit i ENLIGHET med lagen?

Vilka är de främsta argumenten till varför signalspaningslagen behövs?

1. Under hela efterkrigstiden har det bedrivits en oreglerad signalspaning.

Menar Tolgfors att regeringen helt har underlåtit att styra verksamheten. Har inte regeringen varit medveten om att FRA sysslat med sådan avlyssning som är i strid med bestämmelserna i regeringsformen, brottsbalken, Europakonventionen samt FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna.

Detta är inte acceptabelt ur ett integritetsperspektiv.

Här har Tolgfors för första gången 100 procent rätt!!! Lösningen är naturligtvis inte att fortsätta eller till och med förstärka integritetskränkningen! Pågående integritetskränkning måste omedelbart upphöra utan att ersättas eller utökas till ytterligare eller annan integritetskränkning. Tidigare lagstridiga brott mot integriteten måste lagföras.

Därför inför vi nu skärpta kontrollfunktioner för att skydda den enskildes integritet och reglerar verksamheten i lag.

Det är möjligt att detta är avsikten men det blir inte konsekvensen. Att någonting är reglerat i lag innebär inte med automatik att integriteten för den enskilde blir skyddad. Stadganden om frihetsberövanden är stadgade integritetskränkningar där det av effektivitetsskäl för utredning eller för att skydda andras integritet anses att en integritetskränkning av en eller flera individer är acceptabel.

Det innebär att vi från och med nu också kommer att kunna spana i kabel, samtidigt som all spaning tydligt begränsas till sådant som rör yttre hot mot Sverige.

Ordet ”KAN” används här som på många håll i debatten felaktigt. Man har tidigare ”kunnat” och dessutom genomfört spaning och genomfört det som det egentligen handlar om – avlyssnat kommunikation i kabel. Kanske menas med ”kunna” att man i fortsättningen skulle ”få lov att” men rent tekniskt har man hela tiden ”kunnat” avlyssna i kabel. Dock inte i den enorma omfattning som blir resultatet med denna lag.

2. Det är viktigt att vi har en effektiv signalspaning för att snabbt kunna få information om hoten mot Sverige skulle förändras.

Det är möjligt men ett behov av informationsinhämtande får inte ens riskera att kränka personlig integritet. Integritetsaspekter för inte trampas under fötterna under täckmantel av någon effektivitetsiver.

Signalspaningen är viktig för att kunna möta yttre hot mot landet.

Sammanblandningen av orden ”signalspaning” och ”avlyssning” försvårar. Förhoppningsvis är inte detta en avsiktlig sammanblandning. Diskussionen skulle tjäna på att begreppen särskiljs. ”Signalspaning” i traditionell betydelse (positions- och typbestämning) ska naturligtvis tillåtas fortsätta. Regeringen verkar spela ett spel där denna verksamhet hotas. Detta är ändå inte nödvändigt. Signalspaning behöver inte förbjudas bara därför att någonting helt annat nämligen ”avlyssning” av hela svenska folket inte tillåts. Det är farligt av regeringen att spela ett sådant spel. Det liknar utpressning.

Det kan handla om militära angrepp, gränsöverskridande terrorism, IT-angrepp och spridning av massförstörelsevapen.

Att förhindra detta är vällovligt men medlen enligt lagen är oacceptabla.

3. För att trygga den svenska självständigheten i utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiska frågor. Vi måste själva kunna skaffa underrättelser om förhållanden i omvärlden. Om vi inte själva kan inhämta information kan vi heller inte få information från andra.

Elegant försvann en grundpelare i avlyssningen – man avser att handla med informationen. Varför skulle vi inte kunna få information av andra om vi inte själva kan inhämta information? Man får anta att det skulle ha stått: Om vi inte själva bidrar med information TILL ANDRA så minskar intresset FRÅN ANDRA att ge oss information. Så kan det vara. Det hade varit hederligare att skriva detta rakt ut. Handel med information om svenska medborgare i detta syfte kan inte godtas.

4. För att signalspaningen ska fungera också i framtiden räcker det inte med att hämta information från luften. Vi måste också kunna spana på information som går i kabel över landets gränser eftersom det är där vi kan få information om hot.

