Jag är född 1972. Det betyder att hela min uppväxt, från 8 till 18 års ålder, präglades av 80-talet.
Ett årtionde där kalla kriget var värre än någonsin. En tid där man gick till sängs varje kväll i vetskapen att morgondagen kanske aldrig kommer, ett öde man bara hade att acceptera. Båda supermakterna – USA och Sovjet – hade fingret konstant på avtryckaren som skulle ödelägga världen. Det skrevs sånger om det som det mest vardagliga.
Let’s dance in style, let’s dance for a while,
heaven can wait – we’re only watching the skies:
hoping for the best, but expecting the worst.
Are you gonna drop the bomb or not?— Forever Young, Alphaville, 1984
Och ofta var det närmare än man hade anat.
Den 26 september 1983, till exempel, precis över midnatt svensk tid, så gick larmen i en bunker utanför Moskva. USA hade avfyrat ett halvdussin kärnmissiler, sade de satellitbaserade larmen, som var byggda av ryska experttekniker. I det här läget satt ryska överkommandot på helspänn och bara väntade på första tecknet på att USA skulle angripa först (vilket de givit många tecken på att göra).
Översten i bunkern, Stanislav Petrov, insåg vad som skulle hända ifall han rapporterade in larmet till högsta staben (som han hade stränga order om att göra) och lät därför helt enkelt bli. De visste inte om det var ett falsklarm, men Petrov chansade helt enkelt. Det fanns inget sätt i den isolerade bunkern att avgöra om larmet var riktigt eller ej, annat än att vänta ut missilernas flygtid.
Och det var precis vad de gjorde.
När det hade gått 21 minuter, och missilerna skulle ha slagit ner, och de fortfarande kunde titta på klockan, så visste de — först då, och det genom att de fortfarande kunde räkna sekunderna — att det hade varit ett falsklarm.
Om Petrov i stället hade rapporterat in larmet, som han hade haft order om, så hade missilerna flugit. Och morgondagen hade inte kommit.
Two minutes to midnight:
the hands that threaten doom
Two minutes to midnight:
to kill the unborn in the womb— Two minutes to midnight, Iron Maiden, 1984
Det här är en incident av flera. Flera gånger under 80-talet var total förintelse omedelbart förestående. Varje gång har det varit enskilda människor – inte regelverk och säkerhetsspärrar – som har hindrat det.
Och under hela den här tiden så höll västvärldens civilisationer medborgarrättens fana högt. “Vi kanske utplånas imorgon“, sade ledarna, “men vi ska i alla fall dö fria. Vi ska hålla en stolthet i att inte låsa in våra medborgare. Vi ska hålla en stolthet i att inte vända vår statsmakt mot den egna befolkningen.”
Nu har allt det vänt.
Och det som används som ursäkt – håll i er nu – det som används som ursäkt är terrorism. Där jag kommer från en tid där ingen var rädd för att världen helt skulle utplånas, att ingen och inget skulle finnas kvar mer än en radioaktiv ödemark, så förväntas jag nu bli rädd för att några knäppskallar spränger en buss någonstans. Och ge upp en massa medborgarrätt för det scenariot. Det saknar bara alla proportioner.
Politiker, lyssna på mig nu:
Jag överlevde 80-talet. Jag levde varje dag med vetskapen att världen kan utplånas när som helst. Att allt och alla runt omkring mig kan upphöra att existera. Och jag var inte rädd.
Idag är det värsta scenariot att några olydiga ska spränga en buss, ett tåg eller ett flygplan. Jag var inte rädd när hela världen kunde utplånas när som helst, och jag är absolut inte rädd i en tid när det värsta är att ett flygplan eller en buss kan sprängas.
Så sluta försöka spela på min rädsla för att avskaffa mina friheter och min medborgarrätt. Det är avskyvärt, och jag köper inte ert fulspel.
Pingat på Intressant. Andra bloggar om medborgarrätt, 80-talet, alphaville, iron maiden, terrorism, piratpartiet, politik
Det är antagligen mycket enklare att skrämma upp folk med att flygplan, tåg, bussar, tunnelbanor och skyskrapor skall sprängas och brinna upp, än att hela världen skall förintas i ett kärnvapenkrig. Det senare är ju lite svårare att greppa. Jag blir ju lite smårädd bara du nämner flygplan i din text.
Gissar på att detta är besläktat med hur man oftast förblir oberörd trots svält och epidemi i Afrika, samtidigt som det är väldigt känslosamt när någon dör i ett attentat.
Kanske ett av dina absolut bästa inlägg (av många)
född -75
[…] ursäkt att jävlas med folk Posted in October 18th, 2008 by El Rubio in Funderingar, Politik Rick Falkvinge gör en intressant jämförelse mellan dagens så kallade terroristhot och det riktiga hot som […]
Mycket bra inlägg. Jag är sjukt trött på att politikerna ständigt försöka skrämma befolkningen med terroristspöket för att vi ska ge upp våra friheter.
Tack för att du och andra orkar kämpa trots att det blåser ständig motvind.
Stekspadens senaste bloggpost: Weeds s4
Deras hotelser, eller mardrömmar om något hemskt för att lura folk att gå med på något de annars inte hade gått med på, liknar rätt mycket maffians “försäkringar” – Gå med på det här, annars! När en “säkerhetstjänst” vill ha någon förändring tillräckligt mycket, så kan man faktiskt börja fundera över hur långt bort de egentligen är från att göra mardrömmen lite mer verklig.. När säkerhetstjänser fått för sig att göra något politiskt möjligt, då har vi anledning att vara rädda.
För övrigt tycker jag att din postning på din gamla blogg om hjältar och denne olydige ryss var bättre än denna postning. Fast jag ids inte leta länken.
Idag är det rädslan som styr, och det har sin grund i oansvarigt smilfinkeri. Det blir så när lydighet premieras över ansvarstagande, som ofta är motsatsen till att vara lydig. Petrov tog på sig ett ansvar, han gjorde en bedömning och vågade handla utifrån den. Tack Petrov, jag lever tack vare dig. Vi finns tack vare honom. Jämför detta med ICA-kassörskan som inte ens vågar ta bedömningsansvaret det handlar om att bedöma hurvida en knarrig, rynkig gammal gråhårig farbror faktiskt är över 18 år när han köper folköl tillsammans med basvarorna. Det är faktiskt en hel del “Papieren bitte” över det agerandet. Motsatsen “Jag lydde bara order..” är den klassiska varianten på att försöka smita ifrån ansvar.
Vad vi ser är folk på alla nivåer som antingen omger sig med ja-sägare, eller om de själva vill något, inte tvekar att spela vilken roll som helst för att markera sin förtrolighet, med krokodiltårarna i riksdagens talarstol den 18 juni som ett tydligt exempel. De är opålitliga och bedömer givetvis andra utifrån sig själv. På alla större arbetsplatser är detta mycket tydligt idag. Organisationer som närmast fullständigt tappat all handlingsförmåga, där horder av tjänstemän och beslutsfattare sitter i ändlösa hålla-handen-möten där ingen varken vågar eller törs någonting utan fullständig konsensus, så att ingen enskild ansvarig kan pekas ut. Opålitliga, illojala tyranner kort sagt. De tvekar inte sekund över att sparka nedåt och vara inställsamma uppåt mot likasinnade som också gillar att omge sig med ja-sägare. Resultatet är att organisationen blir extremt toppstyrd, för ingen tar ansvar och agerar endast om ordern kommer uppifrån, i princip en diktatur i allt väsentligt. Sveriges agerande vid tsunamikatastrofen är ett ypperligt exempel. Fruktansvärt lättköpta människor för dem som har något att erbjuda dem i form av makt och positioner, och i ett sådant klimat är den rakryggade, den som aldrig skulle ge positioner till så lättköpta människor, chanslös. En ond spiral som setts många gånger historiskt, det är så tyranneriet alltid har fötts.
Oskyldighetspresumtionen kan inte överleva i en sådan miljö. När opålitlighet och ansvarslöshet är norm, så kommer rädslan. Den lydige ja-sägaren som gör allt vad den kan för att inte kunna utpekas som ansvarig, använder hela sin fantasi för att förekomma allt som tänkas kan, där föds trygghetsnarkomanin. Reglerar allt som kan tänkas vara minsta lilla farligt, men sällan är det. Vilket leder till handlingsförlamning. Mardrömmarna blir de som styr, likt psykpatienten med panikångest. Men mardrömmar är inte mer sanna än vad andra drömmar är, med skillnaden att rädda människor är farliga människor, i synnerhet de med makt eller vapen i hand.
I en alltför kontrollerad omgivning, tenderar folk att abdikera ansvar. En ond spiral, där ökad reglering leder till minskat ansvarstagande, vilket i sin tur leder till ett ökat behov av reglering eftersom färre uppvisar ansvar, ett samhälle där rädslan styr och ingen vågar lita på någon annan, ett samhälle där ingen tar ansvar och alla är rädda. Detta med “preemtive strikes” som i det stora är den yttersta konsekvensen, vilket kan liknas vid: Jag litar inte på min granne, han kanske vill mig illa, så det är bäst att jag straffar honom på förhand.. för säkerhets skull. Där åkte oskyldighetspresumtionen ut genom fönstret, på grund av en fantasi, en rädsla för något ont.
Men faktum är, vi skall alla dö. Börjar vi då att skydda oss och vidta preventiva åtgärder mot allt som eventuellt kan vara farligt, men sällan är det, så leder det till en handligsförlamning där vi i allt högre grad inte tillåts leva. Att leva är farligt, livet är fyllt av risker som vi måste lära oss hantera. Låt oss därför leva tills vi dör.
Små barn måste stå under ständig bevakning så att de inte skadar sig, men allt eftersom de blir äldre så ger vi dem mer frihet – Det är tänkvärt – och denna frihet måste de få för att ha en chans att kunna utvecklas till fungerande vuxna. Med barn så är kopplingen mellan frihet och att inte vara övervakad självklar. Var någonstans är det man tappar den kopplingen? Jo, när man abdikerar ansvar, vilket folk gör i en allt för kontrollerad miljö, en ond cirkel, som idag genomsyrar precis hela samhället i stort som i smått.
Så ännu en till låttext:
Pop the silo (Nazareth – 1980)
The phone call was wrong
The i.b.m.’s have already gone
Talkin’s too late
The future has ended now
Can’t change our fate
[…]
And I, I don’t know why I still keep
Hangin’ around when I know that it’s time
Popped the silo
Pushed the button
It’s the big one this time
Doctor strangelove, we’re all in your movie now
You get no change love
Your bill is too high
The threat’s on it’s way
The package from hell that you ordered today
Kluris: Wow, vilken kommentar.
Syftade du på den här bloggposten som jag skrev för ett år sedan? Där berättade jag om riktiga hjältar (som vägrade lyda order och förinta världen), här gör jag mer skillnaden mellan vilken futtig ursäkt “terrorism” är jämfört med den världen.
För att anknyta till mitt förra inlägg, ännu en låttext, både vad gäller bomberna och psykologin som leder till det. Ett citat ur dubbelalbumet The Wall (1979) av Pink Floyd låten Mother:
Mother’s gonna make all your nightmares come true.
Mother’s gonna put all her fears into you.
Mother’s gonna keep you right here under her wing.
She wont let you fly, but she might let you sing.
Mama will keep baby cozy and warm.
[…],
Of course mama’ll help to build the wall.
Hela albumet handlar, bildligt talat, om psykologin som utmejslar en drakdödare som hugger huvudena av precis de ideal han var för. Avslutningen är mäktig:
I sentence you to be exposed before
Your peers.
Tear down the wall
Visst är låten helt underbar. Den är SÅ JÄKLA viktig.
Förklarar varför dessa övervakningshetsare och trygghets-manipulatörer Så Ofta använder barn i sin propaganda. Föräldrar är biologiskt hårdkodade att se till sina barn först. Inte ett dugg märkligt att antipiraterna då utnyttjar barnporr och föräldrars rädsla för övergrepp i sin propaganda.
