Här är nästa postning i min serie om IPRED1. Men alla dessa teoretiseringar kan egentligen inte slå Ole Husgaards tydliga budskap om vad som hände i Danmark efter samma lag hade införts där.
De svenska och danska upphovsrättslagarna är extremt lika varandra, så det är högrelevant.
Detta är en postning i serien Problemen med Antipiratlagen IPRED1. Postningar i serien:
- Förvaltning vs politik (23 oktober)
- Polisen ska vara polis (24 oktober)
- Politiska svek (26 oktober)
- Rättssäkerhet och utpressning (28 oktober)
- Operatörernas ansvar (29 oktober)
- Digitala analfabeter (30 oktober)
- Identitet och teknikutveckling (2 november)
- Statens impartialitetsgaranti (4 november)
- Perverterad upphovsrätt (5 november)
- Lagen fungerar ändå inte (6 november)
Problem 2: Polisen ska vara polis
Polisen ska vara polis, och ingen annan ska vara polis. Det låter självklart, eller hur?
Nå, polisen blir inte polis med automatik. Polisen har vissa rättigheter att gripa dig, kränka ditt privatliv, kartlägga dig i utredningar, etc, eftersom polisen har fått de befogenheterna i lag. Det är den lagstiftningen som skapar polisen som koncept.
Nu införs en privatpolis i och med Antipiratlagen IPRED1. Upphovsrättsorganisationer får befogenheter att kränka medborgares privatliv som till och med går längre än polisväsendets. De får dessutom kartlägga medborgare och utdöma bötesstraff i privat rättskipning på ett sätt som inte funnits i mannaminne. Den inför dessutom offentlig skampåle, som den dömde till råga på allt måste betala för.
Här någonstans borde varningsklockor ringa. Av någon anledning har de inte gjort det hos våra politiker. De enda klockor som ringt är de Pavlovklockor som fått upphovsrättslobbyn att dregla.
Vi tar det från början:
- Upphovsrättslobbyn tillåts att kartlägga medborgare som är misstänkta för upphovsrättsintrång utan vidare tillstånd. Detta är ett kraftigt avsteg från de skydd för privatliv som gällt tidigare, och ett direkt brott mot EU-direktivet IPRED1, artikel 8.3-e. De blir med andra ord privata spanare.
- Upphovsrättslobbyn tillåts att gå till domstol och kräva att få ut abonnenten för en viss IP-adress vid en viss tidpunkt, om de kan påvisa att det troligen skett ett upphovsrättsintrång från den IP-adressen vid tidpunkten ifåga. Detta är större befogenheter än vad svenska polisen har — för att polisen ska kunna bryta den sekretessen, så finns det olika tolkningar om vad som krävs, men det är åtminstone ett brott som ger fängelsestraff (vilket fildelning inte ger, enligt de domar som kommit).
- De kriterier som krävs för att de ska få ut abonnentuppgifterna är så lågt ställda att domstolen i praktiken bara kommer att vara en formalitet. Det innebär inget extra skydd för medborgarna utan är bara en auktoritetsstämpel att gå till Internetleverantören med.
- Upphovsrättslobbyn tillåts skicka ut privata kravbrev. På skadeståndsspråk kallas detta för “förlikning” och förutsätter att det är två jämnstarka parter som försöker komma överens om ett skadeståndsbelopp utan att gå till domstol. I det här fallet är det skiv- och filmindustrin som “erbjuder” vanliga hederliga medborgare att bara betala halva beloppet de har fantiserat ihop, för att de ska låta bli att dra medborgaren inför civil domstol. I brevet uppträder de dessutom mycket hotfullt (“vi har bevis, du kommer att få betala rättegångskostnader, ingen har någonsin klarat en rättegång mot oss”, etc). Detta är nu inte sådant som står i lagen, utan bara sådant de får rätt att göra, men det är så de uppträtt i alla andra länder. Ta Danmark som ett skrämmande och väldigt relevant exempel. Rent konkret kallas det här tillvägagångssättet för “utpressning” i alla andra fall.