Detta är KÄRNAN i hela debatten. Det är också här som uppfattningarna går helt isär! Motståndarna till lagen hävdar att riskerna inför framtiden med utökade befogenheter, teknisk utveckling, ändamålsglidning och de integritetskränkningar som en ovisshet för den enskilde medför är så stora att statens förmenta behov av information får stå tillbaka. Dessutom tillgodoses inte detta behov av en massavlyssning av all elektronisk kommunikation som passerar svensk gräns. Statens ”behov” av information är helt omättligt och begränsas i en förlängning enbart av tekniska möjligheter, lagstiftning och ett allmänt rättsmedvetande. Användande av stark kryptering kommer att försvåra eller helt omöjliggöra sådan informationsinhämtning som lagen möjliggör. Att då i en snar framtid förbjuda kryptering är en lika logisk som totalt oacceptabel utveckling.

Vem utför signalspaning?

FRA (Försvarets radioanstalt) bedriver signalspaning. Inhämtningen sker automatiserat via olika sökbegrepp. FRA är en civil myndighet och inte en militär myndighet som det ibland sägs i debatten.

FRA bedriver såväl signalspaning som avlyssning och analys. En tidsinställd bomb är inte mindre farlig än en där en person manuellt utlöser bomben. Att därför inhämtningen eller filtreringen eller utsökningen skulle vara automatiserad innebär ingen som helst ökad säkerhet mot integritetskränkning. Integritetskränkningen inträder i det ögonblick som myndigheten bereder sig tillträde till informationen. Tron att FRA skulle vara en militär myndighet är möjligen någonting som är en konsekvens av att FRA tidigare i huvudsak spanat mot militära företeelser. Att myndigheten beskrivs som civil – men ändå sorterar under försvarsdepartementet – beror på att militära myndigheter är förhindrade att spana på eller avlyssna civil trafik i Sverige. Denna verksamhet är förbehållen svensk polis och då efter brottsmisstanke. Att klassificera FRA som civil är alltså ett sätt att kringgå svensk lagstiftning och är i sig något anmärkningsvärt.

Hur tillgodoses skyddet av enskildas integritet?

Det finns flera starka kontrollmekanismer och funktioner som garanterar att signalspaning sköts enligt lagen:
• Den får inte avse endast en enskild fysisk person.

Med regeringens förkärlek för exakta formuleringar så inställer sig frågan om den får avse endast TVÅ enskilda fysiska personer.

• Den måste vara proportionerlig i förhållande till det angivna syftet.

Vem avgör om den är det? Verksamheten är ju dessutom så hemlig så ingen som helst insyn finns.

• Det måste vara klart att informationen inte kan inhämtas på ett mindre integritetspåverkande sätt.

Här medges uppenbarligen att information kommer att inhämtas på ett ”integritetspåverkande sätt”. Det är bra att detta klart redovisas. Det handlar dock om en KRÄNKNING av integriteten inte bara ”påverkan”.

• Dessutom är gränsen mycket tydlig gentemot exempelvis polisiär verksamhet.

Förutom att det handlar om en allmän massavlyssning med de risker för framtida ändamålsglidning och utveckling av såväl teknisk kapacitet, metoder som inriktning så stadgas till och med att upplysningar av intresse för exempelvis polisen skall överlämnas dit. FRA kommer således i dessa fall att utföra en första bedömning av om så är fallet. Det vill säga att utredningen påbörjas redan hos FRA men fullgörs sedan av polis.

Ger signalspaningslagen FRA rätt att ta del av all e-posttrafik som passerar landets gräns?

Nej, FRA får bara inhämta sådan information som är relevant för försvarsunderrättelseverksamheten. Det betyder att informationen ska ha betydelse för svensk utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik eller för kartläggning av yttre hot mot landet. Bara information som rör utländska förhållanden får inhämtas.

Narkotikasmuggling från andra länder avsett för förbrukning av svenskar i Sverige skall väl ”spanas på”? S k ”traffiking” där verksamheten avses bedrivas i Sverige och ”betjäna” svenskar skall väl ”spanas på”. Handel med barnpornografi skall väl ”spanas på”. ”Misstag” kan säkert också göras? Listan kan göras lång men ”yttre hot mot landet” kan i princip tänjas till vad som helst. Ingenstans stadgas heller något förbud för FRA eller andra myndigheter att byta till sig information från andra länders ”civila” eller militära underrättelsetjänster om svenska medborgares aktiviteter i Sverige eller i andra länder i utbyte t ex mot sådana upplysningar eller underrättelser om andra länders medborgare och deras aktiviteter i Sverige och i andra länder även om det inte skulle vara förenligt med lagstiftningen i respektive land.

