Idag skriver mina kollegor Anna, Micke, Richie och Björn på DN Debatt om ett nödvändigt fokusskifte i hela lagstiftningens integritetstänk.
Seda 1970-talet, när samkörning av register förbjöds, så har lagstiftningens fokus varit att reglera vad som får göras med insamlad data. Idag har det blivit en kamp mot väderkvarnar: vi vet, att all insamlad individknuten data kommer att missbrukas, läcka, korsrefereras, och användas mot individen ifråga på alla sätt som någon kan komma på och vill använda den till.
Ett exempel är PKU-registret. Ett gigantiskt DNA-register över alla födda efter 1975. Enbart i medicinskt syfte, naturligtvis, åtmistone till den dag lagstiftare bestämmer sig för att polisen har fri tillgång till det. Det krävs bara ett riksdagsbeslut framdrivet av Ask eller Bodström.
FRA är ett annat exempel. Det går inte att effektivt reglera persondatabehandlingen hos en myndighet som har visat att den struntar i regler på grundlagsnivå. Att sedan ge samma myndighet rätt att avlyssna alla svenskars samtliga kommunikation är så naivt att det är samhällsfarligt.
Mina kollegor skiftar istället fokuset till att lagstiftningen måste börja i andra änden. Det går inte att reglera hur data som är insamlat får användas, för dels går reglerna att ändra i efterhand, och dels så ignoreras och kringgås reglerna på bred front ändå. All data som är insamlad kommer att användas mot den som datat berör, på alla tänkbara och hittills inte påtänkta sätt: om så bara på ett filosofiskt plan, att den som har informationsövertaget alltid har övertaget som helhet.
Istället för att reglera hur insamlat data får användas, måste man se till att individknutet data inte kan genereras. Att individer har rätt att gå omkring i sin vardag och inte lämna några elektroniska fotspår:: målet måste vara att strypa inflödet till poolen av behandlingsbart data. För att reglera själva poolen är meningslöst — men det går att dämma upp floderna som leder dit.
Mina kollegor tar sjukvården som ansats. Det finns ingen medicinsk anledning att rutinmässigt kräva identitetshandlingar eller identitetsuppgifter redan i kassan på vårdcentralen. Det är ett exempel på privatsfärsintrång som har uppstått med motiveringen “för att vi tycker det är praktiskt, och vi är i styrkeposition”. Sjukvårdens uppgift är inte att markera sin styrkeposition, och absolut inte att göra medicinskt omotiverade intrång i privatsfären.
Det pågår en debatt om vård åt papperslösa just nu. Christian Valtersson, Röda Korset mfl på DN Debatt, Barnläkarbloggen, Linnéa Darell, Alliansfritt Sverige, Läkare i Världen, Oscar Fredriksson.
Hela debatten om vård åt papperslösa är fokuserad på fel fråga. Den fokuserar på vilka identitetshandlingar sjukvården ska acceptera, när sjukvården inte borde ha rätt att begära identitetshandlingar över huvud taget.
I ett läge där sjukvården inte har rätt att göra indelningen i “identifierade medborgare” och “oidentifierade papperslösa”, så blir alla människor. Och det är precis det som är sjukvårdens samhällsuppdrag. Att hjälpa människor. Inte medborgare.
Det kommer en annan bonus också, och det är anonyma aborter. En tonåring som blivit gravid ska kunna göra abort utan minsta oro för att fastna i ett enda register. Det kan bara åstadkommas genom att spår aldrig samlas in, att ingen på sjukhuset begär att få veta vem hon är. Detta står i markant kontrast till Anders Miltons förslag om att registrera alla aborter i syfte att få ner abortantalen, som Kristdemokraterna applåderat: att använda intrång i privatsfären som ett påtryckningsmedel för att få människor att avstå från vård är ett avskyvärt synsätt.
Behovet av att reglera identitetskontroller har bara börjat. Men sjukvården är ett bra ställe att börja på.
[purpleline]
Pingat på Intressant. Andra bloggar om sjukvård, papperslösa, identitetskontroller, papierenbitte, piratpartiet
Hur man än vrider och vänder på det så måste någon slags pålitligt identifikation göras i alla behandlande steg för att kunna försäkra att inte fel patient behandlas eller medecineras, vare sig genom bedrägeriförsök eller genom misstag. Visst, sjukvården behöver inte samla in ditt namn, men de behöver kunna spåra vem du är genom hela sjukvårdssystemet. Sen kan det debatteras om den överarbetade doktorn eller de överarbetade kontoristerna ska göra identifieringsjobbet… men det är en annan fråga.