- Väl i domstol, så får de sätta skadeståndsbeloppet så att det ska verka avskräckande; de behöver inte visa att de förlorat en enda krona. Som lagrådet uttrycker det, så sätts beloppet efter “upphovsmannens eller rättsinnehavarens intresse av att intrånget inte upprepas“. Denna princip avskaffades 1920 i svensk civilrätt, eftersom det ansågs vara polisens sak att syssla med avskräckande och förebyggande genom straffrätt — inte privata industriers sak att göra det i skadeståndsrättegångar. Därför har skadeståndsrätten sedan 1920 uttryckligen handlat om ersättning för faktiska förluster. För att få skadestånd, så måste du visa i domstolen att du förlorat något. Denna princip är helt rimlig. Men det här lagförslaget ändrar på det, så att upphovsrättslobbyn får en avskräckande och preventiv funktion, som man varit helt överens om hör hemma i straffrätt. De blir med andra ord privata poliser och åklagare även i straffrättslig mening, med rätt att döma ut kraftiga böter, med avseende på just denna ändamålsglidning i skadeståndsbeloppet. Upphovsrättslobbyn behöver inte ha förlorat en enda krona, och behöver inte visa att de gjort det heller.
- Slutligen sänks rättssäkerheten kraftigt. I ett brottsmål är man alltid oskyldig, till dess att man är bevisad skyldig bortom alla rimliga tvivel. Ett civilmål, som upphovsrättslobbyn vill stämma vanliga medborgare i — nej, döma vanliga medborgare till kraftiga böter i — har mycket lägre gräns för att bli dömd, eftersom det antas vara en tvist mellan två jämbördiga parter. Där räcker det att den ena sidan anses ha 51% rätt, för att domstolen ska döma till den sidans fördel. Dessutom är det här civilmål där den ena sidan kommer med ett halvdussin rutinerade kostymadvokater med blod på tänderna bakom det artiga leendet, och den andra sidan är en helt vanlig svensk familj. Parterna är allt annat än jämnstarka.
- För att lägga sten på börda så får den som dömts i ett sådant här civilmål dessutom, utöver böterna eller skadeståndsbeloppet, dömas att betala en dyr tidningsannons där det står att han eller hon har blivit dömd, och för vad. Den offentliga skampålen avskaffades på medeltiden; nu vill upphovsrättslobbyn ha tillbaka den.
Slutsatsen är att det här monstret till lag gör upphovsrättslobbyn till en superpolis med större befogenheter än den vanliga polisen, med rätt att döma ut böter som saknar proportion till brottet eller reglering, som använder utpressning för att slippa gå till domstol över huvud taget, och som dessutom tvingar medborgarna till skampålen. Jag önskar att lagen inte var så här fullständigt verklighetsfrämmande, men det är den faktiskt.
Som ett minimikrav borde 1) upphovsrättslobbyn inte få större befogenheter än polisväsendet, 2) borde inte ett skadeståndsbelopp kunna sättas utifrån något som helst annat än en bevisad och faktisk ekonomisk förlust, och 3) en dömd inte åläggas att betala tidningsannonser med offentliga skampålar. Hur kan man rimligen tycka något annat?
Ingen privatpolis i Sverige. Säg nej till upphovsrättslobbyn.
Pingat på Intressant. Andra bloggar om Antipiratlagen, piratjägarlagen, ipred1, upphovsrätt, korruption, poltik, piratpartiet, fildelning
Bloggat om Antipiratlagen Ipred1 nyligen: Opassande, Piratbyrån, Argast Nu, Jan Lindgren, Angie Roger, Tommy K Johansson, Rick Falkvinge, Opassande, Jan Lindgren, Opassande, Martin Otyg, Rick Falkvinge, Rose-Mari Södergren, Charlotte Wiberg, Satmaran, Dick Bengtson, Jan Lindgren, Insane Clowns, Opassande, Jan Lindgren, Tommy K Johansson, Nihao Kenny, Jan Lindgren, Jan Lindgren, Jan Lindgren, Anna Troberg, Mikael Persson, Christian Engström, Ung Vänster, Mikael von Knorring, Lars Holmqvist, Rick Falkvinge, Urban Cat, Anders Widén, Opassande, Anna Troberg, Rick Falkvinge, Mackan Andersson, Johan Lindahl, Mary X Jensen, Marcin de Kaminski, Opassande, Jinge, Urban Cat, Andra Sidan, Drottningsylt, Rick Falkvinge, Nätkoll.se, Tommy K Johansson, Opassande, Scaber Nestor, David Wienehall, Christopher Kullenberg, Mattias Swing, Mikael Nilsson, Argast Nu, Wilhelm Svenselius, Peter Soilander, SVT Opinion, Farmor Gun, Mary X Jensen, Daniel Brahneborg, Insane Clowns, Rasmus Fleischer, Mattias, Daniel Brahneborg, Bitchslap Barbie, Karl Sigfrid, Mikael Persson, Svensson, Mikael von Knorring, Urban Cat, Henrik Alexandersson, Satmaran, Daniel Scythe, David Wienehall, Mattias Bjärnemalm, Klibbnisse, Christopher Kullenberg, Henrik Alexandersson, Svensson, Bitchslap Barbie, Dumheterna, Rick Falkvinge, Rick Falkvinge, Anna Troberg, Christian Engström, Hans Engnell, Josef, Rasmus Fleischer, Henrik Alexandersson. Bloggdata från knuff.se.