Detta säkerställs genom att inhämtningen bara får ske genom på förhand fastställda sökbegrepp. Först när detta automatiserade urval har skett kan någon “ta del” av den information som inhämtas. Inget som inte träffas av sökbegreppen får lagras. Sökbegreppen består av en mängd huvudsakligen tekniska parametrar och inte av klartextbegrepp som “bomb”.

Ingenstans i lagen beskrivs hur lång tid i förhand sådana sökbegrepp skall fastställas. Ett ”sökbegrepp” måste med nödvändighet fastställas på förhand. Det är inte möjligt att söka på något annat sätt.

• Den reglerade signalspaningen kan liknas vid en liten trafikkontroll vid en hårt trafikerad motorväg där endast bilister som på olika sätt kan utgöra fara för andras säkerhet noteras och kontrolleras. Övriga bilister kan lugnt åka vidare.

Hur vet man att ”övriga bilister” inte utgör någon fara om man inte kontrollerar också dessa. Ordningsföljden i beskrivningen ovan är felaktig. Först noteras och kontrolleras. Sedan åtgärdas de som i kontrollen har ansetts utgöra en fara för andras säkerhet. Möjligen genom en än mer ingående kontroll. Det är själva kontrollen som utgör integritetskränkningen oavsett om den är begränsad. I exemplet med en trafikkontroll är det säkerligen väldigt få i befolkningen som har något att invända så länge som man inte stoppar varje bil. Det är troligen därför ett sådant exempel har använts

Vad händer om en person felaktigt hamnar i FRA:s register?

FRA får bara behandla personuppgifter om det är nödvändigt för försvarsunderrättelseverksamheten, dvs. för att stödja svensk utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik samt kartlägga yttre hot mot landet. Att i annat fall behandla personuppgifter är straffbart och kan leda till skadeståndsskyldighet. Om personuppgifter som behandlas inte längre är nödvändiga ska de gallras ut. Detta kontrolleras av Datainspektionen och Försvarets underrättelsenämnd.

FRA har behandlat personuppgifter felaktigt. En sådan behandling är hanteringen av ”de 103 svenskarna” som anmälts till Datainspektionen. Myndigheten vägrade att ens utreda fallet. Det hänvisades till en detalj om att överförandet av informationen vid något tillfälle skett via ”etern” när anmälan avsåg en obehörig LAGRING och HANTERING av informationen. Svaret är alltså att om en person felaktigt hamnar i FRA:s register händer ingenting alls. Anmälaren avstod från att anmäla fallet till Försvarets Underrättelsenämnd (FUN) efter att ha blivit avrådd av en jurist inom polisväsendet av det skälet att denne ansåg att risken att FUN inte skulle behandla ett fall, där FUN självt skulle drabbas om det framkom att FRA agerat olämpligt, var överhängande. Dessa kontroller är således bara en chimär.

Kan intresset av att bekämpa brott motivera långtgående inskränkningar i integriteten?

Signalspaningen är inte en del av polisen. Syftet med signalspaning är att stödja svensk utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik samt att kartlägga yttre hot mot landet. Det är alltså Sveriges säkerhet som ligger i vågskålen.

Inte mycket sägs här om möjligheterna till att ”motivera långgående inskränkningar i integriteten”. Snarast argumenteras väl för att sådana ”långtgående inskränkningar i integriteten” mycket väl kan motiveras men att, då ”Sveriges säkerhet ligger i vågskålen”, sådana långtgående inskränkningar får accepteras.

Hur kommer FRA:s signalspaningsarbete att kontrolleras?

Ytterst sker kontrollen av Försvarets underrättelsenämnd (FUN) som kontrollerar att signalspaningen bedrivs inom de i lag bestämda ändamålen, dvs. rör utländska förhållanden av intresse för svensk utrikes-, säkerhets- eller försvarspolitik eller som utgör yttre hot mot landet. FUN får befogenhet att omgående stoppa pågående signalspaning och besluta om förstöring av material om det visar sig att spaningen bedrivs på ett sätt som inte följer regelverket.