Frank: Nej, inte alls. Ingen identifiering behöver göras. En medicinskt motiverad åtgärd kan alltid motiveras utifrån undersökning av den människa du har framför dig. Du behöver inte ens ett förnamn.
“att ingen på sjukhuset begär att få veta vem hon är.”
Då måste man hitta argument mot detta påstående: “det kommer en mängd kvinnor från Polen som får utförd gratis abort”. Abort är förbjuden i Polen, landet styrs av talibaner (katolska sådana).
Men tanken att inte registrera något annat i samband med aborter är god. Det visar att (1) PP är även för kvinnor, (2) här är det inget direkt samband med internet utan med mänskliga rättigheter, (3) här kan jag inte trycka in ordet “fildelning” trots att våra motståndare vill ständigt klistra det ordet på oss.
[…] Nilsson påpekar det onödiga, om inte oacceptabla, i att behöva identifiera sig inom vården, Rick och Carl-Johan kommenterar från sina […]
Gregor: I mitt tycke är det vår förbannade skyldighet att erbjuda polska kvinnor fri och anonym abort, eftersom Polen var det land på 70-talet, dit svenska kvinnor reste för att göra abort. Då var lagstiftningen den omvända i båda länder.
Rick: Tyvärr inte sant. En läkare gör undersökningen, en annan behandlingen. För allt annat än de minsta problemen är det inte ovanligt att se två, tre, eller fem olika läkare och sköterskor som ser till olika delar av din behandling. Det vore helt omöjligt för varje en av dem att göra alla tester som krävs för att fastställa en diagnos som i vissa fall kan ha tagit månader eller år att komma fram till för den ursprungliga läkaren.
Frank: Nu är du inne på det som mina kollegor skriver: “Så har vi aldrig gjort förut, så därför är det omöjligt.”
Naturligtvis är det möjligt för läkare #1 att ge patienten en lapp att lämna till läkare #2. Eller att ge patienten en tillfällig, sjukvårdsintern, identitet som följer med pateienten genom systemet. Så görs redan med vissa som saknar identitetshandlingar — så rutinerna finns redan teoretiskt sett för att göra det för alla.
Enligt vad jag erfarit är enbart medborgare *med personnummer* berättigade svensk sjukvård till svenkt pris (160 kronor eller vad det nu är). Min son är svensk medborgare men född i utlandet så han har inget personnumer. Istället har han “registreringsnummer” som är som ett personnummner YYMMDD-ZZZZ, bara det till siffran DD har adderats siffran 60. Med andra ord, på födelsebiviset från *skattemyndigheten*, vilket är min sons enda svenksa papper, ser ut som om han är född den 68 juni, vilket ställde till en massa problem i luckan när vi behövde vård. Inte derass fel, men klart att man blev lite svettig…
I vilkt fall som helst så slutade det hela med att vårt försäkringsbolag fick betala. Tydligen är sjukvården bara till för vissa svenska, skanse de vars föräldrar betalat inkomstskatt i Sverige de sista X åren? Jag vet faktiskt inte.
Jag kan fatta att man inte kan låta sjukvård av alla möjliga turister och andra betalas av svenksa skattemedel. Vi får ju själva betala genom förkringbolag om sjukdom inträffar på semestern eller i tjänsten nör vi är utomlands. Därför är det rimligt att man får visa intyg på att man är berättigad svensk sjukvård, men exakt vad det är som krävs är lite oklart för mig.
Intressant artikel, tackar för den!
Rick: Problemet är att något måste registreras. De behöver ett register som styrker att du är samma person som fick diagnosen. Visst, denna identifikation kan i teorin vara tillfällig, men då vinner vi ingenting för då kan du antingen inte styrka den eller så måste du styrka den med biometri eller genom att identifiera dig. Om du kan göra någondera, ja då är ju det hela redan registrerat, och kan teoretiskt samköras med andra databaser vilket vore ett problem.
Visst kan vi låta folk slippa kontrollen för enklare besök som bara täcker ett möte, men det funkar inte för pågående vård.
Frank: Visst fungerar det. Börja i andra änden, bara. “Hur kan vi följa en patient genom vården utan att han eller hon behöver lämna identitetsuppgifter?”.
Det här är något jag förordat och funderat kring länge. Man borde titta genom all information som staten håller om individen och klassa den efter nödvändighet:
* Grön. Nödvändig. En väldigt liten kategori. Hit hör tex vem som är röstberättigad, körkort osv (via ett anonymt ID, inte ett genererat ur personuppgifter).
* Gul. Inte nödvändig, men praktisk. Här finns namn, adress, födelsedata, kön, vilka fordon man äger, vilka fastigheter man äger osv. Denna bör man ha som mål att fasa ut, säg, till exempel, under en tioårsperiod.