Gammelmedia om Antipiratlagen Ipred1 nyligen: Mikael von Knorring: Piratjägarlagen öppnar för hot och utpressning (SVT), Ett bubblande uppror bland bloggare (Aftonbladet)
[…] Polisen ska vara polis (24 oktober) […]
I would like to shortly comment on the three minimum demands at the end of you blog post:
Your politicians are free to meet the first two demands without fear that IPRED will not be properly implemented. But I’m afraid the last demand can violate IPRED.
Your demand 2) is also important. Even in Denmark, where we have a very bad situation, the right holders cannot demand damages to induce fear. Here we have limits that reflect their losses. (But still bad: They can demand payment of what they would have earned, if the copyrighted works had been purchased, and they can – at the same time – demand payment of the market disturbance. This means that somebody infringing copyright can pay double damages, and that is quite common. Our law also have a clause of damages for non-economic harm, but that is rarely used.)
And the demands for damages really are often fantasy. Here is an article in danish describing a case where IFPI wanted DKK 6800000, and ended up getting DKK 75000: http://www.computerworld.dk/art/27614
Ole Husgaards senaste bloggpost: Kommenteret Redegørelse for Graduated Response-systemet
There is another really bad problem with allowing the antipirates to play police that you have not mentioned: This is the changes in case law that can result when one side of a court case are a group of experts in copyright law, and the other side is a single family lawyer.
A big problem here is that almost all lawyers specializing in copyright law are working for the copyright lobby. There are a few that are not, but they are working at universities.
So when the antipirates started targeting private citizens in Denmark, the victims of the lawsuits could not find any lawyers who had substantial knowledge of copyright law. This lead to some very strange case law being built, as the defending lawyers (typically family lawyers) did not know how to argue the case of their clients.
The most significant case law being built because of this is the way danish copyright case law treats links on the net: In Denmark a link is considered a “public performance” of what is linked to, done by the person who created the link. But that is illegal, if you do not have permission from the copyright holder of what you link to.
This case law was build in a case where IFPI sued two teenagers, who only had their family lawyers to represent them.
A later case regarding links was the Newsbooster case. This was a company that scanned the internet issues of danish newspapers daily for keywords that their customers were interested in, and then sent out a mail to the customers with links to the articles containing the keywords they were interested in. Because of the case law regarding links Newsbooster lost the case in our High Court, and the judgment stated that it would be illegal to do this even if the newspapers had a robots.txt allowing the search engines to scan.
Because of this Google was forced to manually remove the web sites of all danish newspapers from their index.
Ole Husgaards senaste bloggpost: Kommenteret Redegørelse for Graduated Response-systemet
Ole: Tack, har uppdaterat och poängterat obalansen i domstolen mellan parterna.
Halloj!
Jag kollar igenom lagrådsremissen igen nu. En sak jag verkligen undrar över är hur man kan hitta vad en domstol bedömer som “skäligen” och “sannolikt” i fråga om bevisning. Vilken bevisgrad når en skärmdump upp till och finns det något mål som referens man kan kolla upp?
I Sverige har vi sk. fri bevisvärdering vilket innebär att domstolen själv får avgöra värdet av de bevis som presenteras. Med tiden byggs sedan upp en praxis (som det i princip är tillåtet för en domstol att frångå men det sker nog sällan). Då denna lag är helt ny finns ingen praxis än så vad som är skäligt och sannolikt får vi inte veta förrän lagen börjar tillämpas.
Hoffa: Av lobbyns uppträdande i andra länder att döma, så kommer mycket få fall att faktiskt gå till domstol. Så fort de riskerar att förlora ett fall, så släpper de stämningen.
Därmed är de noga med att bara sätta riktigt aggressiva prejudikat, och därmed kommer det inte att etableras någon balanserad domstolspraxis på länge.
En annan fråga. Skulle det funka att anmäla någon som gett en ett papper där det står. “Betala en massa pengar annars drar vi dig inför rätta” för olaga hot ?
Hoffa: Inte idag, men jag funderar på om immaterialrättsbedrägerier av den typen inte borde kriminaliseras.
Hm men vänta nu. Skulle man inte kunna forcera fram prejudikat. Så fort lagen börjat gälla lägger Person1 upp något på pirate bay som Person2 har rättigheterna till. Person2 tar en skärmdump och går till domstol för att få ut informations om abonnemangsinnehavaren vars abonnenmang använts för nerladdning (detta skulle om man vill kunna vara person3 som t.ex delar lägenhet med person1). Person2 stämmer sedan person1 och begär skadestånd.