Som tidigare beskrivits uppfattas FUN inte alls av berörda som någon garant för att integriteten skyddas. Skrivningen ”FUN får befogenhet att” betyder att FUN ska ha möjlighet att åse hur spaning inte följer ett regelverk utan att ha SKYLDIGHET att ingripa och stoppa verksamheten och förstöra material. Inte mycket är värt med den kontrollen alltså.

Det krävs tillstånd av FUN för att en myndighet ska kunna uppdra åt FRA att signalspana. En domstolsliknande nämnd kommer att inrättas för att ansvara för tillståndsprövningen. Tillståndet ska vara tidsbegränsat.

Att myndigheter skulle behöva söka tillstånd för att uppdra åt FRA att signalspana låter inte betryggande. Eftersom det enbart handlar om försvarsunderrättelseverksamhet så torde enbart försvarsdepartementet med underlydande myndigheter komma ifråga. Dessa kommer knappast att nekas tillstånd.

Enligt regeringens beslut om inriktning av signalspaningsverksamheten ska:

• Inom FRA inrättas ett integritetsskyddsråd med ledamöter som utnämns av regeringen och alltså är självständiga i förhållande till myndigheten. Rådet ska följa verksamheten ”inifrån”.

FRA är underställd Försvarsdepartementet. Försvarsdepartementet är en del av regeringen. Nu ska alltså regeringen utnämna ett integritetsskyddsråd som inifrån ska följa den verksamhet som regeringen ytterst är huvudman för. Detta låter mer som att man hittar på olika begrepp för att förvirra debatten.

• Datainspektionen ansvarar sedan tidigare för att kontrollera FRA:s behandling av personuppgifter. Datainspektionen kommer att få ett särskilt uppdrag att granska verksamheten utifrån ett integritetsskyddsperspektiv och kommer då att biträdas av en referensgrupp med personer som nomineras av riksdagspartierna.

I och med Datainspektionens vägran att ens utreda anmälan om olaglig lagring och hantering av personuppgifter med hänvisning till att den skulle vid något tillfälle ha varit ”radioburen” så låter detta inte på något sätt betryggande.

• En parlamentarisk kommitté kommer att tillsättas för att följa verksamheten fram till den kontrollstation – utvärdering – som äger rum 2011. Kommittén tillsätter ett integritetsombud som närvarar vid tillståndsprövningen. Med modern teknik kan inrikes trafik förmedlas via utlandet och då avlyssnas av FRA.

Idén om denna parlamentariska kommitté har framkommit för att det finns en stor osäkerhet om hur lagen kommer att fungera. Det hade varit önskvärt att regeringen öppet och klart erkänt att det finns en stor osäkerhet om i vilken grad som medborgarnas integritet kommer att kränkas. För kränkt blir integriteten med denna lag! Innehållet i den senaste meningen är fullständigt korrekt! Ingen blir dock lugnad av detta besked.

Kommer inrikestrafik vara föremål för signalspaning?

Inrikes trafik förmedlas utan att den som kommunicerar kan påverka hur detta sker. Operatörerna väljer vanligtvis den billigaste transportsträckan vilket kan medföra att inrikestrafik kommer att gå över landets gräns och tillbaka. Därför kan det inte helt uteslutas att inrikestrafik rent tekniskt skulle kunna bli åtkomlig för FRA. Det innebär dock inte att trafiken får inhämtas – för det krävs att trafiken är relevant för svensk utrikes-, säkerhets- eller försvarspolitik eller för kartläggning av yttre hot mot landet.

FRA kan inte konstatera om ”trafik är relevant för svensk utrikes-, säkerhets- eller försvarspolitik eller för kartläggning av yttre hot mot landet.” utan att först avlyssna den för att kunna konstatera om så är fallet. Det är som att avgöra om hönan eller ägget kom först. Den som i framtiden kommunicerar måste ju av samma anledning känna en stor osäkerhet om huruvida hans kanske högst personliga kommunikation avlyssnas eller inte.

Om sådan trafik ändå skulle hamna i FRA:s system finns tydliga bestämmelser om förstöring av kommunikation som saknar relevans för signalspaningens ändamål. En gränsövergång innebär inte att FRA automatiskt lyssnar. FRA har i uppdrag att spana på yttre hot som passerar Sveriges gräns inom tydligt angivna ramar och sökbegrepp.

