Sedan jag skickade mitt förra nyhetsbrev, för drygt en vecka sedan, så har vi blivit över tusen nya pirater. Då var vi strax under 10000. Nu är vi 11248.

Över tusen nya pirater får alltså det här nyhetsbrevet för första gången. Så vad säger man till över tolvhundra nya som mönstrat på? Jag har funderat på det ett tag. 2006 kunde jag vara glad över att vi fick 100 nya mellan breven. Så jag väljer helt enkelt att säga så här:

Välkomna upp på barrikaderna. Nu bygger vi kunskapssamhället.

Eftersom det är såpass många nya tänkte jag ta och berätta först lite om hur vi arbetar, och vad Piratpartiet är för organisation, för att sedan gå över på vad Ipred är för ett monster.

För att förstå hur Piratpartiet arbetar, så behöver man förstå hur vi INTE arbetar. Vi är inte organiserade som något av de andra politiska partierna. Deras organisation stammar från 1950-talet, då traditionell föreningsstruktur och föreningssed etablerades. Låt oss se vilka begränsningar som fanns i samhället när den tradiotionella föreningsstrukturen skapades:

• Varje hushåll hade en (1) telefon. Mobiltelefoner fanns inte.
• Lokalsamtal var i stort sett gratis. Samtal till kommunen intill (“rikssamtal”) kostade ungefär som samtal till Kina eller Bangladesh gör idag.
• Datorer fanns över huvud taget inte. All informationshantering skedde med papper och penna. En databas innebar en samling med papper, ofta hårda A6-papper i ett s.k. “kartotek”. Det var så medlemsregister fördes, och medlemsregistret befann sig alltså på en fysisk plats, dit man var tvungen att komma för att se det.
• Medlemsregister och andra data kunde alltså över huvud taget inte delas mellan flera personer på olika platser, och att kommunicera information skedde per papperspost, vilket tog minst en dag för varje meddelande. Ena vägen. Och kostade pengar.
• Kortfattat: fysiska avstånd och informationens bindning till papper satte begränsningar.

Hur är de etablerade partierna organiserade, utifrån de här begränsningarna?

• De har lokalavdelningar med varsitt medlemsregister, och en gång om året rapporteras det in till “centrala kansliet”. Vänsterpartiet och Centerpartiet har fortfarande inte blivit klara med sin sammanställning av hur många medlemmar de hade den 31 december 2008. (I jämförelse så har vi realtidsinformation, med historik på sekundnivå tidsmässigt och postnummernivå geografiskt.)
• De fattar beslut genom att alla i en stad eller stadsdel samlas i en viss lokal vid en viss tid, dit man fått en kallelse med papperspost, och röstar med majoritet om hur man ska göra. De diskuterar frågan där och då och sedan fattar de ett beslut. Dynamiska svärmarbeten fanns inte som koncept. Dåtidens kommunikation gjorde det helt omöjligt. (Vi diskuterar hela tiden i stället.)
• Beslut på riksnivå fattas genom att lokalavdelningarna skickar ett ombud, som röstar för hela föreningen, till en annan lokal någon stans i landet, där ombud för lokalavdelningarna möts vid en viss tid. (Hos oss har alla elvatusen medlemmar en röst. När vi inte diskuterar och resonerar oss fram till svaret, vilket sker i 95% av fallen.)

Ni förstår vad jag pekar på. Piratpartiet är byggt i en tid, där det som anses vara traditionell och korrekt föreningsstruktur men som är en produkt av de begränsningar som rådde på 1950-talet, helt enkelt inte är begränsningar längre. Likväl har de andra inte ändrat sin organisation och tagit bort de begränsningarna.

(Fotnot här: Att Ung Pirat är organiserade efter ett mer traditionellt föreningsmönster beror främst på att det är det enklaste sättet att uppfylla de krav som Ungdomsstyrelsen ställer för att de ska behandla Ung Pirat som vilket annat ungdomsförbund. Det lyckades utmärkt; Ung Pirat får nu statsbidrag, vilket klassar det som legitimt. Piratpartiet har inga sådana behov; för moderpartiet är det bara effektivaste arbetsmetoden till EU-parlamentet och riksdagen som gäller.)

Just nu har en chattkanal jag är med i rubriken “Slösa inte tid på att organisera. Börja!“. Det sammanfattar lite av Piratpartiets filosofi. Vi är ett gigantiskt svärmarbete. Den som vill bidra med något, är inte bara fri att göra det, utan förväntas göra det. Om tre medlemmar är överens om att en viss kampanj är bra för Piratpartiet, så innebär det automatiskt grönt ljus. Vi säger “kör, bara kör” som motto.