Jag håller med till viss den (född 1970), dvs jag är inte rädd för terrorism och förstår inte att folk är det. Det är ju inte bara kalla kriget, terrorism fanns ju på 80-talet också…kanske inte i Sverige då men i Tyskland, Spanien och Nordirland.
Men jag tror inte att du har rätt att vi var mer fria på 80-talet. Visst, parollerna stämmer, men de säger ju detsamma idag…verkligheten ser annorlunda ut. Visst, det fanns inte alla IT-relaterade integritetshot – men det fanns ju inget internet heller! Den frihet vi hade var att snacka vad vi ville på krogen och sätta upp flygblad gjorda i spritluktande stencilmaskiner. Men den friheten har vi ju fortfarande. Det de vill ta ifrån oss nu är ju något nytt som inte fanns då.
Sidvinds senaste bloggpost: Piratpartist får medhåll av toppekonom
Det är mycket möjligt att de avlyssnade våra telefoner här i väst under kalla kriget fast de dolde det bra. Tänker jag efter så varnade faktiskt min lågstadielärare oss för det när vi var små! Vi hade ju dessutom exempelvis IB-affären som avslöjades i Sverige i början på 70-talet.
Åh, ska inte vara sämre än ni andra när det gäller domedagslåtar från 80-talet, men den här kräver lite mer språkkunskaper. Any takers?
Wenn im Canale Grande U-Boote vor Anker gehn,
und auf dem Petersplatz in Rom Raketenabschußrampen
stehn,
überm Basar von Ankara ein Bombenteppich schwebt,
und aus den Hügeln des Olymp sich eine Pershing 2 erhebt.
Dann ist alles längst zu spät,
dann ist, wenn schon nichts mehr geht,
besuchen Sie Europa,
solange es noch steht.
Sidvinds senaste bloggpost: Piratpartist får medhåll av toppekonom
@Rick: Ja.
Väldigt bra skrivet.
Det som räddade oss på 80-talet var alltså inte de stora säkerhetsstrukturerna, utan omdöme och civilkurage hos enskilda människor.
Säkerhetsstrukturer…Runt 1978 fanns det en rockgrupp i Malmö som hette Problem. I deras låt “Boss Moss” finns en rad som lever kvar i mitt minne och som jag ofta tänker på när jag ser perfekta/säkra/blablabla system:
“Av alla dessa perfekta system
så blir man imbecill”
På 80-talet fanns det ett behov hos västvärldens ledare att göra klart för befolkningen i det som då kallades öststaterna att livet var mycket bättre i väst, ju mer öststaternas folk var missnöjda med den egna ledningen desto bättre.
I dag finns inget sådant behov och då blir inte det där med frihet så viktigt längre.
Tack för det du skrev Rick. jag överlevde också 80telet och nog fan tycker jag att “terrorismen” är det töntigaste hot jag hört medierna tissla och tassla om i hela mitt liv.
Vem fan bryr sig om ett fåtal extremister långt långt borta som är sura på en puckad “supermakt” som beter sig som en full ångvält?
@Sidvind: Ja på 80-talet hade vi inte bara kalla kriget, vi hade också en del terrorism på ganska nära håll. Man kan också på sätt o vis lägga till Italiens maffia, och det har ju pågått väldigt länge. Men inte har Italien bombat sönder o samman Palermo för det..
Näe, “terrorism” är bara tom retorik, och har inget annat syfte än att styra opinionen. För alla som funderat lite grann kring det inser att terroristen bara agerar ur desperation. Jag hade också blivit en terrorist om en statsmakt hade dräpt och fängslat familj, vänner o bekanta. Jag hade blivit en långt mycket farligare sådan än några plattfötter i “långtbortistan”, för jag har både resurser, kontakter och kunskap. Detsamma tror jag gäller för de flesta läsandes denna blogg. Terrorism bekämpas med rättvisa, haebus corpus, due process, domare, åklagare o advokater m.m. Inte med bomber o raketer, det är så man skapar den.
Jag råder alla som gillade den här bloggningen av Rick, att försöka se BBC-dokumentären Power of nightmares – The rise of the politics of fear – 3 timmar lång och handlar precis om det här, hur terrorism används retoriskt för att sas. “valla fårskocken”. Dokumentären tar också ett visst avstamp var det kommer ifrån, vilka politiska ideologier som hittas bakom osv.. Jag tror att rätt många i vårt sekulära europa gör liknelser mellan Bush och Islamistiska extremister, att de är precis lika goda kålsupare och lika fundamentalistiska.
De grundläggande ideologierna bakom båda är faktiskt mycket lika och grundlades på 50-talet i USA, två filosofer som förfärades över amerikas dekadens, rock n roll, jazz osv… Den ene filosofen hette Sayyid Qutb och flyttade senare hem till Egypten, en av hans lärjungar hette Ayman Zawahiri, som i sin tur blev Usamas mentor. Den andra lika förfärade filosofen var född i tyskland 1899 under krig och elände, såg hur Weimar-republiken upplöstes i kaos och hur Nationalsocialisterna skapade sin “ordning”. Han hamnade så småningom, med Rockefeller hjälp, i Chicago där han blev professor i politisk filosofi, han hette Leo Strauss. Gissa vilka hans lärjungar var? Gör vad ni kan för att se dokumentären, den klär verkligen av en del av det som sker politiskt idag.
Politiska ideer brukar kunna få spridning när de annamats av mäktigt folk. Hela kommunistskräcken och Macarthyismen byggde ju på en rädsla för kommunismens spridning. Straussismen har nu annamats av världens mäktigaste människor med Bush i spetsen, så det vore ju faktiskt konstigt om det inte fick spridning. Man kan ju också dra sig till minnes hur brunt sverige var när andra världskriget stod i sin linda.
Bra rutet!
minds senaste bloggpost: Nya tider
Denna kunde jag postat i Bonke också.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Dazzle_Ships
OMD – Telegraph (1983)
God’s got a telegraph on his side.
It makes Him powerful, gives Him pride.
Even in America, God bless America!
They understand the value of the telegraph.
Hand in hand, hand in hand…
@Sidvind;
När ubåtarna i den stora kanalen ankrar,
och raketernas avskjutningsramper stå på Petersplatsen i Rom,
och en bombmatta sveper över Basaren i Ankara,
och en Pershing-2 höjer sig över Olympens toppar
Då är allt redan för sent,
då är, när alls inget mer går,
besök Europa,
så länge hon fortfarande kvar står.
Mitt bidrag: Nena – 99 luftballons.
99 Kriegsminister, Streichholz und Benzinkanister
hielten sich für schlaue Leute
witterten schon fette Beute
riefen “Krieg” und wollten Macht
[…]
99 Jahre Krieg ließen keinen Platz für Sieger,
Kriegsminister gibt’s nicht mehr
und auch keine Düsenflieger.
Heute zieh ich meine Runden,
seh die Welt in Trümmern liegen.
Ville egentligen bara säga att jag håller med, upplevde väl egentligen aldrig kärnvapen skräcken eller kalla kriget (född 1983) men jag kan ju lugnt säga att ett par idioter som spränger sig i luften inte precis skrämmer mig.
Jag är född -65. Jag minns Harrisburg och Tjernobyl. Lite stressande var det allt, att veta att ett kärnkraftverk sagt “pang” någonstans och att strålningen nu regnade ned över oss. Jag minns kärnvapenhotet också. I Storbritannien ägnade sig IRA åt att spränga saker på måfå, och på 70-talet var bl.a. italienska politiker förbrukningsvara kändes det som när röda brigaderna och RAF med flera härjade. Under ett par år kändes det som om vart femte flygplan landade på Kuba vare sig det ville eller inte. Det är lugnare nu, och ändå är det “terrorhotet” som ska få oss att acceptera all den här stölden av våra privata friheter.
När man sprängde bussarna i London häromåret hörde jag en engelsk karl som överlevt ett av attentaten med hög röst förklara “I was in the Blitz. I’ve been bombed by a better class of bastard than these!” i ett radioreportage. Han var inte rädd, han var förbannad.
Jag tror att arg är en bättre reaktion än rädd. Om vi överlevde allt det där så känns det här som en skrattmatch i jämförelse. Det stora hotet mot min trygghet just nu är EU:s och vår egen statsapparat som verkar dela in folk i “häktade” och “ännu inte häktade”. Vi styrs av folk som får Lille Skutt att likna en filbunke.
Detta är idioti.
lholmq42s senaste bloggpost: Grupper
Född 66 och håller med varenda ord.
Marcus Fridholms senaste bloggpost: Arbetsterapi för regleringsivrare — förbjud glödlampor
Som komplement: Vi har ett element/en parameter som har vuxit mycket i betydelse sedan 80-talet:
Säkerhetsindustrin
Man kan den som en förgrening av det traditionella militärindustriella komplexet.
I USA speciellt (men även i vissa andra länder, t ex Israel) finns det oerhört starka finansiella intressen för att sälja “säkerhet” (utrustning, information, resurser, aktion). Finansiella intressen upp till de högsta styrande posterna. Och USA är dessutom formidabla påtryckare på de länder de har samarbetsavtal med, varav Sverige är ett.
Naomi Klein gräver en del i detta i sin bok Chockdoktrinen.
Och hur ska man sälja in säkerhet? Ja, det gäller givetvis att skapa hotbilder.
Fast gräver man ännu djupare i dessa frågor så känns det som att man numera alltid hamnar på frågor om antingen Makt eller Råvaror (länders Maktanspråk samt säkringen av främst Olja)
/ErikS
Ah, en låt också. 🙂
Jag väljer “California” med Flash and the pan från -78, för den stämningsfulla inledningen om en oavsiktligt avfyrad missil;
Up above the sunny skies in south California
There’s a wounded rocket flying high, heading homeward
It came from a hollow, under a hill
And soon there’ll be nobody left to kill
In California
lholmq42s senaste bloggpost: Grupper
(Hoppas att detta inte är allt för off-topic)
Om behovet av ett hot:
Att det är effektivt att ena ett land mot en gemensam fiende är inget nytt. Ett osynligt sådant är ännu bättre. Sedan är det bara att regera på, samla all makt hos eliten och demontera demokratin i smyg. (Och finns det ingen kompetent fiende, så får man väll skapa en, eller hjälpa dom existerande på traven)
Lite konstigt bara att fler människor dör i USA varje år både i trafiken och av på grund av privatägda vapen, än vad terroristerna dödar på en global nivå. Till och med året med elfte septembers flygkapningar. (Visst skulle det vara kul med en källa för dessa siffror, men för närvarande så är det min subjektiva uppfattning, och det är dom jag har hört) Och ändå så är klassas terroristerna som det största hotet.
I övrigt så täcker dom andra kommentarerna detta ämne bättre.
Om terroristerna:
Om man ser till en av bilderna av en terrorist som alla är rädda för i västvärlden, dvs. en missnöjd arab som inte gillar den lokala diktatoriska ledningen, vars makt upprätthålls med hjälp av länderna i väst som uppskattar oljan, och den relativa lydnaden. (Saddams Irak var ett sådant land, tills dom angrep ett annat land med samma relationer, och västvärlden fick välja sida.)
Så går saker att förbättra.
Ett sätt att förbättra världspolitiken och minska uppkomsten av terrorister vore om alla länder började med att bli självförsörjande med etanol/biodiesel. Då skulle det förhoppningsvis gå att föra en mer positiv utrikespolitik gentemot länder som är beroende av vapen in/olja ut för att bibehålla sin inrikes maktstruktur, och på så sätt gör värden säkrare, utan att dessa länder kunde hota med en global oljekris.
(Jag är för biobränslen ur en global politisk synvinkel främst. Sen om det är bra för miljön är det en bonus. Om inget annat, så skulle vårt fossila oljeberoende sjunka, och det kan väll inte vara helt fel.
