Jag har ofta pratat om principer i mina nyhetsbrev. Om hur viktigt det är med rättssäkerhet, transparens, och hur mycket skada aggressiva monopolister kan ställa till med. Idag tänkte jag i stället prata om några av människorna bakom statistiken och principerna. Det handlar om en liten pizzeria i Malmö. Pizzeria Lazio på Lundavägen i Malmö.

En helt vanlig kvarterspizzeria, bortsett från en liten detalj som inte syns utåt. Personerna där har valt att ta strid mot STIM, som är byrån som samlar in pengar från affärer som spelar musik för sina kunder. STIM har kontaktat pizzerian och kräver pengar för den musik som spelas på pizzerian.

Det finns bara en hake. Den här pizzerian spelar ingen musik.

Det skiter STIM i, och skickar fakturor ändå. Pizzerian skiljer sig från sina kollegor, och tar hellre strid än betalar. Den senaste turen är att pizzerian är stämd inför tingsrätt — i Stockholm! — så att ägaren kommer att behöva åka till Stockholm från sin pizzeria i Malmö och bevisa för tingsrätten att de inte har en radio.

Men vi tar det från början. För två år sedan, så började STIM skicka fakturor till Pizzeria Lazio i Malmö. STIM hävdade att pizzerian spelade musik genom radio för sina kunder. Efter ett tag slutade pizzerian att betala, eftersom de inte hade någon radio. STIM stämde dem då inför tingsrätten, och pizzerian vann.

Sedan tog det bara sex månader innan STIM började skicka fakturor igen, återigen med hot om stämning. Vi har alltså ett fall där en gigantisk miljardmaskin lägger in hela sina muskler och använder principen “störst har rätt” mot små företagare, och helt enkelt ställer till såpass mycket problem för dem att de hellre betalar än tar strid. Trots att de fått fel gentemot pizzerian i tingsrätt, så försöker de helt enkelt med utmattning.

— Vi blir behandlade som om vi var tvungna att betala för något som vi inte har gjort, säger Jami Parvizi, pizzeria Lazios ägare. Det är som maffiautpressning mot mig.

Och nu måste alltså Jami Parvizi på egen bekostnad ta sig till tingsrätten i Stockholm, där han blivit stämd, och bevisa att deras pizzeria inte har en radio.

Maffia. Utpressning. Han använder bekanta ord. Var har vi hört de orden förut i debatten kring upphovsrätt?

Att STIM samlar in pengar från affärer ses som ett tecken på att insamlingsmonopolet fungerar. Det är inte alls ett tecken på att insamlingsmonopolet fungerar. Det är däremot ett tecken på att klassiska maffiametoder med beskyddarverksamhet fungerar, och att de flesta affärsinnehavare väljer att hellre betala en liten summa varje månad, än att ta strid mot jättarna utanför. Sedan spelar det ingen roll om jättarna heter Cosa Nostra, Hells Angels eller STIM. Metoderna är desamma, och effekterna likaså.

Upphovsrättskartellerna är inte det minsta intresserade av samhällsintresset. De är intresserade av att samla in pengar, och använder alla verktyg de kommer åt för att göra det, oavsett om upphovsrättskartellerna har laglig rätt eller inte. Resultatet är att alla som står upp mot dem råkar illa ut, och att det blir så jobbigt att försvara sig att de i underläge hellre ger efter.

Normalt anser vi att organisationer som beter sig så är kriminella. Utpressningsverksamhet. Beskyddarverksamhet. Maffiametoder. Det är därför det är dags att kalla de här organisationerna för de kriminella busar de är — även om de idag använder lagen och välpolerade advokater som slagträ, så är det dags att ändra på den lagen så att de kan fällas i domstol som vilka maffiabossar som helst.

De av våra aktivister som bor nära Lundavägen i Malmö får naturligtvis gärna åka förbi pizzerian bara för att visa stöd. De behöver det just nu.

Och imorgon kan samma karteller stå utanför din dörr.

Anledningen till att jag tar upp det här är att det är samma karteller som driver in pengar från affärer, som kommer att hantera insamlingen när Privatpolislagen Ipred1 har tagit effekt. Samma människor som skiter i om Pizzeria Lazio faktiskt är skyldiga enligt lag att betala, är också samma människor som kommer att skita i om du är skyldig enligt lag att betala. De kommer bara att göra som vanligt och skicka horder av välpolerade advokater, stämningar, och helt enkelt använda principen om den starkes rätt för att få in mera pengar.

Mot barnfamiljer. Mot skolflickor. Mot farmödrar. Mot dig och dina släktingar. Och till och med mot pizzerior.

Samtidigt fortsätter de etablerade partierna att tro att folk bryr sig mer om barnbidrag än Privatpolislagen Ipred. Bloggen Infallsvinkel noterar, i hårda siffror, att de har fel. Piratpartiet behövs.

(Marcin och Opassande bloggar också om Pizzeria Lazio.)

Slutligen…

Som slutord vill jag tacka för den otroligt stora respons jag fick till min ovanliga begäran om hjälp med mat och hyra som jag skickade ut förra måndagen. Jag ser nu att jag får tillräckligt med frivilliga, anonyma gåvor för att kunna betala min mat och hyra medan jag driver frågorna vidare, och ett eventuellt överskott skänker jag till partiet. Allas kravlösa och ärliga stöd värmer och berör mig. Jag har t.o.m. fått presentcheckar på resor (för att vila upp mig) och restaurangbesök (för att äta bättre än vanligt) från anonyma avsändare. Tack.