Godmorgon, pirater.

Sommaren är över och till regeringens förfäran lever debatten om FRA och kontrollsamhället i högsta välmåga. Inte ens tre svenska sommarmånader fick motståndet mot Bodströmsamhället att svalna, trots Reinfeldts och Tolgfors papegojartade nedvärdering av motståndet till “de som säger nej har bara inte förstått“. Det faktum att vi har förstått exakt vad massavlyssningen går ut på, och att det är just därför som så många är motståndare, verkar inte ha föresvävat dem.

För nästan två månader sedan gav vi politikerna en chock. Vi och massor av andra medborgare stod vid riksdagen och visade politikerna någonting de aldrig sett tidigare: svenskar som tagit upp knytnäven ur fickan. Medborgare som kom till riksdagen just som vanliga medborgare, utan att ha någon stor organisation i ryggen. Medborgare i tusental.

Sedan hade vi flera stora demonstrationer. Bananrepublikfesten i Stockholm. Såpass stor att fem (fem!) TV-team var på plats. Välarrangerade demonstrationer i Malmö och Göteborg som fick massor av TV- och medietäckning.

Den 16 september möts vi

Och om exakt en månad från idag är det dags igen. Då kommer riksdagsledamöterna tillbaka från semester. Vi medborgare på barrikaderna ska bli det första politikerna ser. Det, och att vi inte har stoppat ner den knutna näven i fickan.

För vi ger oss inte. Vi kräver medborgarrätt och vi kräver fanimej rätten att få prata med våra vänner utan att vara avlyssnade av staten.

Då, den 16 september, möter vi riksdagsledamöterna under deras ceremoni när riksdagen öppnas. Det pågår flera demonstrationer i Stockholm den dagen. Piratpartiets demonstration fokuserar på att möta riksdagsledamöterna, att faktiskt synas för dem när de kommer tillbaka från jobbet. Skuldra med skuldra bredvid oss på barrikaderna står – förmodligen – de åtta ungdomsförbunden. (Vi har inte fått definitivt ja från alla ännu, men tillräckligt stark respons för att räkna med att de kommer att vara där.)

FRA-debatten under våren tog Piratpartiet till nya nivåer av trovärdighet. Det märktes inte minst i politikerveckan i Almedalen. Som Christian Engström uttryckte det; Almedalen 2006 och 2007 visste alla att vi var för fri fildelning. Under Almedalen 2008 visste alla, precis alla, att vi också slåss för rätten till ett privatliv. Det var ett gigantiskt kliv framåt i att komma ut med våra idéer.

Sommaren har bjudit på många andra aktiviteter. Vi har varit på Europride, vi har stått värdar för den tredje internationella piratpartikonferensen som hölls i Uppsala, vi har varit på DreamHack i Jönköping, och mycket annat där vi både syntes och var uppskattade. Inte minst har vi märkt att vår nya framtoning i en tydlig lila färg (“piratlila”) syns otroligt bra. Media skriver mestadels också om oss nu i termer av en seriös utmanare, medan vissa fortfarande envisas med att vi “bara” är en otroligt effektiv lobbyorganisation. Som om det skulle vara något att skämmas över, att man lyckas nå ut med sina idéer? Det är ju hela poängen. Men aktivism räcker inte, vi måste ta idéerna in i parlamentet.

Fler saker att agera på i höst

För nu vet vi att vi kan driva opinionen. Vi vet att vi kan och vi vet hur man gör. Nu vet vi att vi klarar att lyfta en fråga så att gammelmedia inte längre kan ignorera den. Nu vet vi att vi kan väcka drakar om det behövs. Och tyvärr vet vi att det behövs massor av gånger mellan nu och Europaparlamentsvalet den 7 juni 2009. Yup, du läste rätt: nästa viktiga val för oss är bara tio månader bort.

Under hösten kommer datalagringsdirektivet att dyka upp igen. Det som gör din mobiltelefon till en statlig spårsändare. Vi behöver mobilisera kring det, precis som vi mobiliserade kring FRAs massavlyssning. Det är också troligt att ett nytt monster som heter ACTA kommer att bli aktuellt. Det är ytterligare ett TRIPS-liknande avtal som offrar medborgarrätt för upphovsrättslobbyn, och ställer konflikten mellan medborgarrätt och upphovsrätt på sin spets.

Men först fokuserar vi på den 16 september och att möta riksdagsledamöterna när de kommer.

Tack till alla guldpirater

Sist men inte minst vill jag passa på att lyfta på hatten för alla våra nya guldpirater. Vi har nu ungefär 400 personer som donerar en hundralapp i månaden som fast belopp. Det ger oss möjlighet att kampanja och se ut som en professionell organisation. Vi kan fortfarande inte anställa någon, men materialet vi syns med kan vara förstklassigt. Det gör en enorm skillnad. Det är bara att jämföra aktivitetsfoton från 2006 – där vi hade handsydda banderoller – och foton från idag, där vi ser ut som en framåt, driven och resursstark organisation. Nu är vi visserligen inte resursstarka, långt därifrån, men vi har tillräckligt med donationer för att se resursstarka ut. Det gör skillnad i hur vi uppfattas.

Vi ses på barrikaderna.
Rick