Nej, alla terrorister är inte araber. Men för tillfället så är det dom som medierna har lärt oss att vara rädda för.
Sedan är jag inte den mest pålästa människan i detta ämne, men detta är min världsbild, hur felaktig den än må vara och jag är öppen för korrigeringar av den)
Fra behöver beskyddar pengar. Samma sak med våra politiker. Kan de länsa skattepengar genom skräck så gör de det.
Mafia metoder fast i laglig folkvald form.
Rick, jag förstår precis vad du menar. Jag är född 1974 och den bild du ger av åttiotalet är helt i linje med hur jag minns det, åtminstone den första halvan av årtiondet. Ibland undrar jag varför åttiotalet romantiseras måttlöst utan att någon stannar upp och tänker på den där skuggan som hängde över allt och alla. Fan, jag var bara en snorunge, men jag tyckte det vad tungt emellanåt. Jag har t ex en mycket tydlig minnesbild av hur jag en snöig dag i december (gissningsvis 1982 eller 1983) stod och väntade på skolbussen vid grindhålet och önskade mest av allt att det inte skulle bli kärnvapenkrig, för det fanns ett par grejor som jag önskat mig i julklapp och jag såg så satans mycket fram emot det. Det var liksom nånting som fanns där hela tiden, det där hotet, något som inte gick att undslippa.
Som du säger, då är det ganska svårt att känna fruktan för slumpmässiga terroristdåd — eller för det så kallade klimathotet för den delen.
Wests senaste bloggpost: Ibland passar det att lyssna på opinionen
Året som jag kommer ihåg mest var väl 1986. Tjernobyl och statsministermord satte en hel del spår i huvudet hos mig.
Jag skulle knappast säga att vi är mindre säkra idag än för 22 år sedan…
Lysande skrivet Rick!
Gunnar Lindberg Årnebys senaste bloggpost: Skapa egna widgets med Wix.com
Mycket bra skrivet!
Rekommenderar de som vill utvidga sina kunskaper i “doomsday”-ämnet att bl.a titta på den utmärkta dokumentären “Rehearsing Doomsday” från mars 2007. Garanterat mycket lärorikt!
http://www.google.se/search?hl=sv&q=Explorer+Channel+Rehearsing+Doomsday&meta=
I “Rehearsing Doomsday” får man se de amerikanska och rysska cheferna för kärnvapenstyrkorna besöka varandras högkvarter, och sitta i varandras stolar med den röda knappen. Tanken var att lära känna varandra och på så sätt minska spänningarna.
Ironiskt nog så var det den amerikanska Bush-regeringen som stoppade vidare planer på besöksutbyte.
Som kuriosa kan nämnas att ovanför det rysska kärnvapen-högkvarteret, utanför Moskva, så är en lågstadieskola placerad.
Notera att det som talas om i dokumentären fortfarande gäller. En riktigt tankeställare, med andra ord.
Andra minst lika mycket intressanta dokumentärer
är:
“Nukes In Space – The Rainbow Bombs”
http://www.google.se/search?hl=sv&q=Nukes+In+Space+-+The+Rainbow+Bombs+torrent&meta=
“Trininity And Beyond – The Atomic Bomb Movie”
http://www.google.se/search?hl=sv&sa=X&oi=spell&resnum=0&ct=result&cd=1&q=Trinity+And+Beyond+-+The+Atomic+Bomb+Movie+torrent&spell=1
“The Day After Trinity”
http://www.google.se/search?hl=sv&q=The+Day+After+Trinity+torrent&meta=
“America’s Atomic Bomb Tests – The Collection”
http://www.google.se/search?hl=sv&q=America%27s+Atomic+Bomb+Tests+-+The+Collection+torrent&meta=
“The Atomic Cafe”
http://www.google.se/search?hl=sv&q=The+Atomic+Cafe+torrent&meta=
På något sätt blir man betryckt efter att ha beskådat dessa dokumentärer. Att så mycket energi och resurser går till att tillverka och underhålla domedagsvapen.
En gång för länge sedan trodde jag att vi var civilserade och hade lämnat detta stadium bakom oss…
Dennis Nilssons senaste bloggpost: Steven Fornier Hartford HFA
Mer låttexter:
“Ich warte am Rand der Welt auf die neue Sonne”
– Zeichnungen Des Patienten O.T. – Einstürzende Neubauten (1983)
Merparten av plattan ‘The Ultimate Sin’ av Ozzy Osbourne (1985). Den har till och med ett häftigt svampmoln på omslaget. Exempel:
“If none of us believe in war
Then can you tell me what the weapons for
Listen to me everyone
If the button is pushed
Therell be nowhere to run
Giants sleeping giants winning wars
Within their dreams
Till they wake when its too late
And in gods name blaspheme
Killer of giants threatens us all
Mountains of madness standing so tall
Rising so proudly it has nowhere to fall
This killer of giants
This killer of giants”
En intressant parallell är också att vi nu vet att rädslan för kärnvapen var överdriven, att konventionella vapen är dödligare. Kanske inte bomb för bomb, men definitivt krona för krona och arbetsinsats för arbetsinsats. En person jag känner beskrev kalla kriget och MAD (Mutually Assured Destruction) väldigt bra: “MAD är en genomgående ond och omoralisk policy som räddat mänskligheten många gånger.”.
På samma sätt tror jag att rädslan för terrorism är överdriven. Om något så är terrorism en naturlig del av en demokratiseringsprocess, ett sätt att flytta ner makten över krigföring från makthavarna till gräsrotsnivå. Det är egentligen vad terrorism är, krigföring på gräsrotsnivå, och det är därför den skrämmer makthavarna. De har tappat kontrollen över media, över informationsflödet och en massa andra bitar av deras makt, nu håller de på att tappa kontrollen över krigföringen också, och det skrämmer dem.
När Sovjet upplöstes och Ryssland avskaffade Warsavapakten förväntade man sig att västmakterna skulle göra detsamma. Man krävde och fick försäkringar om att USA/€U inte skulle flytta fram sina positioner och fylla tomrummet efter Sovjet i öst-Europa och tillät t.om återförenandet av Tyskland.
Vad gjorde västmaktena under USA då? Jo, när alla gick och väntade på att NATO skulle gå samma väg och samarbete och fred skulle råda ANFÖLL denna nyblivna aggressionspakt (vars existensberättigande försvann när “fienden” inte längre fanns) och terrorbombade Jugoslavien. Tyskland, 2 ggr i historien under förnedrade former utkastade från balkan, hade uppstyckningen av detta land som första utrikespolitiska huvudmål och fick senare USA/€U med sig varpå man underblåste konflikter, terrorister och hetsade gamla fascistallierade som Izetbegovic och Tudjman att lämna federationen resten är historia och segrarna i angreppskriget har skrivit den.
Sedan dess har USA systematiskt under en tid när ett försvagat Ryssland låg i armod under Rysk-israeliska rövaroligarker och deras fyllbult till frontfigur Jeltzin (IMFs favorit), ivrigt i färd med att sälja ut de gemensamma naturtillgångarna till väst, installerat lydregimer och NATO-trupper runt landets gränser under ett nytt “Drang nach osten” tills man nu står öga mot öga med Ryssen i Baltikum.
Nu är läget ett annat, Ryssland är rikt demokratiskt och har återtagit sin traditionella roll som stormakt och vann efter tålmodigt väntande i sin egen nationalsport Schack när man slog ut USA i schack matt i Kaukasus. Västmakternas dominans ligger i spillror efter försöket att skapa en “new world order” och alla krig och ockupationer för israel i mellanöstern. Nu ligger bollen här. skall USA friskna till från sin postkoloniala Ahlzheimers och inse att man passe och inte är ensam på täppan längre eller skall man fortsätta aggressionerna mot Ryssland och övriga världen? Lill-britannien och de mest aggresivt rysshatande öststaterna kommer oundvikligt att gå under med det sjunkande skeppet men detta gäller inte hela €U vilket Frankrikes och Tysklands trots mot nya amerikanska aggressioner visar.
Rick, bra skrivet som vanligt. Jag levde själv under den hotbilden, men var ju även med lite tidigare, så man hade ju 2:a världskriget och dåren Hitler lite närmare sig också. Skulle vilja påstå, att det som nu propageras för är mer närmare Hitler än 80-talets kärnvapenhot. Och visst är det så att terroristen verkar ha lyckas? Är det inte det dom vill, skrämmas och göra folket otrygga? Dom har lyckas på ett sätt – makthavarna är rädda, men folket förstår bättre än så. Ett väldigt litet hot med jämförelse mot 80-talets VERKLIGA hot, eller hur?
Bäste Rickard ingen försöker skrämma Dig dom vet inte ens vem du är och dom är inte heller intresserade av dig eller av vad du säger, ty Du är en ickeperson i deras ögon, och så kommer det alltid att förbli.
Om det vore som du tror att dom försöker skrämma dig, om du hade sådan betydelse, vore det nog sannolikare att du hade ramlat framför en tunnelbanevagn, blivit överkörd utanför Eskilstuna eller skjuten på Sveavägen.
KAS
Rick, lysande djupt och gripande inlägg.
Här finns länken till BBC filmen som nämndes här ovan.
The Power of Nightmares: The Rise of the Politics of Fear (2004)
Den enda kommentaren till själva frågan är att det kanske är rationellt att vara mer rädd för terrorister med massförstörelsevapen än för en rustad fiendemakt. Fiendemakten kan man åtminstone slå tillbaks mot, vilket alla inser är avhållande. Fiendemakten spelar i någon mening efter rationella spelregler, vilket terroristerna inte gör. Terroristernas nivå av galenskap är så mycket högre, de skulle smälla av Bomben bara de hade den, oavsett konsekvenser av typen massiva hämndsattacker mot civilbefolkningen i deras egna hemländer.
Men även OM någon del av en huvudstad i västvärlden skulle förvandlas till grus kommer inte västvärlden att gå under. Vi kan fortsätta att leva, vår civilisation kommer inte att gå under. Vi behöver inte införa en totalitär polisstat med fyra års fängelse som straff för att ladda ner en MP3-sång pga av detta om vi inte vill.
Och dessutom är risken för att terrorgrupper ska klara av att tillverka massförstörelsevapen enormt överdriven. Med extremt hög planeringsförmåga och skicklighet kanske terroristerna (typ den i Sverige boende Marockanske Al-Quaida krigare med en bakgrund som misslyckad städare och servitör – sarkasm) lyckas. Men troligen klantar de till det.
Kemiska och biologiska stridsmedel lär inte kunna döda mer än några tiotusentals människor inom begränsade områden. Om de lyckas med det omöjliga och klarar av att tillverka och placera ut en smutsig bomb, blir någon kvadratmil storstadsområde obeboeligt och skadar den exponerade befolkningen ungefär lika mycket som cigarettrökningen gjorde på 60- och 70-talet.
[…] jag säger som Rick Falkvinge, jag överlevde 80-talet, försök inte skrämma mig med […]
Sorry,
Här är länkar till filmen:
The Power of Nightmares: The Rise of the Politics of Fear (2004)
http://www.moviesfoundonline.com/power_of_nightmares.php
WP artikel med sammanfattning av innehållet:
http://en.wikipedia.org/wiki/The_Power_of_Nightmares
En sak till, även en USA-vänlig högertidning som The Economist försvarar Civil liberties och argumenterar i sin ledare för att terroristhotet inte får användas för att avskaffa dessa:
Civil liberties under threat – The real price of freedom
Sep 20th 2007 From The Economist print edition
It is not only on the battlefield where preserving liberty may have to cost many lives
http://www.economist.com/opinion/displaystory.cfm?story_id=9833041
Mycket bra!
Jag är född 75. Jag undrar hur många gånger man egentligen har haft den här konversationen med polare på efterfester. Är man uppvuxen på 80-talet så är man immun mot terroristskräck.