* Röd. Onödig. Den ska omedelbart sluta samlas in. Här är tex allt sånt som “följer med av bara farten för att det fanns plats över på blanketten”.
* Svart. Fel. Här finns sådant som aldrig någonsin ska lagras, tex politiska åsikter, religion, vem man umgås med, sexuell läggning osv. Det ska omedelbart upphöra, och juridiska påföljder utdelas till de ansvariga.
Frank: Om man får informationen i form av ett krypterat kort med ett minneschip som är write once. Då kan du svara för din egen info, ingen kan kopiera den (med rimlig arbetsinsats) och identiteten garanteras (genom att du har kortet). Det skulle funka utmärkt. Man måste bara tänka om rutinerna lite.
Angående Polen, och talibaner.
Det är Sverige som styrs av uppblåsta talibaner, beredda till groteska intrång på människors privatliv.
Prostitution är lagligt i Polen, det är lagligt I Schweiz. I inget av länderna är avlivande av vuxna människor lagligt, graviditet är ingen sjukdom. Det är verkligen min privatsak om jag via skatterna önskar bidra till legaliserade mord, och det önskar jag inte. Däremot får människor gärna för mig ligga med vem de vill, och ungefär hur de vill.
Med tanke på Sveriges ryggradslösa hållning mot nazisterna, tvångssteriliseringarna, och dagens kränkningar av de mänskliga rättigheterna, skulle jag vilja beskriva Polen som ett mänskligare samhälle, med trevligare kvinnor.
Förövrigt är det alldeles självklart att individens sjukdomshistoria, medicinering, ALLERGIER, måste kännas till av sjukhuset och läkaren. Annars tar dom död på folk.
Det är inte alltid patienten kan tala om, eller vet allt det.
Och självklart skall också papperslösa ha vård.
En del väljer att genast försöka hitta problem istället för att tänka ut lösningar.
Rick har rätt, och eftersom DET FUNGERAR HUR BRA SOM HELST PÅ DE MOTTAGNINGAR SOM REDAN HAR ANONYMA IDENTITER så det är bevisat och går inte att argumentera emot.
Till exempel kan du vid vissa test på vissa mottagningar få en patientbricka (ni vet det där vita stansade plastkortet) som inte avslöjar vem du är. Denna använder du vid uppföljningsbesök för att få reda på svar.
Genomförs detta i större skala kan man skaffa en ny bricka flera ggr om man inte vill kopplas samman med tidigare besök, alternativt återanvända samma bricka om man ska ha en persistent “sjukvårdsidentitet” som inte kan kopplas samman med ditt personnummer.
Vill man ha ännu större anonymitet, – bara skaffa ny bricka ofta eller vid varje ny åkomma.
Att angripa sjukvårdens patientjournaler tror jag är fel metod. Det finns uppenbara medicinska fördelar med att exakt kunna identifiera patienter exakt. problemet ligger mera i det som du tog upp i början, oförmågan att kontrollera spridningen och samkörningen av register.
Anders idé här ovan är intressant. Dock kan information vara olika klassad för olika personer. Min läkare bör antagligen ha fullständig tillgång till min sjukdomshistoria medans min riksdagsledamot inte skall ha det.
Det enda sättet att följa en patient genom vården utan legitimation vore biometri eller någon slags märkning, ett implanterat rfid chip eller en tatuering kanske? Det låter väl trevligt? Om ni vill argumentera för att helt sparka undan benen på ett hyfsat fungerande system så borde ni fundera lite på mänsklig och statslig natur först, och på vad för alternativ som kommer att föreslås av politikerna. Om ni inte presenterar ett fungerande alternativ så kommer någon annan att göra det… och vi vet ju hur bra de alternativen brukar bli.
För att slänga tillbaks termen – börja i andra änden bara. Börja ändra systemet istället för att ändra symptomen. Sjukvårdens identifiering av patienter är definitivt ett högrisksystem, och om vi vill begränsa den identifieringen till interna register eller ändra på hur och vem som sköter identifieringen, visst… Argumentera då för det.
Att ni däremot inte verkar inse hur viktigt det är att identiteten på en patient är styrkt på ett sätt som inte är överförbart mellan patienter och inte är misstagbart internt, det är förbluffande. Jag trodde nog de flesta i det här partiet var lite smartare än så.
Och om nu någon missat min åsikt om saken, anonyma patientbrickor och dylikt löser bara halva problemet. Det är fortfarande inte möjligt enligt det förslaget att bevisa att det är DIN patientbricka du visar upp. För många mindre besvär är det egalt, men så fort vi snackar medecinering eller avancerade behandlingar så vore risken för missbruk och felbehandlingar överväldigande. Och jag menar inte det på något alarmistiskt sätt, jag menar att om missbrukare hade valet mellan att “hyra” en sjukling för en billig penning och sedan få gratis morfin i en livstid eller fortsätta begå brott för att finansiera sin knarklangare, ja då skulle de naturligtvis välja den enklare metoden. Om sjukvården inte har rätt att identifiera patienten så finns det då inga som helst hinder för detta.