Det enda som är förbjudet i Piratpartiet är att fråga om lov. Ja, på riktigt. Du får inte be om lov ifall du vill gå ut och t.ex. dela ut foldrar på en viss plats, eller tillverka en skylt, eller skriva ut eget material, eller sätta upp en livesite, eller skicka in debattartiklar, etc — tror du på det, så ska du göra det. Men det finns ändå några grundregler. Den viktigaste är att vi LITAR på varandra. Vi vet att vi alla vill att partiet ska lyckas, och vi vet att alla gör sitt bästa för det. Vi ställer aldrig någon till svars för att ett resultat blev dåligt – men vi hjälper i stället varandra att lyckas, och drar nytta av att vi lärt oss något som organisation.

Vi vågar göra fel, och är stolta över det. Vi är inte rädda för att pröva nya grepp. Vi kan inte tävla med de etablerade partierna i resurser: om vi gör som dem, om vi följer i deras fotspår, så är vi tvåa. Det duger inte. För vi kan saker som de inte kan, som de inte ens vet att de inte kan. Vi använder det, som de kommer att kopiera av oss. Det vi framför allt har som styrkor är vår snabbhet och vår kommunikationsförmåga. Vår generation kommunicerar snabbare, effektivare och i större skala än någon annan generation före den. Piratpartiets organisation speglar det.

Det finns egentligen bara två saker som vi inte ändrar på bara för att någon tycker att det behöver förbättras. Det ena är våra politiska principer. När vi ändrar på dem, så diskuterar vi ändringen ordentligt för att se vilka attackvinklar den har, och tar ändringen i konsensus. Det andra är styrelsen (ja, det finns en). Piratpartiet har årsmöten som klassiska föreningar, men de tjänar till lite mer än att välja en styrelse, som bara fattar extremt övergripande beslut. Allt annat görs som svärmarbete och operativt. Jag är personligen väldigt stolt över att vi arbetar så effektivt.

Vi har en otrolig fördel framför våra konkurrenter här — och den fördelen ska vi använda till att bygga kunskapssamället, som de inte förstår. Jag ska ge några exempel på hur vårt arbete och vår organisation betraktas utifrån. Mothugg, statsvetare, skriver:

Som så många andra branscher genomgår politiken en strukturomvandling, en smärtsam kreativ förstörelse för att ta sig ur 1900-talet. Piratpartiet är redan där, dit de andra partierna måste ta sig.

Gammelpartierna tror att deras politiker måste börja blogga — ni vet, skriva dagbok på nätet. Eller ha en Facebook-grupp. Talande är Alliansens Samtal med Sverige, där ”allmänheten” uppmanas berätta — per e-post! — vad de tycker är de viktiga framtidsfrågorna. (För säkerhets skull skickar Alliansen med facit: fler poliser, jobbvårdskolaomsorg, sätt utlänningar i arbete.)

Fina försök, men strukturomvandlingen är mer omfattande än så.

Alliansfritt Sverige, S-blogg:

Att Piratpartiet follkomligen sopar banan med alla andra utövare av sociala medier är bekant för alla som försökte diskutera något annat än FRA under perioden maj-oktober förra året.

Approximationer, V-blogg:

Avslutningsvis så är Piratpartiets förmåga att rapportera och mobilisera kring de här händelserna imponerande. Min upplevelse, rätta mig om den är förvirrad, är att det inte finns något annat politiskt parti i Sverige som lika effektivt förmår mobilisera och skapa tryck kring sina frågor som Piratpartiet just nu. Kanske beror det på att de snarare är organiserade som en (decentraliserad) redaktion än som ett traditionellt parti. De är helt enkelt lysande på att producera media, det som alla partier alltid har behövt ägna sig åt, men som traditionella partier enbart är vana att göra genom massmedia, inte på egen hand. Medan andra trevar med yrvakna YouTube-kanaler eller löjliga Twitterförsök kör Piratpartiet en sjuk – och substansiellt nyttig – uppdateringsfrekvens på sin livesida, med en partiledare som livebloggar från skeendets mitt.

Det är bara några exempel. Sådana kommer hela tiden. Bara före lunch idag fick jag två SMS från personer som är helt okända för mig som sade samma sak och stödjer Piratpartiet från och med nu.

Så när jag säger “svärmarbete”, vad betyder det i praktiken?