Jag kommer ihåg när vi skulle rita en teckning när vi gick i 3an, på vad vi trodde att vi skulle göra år 2000. Min teckning var några spillror av skrot som flög runt i rymden, eftersom jag verkligen trodde att mänskligheten skulle ha sprängt jorden i luften vid det laget. Sedan blev mamma tvungen att ha ett samtal med den gamla fröken, som trodde att orsaken till “problemet” var att jag läste för mycket serietidningar (hon var verkligen gammal).
Det verkar otroligt att ingen har citerat den här än, så jag gör det, bara för god ordnings skull:
Sting, Russians:
How can I save my little boy
from Oppenheimers deadly toy?
There is no monopoly in common sense
on either side of the political fence.
We share the same biology
regardless of ideology.
Believe me when I say to you:
I hope the russians love their children too.
Rick: Mycket bra bloggat, dessa terrorhot tilsammans med klimathotet verkar vara nutidens motsvarighet till det kalla kriget och kommunistspöket..
Man kan faktiskt ta detta med “terrorhot” lite längre, det kan låta helt osannolikt/otroligt för dom flesta men om man kommer ihåg, eller blir påmind, om den glömda historien som utspelat sig under den senare delen av 1900-talet så blir det inte så osannolikt eller otroligt längre..
Det jag ska försöka beskriva är dom bakomliggande faktorerna bakom tidigare påstådda terrorhot, ett exempel som sticker ut är en operation som utfördes av hemliga NATO-styrkor som pågick från sent 70-tal till sent 80-tal, det jag syftar på är “Operation Gladio” goggla själva så får ni se att detta är en öppen och erkänd historisk beskrivning..
Kortfattat så gick “Operation Gladio” ut på att bomba civila människor i Spanien och Italien för att få genom politiska beslut i samhället och även skylla dessa attentat på sina politiska motståndare, vilka dom nu än kunde vara.. ( kommunister, fascister, etc.. )
Samma sak gäller IRA och dess bombningar på Irland, googla efter “Stakeknife”
Stakeknife: Uncovering the hidden war
http://news.bbc.co.uk/1/hi/northern_ireland/3018537.stm
He did the IRA’s dirty work for 25 years – and was paid £80,000 a year by the government
http://www.guardian.co.uk/uk/2003/may/12/northernireland.northernireland1
Stakeknife
http://en.wikipedia.org/wiki/Stakeknife
Finns t.o.m en bok vid samma namn som beskriver flera bombattentat som utfördes mot civila i IRA’s namn, utförda av infiltrerade agenter från MI5/MI6/FRU..
För att inte nämna liknande attentat som USA/CIA har utfört i Latin-Amerika under senare delen av 1900-talet.. Ett av flera hundra exempel är ett bombdåd som utfördes mot ett flygplan 1976, utfört av Jose Manuel Carriles, det visade sig till slut att Jose var CIA-agent..
LUIS POSADA CARRILES THE DECLASSIFIED RECORD
http://www.gwu.edu/~nsarchiv/NSAEBB/NSAEBB153/index.htm
För att få en beskrivning om flera liknande attentat i videoformat så rekommenderas Terrorstorm av Alex Jones, där utgår han från arkvierade dokument och dokumenterad historisk beskrivning för att påvisa en mindre smickrande bild av världens alla underättelsetjänsters förehavanden.. Allt handlar till slut om sk “False Flag Operations”, utför ett attentat och beskyll dina politiska fiender, för att sedan stifta lagar, inskränka medborgerliga rättigheter eller koncentrera mer makt i händerna få mindre antal folk..
Rick: Mycket bra bloggat, dessa terrorhot tilsammans med klimathotet verkar vara nutidens motsvarighet till det kalla kriget och kommunistspöket..
Man kan faktiskt ta detta med “terrorhot” lite längre, det kan låta helt osannolikt/otroligt för dom flesta men om man kommer ihåg, eller blir påmind, om den glömda historien som utspelat sig under den senare delen av 1900-talet så blir det inte så osannolikt eller otroligt längre..
Det jag ska försöka beskriva är dom bakomliggande faktorerna bakom tidigare påstådda terrorhot, ett exempel som sticker ut är en operation som utfördes av hemliga NATO-styrkor som pågick från sent 70-tal till sent 80-tal, det jag syftar på är “Operation Gladio” goggla själva så får ni se att detta är en öppen och erkänd historisk beskrivning..
Kortfattat så gick “Operation Gladio” ut på att bomba civila människor i Spanien och Italien för att få genom politiska beslut i samhället och även skylla dessa attentat på sina politiska motståndare, vilka dom nu än kunde vara.. ( kommunister, fascister, etc.. )
Samma sak gäller IRA och dess bombningar på Irland, googla efter “Stakeknife”
Stakeknife: Uncovering the hidden war
http://news.bbc.co.uk/1/hi/northern_ireland/3018537.stm
He did the IRA’s dirty work for 25 years – and was paid £80,000 a year by the government
http://www.guardian.co.uk/uk/2003/may/12/northernireland.northernireland1
Stakeknife
http://en.wikipedia.org/wiki/Stakeknife
Finns t.o.m en bok vid samma namn som beskriver flera bombattentat som utfördes mot civila i IRA’s namn, utförda av infiltrerade agenter från MI5/MI6/FRU..
För att inte nämna liknande attentat som USA/CIA har utfört i Latin-Amerika under senare delen av 1900-talet.. Ett av flera hundra exempel är ett bombdåd som utfördes mot ett flygplan 1976, utfört av Jose Manuel Carriles, det visade sig till slut att Jose var CIA-agent..
LUIS POSADA CARRILES THE DECLASSIFIED RECORD
http://www.gwu.edu/~nsarchiv/NSAEBB/NSAEBB153/index.htm
För att få en beskrivning om flera liknande attentat i videoformat så rekommenderas Terrorstorm av Alex Jones, där utgår han från arkvierade dokument och dokumenterad historisk beskrivning för att påvisa en mindre smickrande bild av världens alla underättelsetjänsters förehavanden.. Allt handlar till slut om sk “False Flag Operations”, utför ett attentat och beskyll dina politiska fiender, för att sedan stifta lagar, inskränka medborgerliga rättigheter eller koncentrera mer makt i händerna få mindre antal folk..
[…] som Rick Falkvinge skriver; Jag överlevde 80-talet, försök inte skrämma mig med terrorism, så överlevde vi 80-talet, hotet att “bomben” när som helst kunde falla. Rick […]
och javisst, jag är född -66 och kommer ihåg känslan av vanmakt. Under kalla kriget var stormakterna noga med att inte konfrontera varandra direkt, vilket hade varit förödande, utan genom ombud.
Nu är det en “multipolära” världen som Vladimir Putin talade om i Munchen här med ett antal regionala stormakter där USA är EN. Om ens det när denna gökunge på världsekonomin är bankrutt och världen sakta går över från värdelösa papperslappar från Washington till en eller flera uppbackade valutor.
Men när USA i sin tillfälliga stormaktshybris bröt alla avtal om Kärnvapen och återigen tvingade Ryssland till motdrag infann sig denna känsla återigen, det är farligare nu för även om papperstigern NATO och USA bara anfaller utfattiga och hårt sanktionerade länder och deras kvinnor brudföljen och barn så är det konfrontationen och vapenskrammlet som den infantila amerikanska kanonbåtsdiplomatin i svarta havet som oroar.
Då kan mycket väl det hända som undveks till varje pris under kalla kriget, att en skjutglad och trängd amerikansk kapten avfyrar missiler mot Ryska båtar, tusentals mil från de egna hemmavattnen….
[…] Rick Falkvinge skriver ett mycket läsvärt inlägg under rubriken Jag överlevde 80-talet, försök inte skrämma mig med terrorism. […]
Mycket bra… vilken flashback jag fick från barndomens ångest när man råkade titta på Aktuellt och Rapport om hur många gånger om jorden kunde utplånas…
Det är så skönt att vara vuxen och kunna hejda vansinnet, nu senast i form av FRA-frågan.
(Jag försökte posta denna länk när denna post bara var någon timme gammal, men jag fick bara konstiga felmeddelanden.)
Men i alla fall, David Morgan-Mar skrev om detta för bara någon vecka sedan:
http://www.irregularwebcomic.net/2085.html
Ha ha …. Precis,fördd på sextiotalet när debatten mellan Öst och Väst hotade med Världskrig till minsta lilla utspel där bla Rysska trupper jämt och ständigt kunde ses paradera på Röda Torget och Amerikanarnas Kommunistskräck var ibland rent sjuklig.Så därför är dagen terrosrist hot rena löjan jämfört med detta där man nuförtiden håller kaffekoppen i vänster hand medans en liten terrorist hänger i högernäven med en misslyckad självmordsdetonator runt midjan.Hotet är fortfarande rejält i allra högsta grad men av två onda ting väljer jag hellre bort hotet mellan Öst och Väst.Där fanns och finns fortfarande kapaciteten att förstöra allt på ganska kort tid om fel finger trycker på fel knapp.Punkt Slut.
Jag håller förstås också med (och är också född i början av 70-talet). Och visst handlar terrorismen som vi känner den om att spränga bussar eller byggnader. Men det Bush m.fl. brukar skrämmas med är ju någon sorts Terrorism 2.0, uppgraderad med massförstörelsevapen, snarare än bussbombare…
Alla: extremt läsvärda kommentarer. Jag hade velat svara alla en och en men det finns helt enkelt inte någon jag vill lyfta fram över alla andra.
Det som framför allt slår mig när jag läser kommentarerna var hur många sånger som handlade om kärnvapenkrig. Hundratals. Tusentals.
Och av alla sorter.
Forever Young är en kärleksballad, for fuck’s sake.
Tack Rick för ett väldigt tänkvärt inlägg!
Vad skall man vara mest rädd för, en regering som verkar göra allt som står i dess makt för att bekämpa demokratin,
eller det “yttre hot” som samma regering använder som motiv för sitt handlande?
Jan Sjöholms senaste bloggpost: Geopolitik of the weak -The 51th state
Rick du verkar ha något fel i din RSS. Christian har en bloggning som länkar till en kommentar i denna tråd. Jag reagerade eftersom den kommentaren inte finns i RSS:en, men på webbsidan finns den, då upptäckte jag att detsamma gäller mina kommentarer plus några andra.
Det här känns nästan som man skulle kunna göra en kampanj av det.
70-talister mot terroristskräck: vi har varit med om värre! Typ. Nån lämplig reklamnisse får utveckla det där. hehe.
Sidvinds senaste bloggpost: Terroristhotet funkar inte
Född 1973. Tack för mkt bra inlägg.
Rick: Mycket bra bloggat, dessa terrorhot tillsammans med klimathotet verkar vara nutidens motsvarighet till det kalla kriget och kommunistspöket..
Man kan faktiskt ta detta med “terrorhot” lite längre, det kan låta helt osannolikt/otroligt för dom flesta men om man kommer ihåg, eller blir påmind, om den glömda historien som utspelat sig under den senare delen av 1900-talet så blir det inte så osannolikt eller otroligt längre..
Det jag ska försöka beskriva är dom bakomliggande faktorerna bakom tidigare påstådda terrorhot, ett exempel som sticker ut är en operation som utfördes av hemliga NATO-styrkor som pågick från sent 70-tal till sent 80-tal, det jag syftar på är “Operation Gladio” goggla själva så får ni se att detta är en öppen och erkänd historisk beskrivning..
Kortfattat så gick “Operation Gladio” ut på att bomba civila människor i Spanien och Italien för att få genom politiska beslut i samhället och även skylla dessa attentat på sina politiska motståndare, vilka dom nu än kunde vara.. ( kommunister, fascister, etc.. )
Samma sak gäller IRA och dess bombningar på Irland, googla efter “Stakeknife”
Stakeknife: Uncovering the hidden war
http://news.bbc.co.uk/1/hi/northern_ireland/3018537.stm
He did the IRA’s dirty work for 25 years – and was paid £80,000 a year by the government
http://www.guardian.co.uk/uk/2003/may/12/northernireland.northernireland1
Stakeknife
http://en.wikipedia.org/wiki/Stakeknife
Finns t.o.m en bok vid samma namn som beskriver flera bombattentat som utfördes mot civila i IRA’s namn, utförda av infiltrerade agenter från MI5/MI6/FRU..