Och innan någon hoppar på mig för det – jag tror det skulle minska brottsligheten och sjukligheten, visst… men det vill jag hellre införa genom en legalisering av knark. Att låta den svarta marknaden skifta till våra apotek och “patientbrickor” istället, det vore vansinne för medelsvensson.
Alltså, jag är pirat, men jag är nog inte helt övertygad om att skippa någon form av identifierande (sedan kan man diskutera formen) för sjukvården. Om någon kommer in medvetslös på akuten, så underlättar det ju enorm om man direkt kan se sjukdomshistoria och vilka mediciner som personen just nu använder. Man kan ju teoretiskt tänka sig att alltid gör omtester för detta, men det kostar tid och pengar… och jag undrar om folk är beredda att betala extrakostnaderna i pengar och liv för det.
Däremot, om man snackar lagring av någon form av “sjukvårdspersona” så är jag mera positiv. Dvs, de kan lagra den information som är relevant för dem, men namn och personnummer är inte relevant i det här syftet, enbart sjukdomshistoria, diagnoser och medcinbehandling. Precis som att jag kan välja att ha andra “personas” i andra sammanhang.
[…] Jenny Sjödin, Rick Falkvinge, Oskar Fredriksson, läkarstudent.se, Niklas Mattsson, Joakim Hörsing, Barnläkarbloggen, Ingen […]
När jag bodde i Östergötland på tidigt 90-tal behövde man inte visa leg när man gick till doktorn. När jag sen flyttade till storstan så hade SLL infört leg-tvång.
Jag har varit medlem i PP en längre tid men börjar mer och mer tvivla på mitt val av parti. Speciellt på grund av dig Rick. Du har verkligen tappat förståndet fullständigt och blivit en extremist som ser världen i Svart/Vitt.
“Det kommer en annan bonus också, och det är anonyma aborter. En tonåring som blivit gravid ska kunna göra abort utan minsta oro för att fastna i ett enda register.”
Nu är jag ingen läkare, men jag är relativt säker på att det finns en mängd ingrepp eller situationer där vetskapen om att patienten genomgått en abort och om det blev några komplikationer efter ingreppet kan vara medicinskt relevant. Att du tror att journaler och medicinsk information om patienter sparas skulle vara något av ondo tycker jag är ett tecken på att du inte längre kan se nyanser.
Och föresten så borde du kolla upp vad så kallade “papperslösa” är för något, det är en förvrängning utav verkligheten. Vi har inga papperslösa flyktingar i Sverige. Eftersom du är för ett informations samhälle tycker jag du borde leta på information om fenomenet, och då menar jag inte propagandan som spys ut om det.
@Frank:
1) Alla system kan missbrukas. Det är inte svårare för pundare att få tag på receptbelagt morfin idag genom att använda en sjukling, så vad är poängen? Enda skillnaden att sjuklingen som är villig att sälja sin egen medicin måste hämta ut den först och sälja varan istället för sin identitet.
Får intrycket att du är emot och i efterhand letar argument för att stödja detta, istället för att först se verkliga problem som leder dig till en slutsats att vara emot.
2) Nej det behövs ingen tatuering eller biopsi.
Det räcker med att lita på brickans innehavare.
Människosynen du förmedlar är att alla vill lura systemet osv bara för fuskandets skull.
Om du var icke trivialt sjuk, skulle du låta någon använda din identitet och sabba din egen behandling?
Räcker det inte med att när du får en bricka inser att det är för dig förenat med livsfara att använda en annan bricka?
Efter avslutat behandling kan brickor avregistreras och bli oanvändbar.
Och är patienten så dum att han/hon använder fel bricka får denne väl göra det på eget ansvar och ta konsekvenserna av en felbehanlding. Finns många väldigt enkla sätt att införa säkerhetskontroller som hindrar förväxlingar eller att brickan hamnar i fel händer. (vad sägs om t.ex. ett foto – ej lagrat i systemet – på brickan helt enkelt?)
Ha där är nog nyckelordet även EGET ANSVAR, du förordar hela tiden förmynderi genom att hävda att allt måste rigoröst kontrolleras.
Det fanns en tid innan nuvarande identifieringshysteri, det fungerade ju då…
så varför skulle det vara en helt vital del nu
och hela systemet kollapsa om man inte identifierade folk i onödan?