Det betyder att det finns ett antal svärmar som människor i Piratpartiet hela tiden ingår i. Den enklaste är våra IRC-kanaler. Vi har en IRC-server på irc.piratpartiet.se där partiledningen och många andra hänger. Om du inte har någon IRC-klient på din dator, så kan du hälsa på gänget direkt över webben i stället. I kontrast, så är den tyngsta – men också den där de politiska resonemangen först – vårt forum, där vi arbetar fram vår politik. Det finns ett antal kanaler på Skype, både en för riksaktiva och för lokalt aktiva. Det finns olika lokala bloggar, och massor och åter massor av enskilda bloggare. Människor flyter in i och ut ur de här svärmarna hela tiden, och det är de som på något sätt är partiets själ, om man kan tala om en sådan. Om du snabbt vill engagera dig, så är IRC-kanalen enklast.

Varför inte komma förbi IRC-kanalen och prata lite? Du är naturligtvis anonym om du vill.

Vi har nu i och för sig också funktionärer. En funktionär i Piratpartiet är någon som tar ansvar för att det lokala arbetet fungerar i ett visst område – för en hel del klassiska saker behöver fortfarande göras, som t.ex. att fylla valstugor med valsedlar, eller helt enkelt att synas på gator och torg och dela ut flygblad eller synas på annat sätt. De här är del av den operativa organisationen och väljs inte på något möte utan blir en del av organisationen genom att de är intresserade. Man kan bli funktionär på någon minut om det är så.

Om du är intresserad av att ansvar eller del av ansvaret för Piratpartiet i din kommun, så gå till den här sidan omedelbart och tala om det för svärmen! Vi behöver fler funktionärer så att vi täcker alla kommuner.

Det går också att vara vanlig aktiv medlem. Lite senare i eftermiddag kommer du att få ett mail om att “bli aktivist”. Om du redan är medlem, så innebär det i allt väsentligt att du talar om att du vill vara aktiv medlem, och t.ex. få SMS när det händer något i ditt närområde. Mailet kommer att innehålla en länk och det räcker att klicka på den. Att vara aktivist eller aktiv medlem innebär inga förpliktelser över huvud taget – men du får reda på vad som händer i större omfattning.

Så hur sprider vi våra idéer?

Det är vi alla som gör det, faktiskt. Gammelpartierna har något som jag brukar kalla för “megafonpolitik”. Enkelriktad politik som trycks på reklamlappar som bara ska kommuniceras. En väg.

Piratpartiet arbetar i stället med sociala nätverk. Det är vi alla — du och jag och vi allihop — som sprider vår politik. Vi använder sociala nätverk och word-of-mouth. Gammelpartierna har enkelriktad kommunikation — så som radio, tidningar, TV och annan gammelmedia fungerat länge — och skickar ut sitt budskap på flygblad, reklamtavlor och andra anonyma sammanhang.

Vi gör något mycket enklare. Och svårare. Och mycket, mycket effektivare. Vi pratar med våra vänner och bekanta. På forum, på skolor och arbetsplatser, med bröder och systrar, och i de sammanhang vi kommer åt och känner oss bekväma i. Det är vi alla som har skapat Piratpartiet – och det är vi alla som bygger det. Det är vi alla som bygger kunskapssamhället och dess politiska förutsättningar.

Och nu börjar det bli viktigt. Idag är det 82 dagar till valurnorna öppnar för EU-valet. Vi går i praktiken in i valrörelsen nu.

Om du vill läsa bloggar för inspiration, så brukar jag peka på Anna Trobergs, Emma Opassandes, Christian Engströms, Oscar Swartz och min egen blogg. De fem länkar vidare till många, många andra. Men jag brukar också ha med argumentationsövningar i de här nyhetsbreven.

Veckans argumentationsövning

Veckans argumentationsövning är inte så mycket en övning i retorik, som att tala om vad Privatpolislagen Ipred som riksdagen antog i onsdags faktiskt innebär. Att prata om detta med sina vänner och bekana räcker väldigt långt. Alltför ofta möts man av reaktionen “men det kan inte vara sant!“. Det är det.

Till att börja med får Lobbyn – och när jag skriver Lobbyn, så menar jag upphovsrättslobbyn – göra privata brottsutredningar. Det har varit skitförbjudet tidigare, men de har haft tillfälliga undantag. Nu skrivs det uttryckligen in i lagen att de, just de, får göra privata brottsutredningar. De är undantagna från personuppgiftslagen som säger att privata intressen inte får göra sådant.