För att inte nämna liknande attentat som USA/CIA har utfört i Latin-Amerika under senare delen av 1900-talet.. Ett av flera hundra exempel är ett bombdåd som utfördes mot ett flygplan 1976, utfört av Jose Manuel Carriles, det visade sig till slut att Jose var CIA-agent..
LUIS POSADA CARRILES THE DECLASSIFIED RECORD
http://www.gwu.edu/~nsarchiv/NSAEBB/NSAEBB153/index.htm
För att få en beskrivning om flera liknande attentat i videoformat så rekommenderas Terrorstorm av Alex Jones, där utgår han från arkvierade dokument och dokumenterad historisk beskrivning för att påvisa en mindre smickrande bild av världens alla underättelsetjänsters förehavanden.. Allt handlar till slut om sk “False Flag Operations”, utför ett attentat och beskyll dina politiska fiender, för att sedan stifta lagar, inskränka medborgerliga rättigheter eller koncentrera mer makt i händerna få mindre antal folk..
Jag är född 1961 (några veckor före Gagarins rymdfärd), årsbarn med Berlinmuren. Trots att jag kan relatera till Ricks beskrivning av 1980-talet, så upplevde jag inte kärnvapenhotet som särskilt påtagligt. När jag lärde mig världens geografi var USA inbegripet i att bomba Nordvietnam, ett krig som jag då inte förmådde sätta in i något större sammanhang. Rymdkapplöpningen var en vänskaplig tävling mellan två länder, ungefär som olympiska spel (där det dessvärre inte saknades våldsamma inslag; OS i München 1972 förknippar jag framför allt med terroristangreppet på de israeliska deltagarna). Sovjetunionen var mest känt för sitt hemlighetsmakeri, något jag i förbigående kommenterade i en uppsats jag skrev i femte klass. Mot slutet av 1970-talet var det förhandlingar mellan supermakterna (företrädda av demokraten Carter och mumien Brezjnev) om begränsningar av kärnvapenarsenalerna som dominerade nyheterna, och med “kalla kriget” avsågs då den tidigare fientligheten under 1950- och 1960-talen som jag var glad att jag varit för ung för att uppleva.
Runt 1980 inträffade flera bakslag för avspänningen i världen, såsom revolutionen i Iran och Sovjets inmarsch i Afghanistan. Symboliskt nog blev också författaren till Give peace a chance, John Lennon, skjuten till döds i New York. Jag minns att jag tyckte synd om Carter, som efter bara en mandatperiod fick lämna över presidentposten till den inte riktigt lika brett leende Ronald Reagan. Trots det såg jag optimistiskt på framtiden, och skrev brev till Komsomol i hopp om att knyta kontakter med unga människor som tröttnat på de politiska dogmerna. Jag blev rätt förvånad över svaret, där det talades om “det överhängande kärnvapenhotet”. Det kändes som om de hade plockat fram ett 10-20 år gammalt formulärsvar; det beskrev inte min verklighet. Några kontakter blev det inte.
Likafullt måste jag ha präglats av den pessimistiska tidsanda jag fötts in i. De två större händelser under 1980-talet som gjorde mig betänksam rörande framtiden var den sovjetiska ubåten U137:s grundstötning i Karlskrona skärgård samt reaktorhaveriet i Tjernobyl. Hoppingivande signaler fanns dock bland annat i den nytillträdde sovjetledaren Gorbatjovs uttalanden och politiska initiativ.
Jag ägnade mig främst åt mitt arbete och mina intressen, och brydde mig inte om att följa det dagliga nyhetsflödet. Hösten 1989 hade min TV stått avstängd veckor i sträck, trots tillgång till flera utländska kanaler. Av en tillfällighet var den ändå påslagen på kvällen den 9 november, när jag fick veta att Berlinmuren hade öppnats. Då rullade jag in apparaten i sovrummet för att inte missa en minut till av händelseutvecklingen, och de följande veckorna gick jag dagligen och nynnade på Jag vill leva i Europa…
Så, ja, jag har upplevt det kalla kriget, och jag märkte det knappt förrän det var över. “Lycka är hicka – när den har slutat” beskriver kanske känslan en aning. Jag kan inte påstå att jag har upplevt terrorism, men jag har läst om den i tidningen, senast den 12 september 2001. Därefter har man vevat denna gamla nyhet i repris i sju år, så att videobandet är mer slitet än mitt gamla bankomatkort från 1980-talet!
Jag har numera inte bara bytt kanal, jag har pensionerat TV:n. Snart pensionerar jag telefonen också. Skulle jag få nys om något terrorhot, så tänker jag hur som helst inte ringa och berätta om det för FRA. Det kan ju vara falskt alarm.
[…] har egentligen inte mycket att skriva idag, för jag har sett ett blogginlägg som redan säger allt, av Rick Falkvinge […]
Det här inlägget måste vara något av det dummaste jag läst. Existerar inte terrorism?
Om du lämnar ut din adress och ber någon att placera en bomb i dtt hem, så får vi se vad du kallar det.
Har (pp) sjunkit så här lågt?
Mats: Du missar poängen helt. Jag påstår inte att terrorism inte existerar.
Jag påstår att, jämfört med vad som var alldeles nyss, så är det absolut inget att vara rädd för. Det är en företeelse i marginalen som helt kan ignoreras.
På 80-talet var hotet om total förintelse så konstant närvarande att popsångerna handlade om kärnvapenkrig. Och folk dansade tryckare till låtar om hur allt utplånades och hur folk oroligt tittade upp mot himlen för att leta efter när bomberna kom fallande.
Då var jag inte rädd.
Att då försöka få mig att vara rädd nu, när det värsta som kan hända är att några knäppskallar spränger en buss, är bara förolämpande.
Jäkligt bra skrivet.
Minns ni “efter katastrofen”-pocketböckerna som fanns på alla bensinmackar under 80-talet? Serier om hur folk försökte överleva veckorna/generationerna efter Den Stora Smällen, och som gick i långa serier? Idag är de helt borta, ihågkomna bara av kufar som jag själv.
Och något som är värt att påpeka gång efter gång för Schlingman med flera, som hävdar “nu har det blivit så hemskt att vi måste…”.
“Minns ni “efter katastrofen”-pocketböckerna som fanns på alla bensinmackar under 80-talet? Serier om hur folk försökte överleva veckorna/generationerna efter Den Stora Smällen, och som gick i långa serier? Idag är de helt borta, ihågkomna bara av kufar som jag själv.”
Nja, nu kom ju Jericho serien för något år sedan som handlar om samma sak fast mer aktualiserad. Den var helt okay 🙂
Heh, ja, terrorism… Sist jag var i närheten av en terroristhandling var 7 juli, 2005 (jag bor i Londons närområde) och min enda distinkta tanke var “fan, nu blir det jobbigt att ta mig till och från jobbet”.
Rädd? Nej, jag blev omdirigerad oftare p.g.a bombhot i Stockholm än i London och jag har inte hållt kall pejl på väderstreck, tryckvåspropageringstiden och eventuellt fungerande tryckvågsskydd (ja, OK, strålningen kommer antagligen vara mer dödande, men den kommer i samband med att det smäller ändå).
Om man är rädd hela tiden har terroristerna redan vunnit…
Den nya tiden kom ju så fort
Mitt liv flimrar fort förbi
på ett datakort
Den totala makten
Den totala kontrollen
det totala totalitära
Jag snyftar tyst
jag får inte gråta
Det skulle dom aldrig förlåta
– Mental Istid av Ebba Grön
Visst existerar den (dock inte i Sverige, så det är inte vårt problem). Den dödar en bråkdel av de som dör av tex trafikolyckor, rökning, sportolyckor och en massa andra orsaker. Rädslan för den är obefogad, därför att den är ett så minimalt hot att det inte spelar någon roll.
Lägg till detta att den i grund och botten är slumpartad, dvs du kan egentligen inte göra speciellt mycket för att påverka risken att drabbas. Att vara rädd för något man inte kan göra något åt är inte bara meningslöst, det är direkt korkat. Jag antar att du är rädd för att träffas av en meteorit också?
Jag har några av dem i en flyttkartong någonstans.
Det är ju inte bara dem, det är ju hela konceptet med postapokalyps som började i atombombsskräcken. Jag skulle säga att den första antagligen är ‘On the beach’ av Nevil Shute, men hela köret med Mad Max, Terminator, Red Dawn, When the Wind Blows och så vidare stammar från det arvet. Heck, ‘On the beach’ har ju redan alla elementen från Mad Max: postapokalyps, Australien, bilkrasher och massor av folk som dör.
Titta på filmer som ‘Threads’ som ger en vy av hur folk såg på det till synes oundvikliga kriget.
——
Själv har jag bott på Tjärna Ängar i Borlänge. Inget skrämmer mig. Det är som första världskriget, fast utan hämningar. Där vaknar man av skottlossning, konstaterar att det lät som två olika vapen så man gissar att det i alla fall är en fair fight, vänder sig om och somnar om. Och det är en sann historia, som visade sig vara en fight med hagelbössa och pistol i grannhuset.
[Redigerat: Jag ändrade formatet på citaten till citat, för lättlästhets skull, genom att lägga dem inom <blockquote><em>…</em></blockquote>. Det går att skriva de HTML-koderna direkt i kommentarsfältet. /Rick]
Konsensusverklighet.
Vad vi talar om i runda slängar kan kallas för konsensusverklighet, alltså den låda av konsensus som vi sedan kan vara oense inom. Så fort någon går utanför denna låda, så kommer genast en massa stigmatiserande avvikande-epitet att försöka klistras på personen i fråga. Vilka spelar den största rollen i att skapa konsensusverkligheten vi lever i, alltså vilka som påverkar den där lådans form och storlek? Vilka har sedan mest makt att styra de största påverkarna och vad leder det till? Där har ni alla något att blogga och spåna kring, och det är viktigt, för det är en fråga som i grunden rör den i sverige grundlagsfästa fria åsiktsbildningen.
Alla dessa musiktexter, filmer och nyheter under kalla kriget påverkade den tidens konsensusverklighet. Men hur vinklat var det? Hur mycket positiva nyheter om saker bakom järnridån nådde oss i väst? Våra medier var mycket snabba med att rapportera det negativa, vilket gav oss en väldigt ensidig bild. Sovjetunionen sysslade också med väldigt mycket hemlighetsmakeri. Således, det fanns saker våra medier aktivt valde att inte tala om, samtidigt som de i warsawapakten gjorde vad de kunde för att hemlighålla. Likaledes omvänt i deras propaganda, visandes bilder av Moskvas oerhört välstädade metro sida vid sida med en nedklottrad dito i NewYork. Sådant eldar på konflikter, minskar förståelse och polariserar hela folk, allt i politiska syften. Det leder defenitivt inte till vänskapliga förhållanden. Hur mycket sådant ser vi idag? Det förs krig mot muslimer, det kallas inte så, men i allt väsentligt ser det så ut. Vem har intresse av att hålla oss avogt inställda mot muslimer? Kan det vara muslimerna själva, eller den som mer eller mindre för ett krig emot dem? Det logiska svaret är enkelt, men inte bekvämt.