Och finns det legitima skäl att verkligen kräva personnummeridentifiering vid vissa situationer kan det väl vara reglerat till att ske endast då?
Visserligen älskar jag PP men för att undvika att vi blir nitade i direktsändning närmare valet är det nödvändigt att vi själva kritiserar våra förslag för att hitta svagheter.
Här är några svagheter jag kan se:
*Folk lånar frikort av en bekant med (ungefär) samma ålder och kön för att slippa betala
*Utlänningar kommer hit för att få dyra operationer gratis
*Man kan fuska sig till förtidspension och långtidssjukskrivning genom att någon bekant som är svårt sjuk får diagnos i ditt namn
*Man kan j-vlas med sina fiender genom att uppträda som en halvblind psykiskt instabil alkoholist och få dessa uppgifter nedtecknade i journalerna. Jag har för mig att läkare är skyldiga att rapportera detta för indragen vapenlicens och ev. även körkort. Möjligen även vid vårdnadstvister.
Det mesta av detta är ganska långsökt och kan hanteras genom att man just i dessa fall gör någon form av identitetskontroll. Om man i journalsystemen lägger in uppgifter om vikt, längd, hår- och ögonfärg har man skapat biometriska data som sammantaget ger en ganska bra möjlighet att veta att det är rätt person. I synnerhet längd som är omöjligt att manipulera mer än några centimeter.
TROJAN PÅ FALKVINGES BLOGG?
RICK, jag har flera gånger och med två olika PC hamnat hos partypoker när jag klickar på länkar på din blogg.
[…] Piratpartiet berör frågan om vård för papperslösa på DN-debatt med kommentar av bl.a. Falkvinge, Anna Troberg, Opassande, Peter Andersson och Mårten Schultz. SvD skriver dessutom om den […]
@snicksnack
1) Om inte personen är identifierad så kan i det föreslagna systemet en “sjuk” person ta ut en ny patientbricka tio gånger om dagen, och alltså både få behandlingen själv och hyra ut diagnosen till de som vill. Det betyder noll konsekvenser, vilke tär en markant skillnad från dagens system där den sjuke kan välja mellan medecinering eller pengar.
Jag är för tankegången, men skarpt emot utförandet.
2) Om du kunde lita på brickans innehavare så skulle läkarna sällan behöva göra några tester alls… Folk som kommer in och säger vad de tror de har för fel får fortfarande finna sig i att läkaren bekräftar diagnosen, hur rätt de än har. Folk som kommer in med en bricka har inte på något vis styrkt att denna brickas diagnos hör ihop med personen på brickan, och systemet är därför helt säkerhetslöst.
Visst, alla system missbrukas – vissa mer än andra. Om systemet gjordes om för att bli helt anonymt så skulle “tröskeln” för att missbruka systemet bli konsekvent noll. Det är stor skillnad mellan en låg tröskel och ingen tröskel alls i hur många som missbrukar systemet – motsvarigheten vore till exempel skillnaden mellan att lämna bilen olåst eller att lämna den igång med nyckeln i.
Ett foto på brickan som du föreslår är en bra tanke, som medgivet skulle lösa en hel del av dessa problem. Däremot borde samma foto lagras i registret också för att kunna jämföras med det på brickan, om man ska kunna kalla systemet säkert… Och jag förstår ärligt talat inte vad skillnaden är mellan att lagra foto eller personnummer eller id nummer…
Som har sagts har vi mer eller mindre fungerande system för ID-lösa personer. Bygg då ut det och utveckla det, så kan vi diskutera om vi ska göra det till standard när det fungerar väl.
Här kommer en liten anekdot om hur krångligt det kan var med legitimation i vården i Sverige:
Min sambo, som är från ett europeiskt land, flyttade för ett tag sedan ihop med mig i Sverige. Min sambo hade då full legitimation (pass m m) från sitt ursprungsland, men inga svenska handlingar. Dock hade min sambo fått ett personnummer för att börja jobba i Sverige. Det var inte så värst svårt att få tag på. I och med jobb, personnummer och betalad skatt var således min sambo enligt lag berättigad till vård i Sverige.
För utlänningar som är bosatta i Sverige är dock problemet att få sitt personnummer knytet till sin identitetshandling. I en svensks fall är det enkelt, ID-kortet. Däremot, för en utlänning så är det svårt att få ID-kort. Bankerna säger i stort sett “för att få ett konto hos oss måste du ha personnummer och kunna bevisa att du är du, och för att få ett ID-kort så måste vi lita på dig och du skall ha haft ett konto i några månader.” Moment 22. Polisen och Kassaservice ger inte ut några ID-kort annat än till svenska medborgare.