Skulle skadestånd dömas ut så låter Person2 förstås bli att inkassera pengarna från Person1
Nu måste domstolen avgöra om en skärmdump är nog för att kunna stämma en abonnenmangsinnehavare.
Hosthost, jag vet inte om jag skulle vilja se IFPI (och övriga) med polisiära befogenheter heller. De bör och skall inte ha större befogenheter än något annat privat företag i Sverige.
T.ex. ska de inte kunna göra mer än vad herr Svensson i ICA kassan kan göra.
Andreas: Vad menar du? Den här lagen handlar om att IFPI får polisiära befogenheter.
Ole Husgaard, kommentar 2:
“In Denmark a link is considered a “public performance” of what is linked to, done by the person who created the link. But that is illegal, if you do not have permission from the copyright holder of what you link to.”
Hur tänkte lagstiftarna när de hittade på detta? Hela idén med webben trodde jag var att man byggde ett nät av hypertextlänkar. Att lägga ut en sida på webben måste innebära att man själv valt att befinna sig i det offentliga rummet och då även accepterat att bli länkad till (till skillnad från FRA som vill ha rätten att snoka i den icke offentliga delen av nätet där exempelvis min backup till servern går).
Effekten blir att Danmark inte kan vara med i gemenskapen på webben över huvud taget, eller?
Jag tycker mest synd om tidningarna som var så dumma att dom plockade bort sig själva från google när alla andra kämpar för att komma så bra till som möjligt där.
[…] orkar inte ens stryka under alla fel i logiken… L
arnold: Tja, det bästa google kan göra är ju att ta bort hela Danmark från sin listning i protest.
Om inte annat borde det få Danskarna fly förbannade på sin regering och riksdag för en utbota korkad lag.
@arnold:
Our legislators have never considered links in our copyright law. In fact our copyright law is almost exactly the same as yours, and there are no differences between the swedish and danish laws with regards to links.
The only difference is in case law, or how the courts traditionally interpret the law. And here we have a huge difference regarding links.
Considering a link to be a public performance of what is linked to done by the person linking is really perverted. Any reasonable thinking tells you that a link is just a reference or a pointer to other information.
But antipirate lawyers are not reasonable. They are experts in their field, and the defence lawyers in the cases they start usually know nothing about copyright law. So it only took one initial case at our High Court where the antipirates stated this perverted legal theory and the defence did not protest, and we had case law for this interpretation.
This should IMHO be one of your major worries if this law passes. It will inevitably shift case law. It is even possible that our perverted interpretation of links could become swedish case law if you do not already have case law stating that a link is simply a pointer to other information.
B.t.w. later danish court cases have given slightly different treatment to links, and this means that the topic of copyright issues with links has become extremely complicated. If you can read danish and are interested, please check out these two pages explaining how complicated it is:
http://vertikal.dk/advokatord/
http://www.djh.dk/ejour/53/53Dyblink.html
But then, the more complicated it is, the more money the lawyers can earn.
Ole Husgaards senaste bloggpost: Kommenteret Redegørelse for Graduated Response-systemet
Låt se nu.. Okej, detta är perverst.
Hur visar man hur pervert det är? Jo, det finns ett som skulle visa precis hur perverst det är och som skulle vara så effektivt i att visa det, att lagstiftningen upphör med 100% säkerhet. Detta genom att bara utnyttja samma perversa lag.
Låt säga att du är rättigheteinnehavare, plocka fram tiotusen danskar och anklaga dem för intrång, någon kan säkert hjälpa till med att skriva ett datorprogram som automatiserar det, inklusive generering av lämpliga skärmdumpar. Ladda skrivaren med papper och köp kuvert o frimärken. Stäm dem var och en på två hundra tusen kronor. Kostnaden för ett utskick på 10k är inte särskilt stor och något tryckerier och reklamföretag hanterar dagligen. Hitta 100 andra rättighetshavare som gör detsamma. Upprepa scenariot i 10 andra länder som gör detsamma mot lilla danmark.
Summa: 2 000 000 000 000:- (12 nollor!)
För en kostnad som i sammanhanget är en struntsumma, så skulle Danmark kunna bli stämt på tvåtusen miljarder kronor! Någon som har lust att jämföra den siffran med andra siffror från danmarks statsfinanser?
