Nu är det bara för mycket.

I det förra nyhetsbrevet nämnde jag Polismetodutredningen som skulle presenteras i fredags. Den var inte så illa som vi trott. Den var mycket värre.

Till att börja med konstaterar den att polisen i de flesta fall inte ska få använda tvångsmedel utan att gå genom domstol först, och bara för riktigt grova brott. Men så smyger det sig in små saker på slutet, sådär nästan som en eftertanke, som radikalt ändrar på maktbalansen mellan stat och medborgare.

Till exempel sänker utredningen kravnivån för när poliser ska kunna få ut abonnenter bakom IP-adresser från “när det ger mer än två års fängelse” till “när de utreder brott som kan ge böter eller mer”. Integritetsskyddet gentemot staten för anonymiteten i kommunikation, en viktig del av brevhemligheten, avskaffas alltså. Det handlar inte om att reducera integritetsskyddet, utan om att helt ta bort det.

Det här motiveras uttryckligen med att polisen behöver kunna jaga fildelare! Hela resonemanget är barockt: först får privata intressen mer befogenheter än polisen, med motiveringen att de inte ska behöva störa polisen, och sedan får polisen samma befogenheter att kränka privatlivet, med motiveringen att privata intressen inte ska ha större befogenheter än polisen.

Vi har länge pratat om att rätten till ett privatliv som koncept är hotat av dagens nivå på upphovsrätten, och att upphovsrätten måste ge vika för att rätten till ett privatliv är viktigare. Nu börjar konflikten smyga sig in i lagstiftning — och åt helt fel håll.

Det motiveras också med att det ska bli lättare att jaga trakasserier på nätet, men det är bara ett gigantiskt villospår — de befogenheterna har polisen redan.

Rapport har ett sevärt inslag om Polismetodutredningen så långt. Mikael Nilsson, Christian Engström, Emma Opassande och Anna Troberg kommenterar också.

Men det blir värre. Frendo uppmärksammmade mig på en detalj, en liten men otroligt viktig detalj. Utredningen börjar prata om lokaliseringsdata, och går in på teknikaliteter om “mobilmasttömningar”. Vad det handlar om i praktiken är att polisen ges rätt att — utan konkret misstanke — både se vilka som varit i ett visst område vid en viss tidpunkt, och att följa en mobiltelefons rörelser genom staden, även om telefonen inte används. Detta är något helt nytt som i praktiken innebär en kontinuerlig GPS-övervakning av hela befolkningen.

Smaka på följande från sidan 141 i utredningen, min fetstil:

Det är av samma skäl viktigt att det i brottsbekämpningen ges tillgång till uppgifter avseende t.ex. mobiltelefoner som är påslagna men som inte används för en kommunikation. Genom dessa uppgifter kan myndigheterna t.ex. följa en viss mobiltelefon längs en flyktväg eller lokalisera ett gömställe eller den plats där målsäganden befinner sig.

Utredningen föreslår att detta ska kunna göras i rent “underrättelsesyfte”, det vill säga när man spanar efter brottslighet utan att det finns någon misstänkt eller ens något brott.

Nu är det ett problem att mobiloperatörerna inte lagrar den här informationen om hur mobiltelefoner rör sig mellan mobilmasterna historiskt. Utredningen konstaterar därför att de bör tvingas lagra det, för att polisen ska kunna få ut det, men beklagar att det inte ingick i utredningen att föreslå konkreta lagändringar:

Förutsättningen för en effektiv ordning vad gäller lokaliseringsuppgifter är att sådana uppgifter åtminstone i viss utsträckning lagras så att de finns tillgängliga för de brottsbekämpande myndigheterna. Det ligger dock inte i utredningens uppdrag att föreslå någon ytterligare lagringsskyldighet.

Expressen publicerade en ledare om det här signerad Johanna Nylander, och Oscar Swartz skrev igår kväll om sannolika scenarion.

Den som vill veta hur myndigheter beter sig när de fått sådana här befogenheter bör läsa de skrämmande vittnesmål som nu börjar dyka upp från USA, där olaglig övervakning har pågått under i stort sett hela Bushregimen. Alla journalister avlyssnades och övervakades, året runt, dygnet runt. Källskydd var en fantasikonstruktion som inte fanns i verkligheten. Skillnaden mot Sverige är att politikerna här vill göra det lagligt.

Så — nu ska vi se.

Operatörerna ska lagra information om hur våra mobiler rör sig, hela tiden, även när vi inte pratar i dem. (Det enda som är föreslaget i lag är att operatörerna måste lagra var de befinner sig när ett samtal sker, vilket är ett grovt övertramp i sig, men utredningen vill att det ska bli ännu värre.)

Polisen får kräva ut sådana uppgifter precis när de vill, utan att någon får hindra dem. Uppgifterna får användas i “underrättelsesyfte”, det vill säga spaning efter brott som ännu inte har skett eller som polisen inte känner till.

Polisen får alltså tillgång till en exakt karta över precis hur alla medborgare rör sig, och det enda som stoppar en aktiv masskartläggning är att de fortfarande måste fråga i varje enskilt fall. Det enda som står mellan oss alla och en total kartläggning av våra liv är att det är jobbigt att ringa och fråga. Vi pratar i allt väsentligt, som Jakob Heidbrink skriver, om en kontinuerlig GPS-övervakning av precis hela befolkningen. Fast med en effektivare metod än GPS.