Konsensusverkligheten verkar mentalt blockerande, och ingen skall tro att journalister och chefredaktörer undgår det eller på något sätt är övermänniskor som mentalt kan stå över det, snarare tvärt om eftersom vi lever i ett samhälle där lydighet premieras över andra värden. Finns inget så effektivt som när folk agerar utifrån sina egna mentala blockeringar, när det fungerar fullt ut så blir nyheter filtrerade såsom en eventuell påverkare vill utan att denne ens behöver ge order om det, och skulle någon mot förmodan gå utanför så blir denne direkt en icke-trovärdig i allmänhetens ögon, och i de värsta fallen inte ens blir kritiserad, bara ignorerad. Därmed dör åsikten oavsett om det var svammel eller något seriöst. På 80-talet fanns en annan djuplodande diskussion om något som då låg i faggorna, mediakoncentrationen. Jag skulle vilja påstå att väldigt mycket av vad motståndarna då varnade för, idag har blivit verklighet. Det blev nog tamejtusan värre.
Vad det handlar om är socialpsykologi. Vi har alla hört devisen om att den enes terrorist kan vara den andres frihetskämpe, men detsamma gäller information som påverkar konsensusverkligheten och därmed opinion och politik. Vi käner också till talesättet om att sanningen alltid hittas bland de första offren i krig. Vad har hänt inom detta område när politker kan lägga den ena övervaknings och registreringslagen efter den andra utan att ruinera sin politiska karriär? På 80-talet, efter palmemordet, då vart det ett djävla liv när några poliser blev påkomna med att införskaffa lite buggningsutrustning, eller när Gun Hellsvik (tror jag)(Gun Hellsweek 🙂 ville kunna tänja lite på övervakningsbestämmelserna när MC-gängen började etableras i sverige och danmark. Detta i en tid med statsministermord, kalla kriget, nordirland, spanska eta, ubåtar i skärgården osv.. Då var vår frihet att inte vara övervakade vårt moraliska vapen gentemot regimerna bakom järnridån. Tänk att vår rättsuppfattning kunde erodera så fort efter murens fall.
@Anders Troberg: Apornas planet, är en annan tidig postapokalyps, boken från tidigt 60-tal och filmen från sent.
Kluris: Skitbra inlägg, bra nog för att vara en egen artikel! Jag rekommenderar att du lyfter upp det till en synligare plats än “svar nummer 50-nånting på någon annans blogg”.
[…] n
Begreppet konsensusverklighet stämmer i ett litet väldigt homogent land som Sverige där fegt konfliktundvikande och en desperat vilja att alla ska tycka lika är en del av nationalkaraktären.
OK, det stämde mer för 20 år sen än idag men “lådan” är enormt mycket större i de flesta andra länder än i Sverige.
Nej, då Sverige förhållt sig relativt neutralt och passivt i dessa och andra konflikter har vi kanske inte så mycket att frukta i det korta perspektivet. Rädslan borde vara större för dem som bor i USA eller Storbritannien (eller Israel!) Här har det utförts och planerats kraftiga dåd mot civila medborgare och är inte bara tomma ord.
Men “terror” är endast en taktik, ett vapen, som i nuläget tycks fungera ganska gott. Den verkliga fienden är den ideologi som driver människor till att utföra dessa handlingar. I detta fall talar vi om totalitär islamism, radikal, fundamentalistisk islamism (kärt barn har många namn), medan det under det kalla kriget handlade det om kommunism.
Tack vare det kommunistiska imperiets ekonomiska kollaps, men framförallt tack vare USA’s och NATO’s militära överlägsenhet och benhårda inställning gentemot detta imperium, så föll så småningom muren och dessa länder rasade som korthus. Vill man få bukt med “terrorhotet” är det inte en bra idé att låta de länder som bygger på islamism och som manar till spridning av denna ideologi (med alla tänkbara medel!)skaffa sig kärnvapen eller rusta sina arméer eller på olika vis stödja terrormiliser i och utanför regionen, utan att helt enkelt sätta hårt mot hårt som man gjort med ALLA totalitära ideologier från fascismen och nazismen till kommunismen. Det handlar om att förklara för dessa regimer, framförallt Iran, att ALLT stöd till grupper som hotar USA kommer att straffa sig flera gånger om. Man måste förklara att det inte är okej att ens medborgare dödas eller hotas och att sådant kommer att straffa sig.
Det pågår ett krig, hela tiden. USA har blivit attackerade och hotade på olika vis under decennier, Israel likaså. I Europa har det utförts och planerats attentat och det finns inga skäl att tro att vi skulle vara några undantag – åtminstone inte så länge vi försvarar vår rätt att leva som vi gör, med rättigheter för alla, även kvinnor och homosexuella, med yttrandefrihet där man får kritisera gudar och profeter, även Mohammed osv. Och i krig är det är nödvänidgt med kontroller av flygplatser osv, det är nödvändigt att övervaka grupper och organisationer som samarbetar med fienden osv. Men jag håller med om att allmän övervakning a la FRA osv är förkastligt.
Hotet från den imperalistiska Sovjetstaten var naturligtvis betydligt större än var mindre terrorgrupper idag är, men varför skall väst tolerera hot mot sina medborgare överhuvudtaget? Och vad händer om t ex Iran skaffar sig kärnvapen? Om terrorgrupper kommer över kemiska och biologiska vapen av grövre kaliber än tidigare? Det är nödvändigt att slå mot dessa länder eller åtminstone förklara att så kommer att ske om man inte lägger om kursen, för att så fort som möjligt kunna återgå till ett tillstånd av fred och frihet i väst.
[…] växte upp under atomparaplyet, ständigt halvmedveten om att mänskligheten kunde stå på randen till utrotning på grund av en […]
@John:“varför skall väst tolerera hot mot sina medborgare överhuvudtaget?”
Väst?? Hallå där! Inget land skall behöva tolerera hot mot sina medborgare, inget! En stats absolut första skyldighet är skyddet mot medborgaren. Det gäller i precis lika hög grad Irak, Iran, Syrien, Ryssland, Kina, NordKorea osv.. Dessutom skall inga medborgare behöva få sina mänskliga rättigheter nedmonterade som någon sorts försvar mot dessa hot, för då tappar säkerheten sitt berättigande. Man försvarar inte mänskliga rättigheter ute i världen genom att montera ned dem hemma. Tro mig John, om du hade fått din familj och vänner torterade, lemlästade och mördade av en statsmakt, då hade du också blivit en terrorist eller en sådan som stöder terrorister som utför dåd riktade mot ditt hatobjekt, för någon krigsmakt som krigar tillbaks har du inte, du använder de medel som står till buds.
Dessa element “långtbortistan” agerar ur desperation, förblindade av hat och hämdbegär, inte religion som är sekundärt. Det finns inga terrorister som hotar demokratin som styrelseskick i främmande land, inte en enda, har aldrig någonsin hänt en enda gång! De som har makten att hota och avskaffa demokratin är landets egna lagstiftande politiker, och i vissa fall gör de precis detta genom många små frihetsinskränkande steg som retoriskt har goda intentioner, och därigenom beskär hela demokratins grund bestående av ett antal fri- och rättigheter som alla påverkar åsiktsbildningen. Utan fri åsiktsbildning och öppen idédebatt kan inte demokratin överleva eftersom den bygger på opposition. Alla demokratier som fallit har gjort det inifrån, det är diktaturer och tyrannerier som attackeras utifrån. Såvida striden inte är geopolitisk – “labensraum” och liknande saker som naturresurser, land, energi, farleder osv.. vilket de flesta krig handlat om i grunden.
Någon balansgång mellan säkerhet och människrättsliga fri- och rättigheter finns inte, tänk på dem som är beredd att offra sina liv för dessa fri- och rättigheter. Rädda människor är farliga människor, i synnerhet då rädda politiker. En rädsla är inte mindre en känsla än vad lycka är. Konsekvenserna av de handlingar man baserar på rädslor är dock väldigt olik de baserade på drömmar om något bättre.
Se på Palestinakonflikten, där har vi en region där man accepterat hämnd så till den milda grad att man inte längre kan skilja på hämnd och rättvisa. Hämden låter ändamålen helga medlen och vuxna tämligen moderna människor står och hejar på när medmänniskor blöder till döds. I nästa stund blir de goda troende och tackar sin gud, oavsett vilken det är, eller host, harkel, det var visst samma gud.., går hem till sin familj, pussar sin fru, kramar sina barn osv, fy vad oansvarigt att lasta av sitt samvete i någon religion. För samvete torde finnas djupt i själen, dock förmörkad av hat och hämdbegär.. Hur vänder man en så oerhört destruktiv spiral, den där hämnd föder hämnd? Kommer det någonsin att bli fred där? Det finns bara två vägar att gå, den ultimata etniska rensningen – folkmord – där ett folk utrotas såsom Hitler avsåg. Eller att ovillkorligt förlåta fullständigt, glömma allt tidigare och börja om på ny kula tillsammans i samförstånd, hur svårt det än må vara. För inte ens ett fullskaligt regelrätt öppet krig kan lösa det, “vinnaren” måste fortfarande kunna leva tillsammans med förlorarfolket, om inte folkmord skett. Detta är antagligen de styrande medvetna om, så därför hamnar saken in limbo. Att förlåta klarar de inte, vilket är förståeligt, och folkmord skulle de på gatan kanske vilja när hämdbegär istället för rättvisa styr, så hämdens onda spiral fortsätter i “lagom” skala, öga för öga, tand för tand.
Den svåra vägen är att gå vidare, men den enkla vägen är att fortsätta som man gjort sedan 1947, tala till den populistiska opinionen genom “scare mongering” (som du John), bombdåd och “riktade mord” från respektive sidor. Det verkligt skrämmande är att politisk vilja verkar saknas i båda läger. Visst, att förlåta är svårt, något av det mest storsinta man överhuvudtaget kan göra. Förlåta är kanske fel ord, eftersom det ofta missuppfattas som att vända andra kinden till, vilket alltså inte är fallet. Att vända andra kinden till är ju att inte försvara sig, men att försvara sig är alltid en legitim handling i motsats till hämnd, detta oavsett om man talar om personer eller nationer. Att de sedan har de politiker de har därnere, har också sina naturliga förklaringar. När man själv förvandlats till ett monster utan nåd som Uno Svenningsson sjunger, så ger man inte sitt stöd till en “mjukis-politiker” som talar om att glömma gamla oförätter och försöka gå vidare i samförstånd. Desutom måste ju båda sidor i en “olöslig” konflikt mäkta med att göra samma sak. Att elda på en konflikt genom att demonisera och tala om “fienden”, som du gjorde John, är inte en väg till fred, det är vägen till ökad konflikt. En väg till mera krig som är vad som skapar terrorism, rädslans väg leder till att man hugger huvudena av just precis de ideal man sade sig vara för.
Dessutom, vi har redan i stort sett alla lagar som behövs för att beivra brott. Terrorlagar handlar om att ge stater rätt att ge sig på dem som inte begått några brott, och ibland inte ens är skäligen misstänkta för det. Som sagt, vi har redan de lagar som handlar om brott, dessa påfund handlar uteslutande om rädsla, “preemtive strikes”. Tvångsåtgärder grundat på rädsla och misstanke, inte bevis och fakta. Ett agerande på mardrömmar, påeldat av demonisering av en många gånger uppdiktad fiende för nationen att samlas kring. All klassisk politisk filosofi berör detta bedräglt effektiva sätt att sas. valla fårskocken, eftersom en beslutsfattare alltid måste kunna motivera sina beslut inför någon, såvida denne inte är en absolut diktator.
John: Läs på lite om bakgrundshistorien innan du påstår att israel på något sätt är drabbade. För närvarande har de en kill ratio på ungefär 4:1 till deras favör, och deras attacker drabbar till största delen civila, till skillnad från palestinska attacker som är riktade mot militära mål.
När man utsatts för tillräckligt mycket så är hämnd och rättvisa samma sak.
Det finns en tredje väg att gå, den enda som skulle kunna fungera: FN reverserar sitt tidigare beslut, slutar att erkänna israel och sätter sin vapenmakt bakom för att återta marken till Palestinierna. Israelerna får antingen återvända till sina hemländer (över 80% har ett andra medborgarskap), få asyl i något annat land eller stanna och acceptera palestinskt styre.