Sådan trafik kommer att hamna i FRA:s system! Det har den gjort tidigare! Det kommer med den enorma utvidgning av ”inhämtandet” som planeras att hända igen. Vi vet då att inga kontrollorgan kommer att stå på den enskilde individens sida för att beivra integritetsbrotten detta innebär.

Innebär den nya lagen att FRA får ägna sig åt “aktiv signalspaning” och hacka sig in i datasystem för att få information?

Nej, lagen medger inte att FRA får hacka sig in i datasystem. Signalspaningslagen reglerar tydligt FRA:s möjligheter till traditionell signalspaning i eter och kabel.

FRA kan inte bedriva ”traditionell” signalspaning i kabel. Dels så är det ’avlyssning’ som det handlar om i kabel och dels så har ju FRA enligt vad man själv säger aldrig tidigare gjort detta så någon ”tradition” kan man inte tala om. Det verkar alltså som om man nu från ansvarigt håll medger att det ”traditionellt” har förekommit signalspaning (avlyssning) i kabel. Denna måste utredas för att kunna beivras och ansvariga personer lagföras då sådan har varit olaglig.

Signalspaningslagen innebär inte några nya uppgifter för FRA utan reglerar nuvarande eterspaning samtidigt som den också ger FRA möjlighet att utföra viss kabelspaning. I flera avseenden innebär signalspaningslagen en faktisk begränsning av FRA:s mandat jämfört med dagens situation.

Signalspaningslagen innebär nya uppgifter för FRA till den milda graden att man vill nyanställa minst 200 personer samt anskaffa en ny superdator. Den innebär att man kommer att tvinga samtliga svenska internetoperatörer att leverera samtlig trafik avsedd att passera nationsgränsen till särskilda ”samverkanspunkter” för avlyssning.

Det talas om att integritetsskyddet har stärkts genom ett antal förändringar av det ursprungliga lagförslaget. På vilket sätt har detta skett?

Sedan det ursprungliga förslaget remitterades 2005 har bland annat följande kompletteringar eller förtydliganden skett:
1. förtydligande av att lagen bara ger rätt till signalspaning för försvarsunderrättelseändamål.

Om överskottsinformation påträffas så finns en skyldighet att överlämna sådan information till polis eller annan myndighet. Det talas vidare om ”svensk utrikes-, säkerhets- eller försvarspolitik eller för kartläggning av yttre hot mot landet” således inte enbart för ”försvarsunderrättelseändamål”.

2. all signalspaning kräver inriktning av regeringen eller myndighet.

Den FÖR VAR TID sittande regeringen meddelar inriktning. Risken för framtiden med denna lag är paradigmskiftet från det som idag klart uttrycks i Regeringsformen:
”Varje medborgare är gentemot det allmänna skyddad mot påtvingat kroppsligt ingrepp även i annat fall än som avses i 4 och 5 §§. Han är därjämte skyddad mot kroppsvisitation, husrannsakan och liknande intrång samt mot undersökning av brev eller annan förtrolig försändelse och mot hemlig avlyssning eller upptagning av telefonsamtal eller annat förtroligt meddelande.”

Regeringen får alltså inte ange en inriktning som strider mot förbudet att göra ”undersökning av brev eller annan förtrolig försändelse” eller som strider mot förbudet att göra ”hemlig avlyssning eller upptagning av telefonsamtal eller annat förtroligt meddelande”.

DETTA KAN INTE NOG FRAMHÅLLAS!

3. sökbegrepp ska utformas och användas så att de medför ett så begränsat intrång som möjligt i den personliga integriteten.

Man medger alltså att avlyssningen medför ett intrång i den personliga integriteten dock utan möjlighet för den drabbade att kunna undersöka om sådant skett.

4. regeringens beslut om inriktning ska föregås av samråd med Försvarets underrättelsenämnd.

Regeringen skall samråda med en nämnd som är tillsatt av regeringen!

5. en inriktning av signalspaningen får inte avse endast en viss fysisk person.

Men kanske endast TVÅ fysiska personer.

6. tillstånd för inriktning av signalspaning tidsbegränsas.

Eftersom ingen tid omnämns vet man inte om det kan handla om flera år. Det är säkerligen inte vare sig aktuellt eller framgångsrikt med spaning som pågår en längre tid så denna tidsbegränsning är inte speciellt meningsfull.

7. tillstånd får endast lämnas om syftet med inriktningen väger klart tyngre än integritetsintrånget.