Som en extra total förolämpning motiveras detta, att polisen ska få obegränsade befogenheter att spåra varje medborgare, med “mer rättssäkerhet”. Nyspråket är totalt. Allt medan politikerna fortsätter att producera nonsens som gammelmedia lydigt upprepar. Vissa undantag finns. Hela Gotland skriver om befogenheter utan gränser.

Därav rubriken: när kommer förslaget om att chippa nyfödda?

Det är sådana här förslag som är anledningen till att du, just du, behöver prata med dina vänner om Piratpartiet. Vad jag kan se är vi just nu den enda politiska motkraften till det här som fäller en regering över sådana här flagranta människorättsbrott.

Emma Opassande sammanfattar läget med att det inte går att vara rädd för kontrollsamhället utan att vara rädd för politiker. Briljant skrivet.

[purpleline]

Läget i partiet

Idag är det 113 dagar till valurnorna öppnar. Alldeles runt hörnet ligger rättegången mot Pirate-Bay-operatörerna, som startar den 16 februari.

Vår medlemsinströmning är hälsosam, och vi har nyligen tagit en preliminärbudget med stora utgifter inför EU-valet. Den största utgiftsposten är som vanligt valsedlarna, som vi räknar med kommer att kosta ungefär 175000.

I samband med rättegången kommer det att vara total cirkus i alla gammelmedier. Det ska vi försöka dra så mycket växlar på som vi kan, och synas ute i landet. Piratflaggor ska vaja. Behöver vaja. Det är den enskilt största händelsen i våra frågor under våren, och därför ska vi synas ute på gator och torg.

Material är på väg fram och beställs från tryckeri nu i dagarna.

Vi kommer att fokusera mycket på att hitta lokalt ansvariga för verksamheten ute i landet under de närmaste två veckorna, så att vi har en rikstäckande organisation när vi går in i valrörelsens slutskede. Den 9 februari kommer att vara något slags kampanj för att själv ta ansvar inom partiet som man kan. Mer information om det kommer i nästa nyhetsbrev.

Nu i helgen är det internationell piratkonferens i Helsinki, den fjärde internationella konferensen. Där träffas åtminstone representanter för de flesta europeiska piratpartierna — Partido Pirata, Piratenpartei, Piratenpartij, Partia Piratow, Parti Pirate, Piratpartiet, etc. Finska Piraattipuolue står som värd. Dessutom skickar vårt ungdomsförbund Ung Pirat egna personer till konferensen, och de kommer också att hjälpa Piraattiipuolue att sätta upp ett motsvarande ungdomsförbund.

[purpleline]

Sharing is Caring – blodgivarkampanj

Landets blodcentraler drabbas med jämna mellanrum av akut blodbrist. Just nu är det ont om blod bland annat i Göteborg.

Pirater löser problem på piraters vis och delar med sig. Det finns en poäng i att demonstrera vad det innebär i praktiken när många går ihop och löser ett problem med små medel vardera.

Är du blodgivare, så boka en tid redan idag och rapportera anonymt ditt besök på kampanjens sajt. Är du inte blodgivare så anmäl dig på närmaste blodcentral och boka sedan en tid för blodgivning. Om du sedan rapporterar in varje givningstillfälle, så kan vi mäta resultatet.

Alla kan hjälpa till. Sprid kampanjen till pirater i din närhet.

Läs mer hos Metro, Geblod.nu, Emma och Anna.

[purpleline]

Veckans argumentationsövning

Min förra argumentationsövning handlade om att vi aldrig ska försöka svara på hur artisterna ska få betalt, helt enkelt för att det inte är vårt problem (och att motståndarsidan är extremt aktiva i att försöka få oss att ta på oss ansvaret för den frågan — vilket vore ett självmål).

I kommentarerna till argumentationsövningen dök följande fråga upp;

Men jag tänkte på det, hur tacklar man kommentarer som “Men om dessa småföretag blir bestulna, är det fortfarande deras fel att de inte får företaget att gå runt?” osv.

“Fildelning är stöld”. Ja, det är ett annat vanligt förekommande tröttsamt argument. Därför tänkte jag ägna den här argumentationsövningen åt det. Här är ett par saker du kan svara när någon säger att fildelning är stöld (i olika formuleringar):

“Nej, det är inte stöld. Inte heller är det mordbrand, skatteflykt eller olovlig körning. Det är intrång i ett monopol, upphovsrätten. Som om Ica skulle sälja Alvedon.”

(Men du tar ju något utan att betala för det!)

“Nej, jag kopierar något utan att betala någon för att jag själv kopierar det. Jag bryter mot ett kopieringsmonopol. Ett monopol som måste reduceras, för att det inte fungerar längre — samhällskostnaden för att upprätthålla det har blivit oacceptabel.”

(Så du tycker det är okej att se filmer utan att betala för dem?)

“Tycker du att det är okej att gå till biblioteket och läsa böcker utan att betala för dem?” (Notis här: den svenska biblioteksersättningen, några öre som går till svenska författare vid bokutlåning, utgår bara vid utlåning och bara till svenska författare eller översättare. När jag lånar hem Harry Potter får alltså J K Rowling inte ett öre.)

“Upphovsrätt är inte ägande. Upphovsrätten inskränker äganderätten. (Se de här två länkarna för mer argumentation kring just det.) Om fildelning hade varit stöld, så hade upphovsrätten inte behövts över huvud taget, det hade räckt med sakrätten. Men fildelning är inte stöld, och upphovsrätten är inte ägande. Upphovsrätten är ett statligt sanktionerat privat monopol som förbjuder kopiering. Det monopolet har passerat sitt bäst-före-datum.”