Sedan får de tvinga en internetleverantör att lämna ut personuppgifterna för den person som ligger bakom IP-numret de spanat på, och som de anser fildelar. Det kan inte ens polisen få ut. Lobbyn får alltså mer långtgående befogenheter än den svenska polisen. Läs den meningen igen: Lobbyn, en privat industri, får mer långtgående befogenheter att kränka vanliga medborgares privatliv än den svenska polisen. Det är bland annat därför som det här har kallats för privatpolislagen.

Därefter får de frysa bankkontot och beslagta huset för en person som de misstänker för fildelning. I klartext, så är det den som står för abonnemanget bakom ett IP-nummer. Ja alltså, personen och familjen får bo kvar där, men det är belagt med så kallat “kvarstad”, vilket innebär att det i allt väsentligt är taget i beslag. Notera nu att det inte ens gäller personen som är misstänkt för fildelning, utan istället personen bakom det abonnemang som har använts.

Sedan kommer de och knackar på och gör husrannsakan. Det är först då man får reda på att ens bankkonto är frysta. Formellt heter det inte husrannsakan, utan intrångsundersökning, men det är precis samma sak med ett annat namn. Då går de igenom alla datorer, alla backuphårddiskar, alla MP3-spelare, allt. Har du nakenbilder på datorn? Varsågod att titta, Lobbyn, säger riksdagen. Har du privata dagböcker? Varsågod, Lobbyn. Privat surfhistorik? Politiska åsikter? Sexuella preferenser? Kom, kom, ta för er bara, Lobbyn. Inte bara på dina datorer, utan för alla i hela hushållet. Riksdagen är generös, den som inte har något att frukta kan inte ha något att dölja.

Därnäst kommer de med ett utpressningsbrev. Då kräver de dig, eller den barnfamilj som de gjort husrannsakan hos, på tiotusentals eller ibland hundratusentals kronor. Vi vet att det är så, vi har sett deras utpressningsmallar.

Skadeståndet de kräver behöver inte vara pengar de förlorat. Lagen går ifrån en grundprincip i svensk civilrätt om att man bara kan kräva igen faktiska förluster. Lagen tillåter Lobbyn att sätta skadeståndsnivån utifrån “industrins intresse att det inte upprepas” — i klartext, så högt att det skrämmer folk. I allt väsentligt privata straffböter, alltså. Men på hundratusentals kronor i stället för, som är brukligt, hundralappar.

I “vänlighet”, så erbjuder de sig att inte gå till domstol om du betalar halva beloppet inom tio dagar. Om det går till domstol, så hotar de med att du dessutom måste betala deras rättegångskostnader på ytterligare massor. I Danmark, där det här systemet har funnits ett par år, så blir de flesta så rädda att de betalar för att bli av med problemet, oavsett om de har gjort något fel eller inte. Konceptet “rättssäkerhet” existerar inte. Lobbyn är inte ett dugg intresserad av att personen som faktiskt fildelat betalar, de är intresserade av att någon får agera syndabock. Om det är rätt person är inte så viktigt.

Sedan kan man gå till domstol om man trots allt kräver någon form av rättvisa och inte vill betala, utan vill bevisa sin oskuld. Bevisa sin oskuld. Det är inte längre en straffrättslig rättegång, utan en civilrättslig. “Oskyldig till motsatsen bevisats bortom rimligt tvivel” gäller inte. Men — aha! — Lobbyn har ju frusit ens bankkonto. Så det finns inga pengar till försvarare. De pengarna som finns kommer man inte åt.

Slutligen, efter de har dömt någon till enorma skadestånd (eftersom man inte har råd med försvarare), så kan den anklagade barnfamiljen tvingas att själv betala en tidningsannons för att berätta att de blivit dömda. Det här är också något helt nytt, en återinförsel av skampålen, som den dömde dessutom tvingas att betala för.

Man behöver inte någon speciell retorik just nu. Det räcker att berätta rakt upp och ner vad den här lagen innebär. Problemet är snarare att över huvud taget bli trodd.

Några hävdar att den bygger på ett EU-direktiv; att Sverige skulle vara tvingade att införa det här. Det är ren lögn rakt upp och ner. Det har varit hela vägen uppe i EG-domstolen som har tydligt sagt att Sverige inte inte inte måste införa de här galenskaperna. Det är bara regeringens eget ansvar och de har inga att gömma sig bakom.

Privatpolislagen är inte en anti-fildelningslag. Det är en anti-rättssäkerhetslag.

Prata om det här med dina vänner och bekanta. Berätta om Piratpartiet.