Då uttrycket synnerliga skäl ideligen används i lagtexten förstår man att det kan bli fråga om rätt grova intrång.

8. tillstånd får endast lämnas om syftet inte kan tillgodoses på mindre ingripande sätt.

Det kan ifrågasättas huruvida vare sig FRA eller FUN har kompetens för att göra en sådan bedömning.

9. lagreglering av den grundläggande strukturen (domstolsliknande) hos tillståndsorganet.

Det är ju rent otroligt dåligt att detta inte varit fallet tidigare.

10. lagreglering av att tillståndsfunktionen ska vara fristående från FRA.

Det verkar vara något mer rättssäkert att ha det så. Man undrar vad det finns för alternativ.

11. förstöringsskyldigheten omfattar också meddelanden mellan en misstänkt och dennes försvarare.

Här måste lagstiftaren avse meddelanden som innehåller material ”av intresse för svensk utrikes-, säkerhets- eller försvarspolitik eller för kartläggning av yttre hot mot landet”. T ex uppgifter om framtida terrordåd. Detta skulle alltså underrättelseverksamheterna inte, i sådant fall som avses här, fästa något avseende till. Detta är knappast möjligt! I annat fall är ju redan detta skydd av förtroligheten mellan en misstänkt och dennes försvarare tillgodosett genom rättegångsbalken (1942:740) 27 kap. 22§ ”Hemlig teleavlyssning får ej ske av telefonsamtal eller andra telemeddelanden mellan den misstänkte och hans försvarare.”

12. uttrycklig rätt för kontrollmyndigheten att avbryta inhämtning och besluta om förstöring av sådant som inhämtats.

Detta borde vara en skyldighet istället för enbart en ”rätt”.

13. lagreglering av strukturen hos den funktion som ska fatta beslut om avbrytande och förstöring.

Det minsta man kan begära är att strukturen hos en funktion som har denna makt är oavhängig av regering och det organ som givit tillstånd. Detta räcker emellertid inte. Tillsättningen av tjänster i denna får inte ske av vid var tid sittande regering eller ens riksdag. Förordnande till sådan funktion skall i sådant fall vara i praktiken oavsättbar. Justitiekanslern har en sådan position. Funktionen skall ju nämligen tillvarata och skydda den enskildes rätt och integritet och inte regeringens intressen.

14. precisering av förbudet mot rapportering av överskottsinformation om enskilda.

Det återstå att i detalj se vad det blir för förslag i detta stycke.

15. ett integritetsskyddsråd inrättas inom FRA.

Vi har tidigare sett vad UTOMSTÅENDE instansers integritetsskydd är värt. Nu menar man att ett INTERNT RÅD innebär en förstärkning.

16. tydligare gränsdragning mot polisens verksamhet som handlar om brottsbekämpning.

Det är riktigt att denna gräns tidigare varit fullständigt otydlig.

17. närmare bestämmelser om ändamålen för signalspaningen inom ramen för lagstiftningen.

18. närmare bestämmelser om hur ansökan om tillstånd ska utformas.

19. närmare bestämmelser om hur förstöring av upptagningar och uppteckningar ska genomföras.

20. inrättande av ny domstolsliknande nämnd för tillståndsprövning.

21. krav på tillstånd för användande av sökbegrepp direkt hänförliga till fysiska personer i Sverige.

Skall det krävas tillstånd till det som överhuvudtaget inte skall förekomma. Detta blir ingen lugnad av.

22. krav på att regeringen och regeringskansliet ska ta integritetshänsyn vid beslut om inriktning.

Detta gäller då enbart inriktning för denna verksamhet. Regeringen har alltså inte ett allmänt krav på att ta integritetshänsyn.

23. årlig rapportering från regeringen till riksdagen.

24. redovisning av en kontrollstation 2011.

25. uppdrag till Datainspektionen att fram till kontrollstationen 2011 följa FRA:s verksamhet ur ett integritetsskyddsperspektiv.

Med hänsyn taget till hur Datainspektionen behandlat tidigare anmälningar så kan man förutse att Datainspektionen inte kommer att ha mycket att invända ur detta perspektiv.

26. referensgrupp med personer föreslagna av riksdagspartierna knyts till Datainspektionen.

En god idé men inte enbart för att följa tillämpningen av denna lag.