Detta är, för att återkoppla till ämnet, en väg som förespråkas även av israeler, tex Mordechai Vanunu, mannen som antagligen gjort mer än någon annan för att hindra ett kärnvapenkrig.
Någon annan väg till varaktig fred finns inte.
[…] (långt citat, jag blir dock inte skraj). Det nya hotet har en annan karaktär på så sätt att det präglas av starka kopplingar till […]
Å andra sidan…
Så gör du precis vad USA och Sovjet gjorde. Dvs – du utmålar “fienden”, alltså “staten” – som en skurkstat, som helst av allt vill masturbera till alla hemliga avlyssningar av dig.
Du skrämmer upp många, så många, precis lika bra som H G Wells skrämde – eller 80-talspropagandan om kärnvapenvintern.
Tänk va, för ett år sen var du fortfarande ganska saklig, men nu är du som vilken skrikhals som helst, Hizbollah eller WAR – spelar ingen roll.
Så länge du kan få folk att bli paranoida, så sitter du säkert i din demagogiska tron. Är det frihet?
Skäms, Falkvinge.
Joakim Anderssons senaste bloggpost: Still kicking
@Joakim Andersson: En stat som monterar ned grundläggande människorättsliga fri- och rättigheter är en skurkstat. Rick är saklig och skräms inte, det är regeringen som använder terrorist propagandan för att valla fårskocken så att den inte protesterar när rättsstaten nedmonteras inför våra ögon.
Anders Troberg skrev några bra rader här ovan, citat:
Ja det är inte bara korkat, det är fientligt, staten gör sig till vår fiende. Den är på god väg att göra de egna medborgarna till sin fiende, och i detta skall vi inte glömma bort att sossarna tillsammans med vänstern, nästan på 70-årsdagen av Ådalen -31, öppnade upp för möjligheten att sätta in militären mot den egna befolkningen!
Demokrati? Var då? Inte i sverige åtminstone. Å kom inte dragandes med valurnan, för även enpartistater som gamla Sovjet eller Kina var barnsligt förtjusta i folkomröstningar.
@Anders Troberg: I ditt senaste svar till mig. Är du medveten om att du förordar etnisk rensning? Det du säger hade varit ett alternativ när konflikten var ung i slutet på 40-talet. Men tro mig, de som är födda där nere efter konfliktens utbrott, och är vuxna med egna barn idag, har inte bett om att bli födda där, det är deras hem- och moderland också.
Kluris: En ockupation är en ockupation, och den måste upphöra. Vill de stanna så kan de få det, men det ska vara under palestinskt styre. Hamas har tex gått med på en sådan lösning.
Att kalla det etnisk rensning är som att kalla det etnisk rensning när man slängde ut nazityskland ur de länder de ockuperade.
Den enda etniska rensning som pågår i området är den som israel genomför. Jag har bott tillräckligt länge i regionen för att bara känna förakt inför israels agerande. För närvarande har de en kill ratio på ungefär 4:1 i deras favör, det säger väl en hel del? Lägg till det att israel nästan uteslutande dödar civila, medan Palestina attackerar militära mål.
Anders T:
“Läs på lite om bakgrundshistorien innan du påstår att israel på något sätt är drabbade. För närvarande har de en kill ratio på ungefär 4:1 till deras favör, och deras attacker drabbar till största delen civila, till skillnad från palestinska attacker som är riktade mot militära mål.”
Att dessa förhållanden råder kan ha sin förklaring i att israelerna är bättre rustade att stå emot de raketattacker de används för, samt det faktum att Hamas mfl inte sällan använder sig av civila sköldar och placerar avfyringsramper i bostadsområden (precis som Hizbollah under förra sommarens krig!).
Israels angrepp går ut på att avvärja hot, de palestinska terrorgruppernas attacker riktas i väldigt hög utsträckning mot civila! Självmordsbombningar av bussar och diskotet är knappast av militär betydelse! Jag vet inte vem av oss som bör läsa på här?!
Det finns ingen agenda för israeliska politiker och eller ideologer att utrota araber eller perser eller att utplåna länder från kartan osv, vilket är fallet åt andra hållet. Hamams mål är att genom väpnad kamp utplåna israel och bygga en stat baserad på sharialagar.
Mitt stöd för Israel handlar om dess respekt för människors rättigheter, för yttrandefrihet och religionsfrihet, för öppenhet och marknadsekonomi, till skillnad från deras diktatoriska grannländer, där rättigheter av detta slag saknas helt.
(Måste dessvärre rusa här så jag hinner inte med något längre inlägg, ej heller något svar till Kluris, men det kommer!)
John, ta en titt på området i Google Earth. Det finns inget ställe att agera från som inte är bebott.
Dessutom är det en direkt lögn att påstå att Hamas riktar sina attacker mot civila. Israel har en total värnplikt som omfattar alla. Det finns inga civila i israel.
Iraelerna, däremot, attackerar oavbrutet civila. De bulldozrar hem, krypskjuter småbarn, mejar ner oskyldiga.
“Självmordsbombningar av bussar och diskotet är knappast av militär betydelse!”
När alla som är där är en del av det militära etablisemanget så är det av militär betydelse.
“Det finns ingen agenda för israeliska politiker och eller ideologer att utrota araber eller perser eller att utplåna länder från kartan osv, vilket är fallet åt andra hållet.”
Finns det inte? Varför är då israel det enda landet i historien som byggt kärnvapen för att använda dem (undantaget Hiroshima och Nagasaki, som man nog får betrakta som ett specialfall)? Andra länder bygger dem som avskräckande vapen, medan israel inte bara hemlighöll dem, de blåljög om det. Hemliga vapen avskräcker ingen, så vad var anledningen? Hade det inte varit för Mordechai Vanunu så hade de bombat grannarna vid det här laget.
“Hamams mål är att genom väpnad kamp utplåna israel och bygga en stat baserad på sharialagar.”
Observera att deras mål är att utplåna STATEN israel, inte invånarna. De har till och med sagt att israelerna är välkomna att stanna, så länge de accepterar palesinskt styre.
“Mitt stöd för Israel handlar om dess respekt för människors rättigheter, för yttrandefrihet och religionsfrihet, för öppenhet och marknadsekonomi, till skillnad från deras diktatoriska grannländer, där rättigheter av detta slag saknas helt.”
Snälla, ta reda på vad fan du snackar om.
Israel har fler prickar än någon annan för brott mot FN’s mänskliga rättigheter.
Vanunu har blivit olagligt kidnappade och suttit fängslad i 17 år, 11 av dem i ensamcell, för att de inte gillade vad han hade att säga.
Religionsfrihet? De är en uttalad judisk stat, och det är inte kul att tex vara muslim där. Vilka tror du flyttar med sin familj till en uttalat religiös stat i en krigszon? Jag är ganska övertygad om att det är de religiösa fanatikerna som gör det. Det som gör israel unikt är att de är en stat enbart bestående av dessa fantatiker, i princip utan återhållsamma element.
Öppenhet? Yeah, right. Jag talade med en kille som bodde i Ramallah, som för att träffa sin flickvän i Gaza var tvungen att använda ett falskt amerikanskt pass, annars släppte de inte genom honom. Är det öppenhet?
Är det öppenhet att mörda politiska motståndare? Att mörda framstående vetenskapsmän, tex den vetenskapliga chefen för Iraks rymdprogram? Att mörda israelkritiska författare?
Är det öppenhet att bygga hundratals befästa enklaver på andra nationers territorium? Att bygga murar som kapar länder mitt itu? Att köra omkring i anda länder med militära patruller? Att oprovocerat skjuta ner barn på gatan? Att med “kontrollzoner” kapa upp andra länder i småbitar och skära av dessa bitar från varandra? Att angripa en gravid kvinna på gatan och stampa och hoppa på hennes mage så att fostret trycks ut och de båda dör? Att skjuta en fjortonårig kille på väg till skolan med två skott i halsen och lämna honom att förblöda? Att preja (försöket pågick i över 2 km innan de lyckades) en bil med en mamma och hennes tre barn av vägen, så att två barn dör, ett blir invalidiserat för livet och hon hamnar i rullstol? Massakern i Jenin?
Marknadsekonomi? Tja, jag har sett Jordanien, och har vänner som sett Syrien, Libanon och Egypten, och marknadsekonomin funkar bra där. Glöm inte heller att ungefär halva jordens befolkning anser att det där med marknadsekonomi inte är en speciellt bra idé i vilket fall.
När det gäller diktatoriska grannländer så har jag bara koll på Jordanien, och de är inte mer diktatoriska än tex Sverige (vilket iofs inte är en lysande ledstjärna just nu…). De har ett system liknande vårt, med makten i ett folkvalt parlament, men med den formella makten hos kungahuset. Största skillnaden är att vår kung inte direkt är avelsmaterial.
Prova att läsa på om tex Stern Gang, eller om Ariel Sharons bakgrund.
Glöm inte heller israels roll i de andra krigen i området, tex stöttade man båda sidorna i första gulfkriget i hopp om att de skulle nöta sönder varandra.
Israels ockupation av Palestina är fel, och ett enormt hot mot världsfreden. Om det behövs en militär lösning för att stoppa den så är det värt det. Accepterar de inte nederlag där, ja, då är det deras val.
Sorry, men israel är världens fula gubbe som kommer undan med det genom att spela ut något slags kollektivt skuldkort. Nu räcker det, nu är det dags att säga stopp.
Israel respekterar grundläggande individuella rättigheter enligt västerländsk modell i betydligt högre utsträckning än något av sina grannländer, och betydligt mer än vad som skulle vara fallet i den typ av stat som Hamas skulle vilja bygga. Det är en islamistisk fascistisk organisation som inte överhuvudtaget respekterar rättigheter, lika lite som regimerna i Iran och Saudiarabien.
En undersökning visade nyligen dessutom att 77% av araberna i Israel är nöjda med sitt medborgarskap och skulle inte vilja lämna landet för att bo i något arabland. Och varför är detta så svårt att förstå? Att fritt få utöva sin religion, uttrycka sin åsikt, är livsnödvändigt, men dessa rättigheter respekteras inte i så många fler av regionens länder än i just Israel. “Inte kul att vara muslim där”?! Nej, men du FÅR vara det och du har rätt till dina heliga platser!
Länkar denna karta om utifall den skulle vara intressant: http://www.freedomhouse.org/template.cfm?page=363&year=2008
Jag har varken ork eller lust att bemöta allt du säger, men kan konstatera att de flesta av dina invändningar är resultat av arabisk/persisk/islamistisk aggression. Israel attackerades från dess grundande av sina grannländer och dessa våldsaktioner har sedan fortsatt, de senaste decennierna av islamistiska terrormiliser, och så länge dessa hot och attacker fortsätter kommer konflikten att bestå. Det har räckts ut händer ett flertal gånger och inbjudits till samtal, men Hamas vill ju inte ha några samtal överhuvudtaget, utan tänker fortsätta bekämpa Israel med vapenmakt. En dålig utgångspunkt för fred.
“Finns det inte? Varför är då israel det enda landet i historien som byggt kärnvapen för att använda dem (undantaget Hiroshima och Nagasaki, som man nog får betrakta som ett specialfall)? Andra länder bygger dem som avskräckande vapen, medan israel inte bara hemlighöll dem, de blåljög om det. Hemliga vapen avskräcker ingen, så vad var anledningen? Hade det inte varit för Mordechai Vanunu så hade de bombat grannarna vid det här laget.”