När min sambo skulle få vård i Sverige utan att ha fått ett ID-kort gick det sisådär. Ibland gick det bra med pass + personbevis, ibland inte. Min sambo kunde få recept utskrivna för att sedan inte kunna hämta ut de på Apoteket för att det inte gick att bevisa identinten utan svenskt ID-kort.
Utan släkt i Sverige är det otroligt svårt att få sin rättmätiga identitetshandling utfärdad. Detta är en brist i systemet. Kassaservice vägrar ge ut ID-handlingar om man inte kan bevisa vem man är. Detta går enbart genom släktband.
Nu lyckades min sambo skaffa konto hos en bank och med lite tur (bankens slarv) få ett riktigt konto ganska snabbt och sedan ett ID-kort.
Med tanke på vilka misstag och felbehandlingar som görs redan i dagens sjukvård, där de har full koll på vem man är och tidigare sjukvårdshistorik, så hade jag varit verkligen rädd att gå till läkaren helt anonym.
Dock så gillar jag tanken och man får helt enkelt uppfinna ett nytt system som inte bygger på att man avtvingas id-handling så fort man sätter foten i väntrummet.
Jag håller med om det generella i artikeln, men har svårt att se fördelen med en helt anonym sjukvård, där man får en ny hemlig identitet vid varje besök.
Jag tycker att problemet som man vill lösa är att vi vill ha en bort koppling mellan namn och personnummer och den som mottar vården.
Jag tycker att ett social Security nummer skulle lösa problemet. Vi får ett social… nummer av myndigheten men uppgifterna lagras inte, bara att ett nummer har hämtats ut.
Skulle uppgifterna förkomma kan man få ut ett nytt, eller försöka återfinna det gamla genom att etersöka i databasen på individens uppgifter om tidigare besök och därmed direkt verifiera att det är rätt nummer som återskapas (bara en träff i databasen)
En möjlighet är att patientjournaler bevaras av patienter, inte centralt. Då kan patienten ta med sig sina uppgifter till läkarmottagningen, och välja vilka uppgifter tillkännages. Läkaren kan läsa det relevanta i patientens närvaro.
@Mörkö
Tänkte också först så men hur ska man som läkare kunna veta ifall det sitter ett psykfall framför en som har tagit bort/lagd dit vilka data han nu känner för?
Något som flera av dem som kommenterar inte tycks ha låtit bli att tänka på, är att det naturligtvis under alla kvalitetssäkrade omständigheter, bör stå vem som vill helt fritt att visa och låta sjukvåden ta del av sina identitetshandlingar och att låta sjukvården kopiera sina journaler osv., oberoende av vilka restriktioner mot myndighetsmissbruk, som införs för att försöka skydda alla människors identitet.
Förlåt!
När jag ändrade texten så blev det visst motsägelsefullt; både …inte… och …låtit bli… i samma kontext.
Rent taktiskt skulle jag rekommendera PP att sikta in sig på andra, mer prioriterade, områden för att stoppa personnummer- och registreringsvansinnet.
Det finns massor av fördelar med att registrera personnummer (eller liknande) inom sjukvården – från att behandlande läkare kan kolla upp om personen är allergisk mot något, äter läkemedel och därför inte får medicineras med A, B eller C till att kunna kontakta alla som fått konstgjorda hjärtklaffar och meddela att hjärtklaffarna är felkonstruerade och behöver bytas.
Betalningsmässigt finns det också fördelar att veta exakt vem som behandlats, om så bara mellan de olika landstingen eller länderna.
Den medicinska forskningen har gigantiska fördelar av att kunna följa personer genom sjukvården och apoteken till döden.
Men visst, folk kan gärna få slippa lämna personuppgifter – om de samtidigt accepterar den förhöjda risken för olyckor och dödsfall i vården, att de måste betala i förskott och bristande uppföljning efter behandlingen. Över 95% skulle nog inte ha några problem med att vara med i registren.
Såvitt jag vet registreras redan alla aborter, precis som alla andra medicinska ingrepp. Ett särskilt abortregister är däremot hål i huvudet och värdelöst.
[…] Rick Falkvinge (PP) » Fokusskifte leder till vård åt papperslösa, anonyma aborter rickfalkvinge.se/2009/10/07/fokusskifte-leder-till-vard-at-papperslosa-anonyma-aborter – view page – cached Idag skriver mina kollegor Anna, Micke, Richie och Björn på DN Debatt om ett nödvändigt fokusskifte i hela lagstiftningens integritetstänk. — From the page […]
[…] Vi som arbetar för ett mer solidariskt samhälle behöver alla vänner vi kan få.Även: Rick Falkvinge, Anna Troberg, UNTs ledarblogg, Carl Johan Rehbinder, Ravenna Published by Christian Valtersson […]
Det skulle krävas ungefär en (1) person, som dör pga felbehandling eftersom läkaren inte kände till patientens sjukvårdshistoria i Piratpartiets sjukvårdssystem, innan man gick tillbaka till det gamla systemet.