27. parlamentarisk kommitté tillsätts med uppdrag att följa FRA:s verksamhet fram till kontrollstationen.

Inga mandat för en sådan kommitté är givna. Balansen av makt mellan alla olika kommittéer, nämnder och råd är inte definierad. Att då låta en lag börja verka är synnerligen olämpligt ur rättssäkerhetssynpunkt.

28. den parlamentariska kommittén tillsätter ett integritetsombud med uppgift att följa tillståndsgivningen och bevaka integriteten för personer i Sverige.

Ytterligare ett ombud vars mandat inte är givet.

Punkterna 17–28 omfattar det uppdrag riksdagen gav till regeringen då lagen antogs den 18 juni i år.

Många av dessa förslag är säkert välmenande men de är fullständigt otillräckliga som skydd mot en lag som denna. FRA:s möjligheter blir med denna lag helt enormt förstärkta. Att ge regeringen eller en enskild myndighet denna makt är ett hot mot vår demokrati och mot våra medborgares integritet. De föreslagna ändringarna och tilläggen mildrar på intet sätt detta hot.

Vad händer nu efter att riksdagen den 18 juni röstade igenom signalspaningslagen med vissa tillägg?

Försvarsdepartementet arbetar nu med att tillgodose de tillägg som riksdagen uppdrog åt regeringen. Propositionen kommer att lämnas till riksdagen under hösten. Förslagen i tilläggspropositionen kommer därmed att kunna genomföras innan FRA i oktober 2009 får tillgång till den kabelburna trafiken från teleoperatörerna.

FRA FÅR ALDRIG TILLÅTAS TOTAL TILLGÅNG TILL DEN KABELBUNDNA TRAFIKEN FRÅN TELEOPERATÖRERNA
LAGEN MÅSTE RIVAS UPP SÅ FORT SOM MÖJLIGT!

Varför behövs inte brottsmisstanke som underlag för signalspaning?

Försvarsunderrättelseverksamhet har inget med brottsmisstankar att göra. Underrättelserna används inte som bevis mot någon i ett rättsligt förfarande. För det ändamålet finns möjlighet för polisen att använda hemliga tvångsmedel, t.ex. hemlig teleavlyssning. Det är oerhört viktigt att man gör en klar åtskillnad mellan polisens verksamhet, som riktas mot enskilda personer i Sverige som misstänks för ett brott, och försvarsunderrättelseverksamhet, som riktas mot andra stater och organisationer vars verksamhet påverkar svensk utrikes- och säkerhetspolitik.

Trots att försvarsunderrättelseverksamheten riktas mot andra stater och organisationer så kommer svenska medborgare, tonåringar och hemmafruar att få sin internettrafik undersökt och kontrollerad. All hemlig teleavlyssning är redan förbjuden utom då den godkänts av domstol. (Brottsbalken 4 kap. §9b stadgar ”Om någon anbringar tekniskt hjälpmedel med uppsåt att bryta telehemlighet på sätt som sägs i 8 § eller att utföra brott som sägs i 9 a §, dömes för förberedelse till sådant brott till böter eller fängelse i högst två år, om han ej är förfallen till ansvar för fullbordat brott. Lag (1975:239).”

Försvarsunderrättelseverksamheten varken kan eller får bidra till att i konkret brottsbekämpande syfte kartlägga en utpekad individs koppling till brottslig verksamhet. Sådan verksamhet ska bara få ske på det sätt som är strängt reglerat för polisens del. Det ska inte finnas möjlighet att kringgå det regelverket genom att använda signalspaningsresursen. Det är också mot den bakgrunden som lagen innehåller ett uttryckligt förbud mot rapportering av underrättelser som berör en viss fysisk person och som angår annat än sådana förhållanden som är av betydelse för försvarsunderrättelseverksamheten, så kallad överskottsinformation.

Återigen, som i alla stadier och snart sagt i varje yttrande från förespråkarna av denna lag, denna sammanblandning av ord: Försvarsunderrättelseverksamheten KAN visst bidra till konkret brottsbekämpande. Den skulle som lagen är utformad med fördel KUNNA användas till det. Den skulle då bli ytterst effektiv. Det krävs bara några minimala förändringar i lagtexten och/eller en framtida regering som är ännu mera mån om effektiviteten i brottsbekämpningen. När väl samtlig kommunikation övervakas av FRA är allt möjligt!