Nej, det gör det inte. Det är Hamas, Iran mfl som talar om att “utplåna”, “radera från kartan”, “dränka Israels flagga med blod”, “kasta judarna i medelhavet” osv osv. Hade det stått på de israeliska politikernas dagordning så har de ju haft bra med chanser att redan göra detta! De har kärnvapen i självförsvar, något som är och varit bekant för de flesta under en tid och har väl visst verkat avskräckande. Nu har de emellertid inte behövt använda dem, deras militära överlägsenhet har hittills varit tillräckligt god ändå. Men med Irans planer på att utveckla dylika vapen kanske det är dags att agera. För om Ahmadinejad får tag i kärnvapen finns det skäl för israelerna att vara rädda!
10 steg på vägen mot en fascistisk polisstat.
Studerar man vad som föregick demokratins fall i Tyskland och Italien på 1930-talet ser man hur kupperna förbereddes med ett antal undantagslagar och saker som att parlamentsledamöter hotades vid omröstningar.
Det främsta exemplet är dock inte Sverige utan USA där nästan alla de 10 stegen har genomförts.
http://www.guardian.co.uk/world/2007/apr/24/usa.comment
http://www.youtube.com/watch?v=_XgkeTanCGI
Det mest otäcka med detta är att alla pusselbitarna verkligen är på plats.
John: Antingen är du okunnig, lurad eller så blåljuger du.
Israel initierade aggressionen genom att kliva in och utropa sin stat på andras mark. Det var där det började, även om de kanske inte avlossade första skottet.
Självklart vill Hamas inte diskutera. Varenda gång det gjort det så har det slutat med att israelerna fortsatt bygga sina “bosättningar” (hur försvarar du förresten dem, inget annat land kommer undan med att bygga hundratals armébaser på andra länders territorium och sedan kräva säkerhetszoner runt dem), lönnmord och etniska rensning. Israel pratar när de behöver tid för att ladda om, annars låter de kanonerna prata för dem.
Dessutom, det har gått 60 år och prat har visat sig vara motproduktivt. Vad återstår då?
Från Wikipedia:
“In an editorial in The Guardian in January 2006, Khaled Meshaal, the chief of Hamas’s political bureau denied antisemitism:
“Our message to the Israelis is this: We do not fight you because you belong to a certain faith or culture. Jews have lived in the Muslim world for 13 centuries in peace and harmony; they are in our religion “the people of the book” who have a covenant from God and his messenger, Muhammad (peace be upon him), to be respected and protected.”
“Our conflict with you is not religious but political. We have no problem with Jews who have not attacked us — our problem is with those who came to our land, imposed themselves on us by force, destroyed our society and banished our people.””
Andra uttalanden, som jag inte hinner leta rätt på nu, visar att de är beredda att acceptera fredliga lösningar, så länge som de lösningarna inte innebär att de måste göra avkall på några palestinska områden. Med andra ord, de har inget mot israel, så länge som det inte byggs på palestinsk mark. Ge dem en bit av Canada (som de faktiskt erbjöds för sådär 60 år sedan) och Hamas skulle inte klaga.
“För om Ahmadinejad får tag i kärnvapen finns det skäl för israelerna att vara rädda!”
Är det dåligt? Det behövs en terrorbalans. Att, som idag, enbart låta den i särklass mest krigiska nationen i världen och regionen (ingen lägger större andel av sin BNP på militären och ingen har mer omfattande obligatorisk värnplikt) ha kärnvapen bygger inte stabilitet, det bygger ett storkrig.
“Jag har varken ork eller lust att bemöta allt du säger”
Varpå du elegant dansar undan de tunga argumenten…
Då är vi nästan överens Anders T. Det jag hängde upp mig på var “köra ut”, jag erkänner att jag missade “eller stanna och acceptera..”. Jag tror dock inte att ett ensidigt palestinskt styre är en lösning, de måste kunna leva tillsammans och styra sitt land tillsammans.
Så länge människor behandlas olika på grund av etnicitet så fortsätter konflikten, oavsett vilken sida som styr. Som jag skrev, de som är född och uppväxt någonstans har inte bett om det, oavsett religion, etnicitet eller vilka åsikter de står för. Det är därför som jämförelsen med Hitlers annekteringar inte håller, för tredje riket föll, en hel folkgrupp hann aldrig etablera sig över tid, de kördes ut långt innan en folklig etablering hann ske. Men ponera att andra världskriget hade gått annorlunda, att Hitler fått sitt “lebensraum”, och att dina föräldrar var tyskar som hade flyttat till Polen, du hade varit född och uppvuxen där, dina barn hade också fötts där. Varken du eller dina barn kan betraktas som ockupanter, dina barns far och morföräldrar var dock en ockupanter. Eller kanske din far tom. gifte sig med en polska för att komplicera saken än mer. Det finns en tids och humanaspekt man måste ta hänsyn till, annars skapar man bara en omvänd konflikt.
Vad som är en lösning, har mig veterligen bara ett enda land lyckats med, och det är sydafrika, där man lyckades dra ett streck och göra en nystart utan hämd, de har dock en lång väg att vandra än, men de gjorde det. För att lyckas med detta så får man inte gräva i gamla oförätter. Palestinakonfliken behöver förenklat sagt sin version av Nelson Mandela. Men något sådant kommer vi inte att få se så länge som den ena sidan är så oerhört mycket starkare än den andra. Det här är ju i princip stenkastning mot en kärnvapenmakt. Styrkeföhållandet kan inte bli mer skevt. Palestinierna är mer underlägsna än vad judarna var emot Hitlertyskland, och finns väl egentligen bara kvar på grund av omvärldens vakande öga, och då talar jag inte bara om väst som ofta har blundat. I sydafrika såg det inte riktigt ut så, och där var de svarta som levde under apartheid dessutom i majoritet. Men ponera att de svarta i sydafrika hade lyckats ta makten samtidigt som de skulle straffa de vita för gamla oförätter, då hade ett ett mycket blodigt krig brutit ut, en konflikt som antagligen skulle pågått än idag.
@ Herr Troberg (och andra)
Jag har hållit mig borta från diskussionen om mellanösternkonflikten eftersom jag inte tycker den har tillräcklig bäring på Rick Falkvinges bloggpost.
Jag lyckas dock inte vara tyst.
Med vämjelse har jag läst vad du, Anders Troberg, har skrivit. Jag avfärdar inte allt du säger, men mycket av vad du har kläckt ur dig gör mig mörkrädd. Detta särskilt som jag vet att det du skriver, så att säga, representerar många människors enögda och inskränkta hat.
—
Exempel:
“Lägg till det att israel nästan uteslutande dödar civila, medan Palestina attackerar militära mål.”
“Dessutom är det en direkt lögn att påstå att Hamas riktar sina attacker mot civila. Israel har en total värnplikt som omfattar alla. Det finns inga civila i israel.”
“När alla som är där [på bussar och diskotek som självmordsbombas] är en del av det militära etablissemanget så är det av militär betydelse.”
Har du någon moralisk kompass överhuvudtaget?
“Our conflict with you is not religious but political. We have no problem with Jews who have not attacked us — our problem is with those who came to our land, imposed themselves on us by force, destroyed our society and banished our people.”
Det kan ju med anledning av detta vara av intresse att ta en liten titt på Hamas “plattformsdokument” (Hamas Charter).
Två axplock ur rörelsens föreställningsvärld:
“Article Twenty-Two: The Powers which Support the Enemy
The enemies have been scheming for a long time, and they have consolidated their schemes, in order to achieve what they have achieved. They took advantage of key elements in unfolding events, and accumulated a huge and influential material wealth which they put to the service of implementing their dream. This wealth [permitted them to] take over control of the world media such as news agencies, the press, publication houses, broadcasting and the like. [They also used this] wealth to stir revolutions in various parts of the globe in order to fulfill their interests and pick the fruits. They stood behind the French and the Communist Revolutions and behind most of the revolutions we hear about here and there. They also used the money to establish clandestine organizations which are spreading around the world, in order to destroy societies and carry out Zionist interests. Such organizations are: the Freemasons, Rotary Clubs, Lions Clubs, B’nai B’rith and the like. All of them are destructive spying organizations. They also used the money to take over control of the Imperialist states and made them colonize many countries in order to exploit the wealth of those countries and spread their corruption therein. As regards local and world wars, it has come to pass and no one objects, that they stood behind World War I, so as to wipe out the Islamic Caliphate. They collected material gains and took control of many sources of wealth. They obtained the Balfour Declaration and established the League of Nations in order to rule the world by means of that organization. They also stood behind World War II, where they collected immense benefits from trading with war materials and prepared for the establishment of their state. They inspired the establishment of the United Nations and the Security Council to replace the League of Nations, in order to rule the world by their intermediary. There was no war that broke out anywhere without their fingerprints on it:…”
“Article Thirty-Two: The Attempts to Isolate the Palestinian People
…Today it is Palestine and tomorrow it may be another country or other countries. For Zionist scheming has no end, and after Palestine they will covet expansion from the Nile to the Euphrates. Only when they have completed digesting the area on which they will have laid their hand, they will look forward to more expansion, etc. Their scheme has been laid out in the Protocols of the Elders of Zion, and their present [conduct] is the best proof of what is said there….”
Dokumentet finns att läsa bl.a. här:
http://www.palestinecenter.org/cpap/documents/charter.html
Ett enda exempel på många relevanta frågor man kan ställa sig efter att ha läst det dokumentet:
Vilken sorts legitimitet har en rörelse som bygger sin plattform på Sions vises protokoll?
—
Jag skulle kunna fortsätta och fortsätta….
——————————–
För övrigt håller jag i stort sett med om vad Rick Falkvinge har skrivit.
Nej Anders, jag dansar inte undan de “tunga” argumenten eftersom det inte finns några.
Israel är förvisso inte på långa vägar så sekulärt som man skulle kunna önska, men är betydligt friare och respekterar i betydligt högre utsträckning medborgarnas rättigeter (såväl judars och arabers!) än vad som är fallet i grannländerna. Det finns en tämligen grundläggande skillnad mellan västerländska demokratier och de diktaturer världen sett och idag ser i bl a mellanöstern. Detta är kärnfrågan och detta är skälet till att mina sympatier ligger där de gör. Det är ALDRIG fel att grunda en stat som försvarar rättigheter, som respekterar yttrandefrihet, religionsfrihet, äganderätt osv, men det är ett GROVT FEL och helt förkastligt, att acceptera bildandet av en stat som INTE respekterar rättigheter, vilket ju skulle vara fallet om man lät ett mördargäng som Hamas få ledningen över en palestinsk stat. Israel bygger på frihet och om denna frihet – den respekt för rättigheter och det ekonomiska välstånd – sprids så är väl det något positivt?! Du talar om “andras mark”, utan att egentligen förklara vad du menar? Är det äganderätt till sin tomt, sin bostad du talar om, eller är det nån slags “rätt” till sin nation, till stora geografiska områden, du talar om? Det har funnit judar i regionen i tusentals år och det var väl i allra högsta grad naturligt att placera en judisk stat där?! Jag är iofs inte glad i tanken på att bilda stater som bygger på religon el etnicitet över huvud taget (och Israel är långt ifrån det enda land som gör detta!!) men faktum kvarstår: Israel har HELA tiden respekteratarabers och muslimers rättigheter, gett dem tillträde till heliga platser osv, vilket inte varit fallet då muslimerna styrt. Att bilda en fri stat i regionen var och är helt i sin ordning. Hade den arabiska befolkningen accpeterat också en fri, demokratisk palestinsk stat bredvid Israel så hade denna konflikt inte existerat idag, lika lite som vi saknar dylika konflikter mellan fria, demokratiska stater Europa.
Kan du inte se den fundamentala skillnad jag här talar om finns inga skäl för mig att diskutera enskilda fall av övergrepp här och där (som självfallet kan vara vedervärdiga från bägga håll).
Trams, trams och åter trams, jag är äldre än du Rick å inte var det frågan om nått nu skall vi alla dö här med en atombom upkörd i röven inte.
Nääee, de var juppies, brudar, åka bil,ta en bäärsa
[…] handlar om hårdför repression av vår rätt att yttra oss, att prata med andra om vad vi vill och att göra saker som inte […]