Känns mest som att Piratpartiets drivs av desperation till följd av sjunkande opinionssiffror. Kanske var det ändå så att väljarna bryr sig om andra frågor än integritet?
[…] kommenterar en debattartikel i DN angående integriteten i […]
Vilken ända ska man börja lagstifta i angående integriteten? Jag tror att man måste bygga skyddet för den personliga integriteten i lager. Om ett lager bryts så ska det finnas fler kvar.
Det ska finnas tydliga restriktioner om vilken information som får samlas in. Anders Trobergs trafikljus verkar bra tycker jag.
Det ska också finnas tydliga regler om vilken information som får användas i olika verksamheter och hur den ska användas, gärna via generella regler som berör verksamheter som är förbjuda att samla in den informationen. Att reglera poolen av eventuellt insamlat data är inte meningslöst – om lagen signalerar att missbruk av sådan information medför personligt straffansvar så borde mängden överträdelser minska.
[…] Bloggar: Sidvind och Enligt min humla och Scaber Nestor och Anna Troberg och opassande och Rick Falkvinge […]
Vad jag saknar är möjligheten att själv kunna granska journalerna och på så sätt få viss kontroll över dem. I övrigt ser jag inga större problem med dagens system mer än att det det skall vara restriktivt med informationen.
Frank skriver: “Det är fortfarande inte möjligt enligt det förslaget att bevisa att det är DIN patientbricka du visar upp.”
Naturligtvis är det möjligt. I stället för en patientbricka av plast, tar sjuksköterskan en 20-kronars sedel och notera “Patient Anonym-1234” på den ena halva. Seden sliter sköterskan sedeln i 2 delar. Han/hon tar delen med mitt “namn” (Anonym-1234) och sparar den i pärmen med min patientjournal. Och jag får den andra delen.
Om jag senare skall bevisa att det är min “bricka” och min journal, då visar min halva 20-kronars sedel och om den matchar den andra halva i journalen, ja då ÄR det min “bricka” och min journal.
Keine hexerie – nür behändigkeit.
Joel skriver: “Nu är jag ingen läkare, men jag är relativt säker på att det finns en mängd ingrepp eller situationer där vetskapen om att patienten genomgått en abort och om det blev några komplikationer efter ingreppet kan vara medicinskt relevant. Att du tror att journaler och medicinsk information om patienter sparas skulle vara något av ondo tycker jag är ett tecken på att du inte längre kan se nyanser.”
Naturligtvis är tidligera sjukhistorik ofta relevant. Men den principiella frågan är: Vem är ultimativt ansvarig för mitt eget hälsa? Är det jag, eller min doktor? Om det är jag, är det då inte också mitt ansvar, om jag vill ha en 80% optimal läkarbehandling UTAN journal, eller en 98% optimal behandling MED journal?
PS: Senast jag kollade var jag ännu inte stämplad som omyndig, så jag antar att JAG är ansvarig för mig, min kropp, och min hälsa.
Jan: Vet inte hur du tycker att det hindrar patient “Anonym-1234” från att ge sedeln till sin bror, som går till doktorn, visar upp sedel “Anonym-1234” och kanske råkar bli “Avliden-1234” då läkaren inte visste att denna okända och otestade patient var allergisk mot antibiotika.
Folk borde få välja själv om de vill spela med sitt liv, helt klart. Däremot har inte jag, eller du, eller den stora majoriteten, den långa utbildning som krävs för att kunna beräkna dina odds. Den stora majoriteten av kvinnorna i sverige till exempel vet att det krävs en undersökning för att se om du är i riskgruppen innan du kan få p-piller utskrivna. Till och med p-piller kan döda dig om du inte vet exakt vilka värden som behöver kollas, och inom vilka gränser de måste vara. tror du medelsvensson vet nog för att inse det? Eller skulle det kanske kunna hända att någon som är blyg skickar dit en kompis för att få en anonym patientbricka med ett recept anslutet?
Ett register över alla tidigare behandlingar räddar liv, men är inte absolut nödvändigt. Det skulle kunna vara valbart, med vissa undantag för ingrepp och medecinering som kan orsaka komplikationer eller orsaka problem vid framtida behandlingar.
Det som inte under några omständigheter kan vara valbart är tillfredställande information för att säkerställa att samma patient diagnosticeras som behandlas… Visst, alla system kan missbrukas, men det måste göras svårt nog att fuska att en genomsnittslig medelsvennson inte kan göra det eller få hjälp att göra det.