Utpressningen pågår för fullt i England, vilket man kan läsa om i följande länk.
http://www.slyck.com/forums/viewtopic.php?t=44092
@ole:
Tack för din värdefulla information. Gammelmedia borde verkligen skiva om Danmarks erfarenheter av när man sätter geten till trädgårdsmästare (läs: ger lobbyn polisiära befogenheter).
Dina 13 juristord för länk får vårt svenska politikerord “trafikstråk” att blekna…
Men du pekar på ett centralt problem, de som fattar beslut vet inte vad de beslutar om och har ingen känsla för vilka konsekvenserna blir. När beslutsfattarna konsulterar personer med kompetens, både teknisk och juridisk, så hamnar de oftast i knät på de experter som inte har en helt objektiv utgångspunkt.
Och detta är Sverige och Danmark. Hur ser det då inte ut i andra länder med svagare och kanske korrupta lagstiftare. Antar att upphovsrättslobbyn plockat de lågt hängande frukterna först.
[…] Ipred1 nyligen: Christian Engström, Opassande, Anna Troberg, Jens O., Jan Lindgren, Sidvind, Rick Falkvinge, Opassande, Staffan Danielsson, Jan Lindgren, Andra Sidan, Christopher Kullenberg, Rick Falkvinge, […]
Ole: Tack för dina inlägg men skriv gärna på ditt modersmål. De flesta svenskar har inga problem med att läsa danska…
[…] Polisen ska vara polis (24 oktober) […]
[…] Rose-Mari Södergren, Christian Engström, Opassande, Anna Troberg, Jan Lindgren, Jens O., Rick Falkvinge, Opassande, Jan Lindgren, Rick Falkvinge, Opassande, Jan Lindgren, Andra Sidan, Sidvind, Opassande, […]
Det danska exemplet visar hur viktigt det är att knyta upp minst EN advokat som är expert på upphovsrätt som “vi” kan anlita. “Vi” behöver sätta upp en juridisk försvarsfond och erbjuda en rättskyddsförsäkring för fildelare.
För de som vill betala mycket kan det finnas en riktig försäkring med rättsskydd.
För de som bara vill hjälpa till kan betala småbelopp genom att donera via t.ex. Paypal. Ju mer man donerar desto fler “poäng” får man och om man blir stämd får rättskyddsfonden avgöra om man har råd att åta sig denne tonårings fall (och om han/hon har många poäng blir man mer vällvillig).
PS. Jag kokar av ilska när jag läser om IPR-lobbyns svinaktighet. Det är så man vill fildela bara för att minska deras intäkter som en ren principfråga.
PS2. Man borde kunna sätta upp ett system för fildelning där man ger bort fulla DVD-skivor. Jag fyller en DVD och lägger på brevlådan till någon i peer-nätverket. När jag gjort det får jag en “Cred” i nätverkets bytessystem och sen kan någon annan ge mig en full DVD-skiva.
Bra grejjer Falkis.
Dock så undrar jag – vilken status har IPRED1?
Hur stor är risken att detta går igenom – och när skall det tas?
/Roland
Vad var det, mer specifikt, som hände 1920 i civilrätten? Har du nån källa till det?
Jag är lite nyfiken på hur det var före 1920 och vad ändringarna bestod av.
[…] Opassande, Enligt Min Humla, Anna Troberg, Jan Lindgren, Josef, Välkommen Webbutveckling AB, Rick Falkvinge, Opassande, Galna kocken´s kylskåp., Jan Lindgren, Rick Falkvinge, Opassande, Jan Lindgren, […]
[…] Pehrson berätta varför han tycker det är en bra idé att låta amerikanska storföretag få större befogenheter än polisen, bara för att kunna pressa bland annat barnfamiljer med tonåringar på pengar. Men säkert har […]
Vilket datum kommer postning nr. 8?
Manfreds senaste bloggpost: Lite rätt, väldigt fel
[…] för skälen till varför vi behöver denna lag. Hanna länkar bland annat till ett inlägg av Falkvinge som jag skippat att läsa tidigare men som innehåller en hel del intressant. Wilhelm Svenselius […]
Skampålelagen kan vi kalla lagen för om det inkluderar offentlig skampåle! Om den skulle kallas för det skulle nog många som inte funderat på vad lagen innebär innan i alla fall börja undra när dom hör det.
[…] Bengtson, Anna Troberg, Jan Lindgren, Händelsehorisont, Satmaran, Frihet, Fildelning och Feminism, Rick Falkvinge, Opassande, Jan Lindgren, Rick Falkvinge, Opassande, Jan Lindgren, Enligt Min Humla, […]
[…] 1) Upphovsrättsinnehavare (läs: branschmaffian) får polisiära befogenheter som till och med är mer…. […]