@Frank – och hur förhindrar man fusk i dag? Jag vet inte hur det fungerar på svenska vårdcentraler (har aldrig varat där) så jag kan bara informera om hur det fungerar i Danmark.
Identifikationen hos primärvård (läkaren) sker ved hjälp av ett “sygeforsikringskort” – ett liten vit-gult plastikkort som man får via kommunen. På kortet ser man namn, personnummer, adress, kommunnamn, läkarens namn, och …. inte mycket mera. Inget foto, ingen info om längd, vägt eller ögonfärg.
Jag har en bror, 2 års yngre. Tror du att läkaren (som jag kanske ser värja 5:a år) känner igen mig på namnet? Eller kan jag ge mitt “sygeforsikringskort” till honom, och la honom gå till läkaren och hämta ur min recept?
Konstigt nog, så har detta osäkre system fungerat i Danmark i 50 år.
Jan: I sverige så har vi vår legitimation, systemet med med patientbrickor håller på och fasas ut såvitt jag har förstått, dels pågrund av säkerhetsproblem och dels för enklare hantering både för patienter och läkare.
Om din bror tar ditt “sygeforsikringskort” och visar upp det för läkaren för att sedan bli diagnosticerad, då kan den behandlande läkaren se rätt snabbt att din bror ljuger. De journaler han har anslutna till din identitet stämmer nämligen inte med din brors fysiska utseende, blodtyper och värden, och generella hälsotillstånd. Det finns fortfarande möjligheter att fuska, men det blir rätt svårt att hitta någon villig stackare med exakt rätt fysiska drag och medecinsk historia. Man blir dessutom bunden i all framtid av denne stackare då om man senare går på någon behandling kommer stackarens undersökning att stå kvar i journalerna, och eventuellt förstöra framtida behandlingar.
I ett helt anonymt system skulle vem som helst kunna ersätta vem som helst hur många gånger som helst utan något som helst spår eller hinder. Om jag ville komma åt t.ex. amfetamin skulle jag kunna ta en hel skolklass med ungar, köra upp dem till vårdcentralen och ge var och en ett par hundringar för varje gång de går genom processen och får diagnosen adhd eller liknande. De ger korten till mig och jag kan sälja dem vidare med god vinst till knarkare som vill ha stadig ström av “medecin”. Varje unge kan gå igenom processen hur många gånger som helst, eller tills sköterskorna blir misstänksamma, i vilket fall de kan åka till nästa vårdcentral och fortsätta. Alla system utan centraliserad sjukvårdshistoria gör sådant möjligt, och ett system med helt anonym åtkomst gör det barnsligt enkelt.
Ett system helt utan papper låter jättefint “på papper”, men i verkligheten så kräver vi en viss grad av säkerhet. Vi måste dra en gräns någonstans mellan säkerhet och integritet, och det kan debatteras var den ska sättas… men sjukvården är det snårigaste och farligaste området att börja med.
Arbeta på tankar kring anonym identifiering istället. I vissa lägen behöver vi kunna bevisa på ett absolut sätt att vi är vi, utan att för den delen avslöja vår persondata. Hur ska det lösas? Ett alternativt id-kort utan namn och personnummer bundet vore fantastiskt, och skulle lösa en mängd problem, inklusive det här sjukvårdsproblemet. Börja i den änden, skapa en möjlighet till officiell anonymitet.
@ Frank
Varför skulle fotot på ID-brickan behöva lagras i ett register? Om man visar körkortet på ett sjukhus får de väl inte upp en bild på datorn att jämföra med?
@ Andreas
Det är fullt möjligt att ha sjukvårdsregister som inte innehåller personuppgifter. Detta register kan kopplas till särskilda ID-kort med foto och speciella identifikationsnummer. Det skulle i stort sett fungera som det ”gamla” systemet.
@ Anders Troberg
Jag tycker om din idé med klassifikationssystem för personlig information.
[…] Anna Troberg, Rick Falkvinge, Fredrik Holmbom, Piratpartiet Intressant? var addthis_pub = ‘deegerhoff’; var addthis_language = […]
[…] oväntat problem har dock dykt upp. PP-Rick har nämligen värvat distriktssköterskan Signe Olsson (tidigare C, nu alltså PP) och hon vägrade […]
Om några år får varje baby ett Rfi Chip, med minne för läkarjournalen mm, fäst vid örat och sedan kan man hålla reda på hela får (folk) eller vad de skall kallas framöver.
Precis som oregistrerade kor blir skjutna av polis blir väljare utan Rfi chip snabbt infångade vid alla avläsare som finns för att minska köbildning i de kollektiva slussar som håller reda på valkåren.